Fula Ord!

(Ett Tourette-inlägg i debatten)

För en tid sen ville Ingrid Olsson (c), kommunpolitiker i Ljusdal Kommun, införa ett förbud mot svärord,

(Kuk, hora, knulla … och så vidare).

mer specifikt – könsord. Iaf i bloggvärlden blev hennes förslag ganska sönderknu… utskrattat, hur det var kring alla vanliga middagsbord vet jag inte. Förbud är nog inte rätt väg att gå i alla fall, om man nu vill hyfsa till folks vokabulär och få bort

(Pitten, fittan, köttstocken, pälsbiffen)

könsorden ur språket. Om de blir förbjudna blir de ju extra farliga – och extra roliga, menar jag. Vill hon få oss att sluta säga ‘knulla’

(bola, pippa, nuppa, ta ett dopp i änglagård)

är hon nog ute i ogjort väder, för könsorden är numer så allmängiltigt accepterade att de snart letar sig in i … Tja – akademiska texter.

Könsord och svärord är tätt sammankopplade, nu mer än förr. Kanske är det efter inverkan av anglofila språkliga tendenser,

(‘you cocksucking fucking motherfucking fuck’, för att citera Tony Montana)

ity engelskan (åtminstone den moderna engelskan) lider brist på kraftuttryck. ‘Oh, dash it, you twat!’ låter liksom inte så … Starkt. inte lika starkt som Tony Montana, menar jag. Om det är bra eller dåligt att ‘fan i helvete’ ersätts med ’sönderknullade morhora!’ kan antagligen debatteras till dödagar, den språkliga förändringen har redan skett och kan inte bli ogjord. Iaf inte med mindre än Röda Khmer-liknande insatser. Och förr eller senare (kanske t om redan nu) har orden tapapt så mycket moralisk makt att de är lika ofarliga som ett ‘järnvägar också!’. Att vi i Sverige blir lite förbluffade av (och upprörda över) att könsord likställts med svärord beror, tror jag, på vår tidigare historia. Ville vi svenskar säga Något Fult sa vi ‘Djävulen’, medan andra (särskilt katolska) länder inte vågade eller fick använda demoner för sina kraftuttryck. De använde kön, sex och lilla mamma

(moderknullare)

istället. Men bäggedera sederna är ett uttryck för samma sak, nämligen att ibland räcker inte Det Fina Språket till. ibland blir vi så fyllda av vrede och förakt att ett ‘lappri’ inte duger, då duger bara ett

(arselknullade idiotsvin)

köns- och sexfärgat ord eller ordkombination. Vi måste få vara fula, att vara ful i mun är fullt mänskligt. En modern människa skulle bli minst sagt röd om kinderna om hen fick höra medeltidsbönder snacka över middagsbordet, och en medeltidsmänniska … Skulle nog korsa sig och flämta fram ett halvdussin kvävda ‘Ave Maria’ bara hen fick en flukt av Hennes & Mauritz julreklam. Det handlar inte om vare sig förtryck eller konspirationer. Det handlar om moral – och moralisk förändring (degeneration, säger somliga).

Vad Ingrid Olsson, t ex, kan användas som exempel för är inte centerpartistisk naivitet, utan hur social kodex försöker stöpa oss i en för samhället behaglig moral. Förr i tiden ålåg det kyrkan att se till att bönderna inte kallade fram Djävulen (för ofta), numer är det Socialstyrelsens och Folkhälsomaffians ansvar. Men principen är densamma: Det handlar om _uppfostran_. Lydiga samhällsmedborgare svär inte (så mycket). Bönder svär, obildade svär – men du är väl inte obildad?

Fortfarande spökar ‘det är fult att svära’ i bakgrunden. För några år sen genomfördes en kampanj i skolorna för att få eleverna att sluta säga ‘hora’ – hände något? blev våra ungdomar välartade och artiga? I helvete heller. Vad som däremot hände var att ‘hora’ blev så populärt att alla – tjejer som killar – använde det i tid och otid och ordet … förlorade sin magi. ‘Slyna’ är på väg åt samma håll (att ’slyna’ är något Mycket Fult att säga, tror jag hänger ihop med dess koppling till BDSM-världen). Förr eller senare tar något annat ord vid när ’slyna’ tappat sin magi. Alla ord tappar kraft, det är oundvikligt. För en sextio, sjuttio år sen var det fortfarande oartigt och Mycket Fult att skälla någon för att vara ‘människa’, t ex. Nu … Är det ju vad vi är. Och för bara tio år sen blåste mången tapper moralist och språkvetare till kamp mot den förfulade svenskan, rinkebysvenskan – jiddret. Kefft fett med stryk de fick; ‘den nya svenskan’ är nu så accepterad att det t om skrivs böcker om den (‘Ett Öga Rött’ av Johan Hasen Khemiri, t ex).

Det är, både vad det gäller köns- och svärord och föortslingot, ett ‘det är fult att svära’, som spökar. Vi kan önska måla över denna moralism med vilka fina teorier om strukturer och vad än vi vill, _hur_ mycket vi än vill. När de nakna benen ligger blottade är det ändå ‘det är fult att svära’ som finns där. Ja, ett ‘hora’ kan vara ett uttryck för en persons grundläggande syn på kvinnor, ett ‘banken rövknulladem ig på räntefonderna’ kan vara latent homofobi – men allt som oftast är både ‘hora’ och ‘rövknull’ svärord. Uttryck vi tar till när frustrationen hänger tung som bitter galla i svalget, allt känns orättvist och mörkt och ‘going postal’-raseriet lurar runt hörnet. Ibland behövs en extra stor säkerhetsventil för att vi inte ska explodera. Ibland räcker inte den vanliga’fan också’-ventilen till. Det är, skulle jag vilja häva, fullt mänskligt att ta till det allra grövsta en kan tänka sig säga för att bli kvitt herr Ågren. Det är antingen ett ‘din mammaknullade rövhora’ eller att kila in på närmaste Mcdonalds med en AK 47 som gäller, för att hårddra det hela en smula.

Men är det fult att svära? Blir vi sämre människor av att svära? Kanske måste vi svära på ett visst sätt för att bli accepterade? Nej, nej – och nej. Vem fan bryr sig om någon jävel svär, numer, menar jag. Så, om vi inte blir upprörda över invokationer av demoner och demoners hantlangare, varför blir vi då upprörda över sexuellt färgade uttryck, som t ex ‘hora’ och ‘rövknull’?

Därför att det är fult att svära, minst lika fult som att ha sex. Det är ettusen års kristen sexualmoral som ligger på våra axlar. Vi _är_ färgade av vårt långväga förflutna, hur gärna vi än önskar motsatsen. När knuffarna slutar och skuffandet börjar är vi fortfarande ängsliga för att hamna i Helvetet om vi har sex. Det är därför vi har sex. Och det är därför vi finner det så lockande att säga Fula Ord,

(knulla, någon?)

eftersom vi vet att det är fult och förbjudet – och det som är förbjudet …

Smakar bäst.

(Skjut mig. som vanligt blev det långt, så långt. Fuck. Shit fuck. Motherfucking fucking shitty fucked up creativity of mine.)