Vad Är Svensk Kultur?

Vad är svensk kultur? Enligt Wikipedia är det:

”som västerländsk, närmare bestämt nordisk kultur, men de företeelser och ting som inbegrips i begreppet har, liksom är fallet med innehållet i andra länders kulturer, ofta sina rötter utanför det egna landets gränser. ”

Wikipedia-artikeln är en s ka stubbe, oavslutad (eller påbörjad, beroende på från vilket håll man kommer), och ger … Inga direkta svar. På frågan – Vad är svensk kultur?

Nu så här i dagarna när SD, Sverigedemokraterna, är i fokus, surfar jag runt lite här och där bland SD-relaterade bloggar. Från min utgångspunkt, en artikel i DN, hamnar jag både här och där, inte minst på sverigedemokraters bloggar. Gång efter annan dyker begreppet ’svensk kultur’ upp. Så vad är det? Svenskhet? Vad är svensk kultur?

SD skriver på sin hemsida om kultur. De definierar kultur som:

”Kulturen utgörs av den omgivning av självklarheter, minnen och föreställningar som vi lever i och som vi är med om att forma.”

Då är vi på det klara med vad kultur innebär. Åtminstone för SD. I SAOB, Svenska Akademiens Ordbok, defineras kultur b la som:

”sammanfattning(en) av de förhållanden gm vilka människan l. ett visst folk l. en viss folkgrupp o. d. i sitt allmänna levnadssätt l. på ngt visst(livs)område höjer sig över djurstadiet (l. primitiva förhållanden)”

Förhållanden genom vilka människan i sitt allmänna levnadssätt på något visst område höjer sig över djuren. Vem man ska tro på – SD eller SAOB – är en öppen fråga. Personligen litar jag mer på en akademi med ett par hundra år på nacken än ett parti med rötter i Bevara Sverige svenskt. Och ja, det är en negativ insatällning, kanske rentav lite fördomsfull. Folk kan ju bättra sig, men fan tro’t. Särskilt inte som SD företräds av medlemmar som t ex Erik Hellsborn

Men – kultur. Vad är svensk kultur? SD ger fler ledtrådar till vad kultur (implicit svensk sådan) är:

”/ — /i synnerhet nationen, definierad i termer av en gemensam kultur. Förvisso kan de kulturella gränserna vara ömsom skarpa, ömsom suddiga, men även här gäller samma princip som för människan: vi är mer eller mindre lika.”

Jag är lite lost … För jag förstår inte riktigt vad där står. Så jag funderar lite … Kulturella gränser kan vara flytande, menar SD, men oavsett om de flyter eller stagnerar gäller samma kulturella princip för människan; vi är mer eller mindre lika. Mer eller mindre är, detta tror jag är mycket viktigt, nyckelorden. I sitt principprogram skriver nämligen SD att de utgår ifrån FN:s konvention om mänskliga rättigheter och tar avstånd från diskriminering på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund. Dock inte sexuell läggning. Men iofs – alla kan ju inte gilla allt. Jag gillar inte broccoli, t ex.

Kultur är alltså enligt SD en gemensamhetsprincip baserad på b la självklarheter. Det är självklart att du ska äta sill och potatis på Midsommarafton. Nu råkar jag iofs inte tycka om sill, så jag är nog blatte ändå. Eller åtminstone inte så där jättesvensk, kanske. Men – självklarheter. Kultur defineras av självklarheter! Vilka självklarheter är det?

Jag funderar lite … Och tänker att, aha. Självklarheterna, förutom sill och potatis, måste vara:

  • Skratta inte offentligt
  • Tro inte att du är något
  • Tro inte att du kan bli något
  • Drick brännvin. Särskilt på Midsommarafton – och Julafton, denna ädla svensak tradition (som firas för att en man av judisk börd korsfästes i Palestina, ett par hundra mil från det kalla land som senare skulle fira den svenska traditionen Julafton, efter den hedniska keltiska traditionen Yule, med kopplingar till Midvonterblot. Svensk – my ass.)

Fler självklarheter:

  • Var snäll, tyst och arbeta
  • Familjen är viktig
  • Drick kaffe, denna ädla svenska dryck (som blev svensk först på 1780-talet och fortfarande inte odlas i Sverige, utan i länder med en helt annan kultur. Bummer … Men det är nog integration, tror jag. Jo, så måste det vara.)

Några fler självklarheter:

  • Mannen ska jaga
  • Män och kvinnor är olika
  • Män ska sköta det offentliga, kvinnor det privata
  • Män och kvinnor kompletterar varandra, i det män är starka, rådiga, rationella, stabila som gamla ekstammar och släpar hem mammutkött, emedan kvinnor är emotionella, ickerationella, kära, svaga, ömtåliga, omvårdande och barnvänliga.

Några självklarheter till:

  • Kvinnan ska stanna hemma och ta hand om barn
  • Kvinnan ska inte ta plats
  • Vi ska vara stolta över vår historia
  • Alla andra länder är sämre än Sverige
  • Tillbe Gud; Gud alltså, inte Yahve. Och definitivt inte Allah. Oden går nog bra, och Nertus, kanske till och med Kali (kom igen – curry är ju gott! Allt som är gott är svenskt! Kåldolmar, t ex. Dessutom placerade Olof Rudbeck, känd svensk filosof, den svenska nationens urfader i Indien. Han placerade Atlantis i Östersjön också, men vem som helst kan ju ta lite fel … ).

Det var självklarheterna, de där naturliga uppfattningarna som följer med av födsel och ohejdad vana. Självklarheter är en ’alla vet’-vetenskap; dvs något som inte behöver utforskas eftersom Det Är Så (med versaler). Det Är Så. Tyst nu. Det där vill jag inte veta, som en person sa till mig för ett tag sen.

Mitt problem är att jag ser en konflikt i dessa självklarheter och SAOB:s definition av kultur, som i sammandrag var ’Förhållanden genom vilka människan i sitt allmänna levnadssätt på något visst område höjer sig över djuren’. Det är svepande och dunkelt men ändå defintivt klarare och mer koncist än SD:s självklarheter. För, så som jag tolkar det, uppstår kultur i samam ögonblick människan slutar bete sig som en primat (peta med pinne i termithög) och börjar bete sig mänskligt (peta med spetsig pinne i termithög och sen sälja en termit för två fikon).

Nu kan jag i och för sig ha fel, i det jag inte delar uppfattningen om att kultur bestäms av självklarheter. Ty självklarheter är något som uppstår efter en enorm tidsrymd när vi glömt bort alla fakta och bara har kvar en dimmig uppfattning om vad som hände. Självklarheten med Sverige, t ex, är … Ja, vad? Vad är svensk kultur?

Sill och potatis. Det är kultur det! Men, öhm … Sill åts redan på stenåldern, men potatis kom först på 1760-talet med Johan Alströmer. Sill är säkert svenskt, givet att vi utgår ifrån att stenålders-, brons- och järnåldersfolk hade ett svenskt medvetande. Potatis är det inte. Förstås, Sverige – begreppet Sverige – började användas först på 1200-talet; före dess fanns svear, götar, värendsmän osv osv. Folkstammar, utan gemensam svensk kultur (sic!). Det var först efter slaget vid Lena 1208 och slaget vid Gestilien 1210 som Sverige kunde börja betraktas som en nation. Kanske. Med ett stort mått salt och god tro (på Gud, inte Allah). Om inte annat var Sverige, som Arne Anka uttrycker det, en administrativ yta. Att västgötar fortfarande föraktar svear och upplänningar inte gillar skåningar … Äh, lite intranationell bitterhet och lite putslustigt landskapshat är ju bara gemytligt. (Balkan var en jävla gemytlig plats på 90-talet, jajamensan … )

SD vill också definiera svensk kultur som ”minnen och föreställningar som vi lever i och som vi är med om att forma”. Men då måste vi hålla följande i minnet:

Minnen och föreställningar är två olika saker. Minnen är något konkret, något vi kan hitta spår av, arkeologiska fakta. Som Birka, t ex. Eller hällristningar. Föreställningar är något helt annat. Det är idealiserade bilder av det förflutna, städade minnesbilder utan fast förankring i verkligheten. Som att alla vikingar bar hjälm med horn. Eller att de var sjörövare. De allra flesta nordmän var handelsmän, fiskare eller jordbrukare, inte vildsinta krigare som skrämde häcken av irländska munkar. Ju längre tillbaks i historien vi rör oss, desto osäkrare blir våra minnen. Ju osäkrare våra minnen blir, desto vanligare blir våra (van)föreställningar. En dag gör vi en TV-serie om det, Xena – the Warrior Princess, kanske.

Strax utanför Norrköping, på Himmelstalundsfältet, täcks bergshällarna av hällristningar. De är konkreta spår av en svunnen tid – bronsålder, närmare bestämt. Våra (?) bronsåldersminnen, inkarvade i berget.Figurerna – män med erektion, stora skepp, villebråd, mystiska cirklar, vapen, etc -
Ger oss en inblick i hur bronsåldern kunde ha varit, men vi vet inte. Där uppstår föreställningarna. Den nationalromantiska företällningsvärlden utmålar bronsåldern som … Ja, i stort sett vad som passar oss. Vissa tänker sig bronsåldern som ett miljömedvetet och hållbart småskaligt samhälle där solen alltid sken och kvinnor plockde nötter medan männen holkade ur trädstammar och barnen lekte i vattenbrynet. Som illustrationen i en historisk lärobok vi hade i mellanstadiet, för en 25 år sen. Andra föreställer sig muskulösa krigare med bronsyxor i kamp om gulskatter. Sanningen ligger inte ens mitt emellan; sanningen är minst lika skitig och elak som alltid. Med regn.

Men en föreställning, det idealiserade minnet, tjänar förstås sitt syfte, vare sig det är Miljöpartiets naturromantik eller SD:s ’framåtskridande värdekonservatism’. Minnen är fakta. Föreställningar är lögn. Åtminstone missuppfattningar. Att basera en definition av svensk kultur på fakta och lögn är – minst sagt! – att göra oss en otjänst. Dessutom fanns inget Sverige på bronsåldern, eller vikingatiden.

Sanningen, så som jag ser den, är denna: svensk kultur finns inte. Skandinavisk kultur, nordeuropeisk kultur – den finns. Historiskt sett har en sammansmältning av kulturer alltid skett. Assimileringen av andra folkslag, andra stammar, andra kulturer, och metamorfosen samhället genomgår just genom denna assimilation, skapar ny kultur. De grekiska stadsstaterna smälte långsamt samman till en homogen statsbildning som till sist blev stark nog att kolonisera Italien och Iberiska Halvön. Där grekisk kultur mötte den inhemska, t ex den tidigt romerska, skapades en ny – och ännu mäktigare kultur. En kultur så kraftfull att dess makt sträckte sig ända upp till gränsen mot Skottland och påverkade till och med oss, här i det Ultima Thule. Vår tidiga sammanblandning av en rad bronsålderskulturer vilka övergick i vikingatid tog hela tiden till sig nya intryck, främst genom globalisering; vi hade bärsärkar som legoknektar i Miklagård, vi förde en blomstrande handel med ryska stammar – vi grundade Kiev. Eller vi och vi … Folk som bode i samma landskap som vi nu gör, grundade Kiev.

Det finns inga nationella kulturer. Det finns bara kulturer, alla har påverkat, påverkar och kommer att påverka varandra. I gränslandet mellan två dominerande kulturyttringar uppstår en ibland militant friktion. Så skedde när vikingarna erövrade Irland, så skedde när normanderna erövrade saxarnas välde i England. Så skedde under korstågen, som å ena sidan förde ny kunskap om metallurgi och fortifikation till Mellanöstern, å andra sidan kom hem med de mest fantastiska ting. Apelsinträd, t ex. och läkekonst. Och – något vi alla använde oss av dagligen, t om Jimmie Åkesson – almanackan.

Kulturer är levande väsen. Likt amöbor i parningslek smälter de samman. Då och då med explosivt resultat, men oundvikligen med en ny och starkare kultur som resultat. Hade romerska legioner marscherat ända från Nubien till Skottland utan sammansmälta kulturer, tror ni? Uh-uh. Hade något av det mest svenska som finns – köttbullarmed lingonsylt och potatismos i en Sibylla – funnits med polariserad, protektionistisk och insnöat inskränkt navelskådande analrentitativt försvar av ’den svenska kulturen’? Nope.

Utan korspollinerande kulturer hade jag aldrig kunnat utnyttja en dator, driven av elström, för att lägga upp den här bloggen. För datorn – och internet – baserar sig på ett matematiskt system som uppfanns, eller snarare växte fram, i en helt annan kultur än den svenska. Försök bygga en dator med hjälp av futhark, så får ni se hur lätt det är.

Svensk kultur finns inte.
Kultur finns. Överallt.

About these ads

10 thoughts on “Vad Är Svensk Kultur?

  1. OK, om det inte finns nån svensk kultur, hur kan då meningar som ”han är så skönt osvensk” vara meningsfulla? Om det inte finns nån svensk kultur, borde det ju inte finnas nåt ”osvenskt” heller.

    Ingen har sagt nåt annat än att kulturer förändras – du debatterar med en ”straw man”. Vidare förstår jag inte varför man kan tala om ”skandinavisk kultur” men inte svensk kultur. Ingen har heller sagt att den svenska kulturen fanns i tidernas begynnelse. Återigen straw man.

    Fredrik Lindström gjorde ju en hel programserie om svensk kultur nyligen – Världens modernaste land. Var det bara tomt snack han och Peter Englund stod för där?

  2. ‘Skönt osvensk’ är en sån där typisk svensk (hmm :P ) mening. Vi lever under et ok av Jantelag här i norr, tack vare Norge f övr, och allt som sticker utanför mallen är … Tja – osvenskt. Dvs något mer utåtagerande, charmigt eller bara allmänt störigt. Svenskar, vet du, ska vara tystlåtna och helst bå långt från varandra, så de slipper se fanskapet till granne.

    Skandinavisk kultur är en kulturextrapolation av nordeuropeisk kultur, som i sin tur är influerad av sydeuropeiskt och afrikansk och mellersta östern, fjärran östern-kultur. Det enda verkligt hardcore skandinaviska vi har kvar … Är faktiskt ingenting. Vår kultur är väsenskild från t ex vikingatid, den tidsålder extremhögern så gäran längtar tillbaka till.

    Tjena. Vi dog sotdöden p ga taskiga hus, inga skorstenar, usel mat, hårt arbete, hårt _liv_. Vad längtan efter ‘det nordiska’ handlar om är en dåres försvarstal för det extrema könsrollskonservativa samhället, inget annat.

    Fredrik Lindström är en utmärkt man, bra komiker och hyfsad författare. Peter Englund är en skarp historiker och bra författare. Men de vet ungefär lika mycket om ‘svensk kultur’ som jag, och de gjorde en hel TV-serie på sin halmgubbe. Vi omgärdas av globalisering på alla håll och kanter. Omvärlden har aldrig varrit oss så nära som nu; ta ett steg ut på gatan och du hör, på väg till kiosken, ett halvdussin språk (borträknat engelska). Att med en korkskalles envishet försöka hävda något ‘svenskt’ är, rätt och slätt, unken nationalism.

    Död åt nationalstaten. Nästan. (Vi kan behålla midsommarafton och julafton och lite annat. Valutan, t ex. Iaf ett tag, tills de gamla nationalromantikerna sitter på hemmet och lyssnar på gamla slagdängor som … Tja – Kayo. En svensk artist.)

  3. Men förut sa du ju att skandinavisk kultur finns, men nu säger du att den inte finns? Hur ska du ha det?

    Du verkar tro att om ett begrepp inte har exakta gränser så saknar det referens. Men det är, som Wittgenstein poängterade, felaktigt. Begrepp som ”svensk kultur”, ”skandinavisk kultur”, etc. saknar skarpa gränser men är icke desto mindre användbara och har referens.

    Peter Englund har nog lite mer koll på svensk kultur än du och jag, om du inte är en framstående humanist. Jag betvivlar att han är en ”unken nationalist”. Däremot försöker han beskriva världen med så bra begrepp som möjligt, och bland dessa begrepp finns begrepp som ”svensk kultur”.

    Det är som jag visar genom att referera till Englund inte SD utan du och dina postmodernistiska gelikar som har en apart syn på begrepp som ”svensk kultur”.

  4. Joakim, så jävla bra, igen!Ämnar draga mig tillbaka en stund, återkommer när jag har tänkt och gapskrattat färdigt…
    Säger e n av de aparta postmodernistiska, som möjligen är en gelik(e), eller var det relik? ;-)

  5. Fint att du orkar ta dig tiden att skriva självklarheten att det inte finns någon ”svensk kultur”. Ej heller någon ”mångkultur” eller ”världskultur”; all kultur formas efter sin omgivning och en kultur behöver yttre influenser för att utvecklas och hållas vid liv!

    Intressant att du tar upp det historiska perspektivet…
    Varför förstärks kulturers särdrag främst i ett historiskt perspektiv? För att man genom historien kan spegla nutiden?

    Det är sant om skandinavisk/nordeuropeisk/nordisk kultur. Visst finns skillnader mellan länderna, men å andra sidan finns stora kulturella skillnader mellan olika klasser, grupperingar och geografiska delar av Sverige också.

  6. Väl skrivet Joakim – och som jag skrev i Kåldolmar och kelimer;

    …det som är intressant är hur vi inspireras av varandra – hur olika kulturer berikar varandra.

    Tack och lov för influenserna.

    Tack och lov att vi inte bliver vid vår läst och låter nationalismen bli en hämsko, en grund för inavel.

    Tack och lov för kelim, röllakan och kåldolmar samt alla andra influenser som ligger och skvalpar som vågor mellan nationer och kulturer, låt influenserna befrukta konsten, kulturen och kärleken.

  7. Du, det … det tror jag inte. Isf får du nog ta bilden själv :S

    Riktigt vart jag hittade den, blden alltså, kommer jag inte ihåg. Det var någonstans … där borta *viftar åt internethållet till*

  8. Hmm…
    Postade just ett långt svar på det här men hade missat e-post och swooosh så hade man kastat bort rubbet. Typiskt…

    Hipp som haver.. gillar sidan, dimpte in av någon outgrundlig anledning och fastnade… bittra människor är mina favoriter, funderar till och med på att köpa boken..

    Åter till ämnet..

    Om vi kan tillåta oss att säga att det finns något som ska få kallas kultur (vagt begrepp) så måste vi också få tillåta oss att använda begreppet Svensk Kultur!

    Världen över tillverkas bilar…
    I Sverige tillverkas Volvo.
    Volvo är en SVENSK bil!
    Visserligen tillverkas volvo av delvis utlänsk arbetskraft. Packningar tillverkas i Ukraina. Styrchipet är framtaget i USA av en fransman med ryska föräldrar och ratten kommer från Sydkorea. Men.. Volvo är en svensk bil!

    Sen kan man tycka vad man vill om att det mest svenska som finns är köttbullar om man kommer från napoli men så är det…

    Att säga att det finns skandinavisk kultur och nordeuropeisk kultur är som att säga att det finns äggvita och socker men inte maräng… Med det argumentet borde det ju egentligen bara finnas pangaea-kultur eller hur det nu var :)

    Håller med dig i det du säger, hade vi inte låtit oss influeras av andra hade vår kultur reducerats till det evolutionen tillåtit i ett slutet system. Men nu har vi Bea på pizzan och snickeboa om vi inte gillar läget!

    Nepp… nu vill jag läsa vidare… fortsätt skriva, det är underhållande må jag säga…

    Tack och bock

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s