I gårdagens, fredag den 13:e, SvD skriver statsvetaren Stefan Swärd om abort och aborträtt. Hans utgångspunkt är att abort används för lättvindigt, att de inblandade inte förstår konsekvenserna och att det är feminismens fel. Nå, jag är inte överdrivet förvånad. Efter en liten research – en googling – förstår jag vem han är.
Stefan Swärd, fil dr, författaren till debattartikeln i SvD, är ordförande för EFK, Evangeliska Frikyrkan, med ca 3000 medlemmar i 330 församlingar runt om i Sverige. Det är inte första gången Stefan Swärd skriver på SvD, b la har han tidigare förekommit med ett brandtal i försvar för Åke Green. Vidare utröner jag från EFK:s hemsida är Stefan Swärd också medlem av Kristdemokraterna, om än (så som jag uppskattar det i en ‘läsa mellan raderna’-kontext) en av partiets besvärliga fundamentalister. Stefan Swärd driver också konsultfirman SRC – Swärd Research & Consulting, med flera av Sveriges storföretag som kunder. Affärsidén är analys av samhällsförändringar. En man med sådant välrenommé – forskare, företagare, pastor – har onekligen en viss tyngd, problemet är måhända att ingen eller få ifrågasätter hans tyngd, han är ju gubevars en vetenskapsman. Och därmed … Sannfärdig?
Nu ska jag inte gå till excesser här, men den senaste tiden har alltfler mörkermän börjat synas i media, inte sällan män med … ska vi kalla det värdekonservativa uppfattningar? Före Stefan Swärd var det, också i SvD, biskopen i svenska katolska kyrkan Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin, som manade till kamp (och hotade att störta Alliansen i nästa val). Jag skrev om det i ett inlägg, här.
Stefan Swärd framför också sin kritik mot KD:s hållning i abortfrågan, en hållning som inte faller varken Swärd, Arborelius eller Hedin på läppen. Men Swärd riktar mer in sig på aborträtten än just KD:s hållning i frågan om, t ex, att tillåta utländska kvinnor få göra abort i Sverige.
Stefan Swärds utgångspunkt för sin artikel är att ‘abortliberalerna’ har fått för stort inflytande, att ‘abortliberalernas’ framgång är feminismens (kvinnorörelsens) fel och att ‘det ofödda barnet’ (fostret) är rättslöst medan t ex blåsippor inte är det. Det är en ganska tydlig pekpinne om hur valserna ska gå. Det är också en pekpinne med vissa oklarheter.
I artikeln skriver Swärd:
” / — / än idag ligger den årliga abortsiffran på drygt 30000. Det är inte en ytlig etisk och moralisk fråga. Och varför ska vi tillåta att siffran stiger?”
Det är sant att det inte är en ytlig etiskmoralisk fråga, en abort är ett potentiellt sett livsfarligt ingrepp (inte bara för fostret). Men vad Swärd inte önskar se, eller missar (förlorad som han är i ett rus av konservatism) är:
Det är inte aborträtten det är fel på. Felet ligger långt före dess ett foster har börjat utvecklats. Felet ligger vår (med ‘vår’ menar jag både män och kvinnor, fast mest män) attityd till sex. Felet finns i en bristande och/eller frånvarande sexualkunskap, speciellt hos killar. Om vi med en dingel mellan benen vågade använda kondom och sluta gnälla om att ‘det är ju inte skönt med kondom jue …‘, skulle inga – eller i vart fall väsentligt färre – aborter göras. Känsla är en vanesak; knulla med kondom tillräckligt ofta och det blir minst lika skönt att käka banan med skalet på, som utan. Prova. (Varför är inte kondomer gratis, förresten?)
Men inget händer eftersom ansvaret för preventivmedel fortfarande ligger på kvinnan. Vill hon inte bli gravid ska hon se till att kondom används. Sex är inte mannens ansvar. Vilket … Är fullständigt åt helvete, för sist jag kollade krävs det (minst) två för att nuppa. Och då har jag ändå inte beaktat gruppsex.
Kondom är det säkraste skyddet. Det har försökt trummas in i folks medvetande i hundra år, ända sen
Elise Ottesen Jensen började ge bort kondomer i hemlighet. Och vad har hänt? Inte mycket. Jo – det tjatas om P-piller. Men P-piller kan ge biverkningar och besvär, medan kondom är mer eller mindre besvärslöst. Latexallergiker? Det finns plastkondomer. Spring och köp. (Och varför är inte kondomer gratis? Det vore radikalt!) Okej, rätt ska vara rätt – det absolut säkraste preventivmedlet är avhållsamhet. I teorin. För det är ett P-medel som visat sig vara notoriskt opålitligt; när lustarna brinner hinner vi inte alltid vänta tills vi gift oss. inte ens i USA lyckas de ‘vaccinera’ ungdomar mot sex före äktenskapet.
I sin artikel frågar sig Stefan Swärd om vi ska se till att siffran för utförda aborter stiger – och där svarar jag nej. Men att förbjuda eller inskränka aborträtt är inte rätt medel att använda för att färre aborter ska utföras. Kondom är rätt väg. Så – spring och köp (och varför är inte kondomer gratis!? Det vore radikalt!).
Stefan Swärd skriver också:
”Abortliberalernas retorik; fostret är en del av kvinnans kropp, det är en mänsklig rättighet för kvinnan att få göra abort. Men är det helt självklart att aborträtten ska definieras som enbart en kvinnofråga?”
Vem är det som får bära på fostret? Mannen? Vem är det som, i de efterföljande 15-16 åren, får uppbära det huvudsakliga ansvaret för barnet? Mannen? Vem är det som i sju fall av tio får stå tillbaka med drömmar, karriär och eget liv för att få avkomman att överleva? Mannen? Svaret på alla de frågorna är – nej. Så, om nu inte barn är mannens huvudsakliga ansvar – varför ska mannen då ha rätt att helt eller delvis bestämma över en kvinnas kropp? Att anföra Bibeln eller liknande gills inte.
Män kan inte bli gravida, alltså bör män inte heller ha sista ordet i frågan om abort. Det är inte deras kropp, Alltså är det inte deras rätt. Om män tillåts ha sista ordet i vad som påverkar en kvinnas kropp, råder ingen jämställdhet. Kvinnan förtrycks, såtillvida att kvinnan inte har rätten till sin egen kropp, att kvinnans underställs mannens vilja. Hur skulle ni reagera om ni gick på lunch med en kollega och beställde en pyttipanna, och kollegan förbjöd er (kanske med hot om att döda er) att äta något annat än blodpalt?
Stefan Swärd försöker sen lägga ’skulden’ kring aborter på kvinnorörelsen (det vi numer generellt sett kalla feminism). Han skriver bland annat:
”Man [kvinnorörelsen, min anm] menade att aborten var ett uttryck för kvinnoförtryck. Ett argument var att männen utnyttjade kvinnorna sexuellt, och när det då blev ett oönskat barn tvingade mannen fram aborten.”
Kanske tänker Stefan Swärd här på tidiga ’feminister’ (begreppet fanns inte under deras levnad, de var snarare människorättsaktivister) under 1790-, och 1870-talet, som t ex Mary Wollstonecraft (1759 – 1797), eller Susan B Anthony, Elizabeth Cady Stanton etc. Vad Swärd tycks undvika att kontemplera över är i vilken tidsanda dessa kvinnor verkade; som barn av sin tid var de, liksom alla andra, påverkade av den allmänna gudstron och den ibland fundamentalistiska tron på Bibeln som lagligt rättesnöre, även om de inte själva var troende. Det är svårt, kanske omöjligt, att undgå viss prägling av en dominerande åsikt och syn på livet, även om man tar avstådn från den. Swärd anför också uppfattningen att det under 1960-, och 70-talets debatt kring sexualitet var sexradikala män som propagerade för fri abort. Det … Stämmer inte. Möjligen baserar Swärd en del av sin uppfattning om den moderna kvinnosaksrörelsen på t ex Christina Ahlgren-Michanek, som med sin bok ’Jungfrutro och dubbelmoral’, 1962 startade sexdebatten. Sexliberaler (de som önskade bryta den gamla tidens många tabun kring sexualitet) anförde som främsta argument fördomsfri sexualundervisning, fler och bättre preventivmedel samt – fri abort. Grupp 8 propagerade under hela 70-talet för fri abort. Vad de sexradikala männen gjorde var, enligt forskaren Hjördis Levin, att inom ramen för fri sexualitet också införliva ’fri porr’ och ’statliga bordeller’; fri porr argumenterades det för 1964, b la av Liberala Studentklubben. Journalisten Jörgen Eriksson drev kravet på statliga bordeller.
Efter sin historiska utfärd anfaller så Swärd själva den nuvarande, moderna huvudfrågan – nämligen abort. Abort som ingrepp. Han låter påskina att kvinnoorganisationer ser abort, som lika ofarlig som en blindtarmsoperation! Därefter snurrar han till det, i och med att han hävdar att män snarare än kvinnor ser abort som ett enkelt ingrepp; innebär detta att kvinnoorganisationerna drivs av män, eller åtminstone av manliga ideal?
Med tanke på Swärds bakgrund förstår jag hans försök till skuldbeläggande av feminismen; feminismen, enligt fördomen, består av manhaftiga kvinnor, nästanmän (med begynnande mustasch), som egentligen är ute efter att få förtrycka alla oskuldsfulla sköra riktiga kvinnor. Männen – de vet hur allt ligger till, och eftersom de är moderna män är de också empatiska och förstår att abort är ett svårt ingrepp. Inte alls som den hemska kvinnosakskvinnan, som ser det som en bagatell. Han skuldbelägger också, ganska självklart, kvinnan. Hon vet att det hon gör är mord (Swärd använder i och för sig orden ”ett mänskligt liv som utplånas”), ändå gör hon det. Fast inte lättvindigt, antagligen tvingad till det av kvinnor med mustasch.
I sin passus om hur ’barnet’ (fostret) fram t om den 18:e veckan är ’rättslöst’ låter Swärd påskina att fostret är mer eller mindre färdigutvecklat vid 8:e veckan. Han skriver b la att ” allt som ska finnas på den färdiga människan är bildat vid den åttonde veckan”.
Det är lögn.
Enligt Vårdguiden.se – Landstingets databank på internet – sker b la följande under den 8:e graviditetsveckan:
”Embryot är ungefär lika stort som ett krusbär. Nu ser man tår och fingrar tydligare. Hjärtkonstruktionen är utvecklad. I ansiktet kan man se överläppen, nästippen och ögonlocken. Bröstkorgen växer och sträcker ut embryot. Man kan redan nu mäta viss aktivitet i hjärnan. Armbågarna och knälederna utvecklas och armarna blir längre. Längd huvud till stjärt 19 mm.”
(Min fetstil). Källa: Vårdguiden.se
Vad önskar Stefan Swärd uppnå med att sprida lögner? Det undrar jag …
Han avslutar med att fråga Kristdemokraternas partiledare tillika regeringens socialminister Göran Hägglund vad KD gör konkret för att få aborttalen att minska. Än så länge har inget svar kommit från Göran Hägglund, men jag har en idé – en idé om hur vi kan få färre aborter men utan att behöva återgå till 1900-talets tidiga sexualmoral:
Använd kondom!
(Och varför är inte kondomer gratis!? Det Vore Radikalt!)