‘Män som är rädda för starka kvinnor har ofta en svag sexuell identitet‘, skriver Jinge på sin blogg Jinges web och fotoblogg. Detta apropå en artikel i SvD om vad som hände med ROKS* ordförande Irene von Wachenfeldt efter Evin Rubars dokumentär ‘Könskriget‘.
Jag ger Jinge medhåll. Hans teori – ‘Män som är rädda för starka kvinnor har ofta en svag sexuell identitet‘ – bör kanske inte tolkas bokstavligt. Alltså inte som ‘antingen är jag stark i min sexualitet och därmed hetero, eller så är jag svag i min identitet och därmed homo‘. Den tolkningen verkar dock vara fallet, utifrån vad ett par av kommentarerna på hans blogginlägg tolkar det som.
eller 
Men aldrig någon gråskala.
(Jo, livet är ganska grått. Alltid.)
Som jag ser det upplevs starka kvinnor med välutvecklade och egna åsikter som ett potentiellt hot mot … tja – patriarkatet (eller snarare den uniforma känslan av kollektiv, som i ‘vi män‘). Det äldsta och mest beprövade knepet att ‘näpsa en kärring‘ är att angripa henne sexuellt (inte nödvändigtvis fysiskt sexuellt). Så, hur kan det skildra en mans svaga sexuella identitet?
Först och främst är ‘sexuell‘ inte lika med ‘sex, handlingen‘. Sexuell Identitet är, tror jag så där helt oförblommerat gåpåigt, upplevelsen av sin egen förmåga. Jag kan ha fel (fan tro’t). Om förmågan är hotad gäller det att förstärka den på bästa sätt, inte sällan genom att nedvärdera andra människor; främst kvinnor, men också andra män (genom att skälla dem för ‘bög!’. Angrepp på kvinnor utgår ifrån deras uppfattat undermåliga ‘moral‘, eftersom ‘alla vet’ vad kvinnor som erkänner att de är sexuella varelser är. Och de är inte en madonna …
Moral alltså. Utifrån en normerad syn på sexualmoral, där kvinnan inte äger någon eller mycket liten egen sexualitet; i de fall hon utagerar den – eller på annat sätt bryter mot normen** – är hon, förstås, en hora. Ett luder. En, som det står i SvD:s citat av ett telefonhot Irene von Wachenfeldt fick efter dokumentären:
”en gammal surfitta som aldrig hade sett en kuk / — / men jag ska jävlar i mig ta dig så du får smaka på en rejäl kuk och komma på andra tankar.”
(Hon har barn och är gift. You do the math … )
Är det ord från någon som är trygg med tanken att även kvinnor har åsikter (och, Gud förbjude, yttrar dem)? Knappast. Det är våldets mekanik bakom det hela. Hot om våld är effektivare än att bruka våld. Stephan Mendel Enk skriver lite om det, i sin bok ‘Med Uppenbar Känsla För Stil‘. Om von Wachenfeldt hade varit en man skulle hotet förmodligen ha låtit ungefär som ‘Vi ska förstöra din karriär, döda dig, sprätta upp din familj‘ osv osv.
Genom att med ett sexuellt våldshot bekräfta sin egen förmåga att – även om det bara är teoretiskt – utföra ett sexuellt våld, bekräftar de (männen, fast inte alla män, men det förstod ni väl?) sin (hetero)sexuella förmåga med kvinnor.
Men, förstås … Sånt orkar ju ingen man tänka på. Kvinnor är antingen horor, eller madonnor. Och de som händelsevis försöker skydda misshandlade kvinnor är, tada! Surfittor.
‘Det är något ruttet i staten Sverige,’ för att parafrasera Hamlet.
————
* ROKS, som jag länkade till, alltså Riksorganisationen för Kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, driver en kampanj med Sharaf Hjältar. Spana in den.
** T ex genom att yttra starka åsikter, hotfulla åsikter, obekväma sanningar. Som att (vissa) ‘män är djur, vandrande dildos‘, som von Wachenfeldt lär ha sagt (egentligen ingick det i ett större sammahang, vilket kan läsas i SvD-artikeln.)
