Herr Klokboks Kollektion

Demonology, modern style

november 15, 2007 · 2 kommentarer

agaresFör närvarande består min tunnelbanelitteratur av Jonathan Strouds tredje del i Bartimeustrilogin, ‘Magikerns Port’. Jag är hemskt tacksam för boktipset, erhållet från en bibliotekarie i Skogås, för kombinationen av demonframkallande magiker, imperialistisk politik, ett modernt London och en slagfärdig 3000-årig demo… djinn, är extremt fascinerande. Om inte Bartimeus blir filmstjärna snart så finns det ingen rättvisa alls i världen.

Själva dealen med Bartimeus är den värld historien utspelar sig i. Det Brittiska Imperiet står på toppen av sin makt tack vare framsynta magiker som till exempel Gladstone och Churchill. I det politiska livet – i modern tid kontrollerat av den alltmer paranoide och pseudofascistiske premiärministern Deveraux – befinner sig huvudperson #1, John Mandrake, en ung magiker (utan glasögon eller pannärr) på en ganska viktig politisk position. Det samhälle, den värld, han går omkring i är vår moderna värld men med magiska inslag (magi kontrollerar samhället; polisen, politiken, militären, krigen). Till sin hjälp har Mandrake och alla andra styrande sina djinner (demoner), med vilka ‘de ofrälse’ (dvs de icke magikunniga) kontrolleras. Det är ett inte fullt så lyckligt samhälle … Det är en veritabel diktatur, där myndigheterna använder sig av demoner för att sätta skräck i och kontrollera ‘vanliga’ människor.

Ungefär som socialförvaltningen i Katrineholm. Dagen.se skriver om det, en uppmärksammad skum affär efter ett inslag i TV3:s program ‘Insider’. Huruvida det är lagligt eller inte lämnar jag därhän – jag ser istället till de högst fascinerande implement en fortsatt kontakt med andevärlden kan leda till. Jag menar, det finns ju ett mycket gott material för att föra in magi i samhället. Det finns gott om grimoirer; jag bloggar om några av dem här, i fotnoterna … och ja, det är mitt fel att Skogås Biblioteks biblioteksblogg är Sveriges roligaste bibblablogg, enligt bland annat Göteborgs och Höganäs biblioteksbloggar). Är det inte dags att införa demonologisk metodologi i utbildningarna? Tänk er med vilken lätthet byggnadsverk skulle kunna uppföras! Demoner, anställda av NCC, sveper upp halvdussinet skyskrapor utmed Norr Mälarstrand på en eftermiddag! Turning Torso i Malmö får 666 nya våningar på en timme! Norge upphör att existera efter en svensk attack av marider (vilka enligt Bartimeustrilogin är högt stående och elaka typer)!

För att inte tala om Nya Sverige (igen) … Delaware är vårt (igen)! Och sen – resten av världen!

Men vi kan kanske börja med Försäkringskassan. Istället för långa och komplicerde fuskutredningar skickar de en demon på en, som undrar om man verkligen är sjuk eller om man kommer att bli det efter att förhöret har fortsatt.

Släpp in demonerna! Det säger jag – släpp in demonerna! Vi går en fantastisk framtid till mötes då. I alla fall tills de upptäcker internet och börjar blogga …

(Killen på bilden är inte Bartimeus. Det är Agares, modets demon, som för övrigt har en inte oansenlig roll i min bok ‘Recept för Domedagen’ :) )

Kategorier: Allmänt

Ett recept för Domedagen

november 15, 2007 · Kommentera

Ett halvt ton honung och stora mängder sylt finns bland provianten en rysk separatistisk domedagssekt fört med sig till en grotta utanför byn Nikolskoje i Penza-regionen, cirka 50 mil sydost om Moskva. Enligt SvD gillar sekten vare sig ryska präster eller personnummer (eftersom olyckan kan vara framme och en siffra bli ‘666′). Sekten ledare är gripen, men resten av medlemmarna trycker i sin grotta. Med honung. Och sylt. I maj går jorden under.

Det här är bara för bra för att vara sant. Alltså, inte att en grupp människor antingen blir skjutna av Putins pojkar eller svälter ihjäl trots all honung, men nyheten. Nyheten! En domedagssekt, Twingly, SvD med ett par hundra tusen läsare. Om inte det är ett Recept för Domedagen, då vete katten vad ett Recept för Domedagen är. Mitt bidrag till kataklysmen kommer inte bara att ge mig en plats med Calcabrina och grabbarna, utan också orsaka en hel del rynkade pannor och bekymrade miner hos de hinsides krafterna. Kanske, om jag har tur, muttrar någon av dem – förmodligen en mansperson (?) med stort skägg, klädd i vitt – ”vad har jag gjort!?”.

Det är nästan synd att den här historien inte dök upp för några år sedan, när jag höll på att författa boken. Recept för Domedagen alltså. Jo, jag erkänner … Det är jag som har skrivit den, en efterlivsskröna med alla de stora namnen i ledande roller. Försåvitt man tycker att fans Mormor är ett stort namn då (vilket det är, liksom fans moster, fans svärmor och fan och alla hans mostrar; fans mamma måste ha många systrar, men endast en mor, ty en fans mormor är tillräckligt).

Kategorier: Allmänt