Herr Klokboks Kollektion

Optimisation av kundbasrelaterad presentation – eller floskelbingo!

november 28, 2007 · 16 kommentarer

Outsorcing vs insourcing recipients 

Via Kronberg SkrattaroOch Ler (eller som hennes blogg heter på lunariskaazZÅ kjoNBerg zkrattaRoCh *ler*) hittade jag fram till en floskelbingo. Om jag nu mot förmodan kommer att hamna på långa möten i framtiden, där marknadssegment framtidssäkrar nya innovativa enheter med hög prioritet, kan jag med gott samvete – consciusnessessment – sätta ned foten och ta initiativ genom att ropa ‘Skitsnack!‘.

Nu är det förstås viktigt att implementera också en positiv voice, varför jag i framtiden – future – inte bara ska dissa möten genom att jiddra. Det vet man ju vad fett med respekt gör för tifo, alltså. Men ändå … jag tänker att kanske jag i ett framtidsperspektiv – futuressness – kan komma stå framför en grupp lyhörda och spjutspetskompetenta inom till exempel förlagsvärlden personer. Då kan jag inte rimligen lämna presentationen – the presentation – till slumpen. Koincidencen, alltså.

Customer based bias impressionmentness 

Som ni alla vet genom er kundstockbasade – customer based base – erfarenhet är en good impression – ett bra intryck – viktigt. Det borde inte bara Markus ha tänkt på, innan han färgade håret; konceptuellt tänk är vad som driver reklamindustrin framåt, alla måste vara teamspelare och ha proaktiva paketlösningar – och god moral. Även dagens ungdom borde ha i huvudet – keep in mind – att respekt i ens förframförande är viktigt. Läsförståelsen minskar bland kidsen, asså. För att bli lite … he he. Ungdomlig.

dia

Synergy effect evaluation model

Det är nu viktigt att komma ihåg att synergieffekterna av att på förhand hitta en bra feed till kunden eller publiken är vad som känneteckar en driftig och framåt, och hungrig föredragshållare. Och boss – chef. Koncepttänkandet i hela strukturen ä viktig, inte bara för kundens need – behov – utan också för personalen. Därför måste en smart chef – smart boss – tänka på att inte bara ge småskalig bonus, utan också keepa in mind den stora bilden – picture. Inga tubsockor, alltså, chef.

Yo! Bumrush the showness implementation 

Det är små fönster i inte bara föredragsbranschen utan också företagsbranschen, men en optimering av communicational skills – samtalsmässiga skillnader – optimerar optimerandet i deflektionen av ens budskap. Det är viktigt att ligga på topp i en sån här bransch, och precis som IT-branschen krävs det spetskompetens, spjutkunnade och verbala komuniaktionskanaler bortom en i vanliga fall laggande churn-publik. Härsket smör-publik.

Backoffice-funktionen – bakre kontoret – är svår att implementera, men en godkänd feedback – födkork (eh?) – i eftersnacket kan optimera vidimeringstekniken kring ens föredrag. Som du kan se i den powerpoint- och flash-presentation jag snart ska visa, så  är det vidare av väldig vikt – importance – att hitta en bra återkoppling och inte glömma bort att fokusera på fokus för föredraget, eftersom publiken är ens viktigaste aktör och om en presentation misslyckas med att nå sina i förvåg uppsatta mål genererar det en känsla av utanförskap i publiken, som i värsta fall somnar och det hände en kollega till mig som hade förberett en transparent och genomskinlig PP-presentation som faktiskt låg i teknikens framkant men han glömde ine bara bort punctuality – punktlighet – utan också just publiken och trots att han låg i framkant och rentav hade en pole position i presentationsteknik föll hans information utanför den paradigm som på en skala av ett till tio faktiskt var en våt dröm för vem som helst som står på en scen och kan jiddra á la han Bentnér. Min kollega nådde aldrig tifo – och vet ni vad han gör numer?

Han jobbar som lärare vid en skola i Rosengård.

Infecting the invective disaster model 

Det är alltså viktigt att komma ihåg andningspauser. Med fler personer på scen uppnår man en teamdynamik som lyckas fokusera ens escel … excel … bra målinriktade dynamiska moment till attbli ett initiativ för vinstvarning. Alla företag vill gå med vinst, och där kan alternativ till motivationen, som att ge upp buddy collective – kompisar som blir fulla efter jobbet – after work – öl -, och istället peka med hela handen vara en premium asset – bra grej – för att ta tag i den här svåra biten, som till exempel julfester. Eller andra upplevelsebitar.

Vidare. Det är … mycket viktigt att … komma ihåg. Att inte. Bara. Staka sig. Om. Man. Står. Eh … Eh … på scen. Göran Persson, före detta ledare för sossarna – the socials – visste vikten av att … skjuta upp glasögon. På näsroten. Och pusta ut. Alliansens ledare, Fredrik Reinfeldt, borde komma ihåg att skaffa glasögon. För det är så här att alla är med på tåget mot future – framtiden – och med små fönster i en bransch helt dominerad av pappskallar är det viktigt att komma ihåg branscherfarenheten hos earlier employees – tidigare slavar – vilka med viral teamdynamik uppnår inte bara tifo, utan också kommer ihåg det där med glasögonen.

Proactive proactiveness in a webenabled global environment

Proaktiva lösningar i en webaserad och webenabled – webklar – klientmiljö kan omstrukturera hela tänket. Och vad behöver vi? Vi behöver ett _nytt_ tänk! Alla de som nu är med på tåget signalerar skarpt läge  med globala teamspelare – Thomas Bodström – vars spetskompetens inom områden som client analysis och global warming är av yttersta vikt att ta tillvara på bästa sätt. För det är så här, att vi alla är en del av världen, den bästa tiden är nu, framtiden är redan här – och alla ska med.

The language ’schwiing!’-factorness 

(Shit. Jag fick fan stånd av att skriva det här.)

- – - – -

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Kategorier: Allmänt

Ickenormativ hårfärg skrämmer

november 28, 2007 · 7 kommentarer

Får man verkligen se ut hur som helst?

Jag blev nyfiken på den där historien där reklambranschens renommé hänger  håret.

Så med härledning av en och annan tidningsbild hamnade jag så hos Reklamfabriken AB och deras personal. Med tanke på montören Markus röda hår tänkte jag, innan jag klickade mig in på personalavdelningen, att resten av personalen antingen var kostymer eller välfönade.

Till min förvåning är allihop seriefigurer.

- – - – -

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Kategorier: Allmänt

Sjudagarskabarén fortsätter

november 28, 2007 · 26 kommentarer

”We’ve found a witch! May we burn her!?”

Min hjärna är kanske lite felkopplad, men häxscenen ur Monty Pythons ‘Quest for the Holy Grail’ dyker upp inom mig när jag för att slippa försöka somna för tidigt kontemplerar sjudagarskabarén och dess artikel om horerier. Veckorevyn har nämligen råkat slakta en helig ko: Gammelmedia får under inga som helst omständigheter skriva något positivt om prostitution. Att skriva positivt, rent av sansat ur en prostituerads synvinkel, hör hemma ‘på det smutsiga internet’, vilket som bekant befolkas av horor, nyliberala och centerpartister. Och en och annan sosse, men de är ‘the good guys’. Speciellt de senare, eftersom de inte längre sitter i regeringsställning och därmed kan sägas vara en minoritet ur maktsynpunkt sett. Ungefär som horor, alltså, som inte heller har någon makt och därför inte får höras i en debatt som trots allt handlar om dem.

Kerstin Blomberg, distriktsordförande för Rädda Barnen på Gotland, JK- och PO-anmäler nu Veckorevyn för att de påstås ”glamorisera prostitution och har passerat gränsen”. Moralens gräns, alltså. Det är så här, va: alla vet att det finns horor, i alla möjliga åldrar. Från tonåringar till gummor, både män och kvinnor. Alla vet, men liksom många andra smutsiga samhällshemligheter (som att ungdomar har sex) är det inget som vi ska prata om. Om det ska pratas om, så ska det pratas om utifrån en enda ståndunkt – nämligen att horor är ofria, offer, missbrukare, tvingade. (Ungdomar har förresten sex därför att de som små barn såg sina (skilda) föräldrar hångla).

Veckorevyns tilltag – att råka ge röst åt någon som uppenbarligen frivilligt valt att prositutera sig – faller således inte i god jord. Det förstör bilden av viljelösa tvingade offer i händerna på hänsynslösa mörkerkrafter. Det är så här, va: Kvinnor, egentligen har de inget som kan kallas fri vilja. De har definitivt ingen sexuell drift och om de har det, så är den skör som en porslinsvas från det kejserliga Kina, vacker – och framför allt ren. Oskuldsfull, som den första nervösa kyssen från en 13 … eh, 15 … eh – 18-årig ung flicka. Det vet ni väl att tonåringar bör skyddas från sex tills de är myndiga? Annars har de sex för ofta, för mycket och med för många.

Det är ett komplicerat samhälle vi har nuförtiden. Förr om åren var det busenkelt: Då visste ungdomar inget om sex och hur de såsmåningom lyckades föröka sig är ett ornitologiskt mysterium. Numer kan aningslösa föräldrar hamna i den beklagliga sits, som Marie Söderqvist på Expressen sitter i. Hennes dotter vet mer om sex än krönikören själv. Hela situationen – med allt från Expressen till brandtalen mot omoral i Aftonbladet – påminner mig om, just, Monty Python. Och häxscenen.

För byfolket har hittat en häxa, minsann! Hon heter Louise Bratt och är chefredaktör (eller ett opassande jobb för en Riktig Kvinna) på Veckorevyn. May we burn her?

Att tonåringar har sex har varit känt sen … ja – vår tid som apor. Att sexualitet i värsta fall kan störta civilisationer i grus och aska har varit känt sen slaget om Troja (som utkämpades på grund av en kåtbock till karl rövade bort en sexig puma). Sex är farligt. Budskapet har inskärpts i oss – och framför allt i ungdomar – gång på gång. Ändå knullar de, dumhuvudena. Det är först nyligen – sen en trettio år tillbaka – som det svenska samhället har släppt efter inför drifterna. Istället för att hota med att klippa av fingrarna på onanerande ungdomar, upplyses de om sexualitetens faror i skolan. Av en svårt rodnande vuxen biologilärare med inte sällan homofobi. Faktum är att vi fortfarande klipper av ungarna deras fingrar – bildligt talat. Det talas om risker, om sjukdomar, om faror – men inte hur man gör. (Hur gör man? Jag har fan glömt bort det snart … Vill nån friska upp mitt minne?)

Hur gör man vid en avsugning? Hur går egentligen ett samlag till? Är det normalt att ens pojkvän tänder på att först hångla med en makrill? Sånt svarar inte skolan på (däremot upplyser den gärna om könssjukdomar, fast tydligen inte bra nog). Eftersom allt (makrillen med) är av uppenbart intresse, vänder sig alltså ungdomar till någon som kan svara dem utan att rodna. Till exempel – Veckorevyn. Som svarar, och för att de svarar ska de näpsas. Kanske är Aftonbladet egentligen ängsliga för att deras sextips ska bli mindre värda?

Det verkar som om vuxna ska veta allt om ungdomars sexvanor, men ungdomar ska inte veta något om sina egna sexvanor. Eller varför vissa människor blir prostituerade av fri vilja. Om de tvingas till det – ja, därom finns det gott om information. Till och med en långfilm av Lukas Moodysson.

Fri vilja är något mycket farligt, speciellt hos ungdomar. De små monstren måste hållas kort, annars knullar de sig vettlösa före eller efter att de frossat i våld på internet och DVD, eller på datorn. Varje försök till att gå utanför den strikta moraliska ram samhället satt upp kring några av de smutsfläckar som finns på Sveriges fana – till exempel att prostitutionen frodas trots förbud mot sexköp – måste krossas. Horor som öppnar käften kan få hålla till på internet, för ‘alla vet’ vad internet är till för. Gud nåde den som i gammelmedia försöker föra fram en åsikt som inte följer strömmen.

Enligt tidningen Resumé flyr nu annonsörerna. Problemet är förstås att det bara är _en_ annonsör, Sanofi Pasteur MSD. Med tanke på innehållet i många andra ärevördiga tidningar – till exempel den som startades av Lars Johan Hierta – finns det gott om häxor i byn, men bara en ska brännas. Veckorevýn är ett enkelt mål, ‘like shooting ducks in a barrel’.

Du kan vara hur stor mansgris du vill – säg ”fy för horor!” (men håll käft om att du utnyttjar demsamma), så sluter hela feministkollektivet upp bakom ryggen, därför att Veckorevyn står för en vad många anser förkastlig kvinnosyn, nämligen den att kvinnor har en egen vilja. Tidningen fick till och med ligga till grund för Nina Björks ‘ Under det rosa täcket’. Jag misstänker att bakom alla många och långa och fina teorier om att tidningen är ett aningslöst patriarkalt verktyg, om att den saluför en objektifierande kvinnosyn, om att den är snäppet bättre än porr, anas motståndet mot ursprungsbetydelsen av ‘fri vilja’. Viljan får bara vara fri om den också är rätt vilja.

Feminist som jag är borde jag vid det här laget ha skruvat den här blogposten till ett flammande anfall på Veckorevyn. Men vad är en -ism värd om den inte kan tillåta dissidenter? För mig är varje människas fria val viktigare än en övergripande sanktionerad dogm. Om också feminismen stämmer in i den skriande mobben medan de för Louise Bratt mot häxgungan (och han den där riddaren med lite jolmig uppsyn) riskerar den att gå ned sig i moralismens träskmark. För å ena sidan predikas det om kvinnans rätt till sin egen sexualitet, å andra sidan får kvinnans egen sexualitet uppenbarligen inte släppas tillräckligt lös nog för henne själv att bestämma över den. I värsta fall kan en kvinna välja att tjäna pengar på den. Shame on you.

Sanning är något farligt, som att det finns prostituerade av fri vilja. Eller att ungdomar har sex. Men det allra farligaste tycks vara att någon törs ta bladet från munnen och visa oss den värld vi lever i. Det är en värld där din granne kan vara en hora, eller en värld där ditt barn kan bli avlyssnat.

- – - – -

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Kategorier: Allmänt