En uppmuntrande affisch …

… till alla pirater.

(Via Teflonminne)

SvD behöver ett uppslagsverk

”Intersektionalitet är ett annat gångbart ord i genusvetarkretsar. Fråga mig inte vad det innebär. Kanske säger just den omständigheten också något om genusämnets existensberättigande när själva debatten om vad som ligger i frontlinjen för genusvetenskapen överstiger till och med min fattningsförmåga. Trots att jag själv är kvinna och någorlunda bekant med ämnet.”

Stoppa jorden! En vetenskaplig disciplin saknar existensberättigande därför att SvD:s Maria Abrahamsson inte vet vad ett ord betyder! Konsekvensbeskrivning – om Abrahamsson inte förstår någonting, till exempel strängteori, så kan disciplinen läggas ner – den saknar existensberättigande. Jag får lite vibbar av den kvinnliga huvupersonen i Ayn Rands Atlas Shrugged, hon som drivs av ett förakt för i stort sett allt -inklusive sig själv.

Alldeles uppenbart behöver Abrahamssom också en grundkurs i informationssökning på internet; intersektionalitet finns beskrivet bland annat här. Svårare än så var det inte att göra en vetenskap existensberättigad. Wikipedia har också en blänkare om strängteori (utifall även den vetenskapen skulle visa sig vara ovetenskaplig i Abrahamssonfiltret).

Nu skulle förstås en enkel slagning i ett, förvisso, inte oförvitligt onlinelexikon förfela hela syftet med fruns drapa. Syftet är inte att vara journalistisk, utan att vara sarkastisk (framför allt mot genusvetenskap … som faktiskt förklaras på Wikipedia). Just sarkasm är något av ett signum för hela Abrahamssons ledarkrönika av den 23 maj. Ayn Rand-vibben bleknar till en bild av en trulig liten flicka, som inte fått lika mycket godispengar som sina (röda? yngre?) medsystrar. Efter beskrivningar av genusvetare med ord som ”modell ung röd arg kvinna” – till skillnad då från Abrahamsson själv, som är bitter blå tant med backslick – får sig också män en släng av sleven. Det är för väl att Abrahamsson är jämställd.

”Män av det där lätt identifierbara slaget som attraheras av kvinnokampen.”

Så skriver hon. Så skriver hon om, bland annat, mig. I det jag attraheras av kvinnokampen. Somliga, som är grövre i mun än SvD:s ledarankare, skulle kalla mig könsförrädare (förrädare är vårens modeord; det används av alla möjliga sidor … bland annat dem som inte läser SvD).

Jag undrar nu förstås – hur ser män ”som attraheras av kvinokampen” ut? Så här, kanske?

Jag är lite lost, har en tendens att stirra tomt framför mig, men förutom det ser jag ut som folk gör mest. Jag skulle till och med kunna passa in på SVD:s ledarredaktion – liksom, de har ju till och med gamla kommunister bland sin grupp. Skytte, alltså – Göran Skytte. Saken är den, Abrahamsson, att feminster ser ut som vem som helst.

Det är kanske lite scary.

”Själv tycker jag att det rent ut sagt är för jäkligt att kvasivetenskapliga rön och påstått självförklarande begrepp som könsmaktsordning ska fortsätta att ligga till grund för den svenska jämställdhetspolitiken.”

avslutar Maria Abrahamsson sin krönika med. Det finns ett ord, förklaringen finns också på Wikipedia – och i det välrenommerade storverket SAOL -, för Maria Abrahamssons tro om sig själv som vetenskapligt filter.

Hybris.

(Med tanke på att maktens personer och välsituerade ledarredaktörer befinner sig i en ovanlig position, en sits där de kan utsättas för recension av sitt trams, förstår jag varför man tar till de mest obskyra knep för att stoppa bloggarna – senast förslaget om utgivningsbevis för bloggar.)

- – - – -
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om SvD, Maria Abrahamsson, ledare, feminism, genus, genusvtenskap, statsfeminism, politik, vetenskap, samhälle, utgivningsbevis, bloggosfären