Svarta helikoptrar

Svarta helikoptrar. Låt oss för ett ögonblick tala om svarta helikoptrar. Det är det enda vi kan göra, nämligen. Tala om dem. De är svarta, de här helikoptrarna, så de syns inte. De är ganska fascinerande, de här helikoptrarna. Lyssna inte på dom som påstår att de inte finns – de rösterna är en del av den globala konspirationen för att … eh … för att behålla de svarta helikoptrarna hemliga.

FN.

De svarta helikoptrarna tillhör FN. De flygs, enligt en uppgift, av belgiska piloter. Antagligen är belgarna bättre piloter än alla andra nationers piloter, det är därför de får flyga de svarta helikoptrarna. FN patrullerar således amerikanskt luftrum med svarta helikoptrar, flugna av belgiska piloter. Allt för att:

* Upprätthålla naturvårdslagarna
* Kontrollera och övervaka ”milisen”
* Långsamt genomföra en statskupp i USA, sen i resten av världen, för att skapa en sionistisk … en global Ny Världsordning

FBI är förresten infiltrerat av judar. Eller om det var av Grå Män (aliens). Samma skit i krukan som i locket, inte sant? Egentligen borde de svarta helikoptrarna flygas av israeler, ja – för att få en stringens i konsiprations … i kampen för en sionis… Ny Världsordning. Men det är belgiska piloter. Men det kanske är belgiska judar, mycket möjligt.

Det är möjligt. Trots allt så … enligt uppgift:

”Det finns bl a ett större amerikanskt krigsfartyg som “flyttades” till månen redan på 1940-talet – och som ligger “tryggt” på landbacken på månens baksida.”

(Det är sant! Det står här! Och här finns bildbeviset, uh-huh!)

Men det är klart … allt vad jag säger här behöver ni, ni upplysta Vi Som Vet, inte lyssna på. Jag är antagligen en av Dem. Alltså, en av Dem som är med i Konspirationen. Med tanke på hur många Vi är, är det tämligen förvånande att Vi helt enkelt inte fört bort Dom Som Vet (dom som vet allt om Oss, alltså, utan att vara en del av Oss … såvida de inte är det, men inte vet det).

De, det vill säga Konspirationen (vi kan kalla den Bilderberggruppen eller Illuminatii eller vad som helst), har ju ändå svarta helikoptrar. Och Resurser. Uppenbarligen tillräckligt stora resurser för att kunna hålla allt väldigt Hemligt (!). Trots att risken för ett avslöjande ökar exponentiellt med varje ny inblandad medkonspiratör.

Från början tänkte jag faktiskt försöka koppla ihop alla konspirationer till en enda, från Sion Vises protokoll till Mormonkonspirationen, men det orkar jag fan inte. Jag är upptagen, ser ni.

Upptagen med att spana efter svarta helikoptrar.

(Egentligen är jag upptagen med att försöka levla upp, om och om igen, till nya levlar, men Blizzard ingår antagligen i den globala konspirationen, de med; om vi ägnar oss åt World of Warcraft så kan de svarta helikoptrarna flyga helt öppet, utan att behöva sina ”cloaking devices”. Så det så.)

- – - – -
Intressant? I så fall är du antagligen en av Dem!

Läs även andra bloggares åsikter om konspirationsteorier, konspirationer, hemligheter, En Ny Världsordning, new world order, alliansen, astronomi, månen, knäppgökar, humor, satir, svarta helikoptrar, FN

Svedala din jävel, du är vacker som en dag

Årets bästa låt.

Vill ni ha hela texten finns den i kommentarerna hos Opassande, som f övr tipsade om sagda låt på ett ytterst förtjänstfullt sätt

Läs även andra bloggares åsikter om Timbuktu, Dregen, musik

Coup d’Etat – en svensk statskupp

En kväll i slutet av augusti, 1772, smög sig en grupp män med vit armbindel in i maktens korridorer. Deras uppdrag var enkelt. Anförda av Gustav III grep kungaväldet makten i ett Sverige, som plågades av politiskt splittring, nöd och begynnande uppror. Det var en statskupp, fullständigt oblodig. Det tog flera veckor innan folket förstod vad som hade hänt.

Fast forward.

Juni, 2008. Sommaren tvekar fortfarande. Det är lite kyligt om morgonen. I världen rullar krigen på. På fädernesjorden rullar livet på; trafiken i Stockholms innerstad upphör inte, pendeltågen går i tid, tunnelbanan är kanske lite mer glest befolkad nu – men det är semestertider för somliga. Och sommar.

Tidigt om morgonen i hjärtat av riket sker nu en statskupp. Ingen märker något av den. Stödtrupperna – tjänstemännen – har arbetat flitigt, spunnit intrigerna som forntidens nornor. Fienden har utmanövrerats, malts ned, tvingats till underkastelse.

Det sker en oblodig putsch, denna gång med fotogeniska homosexuella i tårar. Mitt i plenisalen.

Sverige upphör att vara en demokrati. Sverige påbörjar sin tid som styrt av grå eminenser. I ministrarnas öron dryps Hamlet-gift, Gríma smyger i korridorerna och viskar ”sanningar” i allas öron. Medan vi rasar över hur en politiskt korrekt minoritetsföreträdare har blivit behandlad – nu är alla champagnepartyn glömda – svänger pendeln bort från öppenhet, svänger fram till misstro och ängslan.

Välkommen till Det Nya Sverige.

Fokus-artikeln ger mig obehagliga krypningar. Efter att ha kommit halvvägs in i den slår det mig att vi har sett en statskupp. Utan stridsflyg över riksdagen, utan mord, inga stridsvagnar på gatorna, ingen fotbollsstadium fylld av … ja – bloggare mot FRA. Men dock – en kupp.

De ministrar vi röstade fram 2006 var alldeles uppenbarligen inte de vi röstade fram för att Styra landet. Styrelseskicket hemfaller istället åt … som Gustav III kunde ha kallat det, sekreta utskott. Tjänstemän, män och kvinnor i anonyma kontor i något av husen kring riksdagen, de där husen vi går förbi på vår väg till Gamla Stan.

Det här skedde inför öppen ridå. Vi har trots allt en demokrati. Problemet med demokratier är att för att de ska fungera optimalt krävs engagerade invånare – och annat än svårbegripliga förfarningsskick lockade våra sinnen. De röster som aldrig upphörde hördes i en för snäv krets, för för få. Jomen, bloggosfären lär ha blivit en maktfaktor, men bloggosfärens stora problem är alltjämt att den tenderar att bli en intern diskussionsgrupp. Predikan för de redan frälsta.

Statskuppen gick inte obemärkt förbi. Det bloggades om den. Det gjorde det. Till sist nådde bruset ända in i ledarredaktionerna hos gammelmedia – och se, där fanns en story. Men scoopet kom för sent, det kom en knapp vecka före kuppmakarna ställde sig i talarstolen och gav svensk demokrati ett (måhända välförtjänt) nackskott.

Ett par dagar före statskuppen skrev jag så här (inspirerad av en bild knäppt av Stationsvakt):

”This is how liberty dies … ”

Några nedrivna banderoller – det var det närmaste en ”militant” kupp vi kom. Saken är ju den att statskupper är känsliga saker; det gör sig inget bra i TV-rutan numer om vi får se Rosenbad i brand och militärpolis skjuta gamla tanter. Dessutom skulle både en och två (och flera hundra) undra vad som har hänt om Emma slutade blogga. Eller andra.

Men alla våra röster nådde aldrig längre än till våra närmast sörjande. Folket skulle ha kunnat vakna, om Folket hade A) haft intresse av demorkati mer än vart fjärde år, och B) läst andra delar av tidningen än sportbilagan, TV-bilagan och modebilagan (och sett andra program än Sex and the City).

Tänk vad som hade hänt om Blondinbella hade gjort en FRA – och väckt sina läsare.

”Landets justitieminister tiger om en lag som hela svenska folket talar om. Alliansen krackelerar när centerpartiet och folkpartiet slåss. Stämningen i riksdagsgrupperna är usel, och departementsstriderna fortsätter. Och allt sker i offentlighetens ljus.”

Så avslutas Fokus-artikeln. Det är fascinerande, egentligen. Nyligen kunde vi ta del av uppgiften att Alliansen inför 2010 har rekryterat en av världens främsta spin doctors, Karl Rove. Jag skrev en grej om just spin doctors, som kanske – om det inte är förmätet att säga det – kom sanningen hyfsat nära. Kanske.

Finns det en machiavellisk tanke bakom FRA-frågan? Vi är upptagna med en apart lag, som skjuter vår personliga integritet i sank, så upptagna är vi med den att nästan ingen – inte ens journalisterna! – bryr sig om vad som i övrigt sker.

Vår frihet dör till ljudet av applåder. Medan vi applåderar talarna vid demonstrationer fortsätter demokratins osynliga kistbärare att arbeta fram nästa fas av sin statskupp. Eller är jag för konspiratorisk?

Det här kommer att drabba oss inom kort.

Läs listan. Fast egentligen borde den där listan synas i varje nyhetsinslag, varje artikel, före varje nästa TV-program. Magnus Betnér borde skämta om det – men det törs han väl inte, för då får han snuten på sig. Farbror Grå, inte Farbror Blå. Utan Farbror Grå – de som verkar, men aldrig syns.

Medan vi rasar mot Tito Beltran går vi 70-talets Chile till mötes.

- – - – -
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, integritet, regeringen, alliansen, Sverige, statskupp, Lex Orwell, samhälle, politik, bloggosfären, övervakning, Tito Beltran, Magnus Betnér, demokrati, diktatur

Nick Perumov – fantasygenrens Wes Craven

Nu har jag iaf tröskat igenom Nick Perumovs mer än lovligt svulstiga dark fantasy-epos. I alla fall de två delar som ännu finns på svenska. Dark fantasy – i betydelsen att ”dark” beskriver ett så hopplöst, totalt mörker att det närmast går att beskriva som ett svart hål. Det suger in precis allt och lämnar inget kvar.

Jo. Adverb. En jävla massa (!!) adverb. Jag vet inte om det är översättaren eller Perumov själv eller rysk berättarstil, men det blir lite väl mycket av ”sade han spetsigt” och ”sade hon uppgivet” och ”sade han ursinnigt” och ”sade hon näsvist”.

Och sen alla andra småord då, alla ständiga nyskapande beskrivningar av magi – den ena mer mäktig än den andra. Det är glittrande eldnät och stormande diamantmoln och blödande safirmörker hit, och dundrande åskskurar och flödande spindelklor och skimrande eldflammor med gaddar och käftar och (förstås) ögon fyllda av (nähä?) Röd Eld och Kraft … jag blir matt.

En kul detalj är förstås att delar av texten skrivs med kyrilliska, för att gestalta uråldriga språk. En tråkig detalj är förstås att en del ärkemagiker reser runt mellan olika världar och anser latin (!) det främsta av alla språk (fast de föraktar förstås den värld som använder sig av latin).

Det är inga dåliga böcker, långt ifrån, men de är så … hopplösa, så barbariskt oförsonligt grymhetsperverterade (inklusive långa grafiska beskrivningar av både tortyr och ghruppvåldtäkter) att de blir lite motbjudande. Möjligen, men jag läser nog in för mycket i dem, anas en skarp kritik mot ryska krig i, t ex, Tjetjenien. Eller kritik av absolut och förintande makt.

Iaf är det inget för blödiga.

Nu vet jag inte vad jag ska läsa

*slår upp en Stockholm City och känner mig dum*

EDIT: Fast det känns lite orättvist mot Wes Craven. Han har enligt uppgift skrivit en bok som heter ”Fountain Society”, den ska jag läsa.

- – - – -

Intressant? Kanske.

Läs även andra bloggares åsikter om Nick Perumov, fantasy, Ryssland, litteratur, böcker

”They’re waiting for you, Gordon. In the test chamber … ”

Apropå LHC-experimentet …

(Det blev inte långt, men det blev i alla fall ett bloginlägg )