Politisk satir i Sverige – persona non grata?

Eric Blix säger i en intervju på Second Opinion att politisk satir står lågt i kurs i Sverige. Bland annat säger han:

”Dagens medieklimat har dock medfört att satiren och humorn har fått ett ytterligare forum. Erik menar att det numera finns krönikörer, bloggare och tyckare som använder sig av samma grepp som satirikerna ofta gör.”

Nåväl. Nedan finns en satirisk text.

(Texten är utdaterad med nästan ett halvår. Den tillkom som en del i en workshop för Annika Lantz radioprogram ”sist med det senaste” efter att jag uppmärksammats för en tidigare bloggpost. Förvisso uppskattade redaktionen texten, men i slutänden gick uppdraget som satiriker till någon annan … vilket förstås beror på att jag, som man, blev utsatt för en feministisk konspiration.

Det hade absolut inget att göra med att det tog fem minuter att läsa upp den (tio minuter med stakningar).

Fucking feminists.)

Nyckelfakta för nedanstående satir: Den utgår från aktuella händelser kring sossarnas Cirkus Ny Partiledare, årets julklapp-spekulationer, statsminister Reinfeldts konstanta medial tystnad (alltid lika aktuell!), Ny Produkt Från Ett Stort Globalt Företag, och skjutningarna i Malmö. M ao – en perfekt soppa för att driva med vårt senaste tillskott till de fyra (fem) stånden: Adel, borgare, präster, bönder – och politiker.

- – - – -

Statsminister Fredrik Reineldt kunde idag stolt meddela att ett hitills hemligt samarbete med en rad hemliga aktörer slutligen nått hemligt resultat. I ett hemligt pressutskick, som förbisågs helt eftersom ännu en sosse sagt ”nej”, tillkännager Regeringen att alla barn – och alla vuxna! – alldeles lagom till jul i år får ett eget Kinect. Enligt obekräftade uppgifter är Regeringen upprörd över läckan. ”Det var tänkt som en julklapp,” säger justitieminister Beatrice Ask. ”Tänk på alla barn, hur besvikna de ska bli. Julian Assange har mycket att förklara …”.

Mediaforskarnas studenter debatterar nu om det banbrytande samarbetet mellan en suverän nation och ett, enligt Microsofts talesperson, suveränt företag, verkligen är så bra. Mediaforskarna själva är dock upptagna med att debattera kvällspressen bristande fokus på ”viktiga politiska frågor”, eftersom katastrofer i utlandet ofta anses viktigare än att nästa sosse också sagt ”nej”. Det är en debatt som håller till på bloggosfären eller i Metros insändarspalt, eftersom allt annat mediautrymme redan tagits över av den socialdemokratiska krisen , utländska katastrofer eller bortskämda svenska barn. För regeringskansliets räkning har bristen på stråkastarljus inte bara medfört förhöjd sjukfrånvaro på grund av fall- och ögonskador, utan också ett sällsynt fall av medialt ”Vänta, Reinfeldt sa nåt? Näe … det var Tystnaden. Hör ni den? Kompakt. Bergmaneskt!”.

Nyheten om det unika samarbetet mellan hemliga parter mottas således med milt intresse. Alltså, en samhällsomdanande nyhet som det här är faktiskt inte lika viktig som att en rad ledande sossar beter sig som en bångstyrig tonåring med blonderat hår i händerna på ett gäng Stureplansstekare – och säger nej. Gång på gång. Regeringen är, enligt uppgift, mycket besviken. ”Vi hade hoppats på att fler än Rick Falkvinge och andra extremister skulle prata om det,” säger Beatrice Ask. ”Trots allt tar vi Datalagringsdirektivet till en helt ny nivå.”

Kinect, det senaste inom avancerad spelteknik, fungerar som ni vet genom att en kamera i TV-spelskonsolen läser av din kropps rörelsemönster och vidarebefordar dessa till det spel du spelar. Så, om du t ex dansar, dansar din spelperson på TV-skärmen. Jagar du invandrare i Malmö, jagar din spelperson rebeller i en generisk stadssimulator – eller inte. Håller du tal från riksdagens talarstol, ser du dig själv i rollen, på TV-skärmen, som Fredrik Reinfeldt. Svårare spelnivåer innebär förstås Jimmie Åkesson, mannen alla hatar att älska. Piffigt!

Datalagringsdirektivet är förstås på tok för tråkigt att relatera. I korthet handlar det om våra barns bästa. Det är viktigt för allas säkerhet att Polisen kan agera mot folk med sprängande huvudvärk baserat på ett telefonsamtal för fem månader sen. Inte vill vi väl att terrorister ska kunna springa runt hur som helst? Vill vi kanske ha det som i Malmö, mmm? Bortsett från att all elektronisk kommunikation ska sparas i ett halvår så … näe, ni ser. Det är för tråkigt. Komplicerat. Förresten är det ett EU-förslag, och det vet man ju hur såna är. Miljömedvetna bagare behöva icke frukta, ty med rent mjöl i påsen, så!

Gratis spelkonsoler (eller, som det heter i ett PM läckt på Wikileaks, ‘extrajuridiska övervakningsåtgärder’) installerade i varje svenskt hem är (borde ha varit skulle kunna vara) en världsnyhet. Det faktum att ingen bryr sig om Regeringen Reinfeldt är, om sanningen ska fram, Mona Sahlins fel. Sossarna har helt enkelt stulit alla strålkastare. Ingalill Gundersdotter-Silvermark af Horn, miljöentrepenör på Rosenbad, kan tårögd vittna om hur det är att arbeta i en miljö där mörkret härskar. ”Jag såg ingenting,” säger hon. ”När strålkastarna släcktes, släcktes vårt hopp … ”

Dock lyssnar ingen på en knapadlig, frånskild, omgift, frånskild städerska. Nej, viktigare är tanken. Och tanken bakom Regeringens julklapp till alla medborgare är enkel. Billig och vansinnigt rolig lek ska ge ett roligare och friskare folk, vilket följer Arbetslinjen. Vidare kommer bland annat FRA få en direkt inblick i medborgarnas hem, vilket är till för Vår Säkerhet (och arbetslinjen; tänk så många nya arbetstilfällen som kan skapas!). Framtida expansioner av denna julklapp till det svenska folket – etniskt svenskt, som nysvenskt – ska bland annat samarbeta med registrerade bostadsrättsföreningar, Polisen och olika telefonibolag. Vidare kommer ett gratis telefonnummer införas, på förslag finns 666, som gör det möjligt för dig att meddela om grannen beter sig … ovanligt. Ja, samlar skalbaggar, eller läser en bok av Thomas Bodström, eller rengör skjutvapen (för nävarande gäller det senare endast för fok boende i Malmöområdet). Från årsskiftet kommer alla hyreshus omvandlas till bostadsrättsföreningar. Kort efter årsskiftet kommer också Boverket upprätta ett hemligt register över alla bostadsrättsföreningar. Vidare kommer det bli straffbart att inte hålla sin Kinect påslagen, dygnet runt. Eller koppla ur ”nattsyns”-tekniken, som på sikt också implementeras. Före nästa val räknar man med att varje rum i en bostad ska utrustas med en splitter ny och väldigt rolig Kinect. Dessutom får vi alla äga vår egen bostad och sånt är ju alltid kul.

I dagarna medgav dock Microsoft, som utvecklat förströelsemedlet Kinect, att kameran kan använda information den samlar in till också andra syften än rent TV-spelande. Främst reklam, förstås. Om en bokhyllan Billy skymtar i bakgrunden medan Kim, femton år, försöker hänga med i svängarna till Beyoncees rumpa, kan vi snart vara säkra på att IKEA skickar hem reklam om nya, och bättre, möbler. Med det nya samarbetet, förkunnat inför en ointresserad publik av hålögda piratpartister och ”politiska bloggare”, kommer också Staten kunna skicka insatssyrkor om någon framför en Kinect beter sig ovanligt. Som att rengöra en Glock eller bete sig ”feministiskt”. Förlåt, ”nazistiskt” ska det vara.

”Vi gör det för barnens bästa,” säger en hemlig talesperson och viftar vidare undan vissa statsvetares kritik om ”Orwellsamhälle”. Nej, säger den hemliga talespersonen. ”Nej, det här är inte alls ett Orwellsamhälle. Orwell var kommunist. Det här är ett Bodströmsamhälle. Snart har alla svenskar, etniskt svenska och nysvenska, råd att åka till USA! Enkel resa, på ett säkert sätt.”

- – - – -
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Pride och Poiriers trollande

Som en ständig leech av dagsmedia – gammal som ny – slås jag ofta av hur tvärsäkra krönikörer är sin ståndpunkt. T om när det handlar om något de rimligen inte vet något om. Förstås är krteriet för en åsikt inte kunskap , det räcker med medialitet och inflytande. Vänner på rätt plats och en Wikipediasida skadar nog inte heller.

Men det blir ändå lite konstigt ibland, inte minst när De Som Vet Hur Det Är uttalar sig tvärsäkert i en fråga utan att ha koll på vad de talar om. Som, t ex, Roland Poirer Martinsson.

Med den pondus det anstår en konservativ tyckare bestämmer han i ett svep att HBTQ-rörelsen är – Vänster. Det påminner en hel del om hur andra självutnämnda experter uttalar sig; feminism, t ex, är också vänster. Men RPM tycks omedveten om att det han försöker tvinga in i en väl definierad mall är bra mycket mer än – vänster.

Jag vet inte vad Federley, eller Alliansens egen bögminister, Andreas Carlgren, tycker om att kategoriseras som vänster. En gissning är förstås ett lätt ”w00t!?”. (Centerns egentliga politiska hemvist kan förstås diskuteras, men de är iaf bra längre till höger än vänster, trots att de är bögar. En del av dem iaf. Två av dem … iaf två av dem vi känner till …)

Förmodligen handlar det i grunden om varumärke. RPM:s varumärke handlar till största delen om att gnälla på den socioliberala 51 State han trots allt tillhör, så varför det höjs så många röster i protest … tja. Det handlar antagligen om ”gammelmedia”.

På vilket HBTQ-forum som helst hade denna ”krönika” snart fått trollstämpel, ty:

Poirers största problem är att han uttalar sig som expert i ett ämne han inte vet något om, förutom vad han själv har läst sig till (i möjligen på förhand väldefinierade källor som ger honom rätt). Proffstyckare, m ao – det spelar ingen roll vad ämnet är bara man är emot det. Särskilt om det handlar om bögar. Det brukar börja puttra i heteroträsket så här års, knappt två månader före Pride. Och det är samma argument som återanvänds varje år: MÅSTE DE VARA SÅ ÖPPNA MED DET!

Sen kommer – ”läderbögar”, ”transor”, ”kinky”, ”sex”. Inte sällan dyker det i mindre genomtänkta texter upp argument kring ”barn” också, som i ”barn kan se det helt öppet”. RPM spelar på en planhalva av debatten där mörkermän frodas som kackerlackor i ett ödehus.

Lite mer verklighetsanknytning ger förstås vid handen att Pride varken är pervers gruppsex inför heteropublik eller vänster. Sant är att det inom ramen för Pride ryms en hel del sexuella identiteter och gestaltningar, varav somliga är 24/7 och andra mer är att beteckna som ”roliga kostymer under Mardi Gras”.

Men Pride är mer än lack, läder och katolska kardinaler i PVC. Läderbögar, transor och sambaorkestrar är visserligen fotogeniska, men majoriteten deltagare i Pride kan mycket väl vara så ”heteroutseende” att RPM t om mött en eller annan i Timbros korridorer. Heteroblickens något snäva synförmåga tycks inte kunna se utanför denna uppfattning.

Vad RPM:s artikel tvärtom andas är en lyckad vit medelålders (katolsk?) heterosexuell man som av ängslan för ett skjut i baken bär sin tvål i snöre kring handleden när han besöker Timbrogymmets dusch. Inte homofobisk, bara väldigt, väldigt ängslig. RPM är förstås inte homofob, han skulle gärna ha deltagit i Pride om inte något annat kommit i vägen.

Fast mest av allt handlar det nog om faktura för några hundra ord till SvD. Imorgon eller nästa vecka är något annat fel i Poirers värld.

- – - – -
Intressant?

Andra om R Pride Martinsson: Martin Moberg, HBT-sossen, Rabiatfeminism

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,