There’s a lot of templars in Kirkwall …

Jag ska börja med två citat. Det första är från min sambo, den ”kända spelfeministen”, som en gång för länge sen – säkert flera år sen – sa åt mig att ”Skriv!”. Hon sa det på det kärvänliga sättet som bara en person som är Åsam kan säga det, nämligen efter att ha tryckt en penna och ett skrivblock i min famn (och sen fått mig att tänka på Annie Wilkes … ).

Så:”Skriv!”

Det andra citatet är från bloggosfärens egen sosse-Gossen Ruda, Erik Laakso. Som nyligen sa till mig i en kommentar på den eminenta (S)-ubversiva) bloggen På Uppstuds:

”Joakim, först och främst, du borde blogga mer och oftare. Om du inte orkar och har tid att blogga mycket kanske du borde gå med i ett bloggkollektiv där förutfattade meningar bekämpas.”

I hear the call, ladies and gentlemen! The WORLD SHALL BE REBORN IN FLAME…

*sudda sudda sudda*

(Wow-referens … kanske inte det rätta steget in i bloggosfären. Igen.)

Nåja!

Feminetik.se – en av de få nätarenor där jag faktiskt fortfarande har varit aktiv trots att Herr Klokbok verkade ha dött sotdöden – ligger nere. På min vänstra axel viskar en Djävul om ”Anonymous” (vi vet ju alla vad Patriarken Assange tycker om feminism … ). Men säkert är det ”timey wimey wobbly stuff” som egentligen fuckat upp den feministiska portalen. Ley lines, Malygos och ”CLICK TEH FUCKING TIMEGLASS MAGE!!!”-stuff.

(Wow-referens … kanske inte det rätta steget in i bloggosfären. Igen.)

Är jag osammanhängande? Jamen! Sån ÄR jag. Chris in the Morning-esque. Jag kan inte hjälpa det. Det bor en dadaist i mig, som ibland vill utbrista FISK!

Men. För att inte bli alltför haschig (vilket jag inte är, detta bör understrykas: Så här fungerar min hjärna även när den är nykter!) så låter jag detta inlägg bli det första på … ett år. Ungefär. Bloggosfären har säkert glömt bort mig – men DET GÖR INGET.

I’m back in the game (iLvl 383  … and counting).

När jag inte kämpar mig fram mot iLvl 397 eller låter Tremé gå på repeat medan jag pysslar ihop en modul för ett av rollspelssveriges företag (och Sveriges enda rollspelstidning i pappersform!) så … försöker jag överleva. Själsligt. Det är faktiskt ganska svårt, trots att man är älskad. För det är det där med … demoner. Jag har många sådana, de allra flesta viskar ”du är för gammal, för värdelös, du blev aldrig ens en föredetting för Ranelid hann före”. Ja, sen säger de nåt om Marcus Birro också. Då slutar jag lyssna. Jag kan ta Ranleid, inga problem – men Birro har lbivit jolmig i huvvet på grund av religionen och dessutom är jag protestant (westphaliska freden var _bara ett vapenstillestånd_!).

På ett mer personligt plan:

Jag får återkommande depressioner. De syns sällan utåt eftersom jag skäms för att inte vara ”fullt frisk”. Jag drabbas ofta av dålig självkänsla. Dåligt självförtroende är släkt med mig. Jag vill gärna påstå att det var jag som uppfann det (fast det gjorde jag ju inte). Av många olika orsaker i mitt förflutna har detta då och då accentuerat min karaktär. Ungefär som man använder terpentin, grafit och bronsfärg för att få fram den där rostiga finishen (om man bygger dioramor). Den senaste bloggposten på Herr Klokboks Kollektion var således i juli 2011. Sen dess har jag levt i ett grådaskigt kreativt inhiberat mörker, blott upplyst av smärre inlägg i olika feministiska debatter och, inte minst, material om New Orleans. Jag skulle kunna skylla på att det varit vinter. Men kreativt sett har i så fall denna vinter varit ovanligt lång.

Ett stort tack för den plötsliga kreativa förlösningen ska ges till producenterna av rollspelet Western. Utan er, Tove och Anders, hade min skriftställarådra helt förtorkat. Ett lika stort tack ska riktas mot min Åsam sambo, den mest älskvärda hen på vår planet: Utan dig, bruden, skulle jag förtvinat både kroppsligt och själsligt. I wuw you, grrl.

Tack ska också riktas mot alla tusentals anonyma nick, handles och signaturer där ute, både på Twitter och andra platser. Ett särskilt tack till Erik Laakso, som med en enda kommentar fick mig att sakta börja fundera i banor av ”bloggande” igen.

Nystarten kanske blir lite skakig. Jag vet inte vart det ska ta vägen. Men med Bilbo Baggins (parafraserade) ord: ”Varje äventyr börjar med ett enda steg.”

FemHawkes syster Bethany får avsluta det:

”There’s a lot of templars in Kirkwall, mother.”

(Ni får räkna ut vad jag menar med det där på egen hand )

Politisk satir i Sverige – persona non grata?

Eric Blix säger i en intervju på Second Opinion att politisk satir står lågt i kurs i Sverige. Bland annat säger han:

”Dagens medieklimat har dock medfört att satiren och humorn har fått ett ytterligare forum. Erik menar att det numera finns krönikörer, bloggare och tyckare som använder sig av samma grepp som satirikerna ofta gör.”

Nåväl. Nedan finns en satirisk text.

(Texten är utdaterad med nästan ett halvår. Den tillkom som en del i en workshop för Annika Lantz radioprogram ”sist med det senaste” efter att jag uppmärksammats för en tidigare bloggpost. Förvisso uppskattade redaktionen texten, men i slutänden gick uppdraget som satiriker till någon annan … vilket förstås beror på att jag, som man, blev utsatt för en feministisk konspiration.

Det hade absolut inget att göra med att det tog fem minuter att läsa upp den (tio minuter med stakningar).

Fucking feminists.)

Nyckelfakta för nedanstående satir: Den utgår från aktuella händelser kring sossarnas Cirkus Ny Partiledare, årets julklapp-spekulationer, statsminister Reinfeldts konstanta medial tystnad (alltid lika aktuell!), Ny Produkt Från Ett Stort Globalt Företag, och skjutningarna i Malmö. M ao – en perfekt soppa för att driva med vårt senaste tillskott till de fyra (fem) stånden: Adel, borgare, präster, bönder – och politiker.

- – - – -

Statsminister Fredrik Reineldt kunde idag stolt meddela att ett hitills hemligt samarbete med en rad hemliga aktörer slutligen nått hemligt resultat. I ett hemligt pressutskick, som förbisågs helt eftersom ännu en sosse sagt ”nej”, tillkännager Regeringen att alla barn – och alla vuxna! – alldeles lagom till jul i år får ett eget Kinect. Enligt obekräftade uppgifter är Regeringen upprörd över läckan. ”Det var tänkt som en julklapp,” säger justitieminister Beatrice Ask. ”Tänk på alla barn, hur besvikna de ska bli. Julian Assange har mycket att förklara …”.

Mediaforskarnas studenter debatterar nu om det banbrytande samarbetet mellan en suverän nation och ett, enligt Microsofts talesperson, suveränt företag, verkligen är så bra. Mediaforskarna själva är dock upptagna med att debattera kvällspressen bristande fokus på ”viktiga politiska frågor”, eftersom katastrofer i utlandet ofta anses viktigare än att nästa sosse också sagt ”nej”. Det är en debatt som håller till på bloggosfären eller i Metros insändarspalt, eftersom allt annat mediautrymme redan tagits över av den socialdemokratiska krisen , utländska katastrofer eller bortskämda svenska barn. För regeringskansliets räkning har bristen på stråkastarljus inte bara medfört förhöjd sjukfrånvaro på grund av fall- och ögonskador, utan också ett sällsynt fall av medialt ”Vänta, Reinfeldt sa nåt? Näe … det var Tystnaden. Hör ni den? Kompakt. Bergmaneskt!”.

Nyheten om det unika samarbetet mellan hemliga parter mottas således med milt intresse. Alltså, en samhällsomdanande nyhet som det här är faktiskt inte lika viktig som att en rad ledande sossar beter sig som en bångstyrig tonåring med blonderat hår i händerna på ett gäng Stureplansstekare – och säger nej. Gång på gång. Regeringen är, enligt uppgift, mycket besviken. ”Vi hade hoppats på att fler än Rick Falkvinge och andra extremister skulle prata om det,” säger Beatrice Ask. ”Trots allt tar vi Datalagringsdirektivet till en helt ny nivå.”

Kinect, det senaste inom avancerad spelteknik, fungerar som ni vet genom att en kamera i TV-spelskonsolen läser av din kropps rörelsemönster och vidarebefordar dessa till det spel du spelar. Så, om du t ex dansar, dansar din spelperson på TV-skärmen. Jagar du invandrare i Malmö, jagar din spelperson rebeller i en generisk stadssimulator – eller inte. Håller du tal från riksdagens talarstol, ser du dig själv i rollen, på TV-skärmen, som Fredrik Reinfeldt. Svårare spelnivåer innebär förstås Jimmie Åkesson, mannen alla hatar att älska. Piffigt!

Datalagringsdirektivet är förstås på tok för tråkigt att relatera. I korthet handlar det om våra barns bästa. Det är viktigt för allas säkerhet att Polisen kan agera mot folk med sprängande huvudvärk baserat på ett telefonsamtal för fem månader sen. Inte vill vi väl att terrorister ska kunna springa runt hur som helst? Vill vi kanske ha det som i Malmö, mmm? Bortsett från att all elektronisk kommunikation ska sparas i ett halvår så … näe, ni ser. Det är för tråkigt. Komplicerat. Förresten är det ett EU-förslag, och det vet man ju hur såna är. Miljömedvetna bagare behöva icke frukta, ty med rent mjöl i påsen, så!

Gratis spelkonsoler (eller, som det heter i ett PM läckt på Wikileaks, ‘extrajuridiska övervakningsåtgärder’) installerade i varje svenskt hem är (borde ha varit skulle kunna vara) en världsnyhet. Det faktum att ingen bryr sig om Regeringen Reinfeldt är, om sanningen ska fram, Mona Sahlins fel. Sossarna har helt enkelt stulit alla strålkastare. Ingalill Gundersdotter-Silvermark af Horn, miljöentrepenör på Rosenbad, kan tårögd vittna om hur det är att arbeta i en miljö där mörkret härskar. ”Jag såg ingenting,” säger hon. ”När strålkastarna släcktes, släcktes vårt hopp … ”

Dock lyssnar ingen på en knapadlig, frånskild, omgift, frånskild städerska. Nej, viktigare är tanken. Och tanken bakom Regeringens julklapp till alla medborgare är enkel. Billig och vansinnigt rolig lek ska ge ett roligare och friskare folk, vilket följer Arbetslinjen. Vidare kommer bland annat FRA få en direkt inblick i medborgarnas hem, vilket är till för Vår Säkerhet (och arbetslinjen; tänk så många nya arbetstilfällen som kan skapas!). Framtida expansioner av denna julklapp till det svenska folket – etniskt svenskt, som nysvenskt – ska bland annat samarbeta med registrerade bostadsrättsföreningar, Polisen och olika telefonibolag. Vidare kommer ett gratis telefonnummer införas, på förslag finns 666, som gör det möjligt för dig att meddela om grannen beter sig … ovanligt. Ja, samlar skalbaggar, eller läser en bok av Thomas Bodström, eller rengör skjutvapen (för nävarande gäller det senare endast för fok boende i Malmöområdet). Från årsskiftet kommer alla hyreshus omvandlas till bostadsrättsföreningar. Kort efter årsskiftet kommer också Boverket upprätta ett hemligt register över alla bostadsrättsföreningar. Vidare kommer det bli straffbart att inte hålla sin Kinect påslagen, dygnet runt. Eller koppla ur ”nattsyns”-tekniken, som på sikt också implementeras. Före nästa val räknar man med att varje rum i en bostad ska utrustas med en splitter ny och väldigt rolig Kinect. Dessutom får vi alla äga vår egen bostad och sånt är ju alltid kul.

I dagarna medgav dock Microsoft, som utvecklat förströelsemedlet Kinect, att kameran kan använda information den samlar in till också andra syften än rent TV-spelande. Främst reklam, förstås. Om en bokhyllan Billy skymtar i bakgrunden medan Kim, femton år, försöker hänga med i svängarna till Beyoncees rumpa, kan vi snart vara säkra på att IKEA skickar hem reklam om nya, och bättre, möbler. Med det nya samarbetet, förkunnat inför en ointresserad publik av hålögda piratpartister och ”politiska bloggare”, kommer också Staten kunna skicka insatssyrkor om någon framför en Kinect beter sig ovanligt. Som att rengöra en Glock eller bete sig ”feministiskt”. Förlåt, ”nazistiskt” ska det vara.

”Vi gör det för barnens bästa,” säger en hemlig talesperson och viftar vidare undan vissa statsvetares kritik om ”Orwellsamhälle”. Nej, säger den hemliga talespersonen. ”Nej, det här är inte alls ett Orwellsamhälle. Orwell var kommunist. Det här är ett Bodströmsamhälle. Snart har alla svenskar, etniskt svenska och nysvenska, råd att åka till USA! Enkel resa, på ett säkert sätt.”

- – - – -
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Satir, Sveriges Radio, politik, Second Opinion, Erik Blix, Annika Lantz, samhälle, kåserier, Kinect, årets julklapp, Sverigedemokraterna, feminism, humor

Chris in the morning-esque: Om Naturen, Insekter, Rävar och lite Depeche (på slutet)

I skogen finns det smådjur, skaldade Cornelis Vresvijk (stavning?). I väntan på att bli tillräckligt hungrig för att kunna trotsa Northrends odöda kyla … jag menar de -10 graderna ute och de nästan välskottade gatorna …

(jag borde verkligen skaffa mig en annan hobby än World of Warcraft)

så funderar jag lite så där Chris in the Morningesque…igt

(jag försökte få till ett nytt SAOL-ord, men lyckades ej)

över – Naturen.

Mer bestämt – min inställning till naturen. Dessutom kom jag just nu på att egentligen borde jag göra podcasts av det här, men då måste jag snart börja bjuda in folk

(Björn Ranelid)

som också är så där, ni vet … flummiga. För medan jag försöker skriva det här utan att försöka styra texten för mycket – jag låter den leva som den vill – så lyssnar jag på en Alla Hjärtans Dag-playlist på Spotify, skapad av en av spelvärldens medlemmar. Inte min sambo, dock, men dock en annan, som det heter med prefix och allt, ”tjej gamer” (ja, särskrivningen ska också vara med; den gör PREFIXET än viktigare).

Naturen och kärlek! Kan det bli mer jävla Thoreau?

Alltså, den lunken borde ha försökt plocka blåbär i Stockholms skärgård! Där var jag – nu snart 30 år sen – och min bror mitt ute i SKOGEN på en jävla Ö! Och det var … grönt, runt om. Tallar, granar, gräs och blåbärsris. Och så …

Och myggor.

Och spindlar, skalbaggarm gråsuggor, Konstiga Små Saker Med Många Ben, myror, bromsar, flugor, larver, Andra Otäcka Ting Med Många Ben, slingrande, dallrande, krälande, slemmiga … SAKER.

Gud var på dåligt humör när Hen skapade Naturen, den omhuldade, den älskade, den som folk bara längtar ut till så till den mildra grad att det t om arrangeras bussresor. För att inte tala om skogsmulle, denna proggiga propaganda för att Naturen Är Vår Vän.

Fråga folk i Queensland vad de tycker om det.

Jag är ambivalent mot naturen. Det här som jag hitills skrivit är ett utslag av hastig inspiration baserad på en skumläsning av Annarkias blogpost, där hen frågar ”ska vi undvika naturen nu?”

Ja, Annarkia. Ja, det ska vi.

För att helt vara säkra på att varken Creuzfelt-Jacobs

(ett bevis för att tyskar och engelsmän inte kan samarbeta; de försökte 1938 med … bristfällig framgång)

eller parasiter kan DÖDA oss så föreslår jag helt enkelt att vi asfalterar allt.

Fast nä. Inte riktigt. För grejen är den att jag Tycker Hemskt Illa Om Naturen Om Den Tvingas På Mig, men i övrigt är den rätt så cool. Liksom – evigty brinnande berg i Azerbadjan? Ragnaros reborn, ni vet.

(jag borde verkligen skaffa mig en annan hobby än World of Warcraft)

Eller Häftiga Saker Man Kan Hitta I Vattnet, som i Östersundsregionen.

Jag tycker om att vara i skogen när den är garanterat olevande, dvs täckt av snö. Det värsta jag ka möta då är förmoligen en uthungrad skadeskjuten varg och sen gäller det att springa som bara fan när Naturens Krona kommer sättande med sina Winchesters. Men iaf – skog, och vinter, är fint. Fast kallt. Det är därför jag nästan aldrig är ute i skogen om vintern, för det är kallt.

Med tanke på vad som en gång inspirerade mig till dessa dillerier, dvs en TV-serie om Det Hårda Livet För En Judisk Doktor I Alaska

(Jo, i sammanhanget är det viktigt att påpeka att det är en judisk doktor)

så, eh … så bode jag väl älskasnö, och kyla, och tanken att bli begravd under fruset vatten endast med en gråsugga och en liter brännvin som sällskap. Förstås, efter att litern är uppdrucken kanske jag skulle se gråsuggan som något annat än

(mat)

en insekt … är de väl? … men, eh …

Skogen, om våren, är ganska nice. Tidig vår, fortfarande snödrivor kvar här och var, svartnat ruttet undervegetationsris, välfyllda bäckar man kan leka i tills man förlorat känseln i fingrarna, bortglömda slaktade människ… jag menar naturliga moderna inslag, som t ex skyltar om vem som äger skogen och att det är absolut förbjudet att bryta ”virke”.

Underbara frihet.

Men sen … längre fram … när man vant sig vid brunstiga rådjur och galna skogsägare … då kommer de fram. Igen. Insekterna. Krälar, kryper, ilar, smyger, pilar, slingrar, illrar, borrar, biter, kniper, gömmer, hoppar, studsar – kort sagt, de gör som folk i FAS3: Parasiterar.

Tacka fan för asfalt. Ge mig en välasfalterad stad över skogen vilken sommardag som helst. Och Vi Har Inte Ens Börjat Prata Om POLLEN!

Alltså – vad i HELVETE!!?

GUD, Ja just DU, jag tittar på dig. VAD VAR TANKEN BAKOM POLLEN!!? Som om inte oss arma syndares liv är hårt nog – vi ska fly i skräck från alla krälnde, krypande, ilande, smygande, pilande, slingrande, illrande, borrande, bitande, knipande, gömmande, hoppande, studsande … OCH VI SKA NYSA SAMTIDIGT!!!

I don’t want to start any blasphemous rumours, but I think that God’s got a sick sense of humor, som Depeche Mode skaldade.

Enjoy.

- – - – -

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om naturen

(PS: Jag tycker om myror. Och nyckelpigor.)

Ibland blir det roligt på Intressant

Intressant?

Utan Titel Söker Snäll Pappersförläggare

Sammanfattning: Snäll författare publicerad 2006 söker snäll förläggare för nytt manus. Manuset, under gammalt arbetsnamn De Redan Döda men numer benämnt Utan Titel*, kan läsas redan nu på:

Kapitel1.se

… som jag tänker på som ett skyltfönster, en ”molnets” portfolio. Jag gör också gott kaffe och kan citera Blade Runner.

Sartre! Jag menar Sartre!

(* Ändringen sker till följd av att ”min” titel redan är publicerad. Vi kan inte ha två De Redan Döda. Så jävla många döda finns det inte. Ehm. Ja.)

Eftersom jag inte röker kunde jag inte 110101 lova att sluta röka. Eftersom jag snusar och ”kan sluta när jag vill” kunde jag visserligen ha lovat att sluta snusa, men eftersom jag inte vill – fast jag kan – så blev det inget löfte om det heller, 110101.

Nej, som traditionen kräver valde jag istället att i liket med Bohus kompani ”lova ingenting bestämt” om att i år, banne mig, ska jag chocka trosorna av varenda chiclitare och få Ranelid att ångra sitt tilltag att försöka dansa istället för att skriva en ny bok.

I år ska jag bli en bestsellerförfattare. Move the fuck over, Ajvide. Och du, Lapidus (som f övr också är en klädbutik i Norrköping), har inte du en tingsrättsförhandling att ta hand om?

(Det finns en Annan Advokat, som också skriver böcker, men han bor i USA och lär inte återkomma förrän efter att Mona Sahlin avgått, så jag är ganska säker på att vi slipper ”klotformade blodfläckar” en tid framöver.)

Problemet är förstås att ingen vet vem jag är. Jo, jag blev publicerad redan 2006, förstås. Men, ser ni … i likhet med t ex Hyllade Poeter vet knappt en käft att det faktiskt skedde. Förlaget gjorde ett styvt jobb och jag vill inte racka på dem så mycket (möjligen att det där med marknadsföring kunde inbegripit något mer än ”rec ex”), men men.

Sak samma att ingen vet vem jag är. Ännu. För så här i årets första självande månader är jag fortfarande fylld av hopp, tillförsikt och energi. Ni vet, det är som när man går hem från Arbetsförmedlingens Söka Jobb-kurs och känner att ens CV är ju BRA.

28 dagar senare …

Nåja. Nu är nu. Kring jul i år kommer jag förmodligen bli en Arne Anka. Igen. Rya om hur världen inte uppskattar en Stor Konstnär och sen
kvacka ”mera sprit!”. Men det är då.

Nu, ser ni. Nu, är nu.

Så, utan vidare teatraliska åhävor säger jag här och nu som jag sa på Twitter för en stund sen:

Ett manus om depressiva svenska afghanistanveteraner samt spöken och för mycket sex i skuggan av en belägrad sekt söker snällt förläggarhem.

Om ni nu undrar vad det är som söker ett hem, likt en böckernas Oliver Twist som bara får sukta efter alla fina lunchmöten och inte ens har hittat en Fagin, så kan ni läsa det på Kapitel1.se.

Skyltfönster, vet ni.

Där samsas jag med andra, men eftersom jag just
idag har Enormt Ego så säger jag helt enkelt att allt annat utom mitt material är ski… är inte fullt lika bra som mitt.

Litterära kukmätartävlingar kan vara rätt skoj.

Intresserade förläggare och/eller agenter kan hitta kontaktmöjligheter under ”kontakt” – eller via @HerrKlokbok på fågeltjattret.

(I verkligheten är jag ganska snäll. Jag förstår sannerligen inte varför jag låter så aggressiv i blogformat.

Det är nog Marcus Birros fel.)

- – - – -
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, litteratur, media, sociala media, förlag, Bonniers, Norstedts, Vertigo, kultur, arbete, porr

(”Porr” är ett hejdlöst fräckt tilltag för att få lite extra träffar. Bloghoreri, kallas det visst. Å andra sidan är jag ganska säker på att också lektörer då och då söker på just Ni Vet Vad.)

Svårstartad motor

Kanske, kanske, kanske … kanske har den verbala motorn börjat hacka igång utan att vilja tjuvstanna. Igen. Kanske.
Ett första steg mot en återkomst till Ordet, det elusiva, det likt dimma förflyktigade mellan fingrar som inte lydit vad Hjärnan tänkt fram, den fasansfulla och allomförtärande själsliga känslan av att Ha Gett Upp …

Kanske måste skribenter, författare och alla andra hacks med Ordet som passion lyssna på Kipling (tror det var Kipling, jag tänker vara unitasking nu och INTE GOOGLA):

Ours not to reason why.
Ours just to do or die.

Iaf finns jag numer ännu en gång i bokform.

http://www.lulu.com/product/paperback/i-south-dakota-f%C3%A5r-du-skjuta%C2%A0indianer/14678922

(Det här är snabbpress. Därav den rent groteska URL:en.

Dessutom måste jag städa.)

Ja har dessutom börjat kombinera World of Warcraft med skrivandet, på engelska, i en blog. Vilen får ni inte veta nnu, för den kanske självdör.

Men Kanske, kanske, kanske … kanske har den verbala motorn börjat hacka igång utan att vilja tjuvstanna. Igen.

Kanske.

Fail, Aftonbladet

Men det här var väl ändå en av årets mest mjäkiga och hafsigt skrivna artiklar jag har sett, särskilt som den handlar om årets största spelhändelse – och förmodligen också 2011 års största händelse.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spela/article8236918.ab

Hur tänkte ni nu, Aftonbladet?

Fick ni ingen beta invite och kunde förbereda texten lite bättre? Eller tg ni en murvel i högen?

Det var då allt en jäkla tur att det inte blev ÅSa Lindeborg i så fall.

Dagens citat

”Nu har HBT-Magdalena uttalat sig igen! =D gäsp….,,”

(Källa: http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/11/19/bjudratt-8528#article-readers

Faktum är, ‘Amina’, att man i detta internätets tidevarv inte alltid ska skriva vad man tänker. För just nu har du profilerat dig för evigt på the net, som en SD-röstande etniskt svensk HBT-fientlig låtsasblatte.

Det finns en ö utanför Durotars kust för sådana som dig.

Här avlossas skottet som dödar internet

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tillsatt-en-utredning-kring-internetleverantorernas-roll_5676225.svd

 

(Jag hade bråttom bråttom hann inte formatera länk. Nu springer jag till matbutik.)

(Kanske ska jag ta av mig foliehatten först …)

- – - – -

Intressant … näe.

Dagens citat

”Om kvinnor i större utsträckning tar/får ansvaret för att det finns mat på bordet som det traditionellt varit för mannen. Kommer antalet kvinnor vars familj som har det kärvt att bli brottslingar. Och likt som många män gör eller har gjort tvingas till brott för att försörja sin familj.

Jag menar självklart inte att brott är förlåtligt.

Med ansvar kommer följder.”

(Källa – http://genusnytt.wordpress.com/2010/11/10/med-helgonglorian-sa-kackt-pa-sned-3/#comment-26570 )

Aha.

Jag får säga åt min breadwinner att sluta jobba, annars slutar det väl med ”äktenskapsbesök” på Hinseberg p ga min korvgryta.