Chris in the morning-esque: Om Naturen, Insekter, Rävar och lite Depeche (på slutet)

I skogen finns det smådjur, skaldade Cornelis Vresvijk (stavning?). I väntan på att bli tillräckligt hungrig för att kunna trotsa Northrends odöda kyla … jag menar de -10 graderna ute och de nästan välskottade gatorna …

(jag borde verkligen skaffa mig en annan hobby än World of Warcraft)

så funderar jag lite så där Chris in the Morningesque…igt

(jag försökte få till ett nytt SAOL-ord, men lyckades ej)

över – Naturen.

Mer bestämt – min inställning till naturen. Dessutom kom jag just nu på att egentligen borde jag göra podcasts av det här, men då måste jag snart börja bjuda in folk

(Björn Ranelid)

som också är så där, ni vet … flummiga. För medan jag försöker skriva det här utan att försöka styra texten för mycket – jag låter den leva som den vill – så lyssnar jag på en Alla Hjärtans Dag-playlist på Spotify, skapad av en av spelvärldens medlemmar. Inte min sambo, dock, men dock en annan, som det heter med prefix och allt, ”tjej gamer” (ja, särskrivningen ska också vara med; den gör PREFIXET än viktigare).

Naturen och kärlek! Kan det bli mer jävla Thoreau?

Alltså, den lunken borde ha försökt plocka blåbär i Stockholms skärgård! Där var jag – nu snart 30 år sen – och min bror mitt ute i SKOGEN på en jävla Ö! Och det var … grönt, runt om. Tallar, granar, gräs och blåbärsris. Och så …

Och myggor.

Och spindlar, skalbaggarm gråsuggor, Konstiga Små Saker Med Många Ben, myror, bromsar, flugor, larver, Andra Otäcka Ting Med Många Ben, slingrande, dallrande, krälande, slemmiga … SAKER.

Gud var på dåligt humör när Hen skapade Naturen, den omhuldade, den älskade, den som folk bara längtar ut till så till den mildra grad att det t om arrangeras bussresor. För att inte tala om skogsmulle, denna proggiga propaganda för att Naturen Är Vår Vän.

Fråga folk i Queensland vad de tycker om det.

Jag är ambivalent mot naturen. Det här som jag hitills skrivit är ett utslag av hastig inspiration baserad på en skumläsning av Annarkias blogpost, där hen frågar ”ska vi undvika naturen nu?”

Ja, Annarkia. Ja, det ska vi.

För att helt vara säkra på att varken Creuzfelt-Jacobs

(ett bevis för att tyskar och engelsmän inte kan samarbeta; de försökte 1938 med … bristfällig framgång)

eller parasiter kan DÖDA oss så föreslår jag helt enkelt att vi asfalterar allt.

Fast nä. Inte riktigt. För grejen är den att jag Tycker Hemskt Illa Om Naturen Om Den Tvingas På Mig, men i övrigt är den rätt så cool. Liksom – evigty brinnande berg i Azerbadjan? Ragnaros reborn, ni vet.

(jag borde verkligen skaffa mig en annan hobby än World of Warcraft)

Eller Häftiga Saker Man Kan Hitta I Vattnet, som i Östersundsregionen.

Jag tycker om att vara i skogen när den är garanterat olevande, dvs täckt av snö. Det värsta jag ka möta då är förmoligen en uthungrad skadeskjuten varg och sen gäller det att springa som bara fan när Naturens Krona kommer sättande med sina Winchesters. Men iaf – skog, och vinter, är fint. Fast kallt. Det är därför jag nästan aldrig är ute i skogen om vintern, för det är kallt.

Med tanke på vad som en gång inspirerade mig till dessa dillerier, dvs en TV-serie om Det Hårda Livet För En Judisk Doktor I Alaska

(Jo, i sammanhanget är det viktigt att påpeka att det är en judisk doktor)

så, eh … så bode jag väl älskasnö, och kyla, och tanken att bli begravd under fruset vatten endast med en gråsugga och en liter brännvin som sällskap. Förstås, efter att litern är uppdrucken kanske jag skulle se gråsuggan som något annat än

(mat)

en insekt … är de väl? … men, eh …

Skogen, om våren, är ganska nice. Tidig vår, fortfarande snödrivor kvar här och var, svartnat ruttet undervegetationsris, välfyllda bäckar man kan leka i tills man förlorat känseln i fingrarna, bortglömda slaktade människ… jag menar naturliga moderna inslag, som t ex skyltar om vem som äger skogen och att det är absolut förbjudet att bryta ”virke”.

Underbara frihet.

Men sen … längre fram … när man vant sig vid brunstiga rådjur och galna skogsägare … då kommer de fram. Igen. Insekterna. Krälar, kryper, ilar, smyger, pilar, slingrar, illrar, borrar, biter, kniper, gömmer, hoppar, studsar – kort sagt, de gör som folk i FAS3: Parasiterar.

Tacka fan för asfalt. Ge mig en välasfalterad stad över skogen vilken sommardag som helst. Och Vi Har Inte Ens Börjat Prata Om POLLEN!

Alltså – vad i HELVETE!!?

GUD, Ja just DU, jag tittar på dig. VAD VAR TANKEN BAKOM POLLEN!!? Som om inte oss arma syndares liv är hårt nog – vi ska fly i skräck från alla krälnde, krypande, ilande, smygande, pilande, slingrande, illrande, borrande, bitande, knipande, gömmande, hoppande, studsande … OCH VI SKA NYSA SAMTIDIGT!!!

I don’t want to start any blasphemous rumours, but I think that God’s got a sick sense of humor, som Depeche Mode skaldade.

Enjoy.

- – - – -

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om naturen

(PS: Jag tycker om myror. Och nyckelpigor.)

Ibland blir det roligt på Intressant

Intressant?

Utan Titel Söker Snäll Pappersförläggare

Sammanfattning: Snäll författare publicerad 2006 söker snäll förläggare för nytt manus. Manuset, under gammalt arbetsnamn De Redan Döda men numer benämnt Utan Titel*, kan läsas redan nu på:

Kapitel1.se

… som jag tänker på som ett skyltfönster, en ”molnets” portfolio. Jag gör också gott kaffe och kan citera Blade Runner.

Sartre! Jag menar Sartre!

(* Ändringen sker till följd av att ”min” titel redan är publicerad. Vi kan inte ha två De Redan Döda. Så jävla många döda finns det inte. Ehm. Ja.)

Eftersom jag inte röker kunde jag inte 110101 lova att sluta röka. Eftersom jag snusar och ”kan sluta när jag vill” kunde jag visserligen ha lovat att sluta snusa, men eftersom jag inte vill – fast jag kan – så blev det inget löfte om det heller, 110101.

Nej, som traditionen kräver valde jag istället att i liket med Bohus kompani ”lova ingenting bestämt” om att i år, banne mig, ska jag chocka trosorna av varenda chiclitare och få Ranelid att ångra sitt tilltag att försöka dansa istället för att skriva en ny bok.

I år ska jag bli en bestsellerförfattare. Move the fuck over, Ajvide. Och du, Lapidus (som f övr också är en klädbutik i Norrköping), har inte du en tingsrättsförhandling att ta hand om?

(Det finns en Annan Advokat, som också skriver böcker, men han bor i USA och lär inte återkomma förrän efter att Mona Sahlin avgått, så jag är ganska säker på att vi slipper ”klotformade blodfläckar” en tid framöver.)

Problemet är förstås att ingen vet vem jag är. Jo, jag blev publicerad redan 2006, förstås. Men, ser ni … i likhet med t ex Hyllade Poeter vet knappt en käft att det faktiskt skedde. Förlaget gjorde ett styvt jobb och jag vill inte racka på dem så mycket (möjligen att det där med marknadsföring kunde inbegripit något mer än ”rec ex”), men men.

Sak samma att ingen vet vem jag är. Ännu. För så här i årets första självande månader är jag fortfarande fylld av hopp, tillförsikt och energi. Ni vet, det är som när man går hem från Arbetsförmedlingens Söka Jobb-kurs och känner att ens CV är ju BRA.

28 dagar senare …

Nåja. Nu är nu. Kring jul i år kommer jag förmodligen bli en Arne Anka. Igen. Rya om hur världen inte uppskattar en Stor Konstnär och sen
kvacka ”mera sprit!”. Men det är då.

Nu, ser ni. Nu, är nu.

Så, utan vidare teatraliska åhävor säger jag här och nu som jag sa på Twitter för en stund sen:

Ett manus om depressiva svenska afghanistanveteraner samt spöken och för mycket sex i skuggan av en belägrad sekt söker snällt förläggarhem.

Om ni nu undrar vad det är som söker ett hem, likt en böckernas Oliver Twist som bara får sukta efter alla fina lunchmöten och inte ens har hittat en Fagin, så kan ni läsa det på Kapitel1.se.

Skyltfönster, vet ni.

Där samsas jag med andra, men eftersom jag just
idag har Enormt Ego så säger jag helt enkelt att allt annat utom mitt material är ski… är inte fullt lika bra som mitt.

Litterära kukmätartävlingar kan vara rätt skoj.

Intresserade förläggare och/eller agenter kan hitta kontaktmöjligheter under ”kontakt” – eller via @HerrKlokbok på fågeltjattret.

(I verkligheten är jag ganska snäll. Jag förstår sannerligen inte varför jag låter så aggressiv i blogformat.

Det är nog Marcus Birros fel.)

- – - – -
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, litteratur, media, sociala media, förlag, Bonniers, Norstedts, Vertigo, kultur, arbete, porr

(”Porr” är ett hejdlöst fräckt tilltag för att få lite extra träffar. Bloghoreri, kallas det visst. Å andra sidan är jag ganska säker på att också lektörer då och då söker på just Ni Vet Vad.)

Trekkers har bättre sex

”Det här vill vi INTE höra i sängen!

I sängen ska man göra det som känns rätt, men vissa saker kan nog alla vara överens om att man bör undvika.

/ – - – - snip – - – - /

Främmande språk. Pratar vi när vi är i främmande länder. Med människor som kommer från främmande länder.”

Jag har en del skruvade associationsbanor, tror jag. Iaf så var ”p’taq!” det första som dök upp i hjärnan när jag skummade igenom Expressens ”sexblogg”.

Sexblogg?

Inte ett enda facial. Booring!

Ja, jag är FORTFARANDE feminist. Men ibland drabbas jag av återfall. Det är så när man är kukutrustad feminist; Ni kan prata om patriarkat och intersektionalitet, men när ni nämner ”exempel sex: Mannen öppnar dörren åt kvinnan”, så säger vår amygdala ”sex” – och sen, som Jeff i Coupling:

Om man inte som jag, som är queer då, också skjuter in ett ”P’taq!” här och … där.

Trekkers har bättre sex.

- – - – -
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Expressen, Coupling, Star Trek TNG, kåseri, manlighet, klingon, sex

Snabb WoW-anekdot

Under inga som helst omständigheter bör du som level 25 Alliance försöka utforska Undercity.

En hel drös level 80 horde fick förstås ett gott skratt.

Jag hann dock hinna få iväg en gyllene hammare i ett av de många huvuden som stod där i porten.

Jag tänker som så, att paladiner lyder Kipling-regeln – ”ours not to reason why, ours just to do or die”.

- – - – -

Helt oIntressant

Läs även andra bloggares åsikter om World of Warcraft

Det är mycket undergång just nu.

Om det inte är en ny istid därför att det blir varmare, så är det finanskris därför att vi tjänar för mycket (eller för lite, eller hur det nu var).

Är det inte integritetshot så är det hot mot vår västerländska frihet eller, som vanligt, Ett Hot Mot Demokratin.

Nyss har jorden inte gått under på grund av en fruktansvärd pest (som enligt vissa doktorer kunde undvikas genom att inte vaccinera sig och bara äta smör, eller om det var kött), så har vi fått jordbävningar och vulkanutbrott. Snart ligger döda astmatiker och allergiker i drivor på gatorna.

Bring out the dead!

Låt oss bara hoppas att Aftonbladet eller Expressen inte får nys om Det Nya Världshotet.

Retro games.

http://www.collegehumor.com/video:1932178

- – - – -
Intressant … naeh.

Läs även andra bloggares åsikter om Undergång, Pacman

Quod erat demonstrandum

”Rasister sprejar internet under olika namn men inläggen är ofta från samma person.” säger Ola Larsmo i DN, apropå främlingsfientlighet och högerextremism på nätet.

Blogglistan under artikeln blir därför nästan lite skojig.

- – - – -

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om DN, media, högerextremism

When the snow hits the fan …

… så skyller SJ på regeringen, och Newsmills samlade expertgrupp skyller på meterologerna och ”klimatförnekarna”. Jag vill t om minnas att någon drog in stackars Piratpartiet i det.

Just nu ligger det ungefär 3 decimeter snö på balkongen. Det är den samlade volymen från en hel vinter. Det är vidare förstås en helt ovetenskaplig uppfattning om ”de enorma snömassorna”, men i sann Newsmillanda ska jag ta fasta på MIN kunskap – och anse den vara Sanningen.

Det har alltså kommit 3 dm snö. I Sverige. Och tågen står stilla, och taken rasar in. Det är politikernas fel, för ”alla vet” att det alltid är politikernas fel när något går snett i en sån aparat som samhället.

Alla vet också att infrastruktur är något som vilken idiot som helst kan bedriva. Och att SL är dårar, dvs sämre än idioter, eftersom SL inte kan bedriva infrastruktur. Vilket är politikernas fel. Om ”privata intressen” bedrev infrastruktur även på vintern skulle det minsann fungera.

Det skulle sannolikt inte ens snöa, för snö är ingen gångbar komersiell vara. Utom för tillverkare av skidvalla … et consortes. Och snöplöjarna, förstås, vilka uppenbarligen inte arbetar för vår infrastruktur.

Det är politikernas fel, det också.

Fast 3 dm snö på min balkong betyder att det ligger lika mycket på min grannes. Och grannens grannes balkong. Och på taket till huset. Och på grannhuset, och grannens grannhus. Och på gårdarna, på gatorna, på gångvägarna … så om vi säger att varje invånare i Sverige fått 3 dm snö, så har vi som helhet fått 9 miljoner x 3 lika med 2 700 000 dm snö, dvs 270 000 meter snö, dvs 270 kilometer snö, dvs 2.7 MIL snö. Tror jag. Jagh ade bara IG i matte, allmän kurs, men i stort sett så är det … jorå saette.

Alltså – en ny istid.

Sånt kan vilken idiot som helst räkna ut med arslet. Och vad gör våra politiker åt det, huh?

När sa Reinfeldt något sist om att vi måste skicka upp våra dyra JAS-plan i himlen laddade med silveroxid-bomber för att hindra snön från att falla? Det funkar ju för att hejda regnväder i Kina … har jag hört … och alla vet att Kina är på många sätt ett föregångarland. På fler områden än enbart meterologi.

Reine sa inget om det, någonsin. Därför att Alliansen VILL att vi ska bli insnöade, så att BNP går ned och förkylningarna upp så att Försäkringskassan kan ställas till svars när vi ringer oss sjuka för lite snor.

FÖRR I TIDEN arbetade man minsann – även om man hade smittkopppor! Jävla simulanter, som gnäller på snön!

Och om det möjligen inte är politikernas fel så är det, med största sannolikhet, spärrvakternas fel. Att det snöar, alltså. Små Gestapogossar som de är, de där som sitter i sin värmda glaskub medan vi minsann förfryser tårna i väntan på den buss som flytt. Inte får vi något från Försäkringskassan heller, eller ens Folksam, för snö är väl ”force majeure” – dvs ”det var inte MITT fel!”.

Jävla politiker, som låter snön falla ohejdad. Så går det när vi skickar våra soldater till honkabonkaland istället för att låta dem vara hemma och bli feta på förläggningen. Och dessutom – hur svårt kan det vara att bli av med snön?

Vi har i runda slängar en miljon arbetslösa. Ge dem en varsin hink med salt och en blåslampa och snart har vi både isfria vägar och järnvägar. Så gamla tanter inte behöver bryta benen av sig, eller yngre män halka på väg ut från Systembolaget och gråtande behöva gå tillbaka och be om en ny ranson.

Bara för att politikerna vägrar oss lov att köpa öl på ICA (man halkar ju aldrig utanför ICA, har ni tänkt på det?). Jag anar nästan Bilderberg bakom det hela … eller i alla fall CO2-maffian. Som säkert är Neapelbaserad, för det vet man ju hur ”såna där” är. Italienare alltså.

De har minsann ingen snö! Just det!

(Allt som ovan skrivs är vetenskapligt belagt enligt ”alla vet”-teorin. Alltså är det sant, eftersom sunt förnuft säger det.)

- – - – -
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Förnuft, snö, klimat, kaos, domedagen, SL, samhälle, infrastruktur, politik, Alliansen, kall näsa

Annons-inspiration

Reklamen i Gmail kan ibland ge upphov till de mest förbluffande hastiga smånoveller. Titta på det här, till exempel. Vilken tragedi döljer sig bakom detta?

Kanske Bettan Nilsson till sist tröttnar på sin utåtagerande son eller dotter och medan hon letar efter information om DAMP och ADHD och andra bokstavssjukdomar, börjar hon maila med en av kontakterna hon har på datingsiten (hon är ensamstående mamma, ni vet). Så efter en kul dejt med paintball är alla hyllor så att säga fulla av bröd och kärleken blommar som om det vore en tidig vår …

Tills första slaget kommer.

Usch vad jag är misantropisk :/

Vad läser ni in i annonsflödet?

- – - – -
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om utåtagerande barn, damp, adhd, Google, reklam, narrativism, inspiration, internet, paintball, kvinnofrid, feminism

Chris in the Morning-esque*

Eftersom jag efter två gamecard slutligen har uppnått vad jag ville uppnå** med min retadin – retribution specced 80 paladin – Shuanna på EU Saurfang-servern tänker jag börja blogga igen. Så det så. Så innan jag kastar mig över årets första snackis – en trapphusfekalieintolerant moderat – så ska jag förklara varför jag varit bortvarande ända sen oktober.

Jag har varit så fasansfullt trött på skvallerträsket bloggosfären. Det har varit som om endast fem ämnen ständigt tragglats igenom, med många och långa – och ibland korta – ord. FRA, integritet, fildelning, kultur – och ”politik”.

I ”politik” ryms det allra mesta, allt från skithusskrämda moderater till besynnerliga utspel från Nej-partiet, eller Ja-partiet, men sällan Kanske-partiet. För i vår kära bloggosfär är det numer hart när omöjligt att hålla sig på mittlinjen.

Den digitala närvaron har blivit monokrom. Svart – eller vitt. För – eller emot. Den som möjligen står mitt emellan får förbereda sig på att offra så mycket energi på att bemöta kritiken att ingen energi blir kvar för att förklara sin ståndpunkt, eller som Emma Opassande uttrycker det:

”Har spenderat timtals i diskussioner om kritik och kritiseras för att man inte tål kritik och inte får försvara sig mot kritik för då låter det som att andra inte får kritisera och vissa _ska_ inte få kritiseras men andra bör allt kritiseras och det är en rättighet att kritisera men du får inte säga emot… *pust* en evighetsmaskin och ordet tappar nästan sin betydelse. Känns lite som att löpa gatlopp i ett ekorrhjul.”

(källa)

När blev vi så intoleranta att vi inte längre orkar lyssna på någon som vill framföra något utöver det enkelfattliga?

För många hundra år sen delades världen in i två delar. De som ansåg att Jorden var platt, och de som ansåg att den faktiskt mycket väl kunde vara rund och ändå vara en Guds skapelse. Förmodligen fanns det en och annan som ansåg att Jorden var platt men rund, för var man än tittar så är ju Jorden tämligen platt och enda sättet att se om den är rund är att stirra ut över havet eller titta på från rymden … men ingen lyssnade på sådana dårar. Det var platt eller runt – inget mer.

Den runda synen vann, såsmåningom, men inte förrän vi hade haft ett antal krig, ett par revolutioner och folk till sist hade tröttnat på att skicka farmor till tumskruvarna för att hon en eftermiddag tackat Gud för potatisen.

Fast forward.

För några år sen blev det populärt att blogga. I början brydde sig inte en käft om ”webloggarna”, förmodligen därför att de författades av insnöade teknokrater som tyckte att modem är sexiga. Sen upptäckte någon ”politiken”.

Och således är vi här, nu. Å ena sidan har vi en rebellrörelse som hävdar att Jorden är rund, fastän Warner Bros och Sony och RIAA och STIM påstår att den är platt. Där finns förstås röster som hävdar att Jorden är lite lagom mitt emellan, alltså mer äggformad – eller möjligen helt rund men med en hel del bucklor och kratrar … men ingen lyssnar på dem.

De är grå. Inte monokroma. För att göra sig hörd i dagens mediabrus måste man nämligen vara LÄTTFÖRSTÅELIG. Och definitivt inte feminist.

Det kollektiva medvetandet och vetandet, det kollektiva digitala samhällsfältet – det håller på at bli om det inte redan är – kollektiv dumhet. När brillianta skribenter får ägna mer skrivtid åt att försvara sig än att tänka, därför att något dumschmuck med Metrobloggar i RSS:en och 511 vänner på FB vantolkat något – tja … Vad kan vi då förvänta oss?

Renässans? Upplysningstid?

Snarare mörk digital medeltid, där den som inte håller med bränns på offentligt bål.

Så, moderatjäveln alltså. Han som hatar invandrare så mycket att han ringer efter en ryska för att torka skit. Nu är jag där, där jag tänkte börja. Och jag håller mig bestämt i gråzonen, den som påstår att Jorden är platt fastän den är rund. Titta ut genom fönstret – är Jorden rund!?

Nä. Just det.

Två tolkningar finns på det nyss sagda. 1: Jag är kristen kreationist, som om jag inte vore så rädd för Gud skulle göra som hedningarna – och spränga mig själv i luften på en pizzeria befolkad av judar. Muslimer, menar jag. 2: Jag har blivit vantolkad. Och så hatar jag moderater.

den första tolkningen är förstås alldeles åt pepparn fel, men eftersom det digitala samhället är ett samhälle av snabbhet, ägnar ingen någon tid åt att klura på mina implikationer. De tar det skrivna ordet för en Absolut Sanning. Om jag skriver ”jag är nazist” kommer alla att tro på det, fastän de samtidigt vet att man inte ska tro på allt som skrivs på internet (eller i böcker, tänk på Marklund-gate förra året). Ändå sker vantolkningen, eller inte vantolkningen … utan den slentrianmässiga och lata analysen, nämligen att det jag skriver är också vad jag menar.

För en icke-postmodernist är det jag nyss skrev fullständigt oförståeligt. Jag slår mig i backen på att för en ”IT-människa” är det dessutom fullständigt idiotiskt. För om jag inte menar vad jag skriver, varför skriver jag det då? Om jag verkligen inte tycker att Unsgard är en moderatjävel – varför kallar jag honom det då?

Därför att inget är absolut. Inget, utom programkod – men programkod skulle, om den användes på ett visst sätt, kunna bevisa för oss att Jorden är platt. Så därför är inte ens programkod absolut, eftersom slutprodukten av kod ligger i vår betraktelses öga.

Unsgard uttalade sig ”olyckligt”. Egentligen sa han samma sak som många andra redan har sagt, fast aldrig offentligt. Eller möjligen offentligt, men det har sagts av nollpersoner – sådana som inte är intressanta för offentligheten. Lisa, 15 år, på FB. Eller Mohammad, 37, på lokala pizzerian. Mohammad kan vara en Sven också, eller en Sigryn, eller en Joe, eller en Frank, eller en Rick, eller en Jean, Fjodor, Ivana, Mugabe, Thabo …

Alla vet vad städföretag består av. Blattar. Majoriteten städare på tunnelbana och pendeltåg och andra offentliga ytor är svartskallar. Förlåt, invandrar… såna som inte kommer att rösta på Sverigedemokraterna (kanske). Det är en Jeppe-sanning, den här ni vet – ”alla klagar på att Jeppe super, ingen frågar varför Jeppe super”.

Nå, alla klagar på att Unsgard uttryckte sig som verklighetens folk. Ingen verkar tänka efter varför han gjorde det. För att tänka efter implikerar nedlagd tid på något icke produktivt, som att t ex betrakta vår runda Jord ur ett poststrukturalistisk eller postmodernt perspektiv, där Jorden är platt – fastän den är rund.

Vi har inte tid att tänka efter.

Vi har inte tid att tänka efter. Före. Därför tänker vi bara, eller snarare – vi reagerar. På något sätt har informationssnabbheten förvandlat oss återigen till grottmänniskan, som grips av panik inför en sabeltandad tiger. Få tar sig tid att försiktigt klia katten med stora tänder bakom öronen.

Och ja, jag misstänker redan nu att ni kommer att tolka det där bokstavligt. Jag ser redan kommentarer som ”men du vet väl som händer om man blir ttäten av en sabeltanndad tigger – man döörr”.

(Man måste också skriva snabbt, numer. Fuck spelling***.)

Vet ni vad den enda konstanten är, i vår värld?

Vi har tid.

Vi har tid.

Men vi har förslavat tiden – och tiden har gjort en Spartacus på oss. Njut av musiken.

- – - – -

*: En referens till den utmärkta serien Northern Exposure. Chris rulez!

**: Exalted med både Argent Dawn och Argent Crusade, rätt passande för en paladin.

***: Man måste också svära på amerikanska.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Unsgard, samhälle, politik, filosofi, satir, invandrare, sverigedemokraterna, porr