Existensiell Kris, v1.0

Så var det dags … Jag har (återigen) fått en Existentiell Kris! Den grep mig ur tomma intet, skakade om mig och fick mig att förstå att det faktiskt, riktigt jävla faktiskt, är allra mest synd om just mig. Jag är, för att citera Ior, ‘miserablast’. Mig är det syndast om, så det så. Inte dig. Inte dig. Och definitivt inte du där, du med den löjliga kepsen. Schmuck.

Jag borde skriva något stort och vackert nu. Något med Stora ORD. Något med ord som ‘abyssymal’ och ‘esoterikprekognitiv’ och ‘deusinducerad existensialistparadigm’. Men det skiter jag i, fast än jag är jävligt bra på ord. Ord, själva kvintessen av vem jag är – ha! Nu fick jag till ett Ord! Kvintessens. ‘Menade du: Kvittens?’, frågar Word. Nej, jag menar kvintessens, you stupid motherfucking computer fucker! Okej då … Jag ska inte se Scarface något mer. Lovar. Bombis. Nästan … I och för sig är det bara Tony Montana (dvs Al Pacino), som kan komma undan med att i en mening á fyra ord trycka in fyrtio ‘fuck’. För oss andra ser det bara korkat ut. Och en sak vet jag (något som verkar vara svårt att föra fram till resten av samhället): Jag är inte korkad.

Det är därför, för att bevisa hur Stor jag är, som jag letar efter Ord. Ord, som ‘derivativ triumfatorik’. Snacka alltså – det är fan i mig svårare att få in det i en förståelig mening än ett ‘fuck’. Så egentligen borde jag bita i det sura äpplet, slänga Camus och Hesse och lära mig dokusåpakändisarnas favorituttryck (‘falsk’ och ‘full’) utantill. Men det kan jag inte, för jag har en Existentiell Kris! Förresten läser jag hellre Terry Pratchett och Jasper Fforde, än Camus. Men hey! Jag vill ju vara Svår (!). Allright?Min Existentiella Kris visar sig bäst när jag gluttar igenom utbudet av objekt på de hominida auktionstjänsterna. Datingsidor, alltså. Jo, jag häckar på några av dem, för hur Stor och Svår (!) jag än försöker vara, saknar jag ändå det där … vahettere, vahettere … Chorizo? Okej – löööv, baby. Löööv. Jag vet att svårmod inte är en särskilt sexinducerande karatäristik. Folk vill inte låtsas om att det finns ondska i världen – det är väl därför alla ler fånigt – och svårmod, tja … Det genererar väl en respons, som : ”Jaha ja, men du? Känner du dig cool nu?” Då svarar jag: Nej. Jag känner mig SVÅR (!) Allright? Fast jag läser Pratchett. För tusan hakar – jag är ju författare, och då ska man vara Svår (!). Annars tas man inte på allvar. Det går inte an att skriva något som folk skrattar åt. Nej ni, det ska vara smutsig, nerspydd, ‘på väg hem från krogen med ett hål i mitt hjärta efter klockan fem på morgonen’-historier. Det ska definitivt inte vara … en story om att ‘något mörkt rör sig i efterlivet’, som i den här boken – Recept För Domedagen, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9189390520&s=1 .

Lööv, baby. Lööv. Fast jag är Svår (!). Eller vill vara. Egentligen är jag mycket värre. Faktiskt helt hopplös. Där, ser ni. Snacka kris, jag är fan i mig syndigast i hela världen. Så det så. För jag har inga löv, jag menar – jag har ingen löööv. Att den är fullständigt utraderad ur hela min miserabla vandring här mellan stockholmshusen beror förstås på att jag, faktiskt, är för Stor för er. Sluthuvuden. Jag är för inteltektu… intlekt… smart. Säger vi. (Egentligen är jag ganska korkad, åtminstone när det kommer till att interagera med andra människor; jag hatar småprat om vädret och vill antingen springa därifrån eller säga något i stil med ‘Ja … Regn … Och Kafka hade inte heller så roligt.’ Ingen vill ha mig, därför att jag vill ha så oändligt få … Jo, jag har nog för höga krav. Fuck.)

Men, datingsidor alltså. Är det aldrig någon som är sur där? Eller luftburen? På var och varannan sida möts jag av glada människor och hysteriska fnitter. Jösses, har alla sniffat lustgas – eller vad!? Och det där med ‘jordnära’ … Enda gången jag verkligen vill bli jordnära är när jag förr eller senare drar på mig träfracken och petar upp liljorna underifrån. Plötsligt inser jag att datingsidorna (Passagen är inget undantag, förlåt, Eniro) är som vilket disco som helst, med den skillnaden att där inte finns en bardisk. Ännu. Det kanske kommer; beställa öl via bredbandet och få den i CD-brännaren; har du Glocalnet blir det lättöl, för lägre än så går det inte att sjunka.

Allt verkar vara lite lagom hjärndött så där, på datingsidorna. Värst av allt är de där med inbakade hemliga avgifter; där är ett snyggt kex och … ‘För att skicka meddelande till Gulligullankoko måste du vara betalande medlem’. Jävla kapitalism! Jo, den är bra att skylla på. Egentligen behöver jag inte skylla på något, för även om jag hittar en grym puma så sitter jag där och tänker: ‘Jaha, vaffan skriver man nu då?’ Jag fixar inte småprat, som sagt. Dessutom ljög jag nyss; jag ser inga kex, inga grymma pumor. Jag ser människor. Och antagligen är det en jävla dum grej att göra, men jag vill hellre visa lite respekt än att drämma till med ett ‘knulla, bruden?’. Snackar inte folk om något, numer? Annat än vädret eller dr Grey, alltså? Vad hände med folks inteltk.. intlekt… smarthet?

Hela miljön, både på datingsidor och på krogen, är en köttmarknad med svåra jantelagskomplex. ‘Du ska inte tro att du är något’ ? det är därför det är bäst att le. Le, för fan! Var inte så förbannat konstig. Jävla loser, som ser människor och inte madrasser på två ben. ‘Knulla, bruden? Inte? Vaffan är du för jävla hora’. Där i hörnet ser vi en deffad överkropp med tribals. Tribals!? Wtf – det var passé redan på järnåldern. Blir folk verkligen tuffare av en töntig jävla påhittad keltisk cirkel på axeln? Vad är det för fel på HATE på ena handens knogar, och FEAR på den andra handens knogar? Eller för den skull en pocket av Karel Kapec i bakfickan? People – inse: Den enda deffade överkropp som är snygg, är inte er. Det är Brad Pitts svettblodiga tvättbräda i Fight Club. Så det så. Edward Norton är inte så dum, han heller. Ni kan lika gärna sluta låtsas, killar; ni är inte vare sig Pitt eller Norton. Somliga av er är bara en pitt. På två ben. Knulla?

Där, utmed ena sidan av den här virtuella nattklubben datingsidorna försöker vara, vimsar någon omkring med bilder på katter och hundar och konstiga sandstränder … Och gärna en bild av Martin Stenmarck också, för man ska ju vara lite hipp. Lite trendig, visa att man har en intelkt… intelkt… smart, humor. Fuck it. Det är bilder ingen egentligen vill se. Killar vill definitivt inte se era sandstränder. De vill se era trosor. Men alla tittar på sandstränderna och hundarna och katterna och ormarna och nymfparakiterna och sandstränderna ni googlade fram därför att era egna foton var för tråkiga … alla tittar, eftersom alla ändå skiter i vad fan du gjorde på semestern. De vill definitivt inte höra något om ‘Jag älskar människor, trots deras geschäft och brister.’ Och säger du något om feminism, då får du en snyting. Vad vill de då? De deffade överkropparna, dessa grekiska låtsasgudar? Hö hö hö – det börjar på K, right? Och nej, jag snackar inte frukostflingor här. Med fibrer, så det dumma leendet kan bli ännu dummare. Schmuck. Jag snackar, vahettere … Kryddig korv?Ja, hmm – så här blir jag vid Existentiella Kriser. Jag blir cynisk, elitistisk och egentligen ganska … Fjompig. Men mest av allt vill jag vara Svår (!), men egentligen är jag antagligen bara en stor jävla loser. För mänskligheten (det här lärde jag mig på ett diskussionsforum) kan delas in i två delar: Fuckables, och unfuckables. Varken mer eller mindre. Vem behöver en hjärna när vi har en kuk?

Vad gör jag här? och där? Och där? Varför försöker jag låtsas som om jag är preciiiis som Er, där på datingsidorna? Jag borde sitta på en rökig pub och muttra eder om att Camus hade fel, att Schopenhauer var en jävla humorist, att det inte funnits något större än mig. Jag borde hänga på kyrkogårdar, filosofera över livets bräcklighet och krydda det med kontemplativa aforismer om att ‘det skapades ingen mer musik efter att Jim Morrison dog’. Vilket är bullshit, som Penn & Teller säger. Men nej, förresten. Jag borde inte alls sitta på en rökig pub. För om jag blev kvar där skulle jag bli lika framgångsrik som Arne Anka; och Arne är ju … Inte så framgångsrik. Alls. Nej ni, jag borde gömma mig i någon dunkel vrå och skriva Den Stora Romanen … men den ÄR ju redan skriven. Fuck. Shit fuck, som de säger i någon rulle med Rutger Hauer. Jag tror den heter ‘Blind Fury’. Hyfsat okej, men jag är lite kär i hr H också.

Visserligen har jag skrivit en bok ( http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9189390520&s=1 ), men det är inte den Stora Romanen. Den är redan skriven. Okej då, varje bok någon skrivit är antagligen den Stora Romanen, åtminstone för dem själva. I alla fall blev jag himla nöjd med resultatet av min, Recept För Domedagen. Men jag har en Existentiell Kris. Jag vill vara Svår (!). Men det går inte. Fuck, det känns som när jag var tonåring och istället för att köra moppe och dricka HB, drömde om att bli den som skrev den Stora Romanen. Det känns som när jag vandrade genom ett dimmigt Stockholm klädd i svart läderrock med Blade Runners ledmotiv i hörlurarna och försökte intala mig att mänskligheten … Att jag hatade den. Vilket jag inte gjorde; jag hatade mig själv, mest.

Det känns, som om jag är ur led i tiden. Ingen vill längre höra kloka ord. De vill ha snabb och lättsmält och enkelglömmabortig information. Nu funkar ett ‘Tjena, läget’ bättre. Och vad fan säger man sen? Vad säger ni? Eller, glöm det – jag kommer i alla fall inte att vilja efterlikna er. Men ändå … Om nu meningsfulla ord är helt otrendiga, vad är då trendigt? Ska jag kanske svälja förtreten, låtsas som om jag är Som Er och dra till med något korkat skit ur Neil Strauss ‘Spelet’? Kan någon upplysa en existentiellt krisartad unfuckable om det? Nä nä, jag trodde väl det.

Ni har också era kriser. Ni törs inte erkänna det, för det skulle visa att ni är mänskliga. Men ni krisar också. Ni är inte alls är ‘posetiva’ och ‘glada jämt’ med en ‘jordnära syn på livet’.Ni är lika desperata som alla andra.

Annonser

One thought on “Existensiell Kris, v1.0

  1. Pingback: Face the fact ..? « Herr Klokboks Kollektion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s