Spekulationer, II:

Jag har ofta med intresse följt de diskussioner som förts på olika forum om b la Irak-konflikten. Men även debatter där Bibeln ifrågasatts som allt annat än en Helig Skrift och jämförts med en blodbesudlad bröderna Grimm-saga. Vidare har det här och där tittat fram inlägg som visserligen inte haft något som helst religiöst tema, men som ganska snart låtit påskina hur allt egentligen är religionens fel. För detta inläggs ändamål tänker jag hålla mig till en religion – nämligen kristendomen – och utifrån mitt personliga perspektiv ge en bild av vad den allmänna uppfattningen är. Om Kristus. Om Gud. Om bibeln och, icke att förglömma, de som faktiskt tror på Gud. Som lilla jag.

Jag vet, jag är en mask i mångas ögon. Hårdföra ateister hatar mig säkert lika mycket som de hatar alla andra troende människor. Och om de inte hatar mig så åtminstone föraktar de mig, tycker att jag är fånig – en idiot som gått på världshistoriens största bluff. Nämligen den att en rebell för sisådär tvåtusen år sen greps av romerska legionärer och fördes till korset för uppvigling och därmed bevisade att man aldrig blir av med en revolution genom att göra någon till martyr. Rebellen ifråga fick ju såsmåningom det Romerska Imperiet – dåtidens Store Satan – på fall och Europa blev sig aldrig riktigt likt igen.

Men jag bortser från de hatiska. Jag struntar i föraktet. Varför? Inte för att jag tror mig ha rätt, utan för att jag respekterar allas åsikt. Jag bryr mig inte, trots att hatet kränker mig som person, kränker min tro eller kränker det faktum att Jesus inte bara gick på vattnet (det är nåt visst med den idén) utan också dog för min synds räkning. Och, förmodligen, även för ateisternas, kommunisternas, libertinernas, satanisternas och ‘jag tror på Gud efter klockan 16 på Julafton’-typerna. jag kan inte bevisa det – och jag _behöver_ inte bevisa det – men min tro är att Jesus dog på korset för vår räkning. Skit samma vad vi är för typer. Bög, flata, bi, trans, galning, amerikan eller vem som helst.

Det som slår mig i tonen i alla antikristna inlägg jag har läst är detta: Kristofobin är lika utbredd som islamofobin. Man framhåller enbart det negativa med kristendomen. Otroende (jag väljer det ordet eftersom otrogna kommer att missuppfattas) saltar sina inlägg med blodiga bibliska citat. Inte minst släpar de fram den slitna gamla praktklyschan från Leviticus 18:23 (tredje Mosebok för er som int’ begrip’). ‘Du ska icke ligga hos en man som en man ligger hos en kvinna – det är en styggelse.’ Vidare, när man inte längre kan hitta några bergfasta otäcka Bibelcitat, tar man upp de brott som begåtts i kristendomens namn – i historien och i nutid. Slitvargarna här är naturligtvis korstågen, den katolska kyrkan maktdominans, den moderna tidens ‘korsriddare’ och det allmänna judehatet och islamhatet. Kontentan blir denna:

Den kristna Guden är en gud av hat. Inte av kärlek – en Gud av hat. I valet mellan piskan och korset väljer man (dvs de – mina moståndare) osvikligt piskan. Om inget av ovanstående argument fungerar kommer man dragande med krav på att troende ska _bevisa_ Guds existens. Härigenom tar man till knepet att skuldbelägga en oskyldig och tvinga honom till att bevisa sin skuld fastän han är oskyldig. hur? Enkelt: Det finns inga vetenskapliga, empiriska bevis för Guds existens – och det _behövs_ inte. Det handlar om tro, något i grunden obskyrt och (anser jag) högst personligt. När man talar om tro är också religionens belackare snara att tillägga att de inte tror på Gud, men de tror på mänskliga rättigheter och solidaritet.

Frågan är förstås: Med vilken rätt tar sig vissa människor makten att hata mig? Det rimmar illa. Särskilt som de är snara att anföra sin tro på mänskliga rättigheter och allas lika värde. Jag vet också motargumenten på denna fråga: ‘Vi hatar inte dig, vi hatar det du står för.’ Och med vilken rätt hatar de det jag står för? Är inte det jag står för en integrerad del av mig som människa? Jo, det är det. Alltså hatar man mig om man hatar det jag står för. I det här fallet det (obevisade) faktum att Jesus dog för våra (mina och era) synder.

Vi befinner oss således i en inte helt angenäm position där Rikard Lejonhjärta färgar vår debatt. Belackare låter mig bli samfälld med vad en större grupp djupt religiösa människor åstadkom för tusen år sen – och kollektiviserar _deras_ skuld och _ min_ skuld. Om korsriddare slaktade judar och saracener är jag med andra ord lika rutten som dessa massmördare, enbart på grund av min tro. Jag har därmed mist min rättighet till mänsklighet och får betraktas som allmänt villebråd av alla galenpannor där ute – galningar på den andra sidan.

På samma sätt demoniseras vår tids (och, tillika, gången tids) arvfiende, nämligen islam. Vad Saladin gjorde och vad hans förfäder gjorde likställs med vad bin Laden gör och vad vem som helst som heter Ali gör. Muslimer har mist sin rättighet till mänsklighet och får betraktas som allmänt villebråd av alla galenpannor där ute.

Samma röster som hatar mig talar också inte sällan vitt och brett om hur världen måste bli en vackrare plats genom acceptans och solidaritet. Detta är strikt hyckleri. Den värld de eftersträvar är en värld där Gud är död, Internet Guds arvinge och där inga kritiska röster mot Den Sköna Nya Värld finns. Därför att om du tror på något annat än en solidarisk värld är du ond. Och ondskan ska utrotas. Troende, som jag, likställs med en mask – eller, om man hellre föredrar den analogin, en råtta i visthusboden.

Jag är högst medveten om att jag dragit vissa hårda linjer i detta inlägg. Det finns en hel del sansade röster där ute. Men de hörs inte. Den hörs som skriker högst – och de hatiska skriker högst. Alla andra smyger undan, bidar sin tid – och skickar ursäktande privata mail där de inte säger sig hålla med skrikhalsarna. De som skriker, det är de som hörs bäst. De sänker ett mörker över alla debatter och det här är mitt ringa försök att inte förbanna mörkret, utan tända en eftertankens ljus i era otrogna hjärnor.

In hoc signe vinces.

3 thoughts on “Spekulationer, II:

  1. Jag är en av de där ”hatiska” ateisterna. Och jag hatar inte dej, eller det du står för. Vad jag hatar är det hycklande bokstavstroendet, och då du ju inte uppvisar något dylikt, så är det ju alltså inte någon del av dej jag hatar.

    Problemet med kristofobin du talar om är att den kan vara så blint urskillningslös. Bibel-kritiken t.ex. bygger i allmänhet endast på en rent bokstavlig tolkning och borde då egentligen bara drabba den minoritet som tolkar bibeln bokstavligt.(det skulle bli svårt att kritisera alla metaforiska tolkningar som görs, plus att jag själv nog håller med om en hel del av metaforerna, gillade din Abrahm-teori t.ex).

    Men det lustiga som händer är att så många icke-fundamentalister tar åt sig kritiken på något som de själva inte tror på, eller att somliga ateister vänder kritiken till forum där den ju är irrelevant. d.v.s. Du och många andra kristna (de flesta hoppas jag) tror ju inte på den bokstavliga tolkningen av bibeln, d.v.s. att gud befallde israelerna att begå folkmord o.s.v.

    Apropå hyckleri, så är det universellt, det är bara det att man hade kunnat hoppas att de som talade för gud stod över sånt. Men när man är ateist att man får rätt att hyckla. 😉

  2. Hatar inte heller dig för att du är kristen, men när religösa personer försöker styra hur samhället ska se ut och hur man ska leva så anser jag mig vara hotad och har ingen lust att tyst acceptera dem.

  3. ‘men när religösa personer försöker styra hur samhället ska se ut och hur man ska leva så anser jag mig vara hotad och har ingen lust att tyst acceptera dem.’

    Det håller jag med om.

    Och där finns fanatiker i alla led, även de ateistiska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s