Ordet är Kefft Fett, People

Tänk om det i en människas hjärna bara finns ett visst antal ord? Tänk om det är därför, efter att jag under ett par dagar skrapat ihop runt 170 A4-sidor, som jag delinkventat denna blogg?

Nåja, ‘I’m back with a vengeance’. Nästan … För närvarande roterar större delen av tankeverksamheten kring varför mina huvudpersoner håller på att förvandlas till otäcka små egoister, när de borde bli kära och nuppa med varandra. Är det Didriks fel? Eller samhällets? Eller kanske … Deras Skapares? Det senare – att nuppa – gör de i och för sig utan att bli tillsagda två gånger, det förra … Ska jag komplicera för de stackars jävlarna. Frågan är förstås om man kan använda ångest som ‘en björn på stranden’. Det är då för väl att karaktärerna bara finns i min fantasi. Vad jag vet. För … Om de nu finns i verkliga livet (i vi vet alla att verkligheten ofta överträffar dikten), då borde någon genast ge dem proffesionell psykologisk hjälp. Eller åtminstone ett papper och en penna så de kan få skriva av sig.

Skrivande är helande. Skrivande är terapi. Fler borde ägna sig åt det. Jo, det ger inte mycket klirr i kassan och det ger sannolikt vare sig brudar eller killar, men det ger (med lite tur) själslig utlösning. När tillståndet av att alldeles glömma bort omvärlden och bara höra Led Zeppelin, Nick Cave, Rolling Stones eller vad för kanal som går på last.fm … knattret från tangenterna … När den stora världen drar sig undan, bort med bultande grannar (vad GÖR de egentligen!?), bort med förbipasserande polisbilar, bort med skrikande ungar på gatan och hundskall i farstun, bort med verkligheten

När den enda värld, som existerar, är den man själv skapar, ord för ord för ord där på skärmen, när den drabbar mig, då LEVER jag. I den lilla världen flämtar Sverige under sommarhetta och torråska vid midnatt. I den lilla värdlen roterar alla löpsedlar om en ohygglig sekt. I den lilla världen ägnar sig den suspenderade polisen Linda åt dogging bara för att försöka glömma vad som hände i Afghanistan. I den lilla världen överväger den mer än lovligt deprimerade Maria att skjuta sin farbror Didrik på hans väg till tingsrättsförhandlingarna … I den lilla världen går det illa för människor, långt värre illa än vad de egentligen förtjänar. Men det spelar ingen roll; jag LEVER, jag andas ord, jag tänker ord, jag äter, sover och älskar med ord. (Jo jag vet, jag är pervers.)

Vilka spöken som helst kan försöka knacka mig på axeln. Vilken oro som helst kan försöka rucka mig. Vilken småsint ångestattack som helst över vad jag egentligen gjorde för fel med … Ja, en person … Allt försvinner. Jag uppgår i en högre existens – Ordet. Så, tänk om det i en människas hjärna bara finns ett visst antal ord? Tänk om de håller på att ta slut för mig? Nej, det gör de inte. Uh-uh. Jag har en jävla massa ord kvar. Det slår mig att jag bloggar på tok för långt, men hey! Det skiter jag i. Vill ni läsa det bekvämt, skriv ut det, ta en wirre och sätt er bekvämt i er favoritfotölj … Eller lägg er i badet … Eller lägg er i sängen bredvid partnern och undvik de frustrerade blickarna hen ger er, eftersom partnern antagligen vill nuppa, men ni läser. Mina ord. Hoppas jag. Apropå det så kan ni läsa ännu fler av mina ord om ni skaffar fram den här boken: Recept för Domedagen (runt 50 000 ord, det räcker en kväll, eller hur?).

Ordet är det viktigaste vi har. Det tål att upprepas, så: Ordet är det viktigaste vi har. Utan Ordet är vi ingenting. Inte du, inte du, inte du, inte du, inte du, inte du. Och inte ens du där, mr Hotshot Bestseller. Utan Ordet vore du kvar på den där arbetsplatsen du hatade så pass att den t om fick bli en del av den värld du en gång skapat. För någonstans, även om vi skriver om en fantasi, hittar vi tillbaka till vårt ursprung. Vi skriver om det vi vet, och vad vi vet är alltid möjligt att få att blomma lite extra. Med ord. Med våra tankar.

Ordet är Tanken. Tanken är större än allt. Ni kan bryta mina ben, ni kan bränna min kropp med cigarrfimpar och elstötar. Ni kan tvinga mig att stå på en hink med pianotråd om halsen och en säck över huvudet medan ni hetsar Dobermanns mot mig och fotograferar mig mitt i förnedringen … Men ingen, någonsin, kan ta ifrån mig och dig Tanken. Och Ordet. Inte ens för dem, vars ord en gång i tiden blev brända på bokbål. Till och med nu kan vi höra de brända orden, för inte ens Staten – som i Fahrenheit 451 – kunde döda Ordet. Vi kan höra, men vi hör inte, så ofta. Kanske hinner vi inte … men vi borde alla lyssna mer på Ordet. Vi borde vårda det ömmare än vi gör. Ordet är kefft fett. Typ helt sjukt, fatta vilken jävla power Ordet har! Ordet är det ultimata beviset för mänsklig transcendens; kefft fett, people. T om små ord, som ‘i’ och ‘å’. Lyssna bara på Fröding – ‘I åa ä e ö’. Och lyssna på Heinrich Heine, som en gång skrev: ‘Dort, wo man Bücher verbrennt, verbrennt man am Ende auch Menschen’.

Så här gör vi, okej? Lägg ifrån dig pappren, om du skrev ut det här. Eller res dig från datorn, gå till där du har någon. Ta telefonen och ring din mamma, om du inte har någon annan. Säg det till dig själv, i spegeln. säg det till silverfisken i badrummet, eller kvalstren i sängen. Bry dig inte om ifall någon tror att du är galen – galen betyder ‘stjärna’ på gaeliska, i all fall. Kom igen, gör det! Säg det vackraste Ordet du känner till någon du älskar. Gör det nu.

Själv … säger jag det fulaste Ordet jag känner till, till dig, nu. Jag säger det, därför att fulhet och skönhet går hand i hand. Det fula förstärker det vackra (och jag vill faktiskt inte säga ‘jag älskar er’ till kvalstren). En värld fylld av enkom skönhet är en tråkig värld, om än en skön ny värld. I en värld av enkom skönhet slutar vi att uppskatta skönheten. den är beroende av fulhet, likt ‘älska’ är beroende av det grymmaste ord vi någonsin har myntat. Det, som jag säger dig nu.

Hat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s