Sverige, Sverige … Fosterland?

Vi behöver inte hoppa över Atlanten för att se ett negativt exempel på patriotism och nationalism. Det räcker om vi vänder näsan mot närmaste blond svensk som går förbi. För vad är vi, vi (vita) svenskar, om inte nationalister? Skrapa lite på ytan bara, skrapa bort alla gamla ingrodda Jantelagfloskler och allt officiellt förakt för vår historia och oss själva – och vi hittar folk som helt är så nationalistiska så det pyser ut genom porerna.

Svenskar är bäst i världen på demokrati, skola, vård, omsorg, integration, kvinnofrågor, jämställdhet, solidaritet, fred, fredsarbete, empati och allt annat som är utmärkande för Sverige – surströmming, t ex, och köttbullar, pepparkakor, fotboll, hockey, höjdhopp, golf, stångstötning och vad det vara må. Att vi med ena handen slår oss för bröstet och säger ‘Vi är minsann inte nationlister därför att vi vet vad som händer med ett land som känner stolhet och anammar övermänniskoideal!‘, och med den andra lappar till både frugan och ungarna – det har ju inget med saken att göra. Sverige är ju bäst på jämställdhet; faktum är ju att om inte Sverige anns skulle ju världen vara en barbarisk plats där ‘folk’ – de där ickesvenska – slog varandra på käften och plöjde ned miljontals minor. Minor, som, btw, VI har tillverkat. Men det är ju svenska minor – bäst i världen på att spränga bort fötter.

Egentligen har vi exakt samma latenta drifter till nationalism som alla andra, trots att vi officiellt hävdar att Sverige bara är en plats som råkat bli som det blev p ga några streck på en karta. Egentligen är svenskar det allra bästa folkslaget, den allra bästa rasen – ja, t om källan till den Ariska Rasens Överlägsenhet! Utåt sett säger vi ‘Fy!‘ och höjer ett politiskt korrekt ögonbryn i avsmak vid dr Goebbels ord, men egentligen… Känner vi oss litegrand ‘han hade ju rätt; vi är ju BÄST!‘. Jag är övertygad om att om de rätta omständigheterna dök upp skulle vi, vi svenskar, göra exakt samma sak som engelsmän, fransmän, tyskar, slovener, amerikaner och alla andra nationaliteter gör på både gott och ont i nationalismens namn. Vi skulle, utan att blinka, invardera Norge, eller Danmark (de senare är ju hemska antimoralister som både röker cigarr och dricker öl; vad säger det om danskar som sort? Feta, lata och med dålig kondis – mindervärdiga, kort sagt).

Men, vänta nu, hallå där med vedknippen! Rätta omständigheterna? Ah – de dyker ju upp redan, rätt som det är. Inte minst när det bästa fotbollslaget i världen – Sverige – åkt ur en turnering; då viftar vi med flaggorna och koncentrerar oss, allihop, på att inte slå oss för bröstet så det syns, så mycket.

För vi svenskar är ju inte stolta nationalister.

Vi är ju bäst i världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s