Ett Oanständigt Förslag Om … Dagis

En av orsakerna, kanske t om den främsta orsaken, till att pojkar behandlas annorlunda än flickor på dagis och i skola är … Tada!

Könsroller. Om flickrollen upphöjs till norm av aningslösa/outbildade (btw måste du vara akademiker, dvs universitetsutbildad, för att jobba på dagis) dagispersonal styr könsrollen dagiset, inte personalen. Vilket är fel.

Barn busar. Det är deras rättighet. En annan rättighet de har är att få ha friare tyglar från alla vuxennormer, som ändå kommer att pådyvlas dem ju äldre de blir. Om pojkar behandlas olika p ga av ‘busfrekvens’ upphöjer man flickrollen, som säger ‘lugn, huslig, omvårdande, empatisk’ till drottning över allt annat beteende. vilket hämmar inte bara pojkar utan även flickor. För (det här kan komma som en överraskning för somligt dagisfolk) – flickor är också barn, vad än modeindustrin vill få oss att tro.

Den standard den moderna kommunala barnförvaringen borde utgå ifrån borde vara den könsrollsbefriade, den som erkänner både pojkar och flickor som lika benägna att bryta mot de av oss vuxna statuerade samhällsnormerna (pojkar ska busa lagom mycket, flickor ska leka med den rosa plastspisen). Inget annat. Vi borde erkänna mänsklig potential i de små liven, inte redan strax efter att de dumpat sina Pampers knäcka in dem i slaveri.

Borde, borde, borde … Fina ord. Fina, naiva ord. För när det kommer till kritan kan vilka braiga utredningar som helst inte påverka vad Legio, med 45 års erfarenhet av barnförvaring, anser om hur barn bör vara. Alla äldre lärare är ingen Legio, självfallet. Men det finns redan för många legionärer där ute, lärare och pedagoger vilka anser sig fullärda och stå över nyare kunskaper och infallsvinklar. ‘Det här har funkat i trettio år så då funkar det i trettio till’. Det är visionslösheten och visionsrädslan som är ett av de stora problemen, grunden för att flickrummet på dagis är fyllt av kuddar och sagoböcker och pojkrummet är fyllt av klätterstegar och actionfigurer. Utredningarna biter vidare inte på föräldrarna, vilket i sig skapar problem. För, om barnen möter en uppfostringsmall på dagis och en annan hemma (där farsan mekar bil och morsan hänger upp gardiner), då blir de … Förvirrade. Och rädda.

‘Fear is the path to the dark side. Fear leads to anger. Anger leads to hate. Hate leads to suffering’, som Yoda sa. I slutänden står vi där med en nyvuxen generation som inte vet varken ut eller in. Å ena sidan ska de få busa eftersom ‘pojkar är pojkar’ och ‘barn är barn’, å andra sidan ska de _inte_ få busa eftersom ‘man måste vara ansvarsfull’ och ‘fina flickor knullar inte runt’. Så, för att göra en grov förenkling, har vi skapat en generation av Sith-lords, inte Jedis.

Enda sättet att från grunden bryta upp det gamla och stagnerade mönstret inom både skola och dagis är att _först_ byta ut alla de gammelgenerationlärare som finns nu. De i åldern 40-65. Eller kanske t om 30-65. Det ska böjas i tid det krokigt ska bli – dvs för att uppnå en till så stor del könsrollsbefriad generation som möjligt, måste böjningen ditåt börja redan nu. Inte med barnen, utan med dem som ‘lär dem att bli vuxna’. Eftersom man inte kan byta ut föräldrar hur som helst, och eftersom dagis och skola står för en väsentlig värdeutbildning av barnen, måste vi börja i plugget.

‘Hey! Teacher! Leave them kids alone!’, för att citera Pink Floyd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s