Möss och Människor

*den här veckan ägnar jag mig åt cynisk bitterhet*

Krass verklighet:

Snälla människor blir utnyttjade.

I dagarna har författaren Ronnie Sandahl varit på tapeten, i och med sin bok ‘Vi som aldrig sa hora’. Den har fått bra kritk ite överallt och den har fått mig att fundera lite … För vad är det egentligen han har gjort?

Han har lurat oss. Allihop.

– Jag upptäckte att jag inte själv var den där nya moderna mannen som jag hade gömt mig bakom. Jag var ungefär lika vidrig som de flesta. Jag hade bara inte fått chansen att vara ett svin. När jag fick chansen tog jag den som alla and­ra för att jag trodde att det förväntades av mig.”

säger han i en artikel på SVD . Så ja, han har lurat oss, för jag tror inte på ett ögonblick att Ronnie Sandahl har blivit en ‘mus’, istället för att fortsätta vara en ‘människa’ (där ‘människa’ är likställt med ‘man’). ‘If it works, why fix it?’ säger amerikanerna. Om det funkar att vara ett svin, varför skulle man – han, t ex – sluta vara det?

Eftersom (uppfattningen om) manligt självförtroende innehåller ett tämligen stort mått ångvält vinner du, som man, mer på att vara ett svin (på ett bra sätt) än en ‘mes’. Dvs – ett ‘bra svin’ är en man som visserligen trampar på andra, men är medveten om det och är tillräckligt socialt kompetent för att i efterhand kunna be om ursäkt för det, gärna på ett sätt som visar hur storsint och trygg du är. Du är den där jävla stabila eken, som å ena sidan är empatisk och fin och å andra sidan inte lyfter ett ögonbryn i grubbleri över våldet du utövar (givet att ‘våld’ inte enbart behöver vara fysiskt). Du är den kände krönikören som vinner allas hjärta genom att göra offentlig avbön i litterär form om hur ‘dålig’ du är. Och Rohnnie Sandahl – ett bra svin – skrattar hela vägen till banken.

Bra Svin uppmuntras och promoveras. Genom att de i den manliga homosociala miljön blir ‘medborgare höjda över varje misstanke’ sprids idealet om bra svinighet. Ångvälten jag talade om är likhetstecknet mellan att ‘gå sin egen väg’ och tänja på gränserna för samarbete precis så mycket så att de inte brister. Det förutsätter ett manipulativt sinnelag (som visserligen är något fult hos män) men rätt skött uppfattas manipulationen av omgivningen som ‘profesionellt’, som ‘hungrigt’, som ‘energiskt’. som ‘gott’, rentav lite feministiskt. Hyllningskörerna till bra svin slutar aldrig.

Alla de där egenskaperna efterlyses i t ex platsannonser för säljare (säljare är ett ytterst manligt yrke). De handlar inte enbart om yrkesliv, för det förutsätts att en man aldrig egentligen ska _sluta_ arbeta. Efter åtta timmar på kontoret eller bygget ska några timmar ägnas åt efter-jobbet-öl och träning, och sen är det sportklubbens träning eller match och efter det är det dags att skjutsa ungarna till discot eller _deras_ träning. Väl hemma ska du ‘fixa och dona’ med uteterassen, båten, bilen, tapeterna, vägg-TV:n, datorn eller vad fan som helst – så länge det är tekniskt. Och sen, om det är fredag, ska du ge frugan en medvetslöshetsgörande orgasm med ditt 27-centimeters organ som inte för ett ögonblick slaknar. En dag hittar grannarna dig hängande från taksparren i garaget och alla står som stora frågetecken. All hunger leder till svältdöden.

Dåliga svin är de som fixar allt det där med jobb och träning och fan och hans mormor, men inte riktigt fixar det där med att trampa ner sin omgivning på ett fint sätt. Dåliga svin är killarna som skyller ifrån sig när något skitit sig, som nyper servitrisen i rumpan, som kallar brudar för hora. Dåliga svin är sådana män som andra män – som bra svin – föraktar, men egentligen i hemlighet vill vara. Se på Ronnie Sandahl. ‘Vi som aldrig sa hora [som de dåliga svinen]’. Och vips! Plötsligt är han en sanningsägare om ‘manlighet’. plötsligt är han lite av en gullegris. Varför? Han är ju ett lika stort svin som alla andra, han har ju t om erkänt det! Han hyllas för att han inte är ett dåligt svin, kanske t om kan han förändras. Han är i alla fall inte ett dåligt svin, även om de också – i hemlighet – står hyfsat högt i kurs. Hur det än är med deras ‘moral’, är de rebeller – killar som _verkligen_ går sin egen väg. Män. Det enda bra och dåliga svin har gemensamt är att de ser ner på mesar – och riktigt dåliga svin.

Riktigt dåliga svin är de där som sa hora. Det är avskrädet, pedofilerna, knarkarna, hustrumisshandlarna, våldtäktsmännen. och huliganerna. Och skinheads. Och kriminella. Dvs – killar som ‘alla vet’ är dåliga äpplen. Män som slåss och ser ut att kunna slåss. Riktigt dåliga svin är så rebelliska att de föraktas, de har gått sin egen väg för länge och för långt för att längre kunna anses som en Riktig Man. Betänk att den nya tidens Man ska kunna be om ursäkt när han trampat på för många tår. De Riktigt dåliga svinen är de här exemplen som alltid dras upp när det handlar om manlighetsnegativism; skulle det falla någon in att ta … de välklädda killarna i Firman som arketyp för det riktigt dåliga svinet, blir vi (män) upprörda. Så säger vi: ‘Vissa killar kanske är såna [våltäktsmän], men jag är det inte!‘. En del (kvinnor) säger ‘men inte kan han slåss, han som har så fina byxor?‘.

Egentligen finns det bara svin och mesar. Egentligen finns det bara möss och människor. Möss går det illa för. De är för små, för försagda, för snälla. I en värld av rovdjur är det lilla bytet det enklaste bytet. Ställd inför valet mellan att vara en mus eller människa, är det ganska enkelt att välja. Om man måste sälja sin själ på köpet – må så vara.

Du får ju i alla fall en hyfsad lön.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s