Lögnen är Berättelsens Moder

Skönlitteratur är en lögn.

Alla författare ljuger – om de inte ljög skulle det bli en rapportbok, t ex som Jan Myrdahls reseromaner från 70-talet. Lögnen måste finnas där, för verkligheten är ibland bångstyrig och vägrar rätta in sig i ett dramatiskt skede. Ibland är det en alldeles uppenbar lögn, som i alternativ historia-romaner, t ex Robert Harris ‘Fatherland‘, eller min egen ‘Recept för Domedagen‘. Ibland är lögnen inte mycket mer än fiktiva personer vilka rör sig i för övrigt synnerligen verkliga miljöer, som t ex i August Strindbergs ‘Röda Rummet‘ eller Vilhelm Mobergs ‘Utvandrarna‘.

Läsare låtsas inte om att vad de läser en lögn. Och författare låtsas inte om att de sitter bakom sin Remington eller dator – och ljuger. Men det är lögn likafullt, fast på ett fint sätt. Syftet kan vara att peka på vår sanna verklighet, men likafullt är det ‘konstnärlig frihet’ – dvs, lögn.

Ibland behövs lögnen som vapen för att teckna sanningen, inte sällan därför att sanningen är vidrig och intolerant, fientlig och militant. Om Michail Bulkagov hade skrivit en sann historia om det sovjetiska Moskva skulle han ha hamnat i Gulag fortare än någon hunnit säga Beria. Nu skrev han en sanning om det sovjetiska Moskva utifrån en hopljugen (?) herr Wolands perspektiv – och kom undan. Homeros skrönor om Odysseus är lögn, liksom (hävdar många) Bibeln är lögn.

Lögnen är berättelsens moder. Och det är just så som det ska vara, för om allt som skrevs strikt höll sig till sanningen skulle vi dels ha färre böcker, dels ha färre författare och dels ha en ohyggligt mycket mer intolerant värld än vi har. Att se på oss själva ur en annan synvinkel innebär hälften lögn, hälften sanning, eftersom de som skärskådas anser sig leva i sanningen och de som skärskådar anser dem leva i lögn. Så då måste den skärskådande parten ljuga för sig själv för att se den andra partens ‘sanning’. Quid est veritas, frågade romarna – och genom att ifrågasätta vad som är sanning medelst lögn driver vi världen framåt. Giordano Bruno ifrågasatte den då rådande sanningen om Världsbilden, ansågs ljuga – och brändes på bål. Nu, ett par hundra år senare, ifrågasätts Brunos sanning om den rådande världsbilden av kreationister (vilka inte bränns på bål. Tyvärr).

Det är inte alldeles oproblematiskt att ‘leva på sina lögner’ (som ju författare gör iom att de får betalt för sina berättelser). Det räcker med _en enda läsare_, som läser vad som skrivits verkligen bokstavligt, för att det ska sluta med katastrof. Timothy Mcveigh, mannen som sprängde FBI-byggnaden Alfred P Murrah Building i Oklahoma City i luften på 90-talet, hade läst ‘the Turner Diaries‘, en lögn om en vit familjs kamp mot det ‘rasblandade’ samhället.

Det räcker med en människa. Valerie Solanas SCUM-manifest är en lika stor lögn som alla andra böcker. Så länge vi har det i minnet finns inga problem. Så länge vi inte blir bokstavstroende blinda råder ändå ett visst mått av förnuft. Men vad händer den dag någon tar henne på orden, kilar in på en sportbar och tömmer ett magasin i halvdussinet manliga gäster därför att män har förverkat sin rätt att leva? Då kommer de litterära lynchningskörerna att överrösta allt och alla utom den mest inbitna fundamentalist kommer att ta avstånd och säga usch och fy. Vår moral säger att man inte ska hylla massmördare (såvida de inte heter Churchill). och ‘moral’ är slipprigt och lättförvanskat; arisk moral gestaltad i ‘Mein Kampf‘ ledde fram till massmord på både judar och ryssar och tyskar (för vad var terrorbombningen av Dresden, om inte ett massmord?). Kristen moral ledde till korståg och blodbad i Jerusalem och islamistisk moral ledde till … snudd på ett tredje världskrig. Det räcker med en enda människa. Vare sig hen heter Mcveigh, Solanas eller bin Laden. En enda bokstavtroende.

All skönlitteratur är en lögn. Så länge vi håller det i minnet slipper vi ‘truly countless bodies’. Frihet åt lögnen innebär att slagord som ‘sanningen skall göra er fria!’ tappar sin magi och sin kraft, för om där alltid finns en ifrågasättande lögn finns där ingen Absolut Sanning. Vi vet, vi har historiskt facit på, vad Absoluta Sanningar leder till. Pol Pots Kambodja, t ex. Eller för den skull – de svenska häxprocesserna.

Författares verk får, ska och bör kritiseras. För likväl som den ena lögnen är en sanningsmodifikator, är den andra lögnen en brandbomb; ‘Drömfakulteten’ kan vara lika sann som ‘the Turner Diaries‘, beroende på ur vilken synvinkel vi ser dem. SCUM är lika falsk som ‘Kapitalet‘, givet att implementationen av respektives ‘sanning’ (lögn) kan leda till de mest fruktansvärda konsekvenser. Ett samhälle med SCUM som bokstavstrogen dogm skulle inte vara ett … bra samhälle.

Det verkar som om många inte riktigt vet om de ska kritisera Sara Stridsberg som författare eller Sara Stridsbergs bok, antagligen för att många inte vill uttala sig om en bok de inte läst. Men varför hoppa på upphovspersonen? Är felet att boken skrevs av en Solanas-beundrare, eller är felet att boken skrevs?

Den dag när (eller om) vi börjar censurera skrifter utifrån vilka övertygelser författaren har, då kan vi plocka fram eldkastarna och dela ut till brandmännen, som i Ray Bradburys ‘Fahrenheit 451‘. Någon slags ‘moral’ eller ‘övertygelse’ får inte stå i vägen för berättelsens lögn, för utan berättelsens lögn – utan, som Terry Pratchett kallar det, grundämnet narativium – är vi ingenting. Jo, en skock fårskallar, som sväljer det mesta som inte gör oss upprörda eller hotar vår själv- och världsbild. SCUM är ett hot mot världen, alldeles, men det är Neill Strauss ‘Spelet‘ med. Två böcker på varsin sida av en polariserad skala, där den ena vältrar sig i förakt för män och den andra vältrar sig i förakt för kvinnor. Bägge är en lögn – en lögn baserad på den sanning vi dagligen lever med. Vissa män _har_ förverkat sin rätt att leva (varför är annars death row överfull? Varför skrevs annars ‘Spelet‘?). SCUM utgår ifrån någon slags militant humanism, där en moral anses överlägsen alla andras, men å andra sidan gör bibeln, Koranen, ‘Spelet’ och många andra böcker samma sak. Om SCUM hade skrivits av Andy Warhol och om SCUM (Society for Cutting Up Matriarchs, istället för Society for Cutting Up Men) hade ansett att vissa kvinnor har förverkat sin rätt att leva, skulle den ha knappast fortfarande ha varit omdiskuterad eller sedd som ett hot. Snarare konst. Popkonst. Vem vet, den kanske t om hade använts i undervisning. Eller i vart fall som handbok för män.

Jag har ännu inte läst ‘Drömfakulteten‘, men av vad jag har förstått är den inte så mycket en hyllning av SCUM utan snarare en obehaglig studie av en människas gradvisa förfall. Vilket ju var vad Solanas liv egentligen handlade om – förfall. Som många andras. Så, är det det faktum att Sara Stridsberg har skrivit om Solanas som är problemet, eller att Sara Stridsberg har skrivit om en svårt plågad människas väg till undergång? Stör er tanken på att det där ute finns människor som går under, strypta av normen? Är det där hotet ligger? Är det otrevligt att tänka sig att somliga av de redan döda försöker slå tillbaka, kanske genom skrifter som SCUM?

Får inte störda människor skriva böcker? Störda, eftersom det är en vanlig brasklapp angående Solanas; ‘hon var visserligen en störd människa, men det hon skrev etc etc‘. Självklart får störda människor skriva böcker – jag vill till och med gå så långt att säga att man behöver vara lite störd för att skriva böcker! Lite vaneljugare, lite verklighetsfrånvänd, lite antisocial och revolutionär. Outsider, underdog. Vilken ‘normalt’ funtad människa skulle vilja ägna åratal åt att sitta i ensamhet och plottra ord, gräva i skumma böcker, stundom halvt bryta ihop av frustration eller bli övermanisk av eufori, om inte en störd människa?

Världen behöver sina dårar. Och dårarna behöver hyllas.

Grattis, Sara (och Valerie).

7 thoughts on “Lögnen är Berättelsens Moder

  1. Bra artikel och märklig – för mig att läsa – eftersom jag har två böcker liggande bredvid mitt tangentbord just nu:

    Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” samt Sara Stridsbergs ”Drömfakulteten”

    Att jag hade drömfakulteten var för att en person på JÄIF citerade något lustigt som Solanas sagt i SCUM (som jag inte läst – men blev sugen på att läsa)

    Citat:
    ”Uppfylld av dåligt samvete, skam, rädsla, osäkerhet och, om han har tur, en knappt förnimbar fysisk gestaltning av sina känslor är mannen icke desto mindre besatt av att knulla, han kan simma över en flod av snor eller vada till näsan i spyor i en mil om han tror att det finns en vänligt inställd fitta som väntar honom.”

    Jag tyckte det lät rätt lustigt och kom på att jag hade – inte en bok _av_ Solanas men _om_ Solanas – dvs Stridsbergs ”Drömfakulteten” som jag köpt rätt nyligen – men ännu inte hunnit läsa.

    Att jag har Bulgakovs bok bredvid mig, beror på att jag just skrivit en maratonblogg om min transsibiriska resa och att vår ryska värdinna Olga och jag pratade om boken – hon gillade den också – och pekade ut platser i Moskva där olika saker i boken hade inträffat.

    Och nu blev jag sugen på att läsa den igen. Det är över 20 år sedan jag läste den.

    Sant är också att det är lättare att vara ärlig när man ljuger i en berättelse. Min ryska resa är en aning censurerad – eftersom det handlar om verkliga, namngivna människor.
    Allt som stod i min dagbok finns inte med.
    Men hade de fått andra namn – ja då jävlar – då hade jag skrivit hela sanningen och lite till!

    PS: Jag har länkat till dig nu.DS

  2. Sammanträffanden :o)

    ‘He is a half-dead, unresponsive lump, incapable of giving or receiving pleasure or happiness;’ skrev hon också.

    Damn, woman!

    Det där är ju _jag_ – varje morgon före kaffet …

    Din blogg finns nu i min bloggroll :o)

  3. 1. Jan Myrdal heter så och inte Myrdahl.

    2. Jag tycker det är obehagligt när Du tanklöst skriver att kreationister ”tyvärr” inte bränns på bål.

    3. SCUM är en äcklig bok och dina försök att relativisera den genom jämförelser med Mein Kampf eller Kapitalet är illa genomtänkta. Det rör sig bara i grunden, för att tala med Doris Lessing, om det ständiga och självklara tillplattandet av männen i vårt samhälle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s