Utan muskler är du ingen Man.

Något kusligt skedde inom mig när jag läste DN-artikeln om Johan, kroppsbyggare. Jag fick en känsla, en föraning eller egentligen bara ett själsligt obehag, nämligen att den manliga normen och/eller könsrollen skördat ännu ett offer. Hur? Enkelt.

Utan muskler är du ingen Man.

Det är inte bara jag som har brännmärkts med detta. Varje liten kille där ute i vårt avlånga land – och andra länder (alla är inte avlånga) – brottas med samma tanke. Varje sparris, tunnis, tönt, nörd, loser, fuck-up, undertränade anorektiska lilla fjolla, glasögonorm, plugghäst, störda, sjuka, sluthuvade löjlpotta. Varje mobboffer, varje liten Klebold och Harris in spe, varje sporthatande, frimärkssamlande, schackspelande veliga lilla skit. Varje bögjävel, koncentrationslägerfånge, jude, punkjävel, synthsvin, depprockande kräk. Varje utkastade rollspelande idiotjävel. Varje benrangel. Varje tjejkille, lärarbitch, frökengull, muggdoppade dörrmatta.

Utan muskler är du ingen Man.

Jag tänker inte be om ursäkt för skällsorden ovan. Jag har blivit kallad en hel del av dem. Och gissa vad de kunde ha gjort med mig om jag inte hade haft ett plåtskal av självförakt och galen drömlik självkänsla (och lyckopiller …) ? Jo, jag skulle ha kunnat sälja min själ till Djävulen för en helvetes massa muskler, på ett kick. Om hin hade dykt upp och muttrat ett ‘Jag ska ge dig ett erbjudande du inte kan motstå‘ skulle jag ha svarat ‘Vart skriver jag på!?‘. Jag var utstött och mobbad, och jag är (lägg märke till tempuset) en tunnis. Men jag _hade_ kunnat vara något annat, för en gång i tiden var jag beredd att sälja min själ. Jag ville till vilket pris som helst bli en Man (tm), därför att Män (tm) får knulla (och på den tiden fick jag inte knulla, så ofta). Enkla behov, medges, men ibland ack så viktiga. Speciellt innan man börjat ifrågasätta varför de är så viktiga. Lyckligen var jag för hämmad för att börja gymma och någon Djävul dök aldrig upp – inte ens någon jävel med ryssfemmor. Så nu sitter jag här, en tunn sparris, och då slår det mig, än en gång:

Utan muskler är du ingen Man.

Jag är ingen man. Tack, eller nåt. Men det kan inte stämma. Sist jag kollade har jag, de facto, en kuk. Så jag är (sannolikt) inte en kvinna. så vad är jag då? ‘Only human‘, som agent Smith säger. Eller … Kanske inte ens det. Föraktansvärd? Kanske det … Men då och då slår mig tanken att jag kanske borde börja träna, trots allt, för att ‘förbättra hälsan’ och ‘orka mer’. Vilket, med Penn & Tellers ord, är BULLSHIT. För hur jag än rationaliserar kring mina träningstankar grundar de sig i en segt rotad uppfattning jag brännmärkts med:

Utan muskler är du ingen Man.

Det är bara början. För med muskler öppnar sig en helt ny värld för dig. Åt helvete med hälsan, det är inte hälsa det handlar om här – det är status. Det blir sällan så tydligt att det är just det det handlar om, som med Johans ord i artikeln, när han säger:

”- Jag hade ju varit utstött och mobbad, en värdelös tunnis. Men nu var tjejerna plötsligt intresserade, och de coola killarna började räkna med mig. Om det var fajt på gång – hämta Johan! Äntligen var jag någon, och det kändes skönt.”

Utan muskler är du ingen Man.

Du är värdelös om du inte är tränad. Tack för den med, eller nåt. Värdelös. Med muskler får du tjejer. Med muskler blir du en cool kille. Med muskler blir du den de hämtar när någon liten tunnjävel till sparris mopsat sig och ska ha spö. Eller, fair is fair – om någon annan muskelman mopsat sig och ska ha spö. I de där orden i citatet ovan inryms hela den konkreta manligheten. Stephan Mendel Enk skriver i sin bok ‘Med uppenbar känsla för stil‘ vad det handlar om:

  • Stå pall
    Behärska dig
    Var lojal mot gruppen
    Offra dig för något större och viktigare än dig själv
    Den interna hierarkin
    Den stenhårda uppdelningen offentligt/privat
    Föraktet för svaghet

Personligen lägger jag märke till de två första och den sista punkten; stå pall, behärska dig, föraktet för svaghet. Samtliga av dessa tre punkter förutsätter en, ska vi säga … grundläggande muskulatur. Muskler, på mannen, definierar mannen. En stark man står pall (osant), en stark man behärskar sig (osant), en stark man föraktar svaghet (sant). Grupplojalitet, offervilja, intern hierarki etc är inte nödvändigtvis beroende av fysisk styrka; t om i ‘Förlorarklubben’ finns en hierarki och vissa ideal man helt enkelt inte sviker. Varje slav har en slav, för varje tunnis finns det alltid någon ännu tunnare (ibland är de tunnaste överviktiga, men med mobbing försvinner rationaliteten och ords exakta innebörd; så länge det finns någon att hacka på, så hackar man). Till och med de oriktiga männen uppbär vissa ideal – för tusan, jag sitter ju och broderar ut texten om mina egna ideal, just nu! Och de går stick i stäv med det ideal man försökte tvinga in mig i, en gång i tiden, innan jag helt sket i gympan och drog hem för att skriva (en ytterst omanlig syssla, såvida man inte har mukkler, som Hemingway):

Utan muskler är du ingen Man.

Jag blev kronisk idrottslektionsskolkare efter att ha sett ett plötsligt oresonligt vredesutbrott riktat mot mig, by proxy; det var en bänk och min klocka som blev sönderslagen av Klassens Kille, inte jag. Som tur var … Och, medges: Det gav mig en skev syn på Klassens Killar/Mannen (tm). Hade jag varit klok då – dvs rädd – skulle jag förmodligen ha rättat in mig i ledet, för våld och hot om våld är en ständigt latent risk, speciellt med unga alfahannar. Men jag är, som sagt, en tunnis – dvs dum som en ko utan pejl på vad Män Gör För Att Vara Män. Och nej, jag har inte gjort lumpen. Men jag har fått knulla i alla fall, (även utan överdimensionerade deltoider). Vilket förstås går stick i stäv med vad så många, så många, försöker leva upp till. Idealet, regeln …

Utan muskler är du ingen Man.

Med deffad kropp får du status (brudar). Med deffad kropp blir du cool (hotfull). Med deffad kropp bemöts du med respekt (rädsla). Är du tillräckligt vältränad skjuter självförtroendet i höjden just genom att du får en bekräftelse av vem du är. Och vad är du? En kötthög. Ett objekt. En Man (tm). Om du inte har muskler faller det sig naturligt att du är slö, likgiltig, ointelligent, ful, osexig, ocool, impotent, feg, värdelös, oknullad, uträknad. Något som inte går att frukta (respektera).

Utan muskler är du ingen Man.

Nej, det svaret räcker inte. Det förstår jag. Det är nog inte så lätt för folk med mer tränade biceps än hjärna att förstå det. Ja, det är förakt. Förakt för fysisk styrka. Jag föraktar er. Det är min revansch! En revansch som, om jag får säga det själv, en bra jävla mycket bättre än att slå någon skitskalle på käften. Och ja, det är inte särskilt ärligt debatterat, men jag skjuter från höften i det här inlägget, för det är vad Män gör. Det här är ingen neutral avhandling utan demagogi. Det är ett upproriskt brandtal av en tunnis som måste köpa kläder på damavdelningen (som om jag bryr mig) därför att alla tröjor är avpassade för en XL-tränad överkropp, en Oman, för ni vet väl vad jag har sagt, va?

Utan muskler är du ingen Man.

5 thoughts on “Utan muskler är du ingen Man.

  1. Ja, nog skjuter du från höften, alltid.
    Är kluven, trots att jag (som alltid) avskyr muskelberg, det är INTE snyggt och jag blir irriterad på både män och kvinnor, som förvarar vad hjärnkapacitet de (eventuellt) förfogar över i muskelmassan.

    Samtidigt, förstår jag så väl de ”tunnisar” som faktiskt börjar träna och som, lyckas, stoppa i tid, innan de blir intelligensbefriade överaggresiva bergsformationer.
    De andra får överleva min förståelse förutan och det gör de, säkerligen, också.

    Muränamussonen, är (i sina egna ögon) en tunnis, jag ser att han är smal men välproportionerad.
    Många gånger under uppväxten, ville han börja träna, för att ändra sin kropp, varje gång, var jag tvungen att förklara för honom, att han gärna fick, men att han aldrig skulle lyckas bli ”butch”, han har helt enkelt inte den kroppsbyggnaden, kommer alltid att vara smal och senig, ett arv efter hans far.

    Det var INTE kul att göra honom ledsen!Nu verkar han ha accepterat sin konstitution, blir bara irriterad när nya ”bekantskaper” ställer insinuanta frågor om bulimi, han äter för två vuxna (minst)och ”folk” som ser det, kan inte fatta ”var han gör av det”.

  2. Synd om dig som inte fick knulla på den tiden, så ofta. Starkt av dig att gå din egen väg, du var i alla fall så begåvad att kunna formulera dig i ord och falla tillbaka på ditt skrivande.

  3. Pingback: I skönhetsbombers detonationers skugga « Herr Klokboks Kollektion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s