Morgoth Lives!

Den sjätte installationen i trilogin om Härskarringen släpps den 17:e april, kan vi utröna ur en artikel i DN. Att jag påstår det vara den sjätte beror på en bok som kom för ett par år sen, med titeln ‘Return of the Shadow‘ av Christopher Tolkien. Den bar undertiteln ‘the History of the Lord of the Rings, Part One‘. Före den kom en rad andra böcker, baserade på anteckningar ur J.R.R Tolkiens författarskap och sammanställda och redigerade av hans son, Christopher Tolkien.Och snart är det alltså dags för ‘the Children of Húrin‘, ett enligt artikeln trettioårigt hantverk. Som gammal Tolkienfan och rollspelare (de går nog hand i hand, skulle jag tro) känner jag mig lite … kluven. Å ena sidan ryggadsreagerar jag med ortodox nitälskan mot alla försök att formulera om Tolkiens verk, å andra sidan törstar samma ortodoxt nitälskande ryggrad efter mer. J.R.R Tolkien ägnade i stort sett hela sitt liv åt att skapa Midgård, hans fantasivärld. Då han (vad jag vill komma ihåg från en biografi) var extremt pedantisk med detaljerna måste där således finnas ett enormt hav av hitills opublicerat material. Det påminner om Bibeln eller Koranen: Där finns en grundtext – och sen ägnar visa gubbar (i långa skägg) tusen år åt att försöka komma underfund med vad texten handlar om.

Jag tycker inte att vi ska dissa Christopher Tolkien; han har vigt sitt liv åt att upprätthålla sin fars liv. Det är lite sorgligt, nästan – men ändå djupt hedervärt. Tycker jag. Att han blivit mångmiljonär på Ringen-material spelar inte så stor roll; Tolkien Enterprises är ett företag och som företag måste det gå med vinst. Nej, istället borde vi fokusera på det arbete Christpher Tolkien lägger ned. Jag tror att vi egentligen är lite avundsjuka på honom; han blir rik på att göra något han alldeles uppenbart tycker om att göra. Det är en gåva få förunnat. Och han är inte ensam om det – se på George Lucas, vars fantasier sväljs med hull och hår så fort de dyker upp. Det är vad varje konstnär traktar efter – att bli så pass erkänd att folk skulle se en filmatisering av ens egen tvättlista. Alla som säger tvärtom, ljuger. Eller är åtminstone ‘ödmjuka’ – men gissa vart ödmjuka författare tar vägen? Har någon sett dem? Nä, kunde just tro det.

Jag slår mig i backen på att alla som i bloggar uttryckt sin avsky för boken ‘the Children och Húrin‘ (och den möjliga filmatiseringen) kommer att vara först i kön till biografen för att få se en maffig CGI-Morgoth få spö. Jag kommer ihåg alla föraktfulla kommentarer jag hörde om Peter Jackson, för många år sen, när de första ryktena om hans epos kom igång. ‘Ska han!?‘ sa folk. ‘Han, den där som gjorde Bad Taste!? Nämen fyyy, det kommer att bli så dåligt! Jag ska bojkotta, det ska jag göra! När släpps biljetterna?

Jag vet i alla fall en sak. Den här gången hoppas jag att orcherna äntligen spöar skiten ur alverna. Och medan ni väntar på det, så kan ni lika gärna läsa den här boken – Recept för Domedagen.

(Ja, det där var ett skandalöst fult knep av mig, att tipsa om min egen bok så där oförblommerat och utan synlig konsekvens med resten av inlägget. Men har ni sett en ödmjuk författare någonstans?

Nä, kunde just tro det.)

6 thoughts on “Morgoth Lives!

  1. Själv föredrar jag lätt Bad Taste framför Jacksons rätt trista – även om miljöerna är fantastiska – filmatiseringar av Tolkiens böcker. Då läser jag betydligt hellre The Children of Húrin, trots att den liksom det mesta annat av Tolkiens efterlämnade material säkerligen egentligen inte är så intressant ur ett rent skönlitterärt perspektiv.

    //JJ

  2. INT BEDROOM – NIGHT
    Tolkiens Tweed suit hang on a chair

    CUT TO:

    INT BATHROOM – NIGHT
    Another one of Tolkiens Tweed suits hangs on a hook

    CUT TO:

    EXT TOLKIEN RESIDENCE – NIGHT
    Another one of Tolkiens tweed suit slowly escaping down a garden path. In the background, one of Tolkien tweed suits – a black one – rears on its trouserlegs.

    Tolkiens Black Tweedsuit (hissing)
    Baggins!

    CUT TO:

    ;o)

  3. Det var banne mig den bästa film jag sett på länge…

    Den kändes så… äkta på något vis…

    Detta är en motreaktion på MTV-generationens egiga zappande.
    Publiken är trött på snabba klipp och evig action.

    Matisse sa att konsten ska vara som en länsstol – Kronberg säger att filmen ska vara som en pinnstol – ett gott hantverk – väl lämpat för sitt ändamål – men inget man somnar i.

    Jag ger filmen fyra pinnstolar.

    Måste ses!

  4. Aha…jag ska alltså akta mig för att falla i (falsk!) ödmjukhet.
    Tror att jag har lyckats undvika denna fallgrop, insåg jag nu, när jag drar mig till minnes ett tågscenario för någon månad sedan, se vidare på min blogg, om intresse finnes… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s