HÅRD MATCH GAV RYSK VINST

Ryssland – Tyskland, 4-3 i sudden death. Efter en hård match härförleden var resultatet klart och tyskarna tvingas nu koncentrera sig på ligans returmatcher. Trots en stenhård kampvilja hos de tyska spelarna lyckades ‘bondelaget’ Ryssland att vinna matchen och peta ner tyskarna från förstaplats. De många tyska framgångarna vilka sänt chockvågor genom Världskuppen anses nu ligga laget i fatet. Ryssarna talar redan om finalspel i Berlin, något experterna ställer sig tvekande till. Det är, säger de, långt kvar på Världskuppen.

sg(Stalingrad, från vår utsände) Serien har kantats av skandaler. Tyskland, vars lag störtades ned i de lägre divisionerna efter Första Världskuppen 1914-1919, drabbades värst. Den katastrofala förlusten mot ett starkt England och Frankrike och den överraskande amerikanska närvaron i kuppens slutskede hade knäckt lagandan. Inför den Andra Världscupen var det tyska landslaget åderlåtet på talanger, materielen undermålig och samarbetsviljan obefintlig. Som om det inte vore nog plågades sporten i sin helhet av utmattning och allvarliga huliganbråk. Minns ni Spanien, t ex, där supporterbråken blev så allvarliga att experter t om talade om ’inbördeskrig’. Sådant osportsligt uppträdande bland publiken hade ingen sett sen 1917, när ryska fans gick man ur huse och till sist avsatte hela den gamla ryska landslagsledningen. Det är vid tillfällen som sådana, som en ’Svennis’ behövs – och fram på arenan trädde den nuvarande tyske landslagsledaren, Adolf Hitler. Med en storstädning bland föråldrade tränare, nyrekrytering av smarta sportexperter som t ex PR-mannen Joseph Goebbels, och med en krigares själ i sina tal till lagspelarna, fick han lagmaskinen på fötter. Dessutom med, ibland, uppmärksammade och överraskande metoder.

Den uppmärksammade anslutningen av österrikiska spelare 1938, fick b la England att reagera kraftigt och tala om fusk. Fegliret i vänskapsmatchen mot ett svagt Tjeckoslovakien och flörten med de italienska och spanska proffsen Mussolini och Franco sågs inte med blida ögon av sportvärlden. Droppen var rågad när den tyska lagledningen efter ett uttalande om judiska spelare drog på sig en våg av protester. Få trodde att det tyska landslaget hade någon större chans. De flesta experter var också överens om att kriget mot USA, som gick amerikanernas väg tack vare hjälten Jesse Owens, hade knäckt tysk fosterlandsmoral i grunden. I ett uttalande kort före den Andra Världskuppens avspark i september 1939, sade en anonym engelsk spelare:
”Näe, tyskarna är ett land av fjollor! Det enda de har är korv, vattnig öl och Sarah Leander! Och hon är inte ens tysk. Ja – och så har deras nye lagledare en fånig mustasch också. Antingen har man mustasch eller så rakar man av den, det finns inga mellanting.”

Överraskande nog tycktes inget ha påverkat den tyska moralen. Kännare tillskriver lagledaren, Adolf Hitler, hela äran. Inför den första matchen mot Polen var stämningen på topp och alla gamla försyndelser förlåtna. I en elva timmar lång monologintervju sade lagledare Hitler, i sammandrag:
”Näe, vi har ett bra lag. Snabbt, elegant. Som en väloljad maskin. Vi har tidigare bevisat vår styrka och kommer att fortsätta göra det. Visst var det hårt ibland, men tyskt järn och tyskt blod har aldrig varit så fyllt av kamplust som nu.”

Nog hade tyskarna kamplust, alltid. Matchen mot Polen blev en triumfmarsch, faktiskt var Polen så svagt att publiken gick hem redan efter första halvlek och resten av matchen spelades inför nästan helt tomma läktare. Som väntat var intresset svagt för påföljande matcher mot ett svagt Danmark och ett något skarpare Norge. Men inte ens den norska hemligheten – inköpta engelska storstjärnor – kunde hindra Tyskland från att ta hem segern. När de senare mötte Frankrike, efter snabba matcher mot Belgien och Holland, var intresset för den svaga Världskuppen så dåligt att media döpte den till ’Låtsaskriget’. Inte ens engelska superstjärnor kunde stoppa tyskarna; det blev t om så illa att engelsmännen fick lämna walkover efter en match i Dunquerque. Istället var det den asiatiska ligan som tilldrog sig intresset, där Japan hade rönt oväntade framgångar mot b la Kina.

Efter alla fantastiska segrar verkade den tyska lagmaskinen omöjlig att stoppa. Tvärtom kritiserades tyskarna för fantasilöst spel. De använde sig konsekvent av snabba forwardkontringar genom motståndarens center och en svag backlinje. Inte ens skandalen kring hur en som en tysk lagspelare kallade den upprepade strategin för ‘blixtkrig‘ kunde knäcka den tyska moralen. Återkommande läsare minns säkert hur hela det intellektuellt sportsligt ointresserade samhället reagerade på uttalandet. Hjärntrusten av veka tänkare uttalade sin avsky för, citat, ”den omotiverade krigiska ordalydelsen!”. Skandalen, som ännu diskuteras inom intellektuella kretsar, fick sin kulmen när den tyske lagledaren Adolf Hitler under en presskonferens sa, apropå mötet med Ryssland:
”Mjae, sparka in dörren så faller hela den ruttna kåken ihop!”

Alldeles uppenbart hade skandalen inte påverkat tysk moral. Inte ens den uppmärksammade och överraskande matchen mellan Japan och USA, som efter japansk vinst öppnade Världskuppen för både japaner och ‘yanks‘, rubbade tyskarna. Medan seriens många olika matcher drev mot final blev det alldeles uppenbart att Tyskland var favoriten. Inte ens det hårdtippade England, med storstjärnor som Churchill och Montgomery, kunde stå emot tyskarna. Efter ett par katastrofala matcher i Nordafrika och snabba vinster över b la Grekland och Jugoslavien stod tyskarna som herrar på täppan. Oväntat finskt sisu i de lokala matcherna mellan Finland och Ryssland passerade publiken nästan helt obemärkt.
”Näe, det var en skön revanschlusta,” sade tränaren Erwin Rommel i ett uttalande i Seriens början. ”Vi led ännu av minnen från förra kuppen men det gav oss styrka och mod. Dessutom visste vi att många stod bakom oss, så jag vill passa på att tacka våra svenska fans för att de gjorde vår tågresa genom det vackra svenska landskapet till en avkopplande och gemytlig färd.”

När det blev klart att åttondelsfinalen skulle stå mellan Tyskland och Ryssland tändes intresset hos alla. Alla experter var snara att ge sina analyser. Tyskland, sades få enorma problem med den ryska björnen.
”Näe, ryssarna är helt enkelt alltid för många på plan,” sade en expert. ”Personligen undrar jag varför ingen protesterar mot det, men så är det i sport. Det är bara att bita ihop för gubbarna och sätta en strut i klykan.”

Överraskande nog blev det tysk triumf i de första matcherna. Ryssarna hade problem med både laguppställning och utrustning. Dessutom led de en skriande brist på kompetenta lagkaptener efter en uppmärksammad storstädning genomförd av den ryske lagledaren Stalin. Först när hotet om att få spela hemmamatch på Moskvas arena dök upp lyckades ryssarna bita ifrån och lagen gick till kvartsfinal sargade men vid gott mod. Som vanligt, enligt experter, utnyttjade ryssarna ett kylslaget spel för att mota bort de värsta tyska kontringarna och lyckades till och med ibland pressa tillbaka hela den tyska backlinjen. Men punktmarkeringen svek bägge lagen och match efter match visade sig bli ett hawaiispel där spelarna sprang runt som yra höns.

Intresset var därför enormt när Tyskland med en oväntad vändning i spelet gick till attack åt kanterna. Det var nytt, det var vågat – det var som att släppa ut ett dussin nakna cheerleaders på plan! Ryssarna togs med överraskning, rafsade ihop vad för lag de hade kvar och kollisionen blev oundviklig.
”Näe, inte ett steg tillbaka!” skrek lagledaren Stalin från sidlinjen medan ryssarnas stjärnspelare steg ut på plan. ”Vid Volga drar vi gränsen!”

Inför matchen i Stalingrad var experterna ense. Det var ett välbalanserat tyskt sputspetslag mot en skock illaluktande får. Inte ens de ryska kommentatorernas hybris hjälpte. Matchen, som av kommentatorerna kallades ’alla matchers moder’, skulle tilldra sig hela världens uppmärksamhet. Mest av allt såg alla fram mot de personliga matcherna mellan superstjärnorna – ryssarnas Sjukov och Bresjnev och tyskarnas von Paulus och Manstein.
”Näe, vi var vid gott mod efter avspark,” sa von Paulus i en kommentar efter matchen. ”Vad som sen hände känns bittert, väldigt bittert.”

I början kändes matchen som alla andra. Den ryska försvarslinjen visade sig svag och utan inre styrka. Ryssarna drog sig hela tiden tillbaka medan tyskarna gjorde hårda framstötar med forwards och mittbackar. Till sist stod nästan hela det ryska laget pressat med ryggen mot strafflinjen och först då började de bita ifrån. Trots hårda stötar mot linjen lyckades tyskarna inte bryta igenom. Spelet, som hittills hade gått tysk väg, började slakna. Tyskarna drabbades av ett par allvarliga skador och brast i flankmarkeringar. Vid pass halvlek var lagen hårt ansatta av varandra och gick till en kort vila med svetten rinnig som råolja. Matchkommentatorerna förväntade sig en helt ny tysk taktik inför andra halvlek, men tydligen hade fantasin tagit slut.
”Näe, vi visste bara att vi var tvungna att nå fram,” sa den tyske centerforwarden Manstein i en kommentar efter matchen. ”Men, näe, eller jao, eller näe, eller mja. Vi visste inte ut eller in. I och för sig var det inte så undra på, för ryska spelare hade ju smugit upp bakom oss och tydligen gällde inte offsideregeln då.”

Andra halvlek blev en stenhård kamp man mot man, inte sällan alldeles på mållinjen. Vid ett tillfälle utbrast till och med en rysk kommentator:
”Nu har vi straffpunkten och mållinjen! Nu har vi förlorat straffpunkten och mållinjen! Nu har vi straffpunkten och mållinjen! Nu har vi förlorat straffpunkten och mållinjen! Var är Mongolerna!?”

Den hårda kampen visade sig till sist tyskarna övermäktig. De hade tidigare matcher i benen och rörde sig långsamt och omotiverat. Det som alltid hade varit deras kännetecken, ett snabbt stötspel, blev en tråkig och stillastående defensiv match från bägge sidor. Det här ’utmattningskriget’ som bägge lagen körde med visade sig dock vara till ryssarnas fördel; alldeles innan slutsignal lyckades de med en sista chock bryta att igenom den tyska försvarsmuren. Vid ett tillfälle blev allt så kaotiskt att till och med den tyske megastjärnan von Paulus fann sig omringad av ryska spelare. Han gav helt enkelt upp, han liksom större delen av det tyska landslaget. Att näta under sådana omständigheter blev en lätt sak för ännu starka ryssar.
”Näe, vi orkade helt enkelt inte,” säger von Paulus från det ryska omklädningsrummets städskrubb, ”ibland måste även män av järn inse sina begränsningar. Men det känns tråkigt, det gör det. Hoppas bara att det här inte påverkar resten av kuppspelet … ”

När slutsignalen gick stod resultatet klart. Ryssland – Tyskland: 3-3. I en sista sudden death-förlängning tryckte till sist ryske stjärnan Sjukov in en sista poäng och vann matchen i Stalingrad med 4-3. Den tyska lagmaskinens motor hade då redan skurit samman. Nu hänger hinnan på gärsgår’n för de tyska proffsen. Desto mer oroande, säger en anonym källa i det tyska landslaget, är att USA verkar kunna nå till minst semifinal.
”Näe, amerikanare är inga vi vill möta direkt,” säger den anonyma källan. ”De har ju ett tufft spel och hårda killar, som Patton.”

Vår utsände har sökt den tyske lagledaren Adolf Hitler för en kommentar, men utan resultat.

Annonser

2 thoughts on “HÅRD MATCH GAV RYSK VINST

  1. Pingback: Sportkrönikan, del 2! « Herr Klokboks Kollektion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s