Månen – Den Sanna (?) Historien

En intressant artikel i dagens SvD handlar om Månen. Ja, den där stora osten i himlen alltså. Forskare hoppas kunna finna fossil efter det allra mest primitiva livet på vår planet. Hoppet står till att bitar av Jorden slungades iväg till Månen på grund av ett eller flera asteroidnedslag. Nu skulle nog SvD bli jättesura om jag plankade artikeln rakt av och skrev hur det egentligen gick till. Så jag gör så här istället:

Eftersom alla vet att Jorden är 6000 år gammal och att evolutionen är en fabel, väcker DN-artikeln ett rent löjets skimmer över den så kallade forskarvärlden. Sagofarbröder, hela bunten, det är vad de är, det. Bränn dom! Eller, nej – jag menar … Ifrågasätt forskarnas så kallade fakta med krassa, kalla och oomkullrunkeliga vetenskapliga bevis. Till exempel ett sådant här ovedersägligt konstaterande av basal empiri:

”I Begynnelsen var Mörkret.”

Det vet väl vilken idiot som helst? Endast så går det naturligtvis att
(låta inkvisitionen ha sin gång)
vinna debatten om vem som skapade Världen: Darwin eller Gud. Så. Där. Alltså, här är några bra meningar ni kan sticka in i DN-artikeln, för att den sak bli riktigt sann:

Först var det mörkt, sen blev det ljust. Det var då det så kallade Solsystemet (en sinnrik uppfinning av allas vår Gud) skapades. Det skedde en måndag för 6 000 år sen. Okej? Bra!

Efter ett par timmar hade allt blivit som det skulle. Jorden var ganska så nyfödd, men Gud kom på att markpriserna skulle stiga om vatten skildes från land. Och så blev det. Okej? Cool!

Atmosfären, det vill säga det där osynliga vi har omkring oss, blev till så att det skulle bli lättare att se. Okej? Goodie – eller snarare … God-ie!

Sen blev Gud lite putt. Så han slängde sten på sin skapelse. Sten, inte asteorider. Kom ihåg det. Okej? Nice!

En av de där stenarna träffade marken, och där växte ett berg upp. Ararat. Ja, det tog lite tid – ett par timmar – men inte några hundratals miljoner år, som forskarna (puh-tvi!) påstår. Ett par timmar. Okej? Supernice!

När det hade hänt växte det upp en massa träd och sen kom en massa djur. Nu hade det gått ett par dagar och Gud var ganska nöjd med vad som hände. Så därför skapades Människan, den första Människan. Adam. Okej? Suveränt!

Gud tänkte att det var ju synd att Adam skulle vara helt ensam, så därför snodde Gud ihop en
(synderska)
kvinna. hon hette Lilith. Olyckligtvis blev Lilith i skapelseögonblicket 15 år gammal och därför revolterade hon mot sin pappa. Hon var ju tonåring, typ. Okej? Mja … Inte så okej.

Inte okej, därför att Lilith blev störig. Stööörig! Liksom typ en fjortis, okeeej!? Så hon fick inte vara med längre – Gud sparkade ut henne. Så. Där. okej? Bra, nu vet ni er plats!

Entré – en skarp kniv och en sovande Adam (som just kommit på att kokosnötter inte öppnades med huvudet). Efter lite karvande med ett revben och med [det här är inte tillåtet att veta] skapades
(Steve … Eh, eh! Ännu en synderska)
en annan kvinna. Eva. Okej? Fantastiskt!

Under tiden hade det puttrat på i Skapelsen och två ganska så stora floder hade bildats kring den plats där Adam och Steve, eh – Eva – bodde. Nu hände det sig dumt nog att det hade puttrat väldigt mycket på sina håll och ur puttret slingrade sig Satan (en mikrob) upp i ett träd och övertalade Adam att sluta undersöka vad som hände om man torkade tagg-gräs och sen satte fyr på det, och istället äta äpplen. I alla fall ett. Fast Adam var en mes. Så det var Eva som tog en tugga. Okej? Definitivt inte!

(Nu förstår ni varför kvinnor ska hållas kort. De är vegetarianer.)

Äpplet var en dålig idé. Och, för att göra en lång historia kort (det här tog flera år) sparkade Gud ut sina resterande ungar ur boet och sa åt dem, på skarpen, att inte ha sex före äktenskapet. Okej? Hmm, okej då …

Lydde dom? Mja … Jo, alltså … De gifte sig ju, men deras äktenskap skulle med största sannolikhet inte ha godkänts i vår tid. Det fanns ingen präst där. Och definitivt ingen påve. Allt det kom långt senare, när
(syndarna)
människorna behövde lite ledning, en guide till evigheten, s å att säga. Åh andra sidan hadde de en djävulsk masa sex efter att ha gift sig, för de fick många, många barn. okej? Bra! Och säger någon ‘kondomer‘ så, så, så … Usch!

Vad som sen hände är, faktiskt, en helt annan historia*. Den involverar b la aminosyror, mikrober, trilobiter, dinosaurier, fiskar, fåglar, apor, apmänniskor och såsmåningom en skäggig gammal gubbe (inte Gud) vid namn Darwin. Det fina i kråksången, vet ni vad det är?

Om Gud skapade människan till sin egen avbild, och George Darwin var en människa, skapade Gud Darwin – och därmed evolutionsteorin, i sin egen avbild.

Okej? Okej!? OKEJ!!?

(Huh? Dinosaurier? De har aldrig funnits. Det är benbitar dumma arkeologer gräver ned för att lura stackars människor.)

———
*: En alternativ väg denna historia tar kan ni läsa om i min bok, Recept för Domedagen, i en boklåda ett klick bort.

Annonser

6 thoughts on “Månen – Den Sanna (?) Historien

  1. Harkel, harkel…

    Två anmärkningar på denna annars helt korrekta beskrivning.

    Söndag.

    Gud satte igång på en söndag – inte måndag.

    Veckans första dag var intill nyligen söndag – och vilodagen – den sjunde dagen är lördag – vilket alla judar fortfarande vet och tar hänsyn till.

    Men när Jesus-dyrkarna ville bryta sig loss från gammelkyrkan och bilda något nytt så bytte de vilodag till söndag – vilket stack i ögonen på Gud – som därför lät några kristna bli martytrer – mest för att markera att man minsann inte gör hursomhelst med vilodagarna.

    Sen var det det där med äpplet…

    Det har vi ju diskuterat – det var inget äpple – fanns inga äpplen där – kan inte växa i paradiset – eftersom äpplen kräver kalla klimat.
    Så fikon okej – eller bara frukten av kunskapens träd – men äpple – nix, njet, nada…

  2. Roligt skrivet… så skulle man ju kunna göra ett trevligt konfirmandspel…

    Men allvarligt så vet nog de flesta av oss att berättelserna om skapelsen och syndafallet är myter. Det vill säga att det är berättelser som kanske inte är bokstavligt sanna, men ändå berättar en viktig sanning. Läser man så öppnar sig ett svindlande djup i dessa berättelser…

  3. Lenak: Jo, jag kom att tänka på de där … svagheterna du pekar ut, men så kom jag på ett _jättebra_ svar på det:

    Deus vult!

    Ha!

    (Det är så lätt att vara fundamentalist. Jag tror jag ska bli det på heltid 😛 )

    Kyrksyster: Du har en poäng, flera faktiskt. Och eftersom det är myter gör det inte så väldigt mycket om de skrivs om, då och då, och det är iaf min personliga tro att Gud fullständigt struntar i om vi fruktar Henom eller inte, så länge vi tror – och skrattar, då och då (låt gå för att korsfästning kanske inte är nåt kul skämt, men å andra sidan drog Jesus alla vid näsan genom att inte komma ihåg att han skulle var död, så – the joke’s on us, som jänkarna säger).

    Ty, som Voltaire sa:
    ”Gud är en komiker med en publik som inte vågar skratta.”

  4. Vad har detta med vetenskap att göra ? Skapelsen ?
    Varför inte börja från absoluta sanningar -det som vi vet ?

    Vi vet att före Big Bang fanns det livets lagar och en dubbelinriktad informationen (reflex) annars stiger inte värmen vilket hände då BB ”exploderarde”!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s