Vårt nya hem – och vår nya … MAT!

Är utomjordingar nyttiga, undrar DN:s vetenskapsjournalist Karin Bois i sin krönika re den röda dvärgen Gliese 581, vid vilken en liten stenbumling svävar omkring i god ro (antar jag) och myllrar (kanske) av liv. Det var en utmärkt krönika hon totade ihop. Hon hävdar att tellaner som har bloggat om den missar det viktiga, nämligen att det ta 20.5 år att resa till Gliese 581 om man åker med ljusets hastighet. 20.5 år är ungefär så lång tid det tar att resa mellan Nynäshamn och Stockholm Central med pendeltåg en höstdag med ”lövhalka”. Så vad är problemet?

Planeten kring Gliese 581 har en massa fem gånger större än jordens, gör sitt dygn kring sin sol på 13 jorddygn och ligger … Men det där är fakta som ni kan läsa om i DN-artikeln istället, eller från forskarna själva (Obs: PDF-fil).

Vad jag vill ta fasta på är nämligen detta: Är utomjordingar nyttiga? Medan ni funderar på det ska ni definitivt spana in den här siten, oumbärlig för alla som undrar vad som finns där ute, i världsrymden, där ute där … Ingen kan höra dig skrika. Det är en riktigt imponerande lista över våra grannar (eller turister, eller fiender). Fast den ger förstås inget bra svar på varför alla rymdisar är så intresserade av oss – eller av vår kor. Så – The A-Z Of Alien Species.

Men, är utomjordingar nyttiga? Svaret blir, som alltid, ett mjaoeneäkanske … Inget är ju svart eller vitt, ni vet. Jag tycker dock att det så här i miljöalarmismens tidevarv är viktigt att ta reda på alternativa näringskällor, i fall maten på vår kära Tellus tar slut. Moder Jord är döende, som ni vet. Hon har varit döende i fyra miljarder år, men det är först de senaste åren vi slutligen har tagit henne gnäll på allvar och med en suck tagit hennes EKG. Kvinnor, liksom – de har ju värk lite överallt, så det är ju inte så konstigt om hon gnäller över illamående och feber.

För att ta reda på om utomjordingar är nyttiga kan vi kika lite på de utomjordingar vi känner bäst. Det finns en hel rad av potentiella söndagsstekar där ute i det stora svarta Universum, men alla är inte lämpliga (eller ens nyttiga). Faktum är att det myllrar av liv, nästan lika mycket liv som i en felaktigt vakuumpackad halvkilosförpackning malen köttfärs. Det finns så mycket att välja på, så … Ja, mindre än hälften vore nog. Men jag ska i alla fall ta mitt ansvar och ge er en föreslagen lista över näringsintag. Okej? Goodie! Då kör vi!

Nyttiga Utomjordingar, A – B:
(version 1.0)

Aliens:
Maten kommer i två former: 1) små, vita bläckfiskliknande med stor kropp och där själva bläckfiskarmarna istället liknar långa fingrar. 2) stora svarta med glansig hy och stort huvud. Honexemplar av den senare tenderar att bli jättestora och lägger ägg. Tänker ni er en alienkanapé på en spegel skaldjursfond med selleri och rostad lök? Eller mer folkligt – en grillad alien med bröd och stark senap? Glöm det. Aliens är GIFTIGA. Matförgiftningssymptomen för de små vita är en längre tids koma följt av ett normaltillstånd fram tills dess maten kommer ut genom din bröstkorg. De större exemplaren tenderar att smälta slaktarkniven, och skärbrädan, och arbetsbänken, och Hibachigrillen, och golvet, och källargolvet, och i stort sett allt innan köttsaften blivit tillräckligt utspädd för att bara bubbla lite. Levande exemplar dregglar också och det är mycket oaptitligt.

Andromeda strain:
Till och med mycket små maträtter, som ett strain (ett virus) bör hanteras med försiktighet. Enda möjligheten att tillaga en strain är i ett toppmodernt kök, helst ute i en öken, defintivit flera hundra meter under jord och med ett team av proffskockar. Gummilister kring köksdörr och fönster är också att föredra. Vad det smakar som är … okänt. Det enda som kan sägas om en strain är, tja – trodde du att matförgiftning är allvarlig? You ain’t seen nothing yet …

Blob:
Maten är en formlös, röd geléliknande … Sak. En liten bit, till och med en matsked, tenderar att växa så fort den flutit ut över vad annat som kan finnas på tallriken, sparris och broccoli till exempel. Maten brukar också sluka själva tallriken, och besticken, och bordet … Och fortsätter så där tills middagsbjudningen är helt förstörd (det vill säga fylld med karlakarlar som försöker stänga in maten i ett rum och kvinnokvinnor som … Tja – skriker, men inte så mycket mer). Inte ens stjärnkocken Steve McQueen lyckades riktigt laga till den. Att flambera en blob kan kanske hålla maten på tallriken.

Borg:
Håll koll på köksmaskinerna medan ni trancherar en borg. När ni minst anar det kommer annars diskmaskinen att säga: ”resistance is futile. Prepare to be assimilated”. Den humanoida formen till trots bör en Borg anses som potentiellt oätlig, i det dess kött måhända är mört och saftigt men också uppblandat med allsköns terknologi. Oftast yttre liggande svarta sladdar. Det hitills enda undantaget från opatlitlighet – dess raka motsats! – är förstås 7-of-Nine. Jag kan tänka mig att äta henne när som helst …

Advertisements

15 thoughts on “Vårt nya hem – och vår nya … MAT!

  1. Slutligen (för att vara icke-OT) så tycker jag att en sauterad och griljerad Jar Jar Binks förmodligen skulle smaka rätt bra… Särskilt om man visst att man knep honom innan han ställde sig upp i senaten och sa ”Jag tycker att vi lämnar över all makt till vår snälla president!”

  2. Jar-Jar Bitch – Binks – var ett utmärkt förslag, jag ska ha det i åtanke för revideringen av listan.

    Jag raderade en dublettkommentar, som av någon orsak smugit sig in. (Att jag nästan höll på att banna IP-numret säger jag inget om, eh … Ooops 😛 )

  3. Alltså, jag höll på att klicka på fel knapp, apropå IP-numret och så där. Jag är ffs yrvaken, tänkte lägga mig med JD Salinger men somnade istället.

    Schysst övre vänsterhörn du har, btw, Björn 😉

  4. När man känner såna där författartyper vet du så får man väl utnyttja… eh f’låt stödja det! … genom att upplåta lite gratisreklam. 🙂

  5. Sen får du ju inte glömma klonerna heller. Är det den kosmologiska motsvarigheten till urk på burk, eller är det möjligtvis salta biten? Spam, kanske?

  6. J. D. Sailinger, det var det värsta – har du raggat upp honom?
    Men han kan väl inte prestera så mycket i sängen numera – jag menar – han är ju trots allt 88 år.

    Själv går jag till sängs med både Homeros, Simone de Beavoir och Mary Wollstonecraft – så jag ska väl inte säga något om gamla sängkamrater.

  7. Min första kommentar från mitt nya hem…

    Känner mig ännu inte riktigt hemma…

    Börjar inflyttningen med att packa upp gamla lådor med innehåll från den förra adressen.
    Sen ska jag skapa nytt.

    Och nej, filmer går inte – inga embedded filer…

    Så kanske har jag kvar LenaK för att ha något att visa film på – min bioblogg.

  8. Själv har jag alltid funderat på om det inte vore dags att bli lite lesbisk, varje gång 7ofNine dykt upp i rutan.
    Särskilt efter att jag fick veta att skådespelerskan är gift med ett arsle på tre ben som regelbundet klår opp henne… Men Seven assimilerar ju inte längre, tyvärr.
    I alla senare avsnitt bara hon ständigt ägnar sig åt Borgnavelskåderi (mycket sladdar, som sagt) och mänsklig moralinsurhet, det minskar hennes attraktivitet. Kul var hon, när hon gick fram till roboten på Holodeck och helt enkelt drog ur proppen; figuren 7 besatt en fin humor.
    Vad JerryTerryskådisen egentligen borde spela(t):
    huvudroll som mörderskan i något Chandler-epos med Clooney som den lakoniske deckaren med whiskyn i skåpet som förälskar sig i henne i full vetskap om att hon mördar med köttyxa.
    Läser gör jag fortfarande Horst Stern, känd juvelerare.

  9. Seven of Nine var en utmärkt motvikt mot den tråååååååkige Mr Data (eller ‘vi ska ha en ny Mr Spock men Leonard Nimoy och kröakt ner sig så vem ska vi ta då?’). bägge är, på sätt och vis, maskiner, men där Mr Data är ett operativsystem som fungerar utan problem (Linux 😛 ), är Seven som ett Windows.

    Med egen vilja och tre alternativ. Ja, Nej, Avbryt 🙂

  10. Men vad (hur) hette den vackra skådisen, nu igen?
    Ack, Alzheimer!

    Krökat? betyder det samma som i min ungdom?
    Om man utgår från ett rimligt antal hjärnceller eller sladdar och synapser (SjörövarJenny tänker: snapsar!) bör man kunna räkna ut hur länge det går bra att drinka innan negativa sideffekter som räliga tankegångar man förirrar sig i likt Ren vid jakten på Stimpys hjärna helt tagit över skrumphjärnan, efter att de gett upp om levern.
    I mitt eget fall iakttar jag nedgången via nedräkning.
    När man inte längre vet hur dum man är, är man det då?

    Till dess: party on!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s