OBSERVATION

Paketet var inslaget i cellofan när han köpte det. Han lämnade affären, bländades av solen och kände svetten bryta fram över pannan.

Han delade cellofanen i två delar genom att dra bort den guldfärgade remsan. Överdelen av omslaget lossnade och han slet av det och kastade det framför sig. En vindil grep tag i cellofanbiten och förde den uppåt i en turbulens framkallad av en passerande buss.

Underdelen av cellofanomslaget var svårare att få bort. Han led av ett mindre motoriskt problem, vilket omöjliggjorde för honom att företa sig två simultana rörelsemönster. Att gå och samtidigt slita loss den större cellofandelen av förpackningen skapade kaos i hans motoriska system och tvångsmässigt stannade han med en suck och svajade till.

Solen brände honom, obarmhärtig, fruktansvärd. Staden kved tyst av hetta. Lyssnade han riktigt noga kunde han höra asfalten jämra sig och husen stöna. Det klirrade plågat av glas från skyltfönstren, påtvingade hettans elasticitet. Den nionde juni och det var redan fyrtiofem grader. Jävla växthuseffekt.

På baksidan av paketet upptäckte han – mitt emellan cellofanet och kartongen – en minimal limfläck. Limmet var den skurk som hindrade honom från att slita loss cellofanomslaget helt, men med ett litet knyck fick han limmet att brista.

Han drog av cellofanet, kramade ihop det till en liten boll och sprätte iväg det med pekfingret och tummen. Han följde skräpbollen med blicken där cellofanet geld in i en balisstiskt korrekt bågrörelse i den heta luften. Den nionde juni, fyrtiofem grader, han bar svart – bara svart. Höll på att koka. Skräpet dalade långsamt mot gatan, studsade en gång mot den skållade asfalten och lade sig till rätta i en mörk fläck på gatan. Kanske hade någon spillt vatten? Eller en läsk, en öl? Urinerat?

Tanken gjorde honom illamående. För att stilla sig öppnade han kartongpaketets överdel – ett lock med ett veck i kartongen, som ett gångjärn.

Silver.

Silverpapper.

Silverpapper han ett ögonblick lät skimra i solskenet, innan han slet av det, kramade ihop pappret och kastade det på gatan med en låg muttrad litania:
”Jag är miljöfascist … Naturen ska lyda mig, jag ska inte lyda naturen. Människan skapades till världens herre, så lyd mig nu, natur … ”

Mannen log. Höjde blicken en aning från de tubformade blekgulbruna filtren och nickade.
”Terror. Jag är terror.”

Mitt emellan de blekgulbruna filtren med vaga vita prickar såg han hörnet av en aldrig så liten, hopvikt papperslapp, invikt fyra gånger till en lillfingernagels storlek. Nyfikenheten övervann alla andra tankar och han lirkade ut pappersbiten, stoppade cigarettpaketet i kavajfickan och vecklade upp den lilla lappen. Den var av grov struktur, som sådant papper han förr när han varit liten hade fått göra i Roliga Timmen; handgjort, skapat av uppblött gammalt papper. Gamla tidningar kanske. Det var inte riktigt returpapper, snarare primitivt råmaterial för de högre konsterna.

Svart på vitt.

Tre ord, svart på vitt.

VI SER DIG.

Annonser

8 thoughts on “OBSERVATION

  1. Det gör du säkert. Du har ju läst den redan, på papper.

    (Den här novellen skrevs redan på nittiotalet, men inte förrän nu har den letat sig ut i cyberrymden.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s