Kulturchock!

I DN:s kulturdel frågar sig i dag Anna Hallberg (som jag inte har hört talas om) varför Johan Lundberg (som jag inte heller har hört talas om) inte orkar läsa svensk samtidslitteratur. Efter en inledande ironiserande liten del om bland annat väskdebatten, frågar hon sig något mer. Nämligen:

”Ursprunget till Högströms text var symtomatiskt nog en debatt, som följde på Therese Bohmans recension i Aftonbladet av Frederik Stjernfelts och (poeten) Søren Ulrik Thomsens bok ”Kritik av den negativa uppbyggligheten”. Vilka var det som svarade? Poeterna Hanna Hallgren, Lars Mikael Raattamaa och Viktor Johansson. Och så några kritiker förstås. Varför uttalar sig så sällan prosaister i frågor som rör litteratur och samtid?”

Jag har inte hört ett knyst om någon av de där namnen. Jag är antagligen för okulturell för att förstå deras vikt, eller så är jag helt enkelt som folk är mest – korkad. Anna Hallberg går sedan i spinn med en enorm namedropping när hon skriver:

”Vad tycker till exempel så intressanta författare som Mirja Unge, Lotta Lotass, Peter Törnqvist, Lars Jakobsson, Ninni Holmqvist, Daniel Sjölin, Andrzej Tichý, Sara Stridsberg, Jerker Virdborg, Maria Zennström, Peter Fröberg Idling, Gertrud Hellbrand, Jonas Hassen Khemiri, David Nessle om det litterära dagsläget? Tell me.”

Jag ska vara en kulturell lodis och en brandbomb i den finkulturella bordellen nu, men – hey! Bortsett från Sara Stridsberg och Johan Hassen Khemiri så är alla de där namnen jävligt okända. Anna Hallberg vill alltså ha svar på varför ‘så intressanta’ författare knipit käft kring en fullständigt okänd bok – ‘Kritik av den negativa uppbyggligheten‘. Jag ska svara:

Vi vet inte vad för jävla bok det är!

Come on, people, så här är det: Mellan kulturexperterna på DN:s kulturredaktion och de allmänna bokläsarna råder en abyss av totalt och outsägligt lovecraftianskt mörker, vari eongamla och abyssymala bubblande hemskheter släpar sig fram som spöken i ett sen länge övergivet kulturellt Hill House. Vi lever i två världar, väsensskilda från varandra. Emedan DN-kulturen rör sig i ett idylliskt landskap av Stora Tankar, ett finkulturellt (ptwi!) ellyséeiskt fält, vandrar den vanlige bokläsaren genom en skuggig dödsdal av lika delar jämmer (på grund av bokpriser) som sorg (på grund av ännu en dålig skrivarkursklonad svensk samtidsroman, som inte röner någon framgång såvida den inte innehåller ordet ‘hora’). Läsaren vill inte läsa om sin vardag. Vi är trötta på att i bokform få återuppleva ännu en taskig skolgång, ännu en hemsk barndom, ännu en förnedrande Konsumkö och ännu en angst-attack när lyckopillren inte längre skänker lycka åt våra döende liv, ryckiga av den döda grå vardagens spasmer.

Vi Vill Inte Läsa Om Våra Liv. Och inte Era Liv, Heller. Deal with it, you scumbagged cultural fuckers*!

Svensk samtidsroman är tråkig. tråkig. TRÅKIG. Jag har nyss skickat iväg ett samtidsmanus till förlag, och vet ni vad? Det var den jävligaste och tråkigaste bok jag någonsin skrivit. (Det var den bästa bok jag läst, i och för sig, men jag är litterär narcissist.)

VARDAGEN ÄR TRÅKIG. TRÅKIG. TRÅKIG.

Vi har nog av den till vardags. Vi vill inte läsa om tvättstugelappar, glamourprinsessor med weltschmerz och döda barn och sorgeprocesser – jo, det sista vill vi läsa, för det är ett viktigt ämne. Läs Marcus BirrosSvarta Vykort‘. Nu! Om någon finnig jävel i någon jävla köping någonstans i det här jävla landet klapapr sig för bröstet för att kisen aldrig sa hora – liksom, do we care!?

Nej.

Vi läser för att glömma problemen, eller lära oss att handskas med dem. För att lära sig måste det vara en lärdom som delas av fler än tio läsare (varav hälften är ryggkliande bokhoror**), annars är det ett stort fucking ‘jaha?’ i ansiktet på den stackars jävel som skrev boken. Missförstå mig rätt, så här är det:

Jag älskar författare. Alla författare. Till och med Ronnie Sandahl. Det är ett helvetes jobb att skriva en bok. Den som lyckas med det är väl värd all cred. Jag hatar inte författarna, jag hatar samtidslitteraturen. så är det. Okay? Och ja, jag är en billig liten stinkande kulturprostituerad jag med, annars hade jag inte skrivit en samtidsroman (som förhoppningsvis blir publicerad). Att jag gjorde det är Machiavellis fel (luska ut den teorin, om ni kan, fuckers).

Vi läser till största delen för att glömma tvättstugan, och kastrullen med makaroner (som vi ska ha till blodpuddingen därför att den senaste tegelstensromanen är så jävla dyr). För verklighetsflykt krävs något utöver det vanliga, defintivit inte ett upprapat ‘åh det är så synd om mig för jag växte upp med en alkoholiserad schäfer som aldrig sa hora‘. Det behövs något annorlunda, varför inte ett Recept för Domedagen?

Vi vill inte läsa om oss själva. Att se sig själv i litteraturens skrattspegel ger ingen cred till vilken stackars sate som än skrivit en bok. Vi läser för att glömma. Det tror jag på. Fullt och fast. När vi läser för att lära oss, läser vi för att lära oss – och det är ett arbete i sig. När vi vill glömma, då läser vi … Ja, i alla fall inte ‘Kritik av den negativa uppbyggligheten‘. Vad för jävla titel är det, egentligen!? Hallå! Vart fan var marknadsförarna!?

Anna, nu vet du varför inte en käft svarade på din fråga.

Vi hatar böcker om vårt eget liv.

——
*: Gäller ej Marcus Birro.
**: Gäller ej den eminenta bloggen och dess crew på bokhora.com

Advertisements

12 thoughts on “Kulturchock!

  1. Joakim! Jag säger som jag alltid har sagt. Du är alldeles lysande och det oavsett om du skriver eller lagar mat(och jag menar givetvis inte självlysande, men väl självgående hihihi)…
    F-n va glá jag är i dig goaste vännen min 😀

    Kram
    L8

  2. Men uj … Här haglar komplimangerna. En sån som jag är inte van vid det, minsann.

    Det är alldeles tydligt att jag måste fortsätta vara en förbannad författare.

    Jag tycks vara i gott sällskap, iofs *sneglar uppåt hr B:s kommentar* 🙂

  3. Pingback: Popovas senaste blogg « Herr Klokboks Kollektion

  4. Pingback: Kulturchock, del II! « Herr Klokboks Kollektion

  5. Pingback: Meteorer, myggor och papperstigrar « Herr Klokboks Kollektion

  6. Pingback: Haschträdet - Kulturchock, del III! « Herr Klokboks Kollektion

  7. En eloge för det inlägget 🙂 för övrigt är ”Kritik av den negativa uppbyggligheten” helt nödvändig läsning.

    vänligen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s