Popovas senaste blogg

Ett par stycken kändisbloggar som läggs ned och genast vittrar den traditionella pressen morgonluft, med en mening som:

”Länge ledde medierna kampen om de bra tänkarna, de välskrivna texterna och att det som kom i tryck var både sant och relevant. Det var ett tag sen.”

(Susanna Popovas blo… krönika, i SvD)

De bra tänkarna’ … ‘De välskrivna texterna’ … Implicit betyder detta att vad som skrivs på till exmpel en blogg inte är något värt att fästa något intresse vid, det är ingen tidning – ingen journalist – som skrivit det. Utan någon som du och jag. Och, förstås, som Linda Skugge då.

Jag undrar varifrån föraktet för det skrivna ordet kommer ifrån. Lär man sig det på journalisthögskolan, eller är det något som växer fram i en analrentitativ tidningsredaktionsmiljö? Jag bloggade tidigare om kulturkriget i DN och skrev där:

”Mellan kulturexperterna på DN:s kulturredaktion och de allmänna bokläsarna råder en abyss av totalt och outsägligt lovecraftianskt mörker, vari eongamla och abyssymala bubblande hemskheter släpar sig fram som spöken i ett sen länge övergivet kulturellt Hill House. Vi lever i två världar, väsensskilda från varandra.”

Jag är benägen att tro att den djupa abyssen även råder mellan vanliga journalister (alltså inte omphallotiska kulturskribenter) och läsaren. I och med bloggen har även läsaren blivit en skrivare, rentav en journalist. De, som förr fick hålla sig till obskyra fanzines och pamfletter stencilerade i en källare (typ), når nu en masspublik via nätet. Den … outbildade skribenten … kanske hotar den utbildade?

Eller ser vi ett arketypiskt exempel på (vissa) högutbildades förakt för ‘alla andra’ här? Människor vars ego kommit i vägen för dem själva, vars grandiositet vilar på den lergrund de själva skapat genom sina Stora Ord Och Viktiga Tankar. Minns vad Popova skrev – ‘de bra tänkarna’. Underförstått – de tänkare, som arbetar på en tidning (eller ett förlag, eller i vart fall ägnar största delen av sin vakna tid åt att bolla med ord, vilket i och för sig vi alla gör, men inte så många får betalt för det – än färre bra betalt för det). Jag har svårt att se någon skillnad mellan Popovas kolumntext och något blogginlägg från till exempel Intressant.se. Där finns en uppsjö fantastiska texter; Jonas Morian, till exempel, eller BloggenBent. Den enda skillnad jag kan tänka mig är att Popova arbetar på SvD – och de gör inte de andra (vad jag vet 😛 ).

Personligen ser jag alla raljanta tidnignskrönikor över bloggens meningslöshet som en gammaltraditionell medial dödsryckning. Det är rädslan föra att tappa kontrollen över vad folk ska tänka (tänka efter utifrån från ledarplats eller krönikas givna riktlinjer), som får blogghatarna att ta till de stora orden. Kanske får de ett genomslag; kanske kände sig hatarna på Linda Skugges blogg lite extra sporrade eftersom det tydligen är Helt Okej att gallvomera över bloggar och deras författare.

Men vad de traditionella tidningskrönikörerna inte riktigt verkar förstå (eller vill förstå) är att de också bloggar. De bloggar, eftersom deras krönikor och kolumner numer publiceras på nätet. Susanna Popovas blogg finns i SvD, hennes blogg kamouflerad som ‘seriös’ krönika. Det som skiljer är bara ord; blogg, eller krönika. Är det här en krönika, eller en blogg?

Där krönikörer förr var utan konkurrens måste de nu slåss mot en uppsjö andra, mig till exempel. Jag låter läsarna avgöra vem som ska bli kvar. Bloggen – eller SvD.

Advertisements

16 thoughts on “Popovas senaste blogg

  1. Joakim, snälla skicka in detta till metro eller vad fan som helst! Jag NJUTER mig halvt fördärvad av dina tankar. Ty de äro mästerligt förvaltade och uttrycker såväl dina som mina och säkerligen väldigt många andras, tankar och åsikter om detta. Keep up the good work man!

    Med kärlek
    /L8

  2. Ordet ska vara fritt, iaf så länge det inte hamnar mellan bokomslag (då ska jag banne mig ha betalt för det 😛 ).

    Men jag undersöker vissa möjligheter. Fast det kanske inte blir Metro.

    Det blir nog snarare Aktuell Rapport 😛 (Not.)

  3. Igår läste jag en bok som handlade om civilisationen, och det pris vi får betala för att ha civilisation, och om det pris vi får betala om vi inte får ha civilisation.

    Däremellan öppnade sig avgrunden och sådana där monster som man inte ser blixtlåset längs ryggen på rörde sig från skugga till skugga i intellektet. Vad är priset för civilisation? Vad är priset för att inte ha civilisation? Vad är priset om de civiliserade och barbarerna möts i konflikt?

    Det blir som Coetzees ”I väntan på barbarerna” och Conrads ”Mörkrets hjärta” på nytt igen. Se, jag kan namedroppa jag också! 🙂

    Och vad var det för bok? Jo, Terry Pratchetts Jingo.

    Vem har sagt att De Stora Tankarna bara får finnas i böcker som skrivs i upplagor på 500 exemplar, och som inte säljer hälften? Stora tankar finns överallt, bara man letar. Fast sen kan man skita i de stora tankarna därför att tänkaren av de stora tankarna är lika rolig som ett telefonsamtal från skatteverket som handlar om en genomgång av skatterna. 🙂

  4. *Lägger sig i*

    ”I väntan på barbarerna” är grymt bra…och jag använde mig av ordet grym med flit!

    Får nog snegla på din sida lite Björn.

  5. Äh, det finns inte mycket högtravande intellektuellt flum där… Åh förlåt, jag menar, det finns ingen intellektuell diskurs om roten till vårt själsliga utanförskap i postmodernismens maktstrukturella nihilism.

  6. Du får inte läsa sådana där ruskiga böcker. Din blogg blir ju vilande i Limbo :O !

    *Herr Klokbok upprepar: Klokbok är inte Bentberoende, Klokbok är inte Bentberoende, Klokbok är inte Bentberoende, Klokbok är inte Bentberoende :P*

  7. Jag har aldrig gillat ordet diskurs…

    Det är ett ord som överpretantiösa ûbermänniskor använder sig av; har min mentor alltid sagt till mig. Det där med ûber la jag till för stt det ser så coolt ut att jag svänger mig med ett utrikiskt ord mitt i all svensk text. Diskurs är väl förresten en form av engelskans… ehh vahetere? 😀

    Har en känsla av att jag snart åker på däng här…

    *smiter ner till baksidan igen*

  8. Här är det dock av signifikant vikt att inte diskontinuera ens egen potential för postmodernistisk analysmodell, inte minst ur ett neonatalt perspektiv så elegant omphallotiskt gestaltat i Bordieus anakronism över Sartres ‘varande’, i det den givna diskursen för sagda diskursnegativism appelerar till vad brukligt sett av den postkulturella avantgardismens kohortförelöpare kallas ‘plebejism’; dock ej att förvanskas eller misskonceptualiseras med undermålig metodologisk existensanalys ofta bristfälliga medel att i grunden metamorphera den diskursiva arrogansen kring plebejism med proletäristisk kafkaism, inte sällan numer gestaltad i modern postindustriell prosa, en inte alldeles lyrisk upplevelse i sin brist av stringent tillämpning av t ex Biskops Arnös pedagogiksa modellerande av nymodern och t om eventuellt preavantgardistisk modernism.

  9. När jag läser sånt här…begriper jag inte vad jag ser hos dig Joakim, eftersom det för mig är ren, totalt obegriplig gallematias…

    Men man måste som sagt inte förstå allt för att tycka om det/honom!

    Kärleksfull kram
    L8

  10. Pingback: Botte vill förbjuda bloggar « Herr Klokboks Kollektion

  11. Pingback: När blev Ordet ersättningsbaserat? « Herr Klokboks Kollektion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s