Våldets Retorik

Idag och ett par dagar framåt har vi carte blanche att vara rasister. Idag och ett par dagar framåt är det helt i sin ordning att på grundval av ett fåtal, döma ut en hel nation. Idag är det politiskt korrekt att måla Danmark i ordfärger av ‘fet‘ och ‘full‘ och ‘idiot‘.

För danskar är ju såna. Feta fulla idioter. Det vet varenda människa, det behövs inga vetenskapliga utredningar för. Det är bara att titta på dem, värre än djur, feta, fulla idioter. Och så har de en ful flagga också. Det är ett folk som är illvilligt och blodtörstigt, det ligger i generna. Tänk på Valdemar Atterdag, eller Christian II!

Så vad hindrar oss?

Jag läser för omväxlings skull igenom en hel mängd sportkrönikor. Alla (utom Jan Majlard på SvD) verkar rörande överens om att visserligen var det en fet och full idiot (SvD ger ett sammandrag av flera olika sportkrönikörer), men det var också en fet och full idiot. Eller två … (Killen som snodde bollen från straffpunkten och oantastad fick springa över en tom plan var ganska smal. Han var dock dansk, och säkert full.)

Jag är inte säker, men jag tror att det som hindrar åtminstone sportkrönikörerna från att brista ut i nationalistisk yra är medvetenheten om att de sitter med en dunk bensin framför öppen eld. Det skulle vara så lätt för dem att kasta petroleum på elden … Men de gör det inte. Det behövs inte. Alla vet (yeah, right) ju vad vi tycker om Danmark, landet där Pia Kjaersgaard huserar, landet där islamofobi och rasism är en del av kulturen, landet av feta, fulla idioter med en längtan efter danska SS-uniformer. Det är rätt att hata Danmark, för De Är Inte Som Oss.

De är arvfienden. Vi har inte glömt vare sig Visby eller Stockholms blodbad. Vi svenskar, vi är bättre än de där … Danskjävlarna.

Jag frågar mig något annat: Vad sägs kring frukostborden idag? Vad sades på sportbarerna i går kväll? Jag är inte helt säker på att den återhållsamma fattningen och individualiserade mobbingen av en ‘fet och full idiot’ är delad av barbesökare och frukostätare. För en gångs skulle skulle det vara riktigt intressant att ha tillgång till dolda mikrofoner. För trots den städade återhållsamheten i att chauvinistiskt peka ut Danmark som en skurkstat (media nöjer sig med att peka ut några få danska ‘rooligans’) finns en tydlig struktur i allt det skrivna.

Krig.

Aftonbladets förstasida pryds av deras sportbilagas rosa färg. En snabb anblick ger ord som ‘attacken‘, ‘lynchstämmning‘, ‘mod’ och ‘dödsrosslade‘.

Expressens förstasida pryds idag av stora monkroma rubriker och ord som ‘tragiskt‘, ‘vidrigt‘, ‘chock‘ och det sedvanliga ‘läsare rasar‘. DN och SvD är mer återhållsamma i sina rubriker; där tas det fasta på det logiska och rationella, inte ord som går direkt till hjärtat. Eller … knytnäven. Annat var det dagen före match. Då skrev SvD-kommentatorn Jan Majlard:

”Han är vår defensive riktkarl, som om inte domaren visar rött kort i Parken, mot Island i nästa vecka tangerar Stefan Schwarz landskampstal (69). Min order till Tobias Linderoth är offensiv som låg han i lumpen och kramade han en granatkastare: Klart bakåt, skott kommer!”

Resten av den skrönika han skrivit ihop är fylld av krigshets. När jag läste texten kom jag att tänka på hur retoriken inför en fotbollsmatch, som ändade så skandalöst, påminner om de brösttoner man kan hitta i tal från någon galen despot, eller en man med mjukt kall blick och lite ostyrigt skägg. bin Laden skulle vara stolt över ett sådant tal, som Majlard ryar på SvD. Krigsretoriken inför och efter och under egentligen vilken fotbolls- och hockeymatch som helst, bränner in manlighetens dygder i vårt kött. Vi ska inte vara människor, vi ska vara krigare, bita ihop och krossa. Klart bakåt, skott kommer.

Det är lumpnostalgi och Ärans Väg som gäller. Go out there and give ‘em hell! Händelsevis nog var det just vad den danske supportern också gjorde, han gick ut där … and gave ‘em hell.

Birger Östberg, styrelseledamot i Feministiskt Initiativ, bloggar om fotbollsskandalen ur ett nyktert perspetiv. Han skriver på sin blogg:

”Det som skedde sedan var en ren uppvisning i våldsam maskulinitet / — / … som även ”normala” män omhuldar och odlar. Att inte vika ner sig. Att ge igen. Våld som en självklar förlängning på olösliga konflikter.”

Vad vi såg i direktsändning i TV under gårdagskvällen är slutet på förlängningen, resultatet av formuleringar som Majlards

”I det avseendet är Tobias en sällsynt duglig soldat. Stridsmoralen tycks bara ha höjts sedan han den där kvällen för sex år sedan mot Slovakien på Råsunda skiftade gradbeteckning med den slitne truppmedlemmen Schwarz.”.

Den danske marodörens försök att knocka domaren är en ganska logisk reaktion på den rådande krigiska retoriken. Det är förvånande att alla blir så chockade och upprörda när effekten av medial retorik visar sig. Vi borde inte bli förvånade – trots allt jämförs fotbollsmatcher gång på gång med krig, inte bara av Majlard. Det sätts ett konstant likhetstecken mellan våld och sport, en ständig krigstrumma ekar i luften med eufemismer om vad det egentligen handlar om. Nämligen … Krig.

Vi har idag och en tid framåt ett carte blanche för rasism. Lyckligen utnyttjar inte media detta frikort, kanske medvetna om just sin petroleumposition. Om Sverige hade förlorat matchen (på ett hederligt sätt?) hade orden varit annorlunda. Vi har sett rubrikerna så många gånger; ord som ‘skandal‘ och ‘svek‘, ord som ‘egoism‘ och ‘svikare‘. Å ena sidan hyllar vi våra hjältar, som Ljungberg och Zlatan, å andra sidan hatar vi dem om de uppvisar egna lysbälten och inte ‘tar en för laget‘. Att ge allt för laget – för gruppen – är inte enbart givet Firman eller andra huligangrupperingar. De där elva killarna på planen ska också ge allt för gruppen, och fungera som en enda varelse, en krigsmaskin, en ångvält, en krossande massa av kött.

Är det inte hög tid att skärskåda vilka ideal den ‘ädla sporten‘ skänker oss? Varför betraktas idrottsvärlden som en slags stat i staten, där allt är tillåtet med motiveringen ‘i stridens hetta‘? Varför accepteras exempel efter exempel av antisocialt och i många fall rent kriminellt beteende, bara därför att det utspelar sig på eller i anslutning till en idrottsarena? Om alla andra strukturer ständigt ifrågasätts, varför är det så tyst om idrotten?

Eller är det en annan slags helig ko, nämligen den fysiska träningens heliga ko. Allt som främjar motion måste anses vara gott, även om det gömmer på allt ifrån tortyr och sexism till fascistiskt tänk och homofobi (och i vissa fall utpräglade hatbrott – 1995 mördades den öppet homosexuelle hockeyspelaren Peter Karlsson)?

2006, i oktober, försökte sociologen Peter Söderström i en artikel i Aftonbladet få igång en debatt kring vilka värderingar och ideal som lärs ut av idrottsvärlden. Debatten kom aldrig igång, inte vad jag har funnit i alla fall. Det råder alltjämt en massiv medial tystnad kring sporten – speciellt kring ishockey och fotboll. Varför vågar ingen ifrågasätta krigets retorik i sportkrönikor? Varför sker ingen rannsakan både inom och utom sportvärlden, kring vad denna ‘ideologi’ gör med utövarna?

Vad vi såg igår är bara toppen på ett isberg. Den är ingen isolerad företeelse. Vad vi såg igår är frukten av en fostran inför kriget – förlåt, sporten – och vi kommer att få se det igen. Våld och fotboll hör ihop. Sport är krig. Men kanske måste vi först vakna på riktigt, innan vi törs se baksidan av sporten. Se vad som döljer sig där, se nationalismen, chauvinismen, hatet och föraktet för svaghet. Se fascismen, den accepterade rasismen, den uppburna homofobin och den normaliserade misogynin.

En mördad polis i Italien sände en liten chockvåg genom fotbollsvärlden, men sen blev allt ånyo tyst. Det var som om Regel Nummer Ett började gälla, på alla redaktioner: Svik Inte Gruppen. Tystnad kvävde kritiken, än en gång. Den massiva försvarsmurens tystnad var lika mördande effektiv som sönderskurna bildäck för en fotbollstränare.

I den tystnaden ekar alltjämt krigets retorik. Klart bakåt, skott kommer.

—-
Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

3 thoughts on “Våldets Retorik

  1. Som jag skrev i min blogg: Varför är han Danmarks mest hatade och Sveriges mest hånade man?

    Har han mördat någon? Är han krigsförbrytare?

    Han har ju bara gjort det alla supportar vill göra, men inte gör. Slå den dumma, dumma domaren som gav straffspark till motståndarlaget.
    Det var inget märkvärdigt med att det skedde – det var märkvärdigt att det inte sker oftare.

    Alkohol, våld och en hatisk stämning hör hemma på fotbollsläktaren. Ingen tycker att det är något konstigt med det.

    Lösningen?
    Vet inte.
    Publikfria matcher med visningar på storbildsskärm för åskådare som sitter i skilda salar?
    Skottsäkert glas mellan publik och spelare, samt mellan publik och publik?

    En mjukare attityd redan från start. Där barn som spelar fotboll och ishockey lär sig att det är okej att förlora?

    Vet inte vad som skulle vara bäst.
    Men frågan engarerar uppenbarligen – har aldrig haft så många besökare på min blogg som idag.
    *chockad*
    (på http://kronbergskrattarochler.wordpress.com/)

    Varför får man inte lika många besökare när man bloggar om Strindberg?

  2. Ur ren besöksfrekvens borde man blogga mer om sport, men vanligtvis är det ju så trååååkigt …

    Ungefär som Strindberg. Jag kan inte med den mannen. Så – nu känner jag mig hemskt okulturell 😛

    Fast förändringen av sporten … Jag tror inte att någon vill att den ska förändras. Det är accepterad blodlust; som när man ser F-1 och bara väntar på att någon ska krascha.

  3. …vart tog min kommentar vägen?

    *letar*

    Skrev att Strindberg inte alls är tråkig och undrade om det var för att skolan tvingat dig att läsa honom som du hyste agg mot den nervöse lille mannen med det fantastiska språket.

    Läste du hans recension av Kronberg på min blogg?

    Han skriver om hur blicken irrar som en fjäril från färg till färg – men nämner han den nakna damen som get namn åt målningen han recenserar?
    Knappt – inte mer än att hon vilar trött på det gula draperiet där även blicken får vila ut en stund.

    Strindbergs texter är som broderier och man märker hur han njuter av sitt broderi, han älskar verkligen språket.
    Den texten är dessutom från tiden innan han blivit en berömd författare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s