I-landsproblem? Kontaktannons!

Så här är det, alltså … Så här är det att inse att medan världen hetsar sig sjuk och galen – det är inbördeskrig i Gaza nu, men var är fredsdemonstrationerna? – och medan alla jävlar jagar ikapp för att fälla sina fuskblonderade villebråd … Så försöker jag som en stor jävla idiot att hitta någon via patetiska jävla ställen som … Spraydate. Eller Vilda.

Jag hittar aldrig någon. På Spraydate vänder folk i dörren, stänger av datorn, slår sönder hårddisken och ger sig ut på en Canossavandring bara för att försöka glömma den där fruktansvärda sidan som jag kallar min ‘pres’. Och på Vilda har jag – och detta är inte något jag skäms för! – en vän, en mycket god vän. En. Det summerar mig, på något sätt. Jag har ett antal ex och nästan inga vänner.

Varför?

Därför att jag har slutat att ljuga. Jag ljög så jävla ofta under så många år – för andra, för mig – att det nästan blev en sjukdom. Ljög om måendet, ljög om maten, ljög om kärleken och hatet och ‘alla fantastiska vänner jag har‘. Jag ljög mig på väg mot undergång. När jag slutade med det insåg jag såsmånigom att den här världen vi lever i, den är baserad på lögner. Så därför har jag ett antal ex och nästan inga vänner.

Alla ljuger, hela tiden. Bush ljuger om Irak. Du ljuger säkert just nu för din partner, som undrar om du har gått ut med soporna. Han där borta ljuger för sin son och hon där borta ljuger för sin dotter.

Men du? Jag ljuger dig inte rakt upp i ansiktet nu, om vem jag är, vad jag tror på, vad jag tycker. Jag har slutat med det. Serru. Tror du att du vill höra det? Fuck off, din jävel. Du vill ha illusioner, du vill inte ha verklighet. Verkligheten är att jag är en fuck-up, en looser, en enveten liten skit som vägrar ge upp vad han tror på trots att alla försöker knäcka mig. Jag vet vad jag är. Jag vet vad jag kan. Jag vägrar att ge upp. Deal with it – eller … Fuck off.

Du vill inte höra sanningen.

För sanningen gör ont. Det är trots allt en självbevarelsedrift att undvika det som gör ont – brustna hjärtan, eller en insparkad käft därför att man inte alls tycker att AFA är den goda sidan, eller att NSF är puckade idiotjävlar. Eller, lite mer down to basic:

Att män utan muskler inte är män.

Ja, JA, jag har en hangup! okej!? Fuck off, motherfucker. Jag vet vad Dylan Klebold gick igenom. Jag har varit där. Så fresta mig inte, för då jävlar kommer jag till ditt plugg eller ditt jobb med rörbomber. Jag hatar er. Jag hatar er allihop. Utom du där, och du där, och kanske dig. Fast ska jag vara ärlig … Så tror jag att jag hatar mig själv mest, för att jag med en dåres frenesi håller fast vid något som ingen annan tror på, nämligen att vara sann mot sig själv. Det är något av det sista man ska vara i denna tid, för bara självmordsbombare är sanna mot sig själva (innan ni får några knäppa tankar så är jag, faktiskt, nominellt kristen; men håll med om att vi har för lite självmordsbombare? Det kanske skulle sätta islamofobin i lite perspektiv, om vi inte vågade gå på McDonalds av rädsla för att någon i kön kunde ha femtio kilo Semtex på sig).

Fear me.

Världen är en helvetes plats, men liksom Bob Hanson sa: ‘Det enda man är skyldig sig själv är att hålla fast vid sina drömmar‘. (Inte en exakt citering.)

På Vilda, precis som på Spraydate eller andra ställen, som på krogen, eller till och med på bloggar, vill folk inte höra sanningen. Det ska vara ‘jordnära‘ och ‘posetiv‘ och ‘alltid glad‘ och alla andra positiva lögner en kan komma på om sig själv. Det är skit samma om verkligheten betyder att:

  • Jordnära – jag är ointresserad av förändring och lagar gärna mat åt dig bar du inte slår mig. Så mycket.
  • Posetiv – jag gick aldrig ut niann och harr aldri lest n bokk
  • Alltid glad – jag är för ingrodd i undergivenhet för att fatta att du bara vill knulla mig och sen dra.

Fast jag glömde … Det där är kvinnorna det gäller.Jag, som man, ska vara vältränad. Jag, som man, ska vara aktiv och sportar mycket och jag, som man, ska vara fylld av humor. Dvs:

  • Vältränad – jag får knulla mycket, när jag hinner, för jag bor på gymmet och oroar mig för min mage men med den här nya dieten på selleri och bacon – det är en _otrolig_ skillnad! – kan jag sluta oroa mig för magen och börja oroa mig för att kuken är för kort, fast den är tjugo cent (jo, det är den, faktiskt, helt ärligt, det finns t om bild på den)
  • Aktiv och sportar mycket – jag ska bara göra två saker – jobba och se på fotboll
  • Fylld av humor – jag ska kunna dra Bellmanhistorier, alternativt skämt som:

”Hur vet man att en blondin kört din Mercedes?
Det är fittsaft på växelspaken”

och sen förvänta sig ett städat fnitter. Kvinnor skrattar inte. De städar fnittrande. Eh … Fnittrar städat. Män gapflabbar, för Så Är Det.

Ja, jag generaliserar. Ja, det här är ett bitterhetens vulkanutbrott. JA, jag är bitter. Bitter. Som en jävla drink med en bas av Campari och flera duttar Angostura. Jag vet, man får inte vara bitter, man ska ju vara glad! Och posetiv! Och ha båda fötterna på jorden! Om man inte ä_ det, så _kan man bli det med hjälp av små piller. Prozac. Ät så du storknar, din jävel. Fuck off. Jag vill inte ha din jävla sköna nya värld. I din värld skulle ni jaga såna som mig med blåslampa. Men vänta! Det gör ni ju. Från varje reklampelare.

Om ni nu har kommit så här långt och fortfarande vågar läsa vidare … Det här är jag, final uncut version, utan formateringar:

Jag är en samling skelettdelar förnärvarande med en matchvikt på cirka 60 kilo, överdragen av på tok för lite muskulatur med ett innehåll av diverse mystiska mojänger och antagligen illaluktande kemikalier, som t ex koffein, vars dröm visserligen gått i uppfyllelse, men inte avstannat. Efter många års lång kamp, som kostade både svett och tårar (för att inte tala om ekonomi och kärlek) blev jag publicerad i mars 2006. Debutboken, ‘Recept för Domedagen’ kommer garanterat att följas av fler.

En man med ett hjärta av guld (tror jag), med en bildning i paritet med många akademikers. Och alldeles, alldeles ensam (förutom två katter). Det sägs att jag måste upplevas IRL. Endast så kan mina kvalitéer visa sig. Eftersom de flesta vänder i dörren, innebär detta att jag påminner om ett guldfält, helt öppet för alla, men helt förbigånget därför att alla tror att det är pyrit. Ni förstår … Redan tidigt valde jag en väg som kan vara svår att förstå. Istället för att skaffa mig formell utbildning utöver gymnasium, läste jag på egen hand allt mellan himmel och jord. I kombination med ett språk i ständig utveckling och ett liv fyllt av, mestadels, motgångar, har det gett mig en god kunskapsbas och en reell känsla för vad eklut är. Jag vet vad jag är. Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag kan. Jag ger aldrig upp. Inte ens när omgivningen inte vill eller vågar ta en chans. Men ta den, gör det gärna. Ni kommer inte att ångra er. Tror jag …

Jag hatar den roll samhället försöker pådyvla mig. Hatar den. Jag hatar den roll samhället försöker pådyvla dig också, och drar mitt strå till stacken för att bryta mot De Oskrivna Reglerna. Har du problem med feminister – fuck off. Törs du slåss för det du tror på och tror du på (nästan) vad jag tror på? Drop a line. Faktiskt är jag både artigare, snällare och trevligare än det verkar 😛 Jag är en social mussla md få (nästan inga) vänner, men också en social kameleont, som finner mig tillrätta i _nästan_ alla sammanhang. Bara de inte involverar traditionella könsroller. Nej, jag _kan inte_ byta tändstift. Och nej, jag _kan inte_ sy heller. Jag kan en massa annat dock, men det får ni ta reda på om ni vill. Jag är bisexuellt heteroemontionell – deal with it. Det är vad jag är och jag har slutat att ljuga. Numer. Trots att sanningen gör ont ibland. Eller – ofta.

Jag har en tendens att sluta mig inne om hösten, och våren, och om vintern ska det mycket till innan jag går ut någon längre stund. Sommaren … Är faktiskt inte så jävla kul, den heller. Jag tycker inte om hög värme (i sig en inkonsekvens, eftersom jag är frusen av mig) eller att bli solbränd. Jag älskar katter, och mat När jag är riktigt lycklig hittar man mig antagligen med en bra bok eller framför datorn när jag _skriver_ en bra (?) bok, eller framför spisen. Prova rökt lax på ciabatta med lite strödd pepparrot och krossad svartpeppar. It’ll blow you away.

Jag är inte överdrivet sportintresserad, definitivt inte vältränad (jag är en selleristjälk) och spenderar antagligen för många nätter i vaket tillstånd. Med lite tur blir jag studerande till hösten, ämnar fortsätta jaga fatt på författandets stora pengar oavsett kostnad och ägnar ett stort intresse åt kultur; främst litteratur, konst, film, obskyr musik och för långa timmar på café. Jag är inte särskilt berest men om du någonsin undrar vad Roy Battys slutdikt var i ‘Blade Runner’ så ska du fråga mig. Det är länge sen jag såg på porr, främst på grund av att det är så förbannat _tråkigt_ (ideologiska skäl finns, men är underordnade).

Jag skrattar ofta, och vad jag vet får jag också andra att skratta – ofta. Antagligen är det för att jag är så skrattretande, eller nåt. Jag är en underdog, uträknad från början med en nästan stammisplats i livets rännsten; men om ingen ligger i rännstenen kan alla andra aldrig känna sig fina. Deal with it.

Jag har inget emot barn, fastän jag inte har några egna. Stundom är jag nog ett barn (men det är vi alla). Jag säger vad jag tycker och jag står (oftast) för det (såvida jag inte blir motbevisad; då ändrar jag mig, jag håller inte fast vid mina ståndpunkter med en dåres frenesi – men det ska vara _bevis_, inte ‘alla vet’-sanningar).

Jag vet vem jag är.
Jag vet vad jag är.
Jag vet vad jag kan.

Den som inte fixar mig för vad jag är och vem jag är, är i så fall ingen jag tänker ödsla energi på. Jag kan förändras, tro inte annat – men jag vill i så fall förändras till _något bättre_, inte återgå i någon stagnant gjutform som heter Så Är Den Riktige Mannen. Den Riktige Mannen är bullshit, en kuliss. Fixar ni inte en kille utan överdrivet mycket muskler eller ‘manlighet’ – fuck off. Igen.

Jag vet inte riktigt vad jag gör här, om jag ska vara ärlig. Jag borde sitta på en rökig pub och muttra eder om att Camus hade fel, att Schopenhauer var en jävla humorist, att det inte funnits något större än mig. Fly mig en pilsner, matey! Och gärna en Camel också, när du ändå håller på. Eller nej förresten, jag tänker sluta att röka. Hur som haver vill jag faktiskt ha bättre kondis (dessutom blir jag mer kyssvänlig om jag inte luktar askkopp. Om du luktar askkopp gör inget alls, fast jag har förmodligen för svag karaktär för att vara oaskkoppig i så fall. Så fly mig den där kamelen då, i alla fall.)

Men vad _gör_ jag här? Bland alla glada, positiva och (egenutnämnda) trevliga? Jag borde gömma mig i någon dunkel vrå och skriva ‘Den Stora Romanen’, men det går inte. Den ÄR redan skriven, av gamla Dostan.

Jag borde hänga under taksparrarna, och … När ni minst anar det … Svepa ned i svart och föra bort er. I alla fall dig, just dig. Du där!

You won’t see me coming …

Fortfarande kvar? Drop me a line, matey! Or … Matess.

(Ja, det finns stavfel. Så sue me. Fucker. Men okej då … Jag kan säga snälla saker om mig också. Och om dig.)

11 thoughts on “I-landsproblem? Kontaktannons!

  1. ett;
    Jag tar inte åt mig:)

    två;
    Är inte ute efter en man(har redan en sedan många, långa år tillbaks)

    tre;
    Det var et sjujävla inlägg, som vulkansprut från hell! Jo, jag läste HELA…

  2. Tar heller inte åt mig.

    Även om heller inte jag är tillgänglig, vill jag säga följande : du vet att jag med glädje läser det du skriver, att jag älskar din bok och ditt sinne för humor!

    Det var ingen ”selleristjälk” jag fikade med, smal ja…stjälk, nej!!

    Du dömer dig själv hårt, alltför hårt!!!

    Jag hoppas så att du ä r studerande till hösten igen!!!!

    Du h a r massor att ge!!!!!

    Och om jag nu låter för ”patentpositiv”, så…up yours…jag menar det! 😀

    Kram från den som inte vare sig städar fnittrande eller fnissar städat utan, gapskrattar… 🙂

    ps. även jag läste hela. ds

  3. Ja jä… jag får helt enkelt sälla mig till kören av Väldigt Upptagna, men samtidigt konstatera att vi aldrig har träffats. Synd. Det vore intressant.

  4. @ Järnhammaren: Jag flyttade in för ett par år sedan, när hyrespriserna blev för höga 😉

    (Nu är förstås frågan vem du är … Du är sannolikt någon jag känt/känner, eftersom A) Jag har skrivit en bok, opublicerad och ska så förbli, som bär titeln Järnhammaren, och B) ‘Hoben’ är ett av mina smeknamn från gymnasietiden och ett par år därefter.

    Now … Should I be scared ;P ?

  5. Ha, and here´s another one.
    Läste hela (ljug, förstås) och ska dra åt Flanders, nu, nejvisstja, jag kom just därifrån och Falun är fullt, i farstun staplar sig liken och garderoben luktar råtta, för jag är antifeminist och tycker du borde vara manligist om du ska vara något som inte är du, men det är fel samt ljug, antar jag, som just gett upp att laga pizza med ett fniss på min blodiga läpp (se Ninas blog).
    Kom att tänka på ”de fyrahundra slagen”.
    Hate me, I like you.
    And I´m a liar, haha!
    And you´re fun and right in your own right, MAN.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s