Here comes the pain!

carlitoLyssna på den här meningen …

‘Som denna tvekan var av yttersta betydelse för hans historia, mycket mera än så månget dåd som bringar män på fall och får blodet att flyta i strömmar, tillkommer det oss att fråga varför han hejdade sig – och att svara, efter tillbörlig eftertanke, att det var på grund av detta: Naturen som spelar oss så många besynnerliga spratt och som skapat oss av så olika lera och diamanter, av regnbågar och granit och stoppat alltihop i ett fodral som ofta är synnerligen vilseledande, ty poeten har en slaktares ansikte och slaktaren en oets – naturen som har sin förtjusning i förblandningar och mysterier så att vi till och med nu (den 1 november 1927) inte vet varför vi går uppgör trappan och varför vi kommer ner igen och våra allvarligaste förflyttningar är som skepp som drar förbi i ett okänt hav, och sjömännen i mastoppen riktar sina kikare mot horisonten: Är det land eller ej? på vilket vi svarar ”ja” om vi är profeter och ”nej” om vi är sanningsenliga; naturen, som har så mycket på sitt samvete att
stå till svars för oavsett den här meningens måhända otympliga längd, har ytterligare komplicerat sin uppgift och ökat vår förvirring genom att inte bara åstadkomma en fullständig lappkorg av likt och olikt inom oss – en bit av en poliskonstapels byxor skafötters med drottning Alexandras brudslöja – men har hittat på att hela sortimentet ska vara lätt sammantråcklat av en enda tråd.’

Enligt Word består den av 242 ord. 242. Det är en lång mening, kanske inte lika lång som James Joyces
slutstrof i ‘Odysseus’ (72 sidor utan en enda punkt), men tillräckligt lång för att vara så där utmattande tråååkig – och, som Askungen säger, alldeles … underbar.

Meningen finns att återfinna i Virginia Woolfes ‘Orlando’ (i alla fall i den svenska översättningen av 1982, utgiven av  Norstedts). En sån där mening kan få vem som helst att tappa lusten för en bok, särskilt som vi sen länge vant oss vid korta och koncisa meningar och action, action, action.

Vi, vi bokläsare, är lika TV-skadade som alla andra. Men just därför är Virginia Woolfes ‘Orlando’ en sån underbar  upplevelse, för den får oss att besinna oss, att ta oss tid, att göra vad naturen – med Woolfes ord ”naturen som har sin förtjusning i förblandningar och mysterier så att vi till och med nu (den 1 november 1927) inte vet varför vi går uppgör trappan och varför vi kommer ner igen och våra alldagligaste förflyttningar är som skepp som drar förbi i ett okänt hav, och sjömännen i masttoppen riktar sina kikare mot horisonten: Är det land eller ej? på vilket vi svarar ”ja” om vi är profeter och ”nej” om vi är sanningsenliga; naturen, som har så mycket på sitt samvete att stå till svars för oavsett
den här meningens måhända otympliga längd, har ytterligare komplicerat sin uppgift och ökat vår förvirring genom att inte bara åstadkomma en fullständig lappkorg av likt och olikt inom oss – en bit av en poliskonstapels byxor skafötters med drottning Alexandras brudslöja – men har hittat på att hela sortimentet ska vara lätt sammantråcklat av en enda tråd”
– vad naturen ämnade oss för, nämligen att inte stressa och fylla vår tid med i förhand avslöjande CSI-avsnitt, utan, som Douglas Adams föreslår i sin ‘Liftarens Guide Till Galaxen’, Ta Det Lugnt.

Det blev 219 ord, fast jag fuskade i och för sig – och citerade.

Ta det lugnt. Det är vad jag har gjort. Det är därför Klokbok har varit tyst sen i augusti. Jag har tagit det lugnt, lugnt från bloggande, från internet, från det lilla kluster av vänner jag har (nu har jag nog inga kvar). Ja, så har jag jobbat också, hela sommaren, jobbat så ihärdigt så jag till och med har fått en anställning. Nice, huh? I två månader …

Men jag är tillbaka nu … Brace yourselves … För, för att citera Al Pacino i ‘Carlitos Way’:

”Here comes the pain!”

Advertisements

6 thoughts on “Here comes the pain!

  1. Såja…det var då på tiden! 🙂

    Mig har du heller inte blivit av med…vilket torde ha framgått i den mån herrn har behagat läsa sin mail…eller vilades det från den också? 😉

    Tack för den magnifika Woolfemeningen…hade faktiskt glömt bort den…

  2. Orsaken till min frånvaro har varit en trefaldig kombination av internetuell orkeslöshet, viss överdrift i spelandet av the Sims 2 och en faktiskt frånvaro av nätuppkoppling, eftersom jag inte fick ändan ur vagnen och installerade trådlöst förrän nu.

    Men de här tre månaderna i nätförskingringen har faktiskt känts riktigt bra, nästan som förr i tiden, när nätet inte fanns alls 🙂

  3. Fnys…Hmpf…Väääs…
    Kej, DÅ…huvudsaken är ju att du är tillbaka i fållan… 😀

    (”Internetuell”?!Lysande, alldeles lysande, varför kommer aldrig jag på så fantastiska ord?! *grön av avund* Måste, tydligen börja lira Sims…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s