En åsikt om saudiska körkort

Överstelöjtnant (pens.) Gustaf von Bromsklouss har ordet:

Körkort hit och körtkort dit!? Vad är det för sätt att låta de där … vad det heter nu, ah! Kvinnor! Det ska jag äga er, go’vänner, att hade det inte varit för kvinnorna så skulle jag baske mig ha haft ett tråkigt liv. Jajamensan! Jag minns en gång när jag var posterad som någon sorts FN-arbetare i Nahassapirihan, en dag när kalfaktorn, löjtnant Nilsson, korkat nog låg sjuk i denguefeber. Ja, sånt är inte att leka med; det bryter ned vem som helst. Fast Nilsson var förstås alltid en fjolla, vaxade mustachen och använde hårolja. Vi brukade säga till honom, sa vi, på skämt, sa vi till honom att ”Hörru Nilsson! Ska vi ta och måla ditt gevär rosa?”. Ja, det var tider det … I Nahassapirihan, i utkanten av någon djungel jag har glömt namnet på, men det var i ett av de där hompabompaländerna utanför Europa. Har ni varit där? I Europa? Det är fint, inte sant? Vackra skogar, och en sak ska ni ha klart för er!

Hamburgs kvinnor kan gör en vekling av vilken soldat som helst. Jag vet i alla fall att jag kom hem med mer än jag hade räknat med – hon hette Ivana. Gullan blev lite upprörd, den hysterikan … Ack ja, men så är det. Fast Nilsson, han med febern, oj vad han var sjuk! Denguefeber är nog faen värre än Hamburgs kvinnor, ska ni veta, även om jag fick hetfeber – möhöh! Kärlek, kamrat! Kärlek! – när jag såg Liesl, fast hon var gift och en del saker gör man helt enkelt inte. Så jag var tvungen att vänta tills hennes käre make sov. Tyskarna kan inte bara bygga bra bilar, om ni … förstår vad jag menar. Höh! He he! Möhöh! Höh! Höh! Det är nästan så jag funderar på att ta reda på om hon den där fröken som slutade skriva dagbok på nätet fortfarande är till salu, he he. Höh! Rycker i bagetten, som en kär vän till mig – von Pansarmjälte – sa. Det rycker i bagetten, dags att hala fram bajonetten. Han sitter visst på Hall nu, för han menade verkligen bajonetten. Det nötet.

Nilsson! För helvete! Jag skulle ju berätta för er om Nilsson! Där låg han, den lille smygisen, en stjärtis fast ingen sa nåt om ‘et. Alla visste, ingen frågade. Så var det, så är det. Lika så gott det. Ger man dem ringfingret tar de hela kuken. Det är som med de små fröknarna i Saudiarabien. Jag hade en gång förmånen att få nicka en hälsning till Lawrence av Arabien, en stor man, en verklig hjälte. Där hade vi en gosse som minsann skulle ha fnyst åt både körkort och dengue, jajamensan! Han och jag träffades … Ja, han stod utanför ett hus i Haifa och jag stod på andra sidan gatan och jag är säker på att han verkligen nickade åt mig. Så jag nickade tillbaka, som om vi varit gamla kompisar. Inte illa, va? Va? Höh!

Och jag har alltid undrat vad saudiska kickor döljer under de där svarta råseglen de har på sig. Det var när jag tänkte ta reda på det som jag kom i kontakt med saudiernas kultur, ungefär som min käre vän Lawrence. Fast jag tror inte att de piskade honom … Men, äsch. Höh!

Ociviliserat folk, det där. Har ingen ryggrad. Jag brukar säga – och jag vet att det gör mig impopulär i somliga kretsar men någon måste vara sanningssägare – jag brukar säga att, säger jag, den ende med lite tåga var han, den där? Hette nåt på Ladan? Där har vi minsann en lysande strateg, i alla fall vad jag har hört. Nu ska det tilläggas att jag aldrig ser på TV; TV är kommunistiskt. Jag läser tidningarna, Post och Telestyrelsens publikation och ‘Allt om Fiske‘. Allt en man behöver veta. Ja – och så … Möhöh, Aktuell Rapport, förstås. Fast det där nya, det där Slitz? För lite naket. Så tycker jag inte om hur de objektifierar kvinnan heller. Mansgrisar. Jag ville vara med i Fi, men de bad mig gå. Jag vet inte varför. Kommunister, hela bunten. De skulle minsann aldrig nicka åt en om de såg en över gatan, inte. Inte! Höh.

Nilsson nickade inte. Han gjorde inte så mycket alls, minst av allt något med de där, ska vi kalla dem … frigjorda kvinnfolken. Ogifta, små näpna fötter, fina munnar – på fler sätt än ett, om ni förstår vad jag menar. Möhöh! Fast Nilsson, det kräket, gick och blev sjuk. Vi brukade ropa till honom, sista gången när de lyfte in honom i flygplanet hem – han ligger på Skogskyrkogåden nu om ni har vägarna förbi – att, brukade vi ropa: ”Nilsson, för helvete! Häng kvar där, vi har sparat några stycken åt dig!”

Fast Nilsson hängde inte kvar, ja – jag vet inte … Men jag undrar vad han skulle ha sagt i dag? Frågar ni mig har vi gett dom för mycket frihet. Det är som jag säger, ge dem lillfingret och de tar kuken i mun (sånt säger jag i förtroende, för jag vet ju att det inte finns några kvinnor här). Som det här med körkort. Det är kommunism! En riktig karl kan köra bil utan körkort! Se på mig, jag har nästan kommit hela vägen ut från garageuppfarten utan att köra över någon annan än grannens katt … Nä fan, det var visst grannen. En svart jävel, liten till växten, ser ut som en huskatt? Jag tror han är från Iran, eller om det var Örnsköldsvik.

Det är inte gott att veta för nu finns de ju överallt, de där, örnsköldsvikarna. Inte har han körkort heller! Han ha tatt tjugotre lektioner säger han och inte en enda uppkörning. Sicket sätt, bryta mot lagen så där? Och nu ni, nu ska den här … den här så kallade nya regeringen – ni vet, den med en hippie som finansminister? – kanske lägga ut körkortsprov på privata intressen. Det luktar kommunism lång väg! Vad är det för fel på Vägverket, va? En fin instans, ärevördig. Vilken dag som helst får jag ocks körkort – får tillbaka det alltså, för efter förra årets kräftskiva gick det undan. Lite för undan. Den där moderna poliskåren vi har, de tror inte ens at en karl är karl nog för en sup. Eller trettiofem. Jag var full som en finne, lika skakis dagen därpå som Nilsson. Han med denguen?

Kärringen hans – inte Nilssons, grannens – blev himla upprörd, det gamla nötet. Går man bakom en Hummer får man för fan i våld se sig för! Vägen är till för bilar, inte de där, vad heter de, muslimer. Hade han bara sett upp skulle inget ha hänt, men den pappskallen – jag antar att hjärnan blir för varm i den där handduken de har omkring huvvet – den pappskallen! Sätta upp en rondellhund i grannskapet när föreningen sagt nej! Är det skick det? Och fason? Vi sa nej till dem, de där rondellhundarna, för vi har faktiskt muslimer i området. Och en sak ska ni ha jävligt klart för er: Jag är progressiv. Jag och dom är verkligt goda vänner.

Vilken dag som helst får jag veta vad deras bruttor har under råseglet.

– – – – – – – – – –

Intressant?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s