En åsikt om spam – eh, köttfärs

Överstelöjtnant (pens.) Gustaf von Bromsklouss har ordet:

Jaha ja, så det ha tydligen blivit lite uppståndelse över köttfärsen. Mrrhö! På min ära! Inte en dag för tidigt! Eller – jo, det är flera dagar för sent, att döma av datumet på förpackningen. Å andra sidan är det inte värre än – ja, spam. Men det vet ni väl inte vad det är, ungdomar? Spam? Nej, och åter nej! Det är inte stora mängder post!

I och för sig kan sådant vara irriterande. Jag kommer ihåg en gång i Chittagongbongrom, när jag var en usel kaptenlöjtnant – höh! som konjaken! – och utlokaliserad till en riktig valross. Överste, var han. J T D Slitherbottom från Branding Upon Branding Lower Creek, Shopshishire eller vad det var. Ärlig gosse, hederlig och rakryggad. En riktig karl, till och med! Tyckte alla, både jag – och jag delade tält med honom – och de små kaffer … jag menar de små utomeuropeiska mindre männen. Och flickorna.

Tänk att få en sån, va? En flicka, alltså. Se det skulle allt liva upp den gamal bassen! Numer, nume är det bara gammal köttfärs och liggsår (som hos hon jag kommer inte ihåg vad hon heter bor tvärs över korridoren nu när jag dumt nog halkat och brutit lårbenshalsen) och middag i papper och plast. Vet ni, jag skulle ge min vänstra hand för ett paket köttfärs, även om det var en vecka gammalt. Men jag sitter här med en tallrik pannbiff och potatismos, jag. Och alltihop smakar kryddpeppar.

Valrossen, överste vaffanhannuhette, skulle minsann ha gett … men det gjorde han. Gav sin vänstra hand, alltså. Det hände sig så olyckligt förstår ni, att medan vi slogs emot Hangangastammen (eller om det var japanerna) så tänkte jag mig kasta en handgranat. Men så fastande den i manchetten – för jag var alltid välklädd i strid – och ramlade framför fötterna på mig. Så han, den där vad han hatte, överste, tog den i handen och tänkte slänga iväg den.

Nåja, det gör detsamma. Han förlorade mer än handen, ska ni veta. Det är nog därför jag tänkte på honom apropå köttfärs. Tycker ni det är sorgligt? Tja – inte vet jag, jag var riktigt full den gången. I vilket fall som helst så säger de, de där kvacksalvarna som inte kan skilja arslet från vad det där heter de har kring halsen – stetoskop! Att jag kommer hem till jul. Som han, vad heter han, en slyngel som sjunger.

Nåja, det spelar nog ingen roll. Numer är den här gamle soldaten en av de sista i skyttegraven. Sånt är livet – man ska inte klaga. Fast det kändes lite snöpligt att gamla frugan trillade av pinnen så där hastigt, på julafton, och snart är det jul och allt. Första julen utan frugan, rentav. Nu har jag barnen att glädjas åt, heter det … en son i jag vet inte vart, om det var USA eller Kumla, och någon dotter kommer inte ihåg namnet med skyddad intentitet. Konstigt sätt, vet ni …

Tänk jag förstår mig inte på världen. Förr var den så enkel. Då fanns varken maskiner som sa ‘pling!’ eller fiender utan uniform. Och nu kan man inte gå utanför dörren förrän antingen ligister eller klimatet tar död på en. Kanske är det därför de märker om köttfärsen?

Nåja, jag ser i alla fall fram mot julen, det gör jag. För då får jag inte bara pannbiff och potatismos, som smakar kryddpeppar, utan också apelsiner. Med krydnejlikor.

God jul!

Va? Vad då? Jasså, det där om posten! Jo, det var innan han den där Slingerbottom räddade mitt liv. En dag så kom posten, kalfaktorn dumpade säcken på komposten och det tog oss flera timmar att med hjälp av pinnar raka ut breven ur skiten. Och vet ni vad!? Inte nog med att där bara var ‘Käre John’-brev – där var, just som idag, reklam! Som hon, jag tror jag har sparat bilden någonstans … Nä.

jag lär mig aldrig det här med såna här vad heter det – datorer. Det var bättre förr, när kalfaktorn slängde posten på komposten. Så först så hittade vi vad vi behövde och sen läste vi våra brev – frugan skrev ett till mig fast då var hon bara liten kicka och jag knappt torr bakom öronen och inte var vi gifta och nu blir första julen på … jag tror minsann det är snart 60 år sen … som det blir en ensam jul.

Sen läste vi breven … vad då? Det här? Nej, för fan! Det är inte tårar. Fick lite sand i ögonen bara, skit i ögonvrån. En riktig karl lipar väl inte bara för att det är den första ensamma julen på sexti år!? Nå, i alla fall. Så läste vi … hmmrrhmm, ursäkta, fick nåt i halsen tror jag, känns som – höh! – nästan som en snyftning – så läste vi våra brev. Och åt konserverat kött. Spam. Sån här.

spam

Så, nu är det tydligen dags för min Haldol, säger hon den lilla ärtiga flickan som ser till att jag har det bra här på … ja, inte hemma, men på hemmet.

God natt. Jord.

2 thoughts on “En åsikt om spam – eh, köttfärs

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s