16 sidor – för långt för en blogg

En av mina svagheter som icke journalistisk skribent är … faktiskt en sjukdom, som också giganter som Stephen King har sagt sig lida av – eller, lida och lida … För här har jag nu ägnat en stund (X timmar) åt att inte läsa John Stuart Mills ‘The Subjection of Women’, utan åt en lång – jag menar lååång! – essä om intersektionalitetsproblematiken i fildelningsdebatten.

Smaka på ordet – intersektionalitetsproblematiken. Visst är det härligt? Dock, man måste vara nykter när man säger det. Annars blir det ett ”inteschlekt… inschekt … intlesch … de där om att shå mycke påve, påvber … gör shaker me annat”. intersektionalitetsproblematiken. Det är ett underbart ord!

Och! Det hänger ihop med min lilla sjukdom, som också delas av Stephen King. Nämligen: Litterär elefantiasis. Det vill säga att oavsett hur kort man tänkt skriva, så sväller den underliggande textuella vävnaden ut tills man sitter där med 16 sidor (eller mer; Kings manus för ‘the Stand’ var på 1500 A4, enligt uppgift). 16 sidor blev händelsevis resultatet av min utläggning om intersektionalitetsproblematiken i fildelningsdebatten.

Bummer.

16 sidor är på tok för långt för en blogg. Det är i och för sig för kort för att lägga upp på Vulkan.se, men för långt för en blogg. Liksom – 16 sidor … det skulle ta … lång tid att läsa igenom, på skärm. Således skulle läsaren av denna essä jag skrev (den är inte klar!) scrolla ner till slutet, klicka på Intressant.se och sen glömma bort stackars lilla Klokbok.

Jag sitter nämligen här och försöker klura ut vad för text som ingår i en antologi med genusrelaterade nyckeltexter, utan att ha boken ifråga. Orsak: Bristande planering. Min bana som student har tagit en ganska skakig början, jag får väl hoppas på att handledaren är en snäll jävel. Ja, sen är det ruskigt dyrt också, med nyckeltexter. Och just nu skramlar fyra kronor i min plånbok.

Så, för att för en stund glömma bort det problematiska, tänkte jag göra ett brinnande inlägg i intersektionalitetsproblematiken i fildeningsdebatten, men ack! Det blev 16 sidor (och det är inte klart!).

I S7OMS**, mitt septusanningssägande (det är också ett fint ord, som jag tror betyder ‘sjusanningssägande’) skrev jag att jag är manisk. Det är sant. Det vore väl en bra egenskap för en student? Om rätt litteratur fanns att tillgå, alltså … Tyvärr är inte min plånbok manisk, snarare djupt deprimerad.

Dock är jag fylld av tillförsikt. Man ska inte tappa sugen, för snart så har jag pekunier (fint ord!) och därmed möjlighet att göra en rivstart med genusstudierna. Såvida jag inte snöar in på intersektionalitetsproblematiken i fildelningsdebatten, alltså. Därför tänkte jag be Beatrice Ask om en tjänst:

För min skull: Förbjud fildelning! Då slipper vi debatten och jag kan plugga feminism ifred.

(Jag är fruktansvärt egoistisk, men jag får skylla på att jag läser Ayn Rand. Å andra sidan har jag också precis börjat på Karl Marx ‘Kapitalet’, så jag vet inte vad som kommer att hända. Men, om ni en dag vaknar upp till gigantiska bilder på husfasaderna av det här ansiktet:

Klokbok

Då vet ni vems felet är. Sen … Ta med er en filt. Det är kallt i Gulag … )

Advertisements

3 thoughts on “16 sidor – för långt för en blogg

  1. I korthet verkar den gå ut på, vad jag förstår av mitt eget tänkande, att därför att folk egentligen vet ganska lite om vad datorer kan göra och vad andra kan göra med våra datorer, så bryr de sig inte.

    Förrän det är för sent.

    (Med diverse utbroderingar.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s