Två års kö för poesi

Det kan ta upp till två år innan en bok publiceras, särskilt när det rör sig om lyrik. I DN förklarar Magnus Bergh, förläggare på Bonniers, det hela med:

”Kön bottnar i att vi får in så många nya manus som vi vill ta hand om. Vi vill långsiktigt värna om och vårda den experimentella och framåtsyftande sida av litteraturen som lyriken innebär.”

Lyrik har blivit allt svårare att sälja in till bokhandlar och kultursidorna, och därmed har ekonomiska skäl tvingat fram en allt längre kötid.

Två år.

Aldrig tidigare har boken varit så utsatt för konkurrens, som nu. Boken är inte längre det enda mediet varmed berättelser och fakta, sinnesstämmngar och uppror, kan förmedlas. Textmedium, som internet, finns att tillgå i stort sett vart som helst. Och kanske har också världen blivit mindre poetisk, men mer prosaisk. Diktens kamp mot löptexten har förlorat slaget om läsarna; folk läser mindre poesi nu, än förr. I ljuset av de förändringar som skett, borde inte de stora förlagen göra allt för att korta kötiden?

För en författare – ity vi är ett säreget släkte, som så att säga lever med våra böcker på ett mer intimt plan än vanliga läsare – är två år en evighet. Redan två månader är lång tid. Två månader är den gängse tidsperiod de allra flesta förlag oavsett storlek tar på sig innan beslut om publicering av ett inskickat manus tas. På så sätt påminner författande om krig; perioder av lång väntan, följt av korta ögonblick av strid. Tålamod är förmodligen den viktigaste dygd en författare kan ha – om inte annat övas tålamodet upp, under den långa väntans perioder.

Å ena sidan är två år inte alls särskilt lång tid, om man nu har tålamodet att vänta på tillfället när den färdiga, tryckta vboken ligger i ens hand. Det är, som poeten Anna Hallberg, aktuell med ‘Mil’, uttrycker det:

”Dessutom är det svårt att börja skriva något nytt innan man fått avslut genom att hålla i den tryckta boken, säger hon.”

Jag misstänker att det senare inte bara gäller lyrik, utan all bokproduktion vara den dikter eller deckare, fiction eller fakta. Tillfredställelsen av att se sina egna tankar i bokform är bättre än en orgasm. Så måste vi vänta i två år innan det får gå för oss!

Mindre förlag har förmodligen kortare kötider, men inte samma distributions- och produktionsstruktur. Internet tjänar också som en plattform för ögonblicklig feedback. Fusions mellan förlag och internet kan antas bli en växande trend, om fler typer av onlineförlag, som till exempel Vulkan.se, dyker upp. En alldeles egen pesonlig reflektion är att de stora förlagen har något att lära av Vulkan.se – nämligen snabbhet, tillgänglighet och valfrihet för både författare och läsare. Det kräver dock att tänket flyttas utanför lådan.

Det senare är något som modern media tycker hemskt illa om. Istället för att söka anpassa sig till nerladdning, gör branschen sitt bästa för att försvåra den. Så, om vi behandlar också böcker som filer och bokköp som nerladdning – och ser på effektiviteten i en nerladdning – uppstår en diskrepans mellan traditionell förlagsverksamhet och moderna behov. Vill någon vänta i två år på att få ladda ner en fil? Liksom – dete är som att ta ner 3 GB med ett Baudmodem.

Poetry on Demand. Där är kanske en affärsmodell som inte bara skulle korta kötiderna, utan också rädda lyriken. Istället för två år – två minuter. Strukturen finns redan, stora förlag borde rimligen inte ha någora problem med att implementera den. De har både kunskap och ekonomiska medel för att bygga helt nya försäljningssystem, kanske påminnande om Vulkan.se.

– – – – –
Intressant?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s