Blåsippan uti backarna står?

Google_adGoogleannonser är fantastiska. Under det att jag under förhandenvarande omständigheter ivirigt väntar på post och sedermera läser sagda post dyker de upp. Till höger om den elektroniska posten. Google-annonserna. Jag har nu ingen aning om hur det går till, detta eftersom jag jag är så oteknisk att jag går vilse i en hiss, men kul är det. Så här från en icketecknokrats perspektiv framstår nämligen Google-annonserna som någon sorts … konspiration. Eller möjligen ett Vakande öga, en Enda Gud rentav. Om Victoria Glendinning hade haft vetskap om Gud – Google, menar jag – när hon skrev Electricity (en magisk, helt fantastisk bok), skulle hon nog ha börjat hela boken inte med citatet:”Electricity is God!” utan: ”Google is God!”.

Av någon anledning tror jag att det skulle ha tilltalat Googles grundare. De lär ju ha en whiteboard i foajén till sitt huvudkontor där anställda och besökare får skriva upp vad de önskar att Google skulle utveckla. I en dokumentär om Google jag såg på TV8 eller Kunskapskanalen, hajade jag till när kameran zoomade in på vad någon hade skrivit för sorts önskemål – World domination.

I alla fall! Googles annonser är fantastiska. De lockar fram alla möjliga sorters konspiratoriska tankar och possibla fantasier inom mig, som den här att det sitter en liten liiiten gubbe i min dator och med uppmärksam blick följer vad jag skriver. I epost. Inte i bloggen, för den enda reklam som finns där (ännu) är den för min bok Recept för Domedagen och amerikanska valrörelsen (”why vote for the lesser evil?”). För övrigt finns ett korn av lovecraftiansk konspiration i årets amerikanska valrörelse: Nyarlathotep, de Gamla Gudarnas budbärare, kallas också the Black Man … Ni får göra matten. Va? Va? Va!? Aha!

(Shub-Niggurath, den svarta geten med tusen unga, är … ja. Kvinna. Ni gör matten, okej? Okej! Vem kunde ana att Tiden Är Nära! Iä! Iä! F’thagn!)

Nåväl, Google, således. Eftersom jag spårade ur lite här så ska jag försöka föra tillbaka bloggposten i rätt riktning. Att det spårade ur beror självfallet på eteriska varelser … Men Google-annonser, i all fall. De är fantastiska. Inte nog med att de dyker upp överallt – de prickar rätt också.

Just nu skulle jag till exempel behöva en … ja, inte kiropraktor, för en kotknackare kan inte lösa de ”problem” (det är inga problem, egentligen) jag har. På så sätt är Google-annonserna missvisande, för vad kan en kiropraktor göra åt … Ja. Fluff? Ingenting. Försåvitt hen inte klär sig i 1700-talsmode, då. Eller nej förresten.

Jag kanske behöver en spikmatta, dock. Något som – eftersom det är osvenskt att braka rätt in i Lyckan – kunde få mig på plats? Vad man än kan säga om Jante, som för övrigt var norsk, så var Jante noga med att även om livet var en dans på rosor så skulle man minsann inte glömma bort rosentörnet. Å andra sidan skulle jag (ehuru jag är lite lätt masoschistiskt lagd) uppskatta en spikmatta, bara den påminde om en Astroturf. Det är något säreget med att lägga sig på en hallmatta, nämligen … vilket jag har gjort, min egen hallmatta, när jag hade en i Astroturf. Jag var något intoxikerad och fann det för gott att bara vila lite alldeles intill ytterdörren. Okej då, jag var drängfull, men det är flera år sen. Så det är preskiberat. Förresten behövs ingen spikmatta, för själens spikar är tillräckliga. Jag förstår migplötsligt på Hamlet, som utbrast ”att vara, eller inte vara!”.

Däremot skulle jag inte ha något emot en massage. Inte av vem som helst, dock. Jag slår mig i backen på att min favoritmassös – så där helt fräckt oförblommerat påstår jag att det är min favoritmassös fast jag aldrig fått massage av just de händerna (vad jag vet) – att min favoritmassös inte använder sig av Googleannonser. Nej, ni snuskhumrar, det är inte Isabella Lund (kom igen? Vem vill få en lång och välformulerad föredragning om prostitutionens många sidor serverad när allt man vill ha är en massage?). Förstås, om inte nu den sagda favoritmassösen kunde lindra mina plågor … jag sitter nämligen helt fel framför datorn och får ont i ryggen … så kunde …

Helaflex! Linda mig. Kanske. Enligt annonsen så: ”Helaflex lindrar.” Men de lindrar inte mina egentliga plågor. Vilka för övrigt är av den där arten plåga att å ena sidan hoppas man vid en viss tidpunkt aldrig råka ut för dem, å andra sidan – när man råkar ut för dem likt förbenat – så är de ogudaktigt härliga. Nej, nivet inte vad jag pratar om. Tror jag. Det involverar nakna bebisar med pilbåge. Tyst i klassen.

Händelsevis, eftersom jag sitter hukad över tangentbordet – och tangens är något helt annat, en matematisk term – får jag sent omsider … så där typ klocka ett på natten … Ont i Rygg och Nacke. Då är det tur att ”Hjälp Finns- Svensk Hälsobänk. Effektiv Ryggbänk hög kvalitet…” Nu har jag ingen aning om vad en ryggbänk är. Är det besläktat med en rubank? En rubank använde jag i träslöjden … så jag hoppas inte de är släkt. Dessutom kommer jag på att en ryggbänk är säkert en fin omskrivning för det underbara ergonomiska korrigeringsverktyg som det finns en bild på här. Glöm Abu Ghraib.

Sen slår det mig, eftersom jag vill komma undan den tankebana som jag halkar in i på grund av den svenska hälsobänken, att Någon kunde behöva ”Konstgjorda träd + palmer”. Det är till och med ett HBT-tema på det! Där finns både fikusar och bambu (bambu är inte så queer eller HBT, men ni fattar säkert). De ser otroligt äkta ut, sägs det. Låga priser också.

Men varför ska man ha konstgjorda blommor? Säger jag, vars botaniska bestånd i hemmiljö består av en kaktus som trivs och två bananplantor, som visserligen inte trivs men ändå bestämt sig för att överleva mig. Oavsett behandling – törst, torka, solljus, katter – är de fortfarande gröna och fulla av … eh … fruktflugor. Ibland. Innan jag ställer ut dem på balkongen, glömmer bort dem, tar in dem efter fem dagar i minus tiogradig kyla … och flugorna är borta, men bananplantorna är grönare än någonsin! Världen är sjuk – mina blommor borde vara döda!

Så, när jag ger de där mina bananplantorna en blick, tänker jag att … visst vore det så där utstuderat övertydligt fånigt romantiskt att utnyttja Webogram.se? (Den där länken får jag inte betalt för, så klicka inte på den,) Och, bara så där helt oförhappandes då, skicka blommor eller choklad! ”Passar bra vid alla tillfällen” säger de i annonsen. Fast jag vill hellre skicka något annat. Mig själv, till exempel, men jag vet inte om jag klarar av att ligga i en FedEx-förpackning i hur länge de nu tar på sig, de där. FedEx. (Jag får inte betalt för den länken heller.) Så när jag tänker på det, i kombination med fjärilseffekter och kaffe, som inmundigades på tok för tidigt för min dygnsrytm eftersom jag inte kunde sova därför att de där flygfäna höll mig vaken, så …

… kommer kanske den sista Google-annonsen väl till pass. Ni ser den på bilden intill. Nej, jag får inte betalt för den. Bilden är icke klickbar. Bara det faktum att jag gör gratisreklam måste innebära att mitt huvud är någon helt annanstans.

Har ni lagt märke till att det börjar bli vår?

– – – – –
Intressant?

(Jag tänkte prova och se hur det här kan gå … Så:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , )

Advertisements

10 thoughts on “Blåsippan uti backarna står?

  1. Nu förstör du mina illusioner här. Jag som tänkte på lackstövlar och blonderad peruk och ”what do we get for ten dollars?”-citat.

    Usch för feminism. Inget får vi killar ha i fred!

    😛

  2. Är googleannonserna fantastiska? Nej, vad som är fantastiskt är adblocker som med ett enkelt klick helt enkelt blockerade dem så att det fortsättningsvis går att läsa dina texter i en rss-läsare. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s