Klotter och sten i skon

Idag klottrade jag i marginalen till ett anteckningsblock under det att en Föreläsare gick igenom litteraturhistoria och literaturvetenskap ur ett genusvetenskapligt textkritiskt perspektiv. Det låter tråkigare än det är, jag lovar. Bara chansen att i ett paper få använda termer med en massa ‘s’ i – och några ‘x’ – är som upplagt för excesser (det är massor av ‘s’ i det ordet också).

Klottret i alla fall: Det blev ett tåg, ett monster, ett får som sa ”bää!”, två hjärtan och en smiley. En glad sådan. Nåja, nästan glad, möjligen svårt alkoholpåverkad, eftersom min handstil är svårförståelig och mina böjda linjer i bästa fall påminner om någon sorts graf för … vad nu grafer handlar om.

Nej, ni ska inte analysera klottret. Om ni gör det kommer jag att skjuta sönder en kudde, som Robert de Niro i Analyze This.

Det är lite lustigt, dock. För … låt oss säga ett år sen … skulle jag ha klottrat ett monster. Bara. Kanske två, plus ett åskmoln över ett klipplandskap. Kanske hade den döende collegestudenten i Stephen Kings Pet Sematary (sic) rätt, när han sa till doktorn, Louis:

”Marken i en mans hjärta är stenigare, Louis. En man odlar vad han kan … och sköter om det.”

Analysera inte det där heller.

En annan sak jag ska erkänna för er är att jag fick en sten i skon idag. Det var hemskt irriterande. Varför gör stenar så där? Hoppar upp på intet ont anande flanörer och embarkerar deras skodon? Just den här stenen – en svart jävel – lade sig tillrätta alldeles under hälen, vilket fick till följd att min av redan tunga studier ömmande fot (bägge fötterna ömmade, böcker är tunga) ömmade än mer. Är det en konspiration? Månne stenkrossarna och skotillverkarna har skapat en hemlig underavdelning av Bilderberggruppen? Att en konspiration existerar mellan strumpfabrikantero och tvättmaskinstillverkare är redan känt, så där som konspirationer är allmänt kända. Inga egentliga bevis, men en obruten indiciekedja av strumpor som försvinner. Spårlöst. Feckin’ Twilight Zone, man.

För övrigt har jag tydligen lyckats kränka någon. Så det kan gå … Snart dyker väl ett cease and desist-brev upp, eller möjligen en Uppretad Folkmassa med jordbruksutensilier.

(Som ni förstår befinner sig min vanligtvis kloka hjärna i en helt annan dimension idag, på grund av uppgiften framför mig, som bland annat består av en postmodernistisk kontextbunden textkritisk läsning av Christine Falkenlands Trasdockan. Jag ser inte fram mot … jo, det gör jag. I kid you not.)

(Okej då, vi skyller på Falkenland. Egentligen är jag way out there av helt andra orsaker. Nej, inte maja. Även om jag händelsevis har skrivit om det, här.)

– – – – –
En Ointressant vardagsbetraktelse

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements

29 thoughts on “Klotter och sten i skon

  1. Tänker, som beordrat, inte analysera ditt klotter…bara i all stillsamhet glädjas över att det tycks ha tagit en livsgladare form.

    Tror att stenar, av naturen, är illvilligt inställda, alternativt illvilligt lata…de embarkerar oskyldiga flanörers skodon för att få utlopp för illviljan och mata latheten…

    En essä kanske ”stenar, de första och opålitligaste liftarna i historien”?!

    Eller, eftersom studiebördan (och böckerna!) tycks vara så tung(a) ett kåseri?

    ”Stenar jag mött som mig stött så jag blött”?
    (Jikes, i brist på en Falkenland att skylla på, hukar jag mig bakom febern!)

    Ajdå, har du nu brutit mot elfte budet nu i g e n?!
    Att du aldrig kan komma ihåg ; ”Du Skall Icke Kränka”!

    Samlar nu ihop mig, samt mitt sinnessvaga svammel och avlägsnar mig sjungandes ”ja det är våren, ja det är våååååren…”

  2. Andreas. Du köper alltså inte min illvillig/latkonspirationsyeori om stenar? 😦
    Personligen, är jag övertygad om att även den lataste sten, med stor glädje lägger sig i bakhåll för cyklister…

    Tänk dig själv, ett enda skutt upp i en cyklande sko och de kan både skava och utan ansträngning komma rejält mycket snabbare fram till sitt slutmål, än om de skulle hålla sig till flanören!

    Vart de ska?
    Jag är hundra på att de är på väg till samma öde ö som alla strumpor, säkerhetsnålar, hårklämmor, gem och galgar har gömt sig på!

  3. *harklar mig*…galgarna har skapat ett kollektiv i min garderob… om de inte röstar ut några snart lär det uppstå galgmord eller att de självdör av skabb. Få av dem har något jobb och jag har hört rykten om en galge från Holmlunds som tvivlar på meningen med livet. De har till och med börjat ransonera noppror, men jag vet inte om de kommer att klara sig till vårkollektionen. Jag har bett dem att återvända hem till sina egna, men de frågar mig juvenilt bara om jag har PMS.

  4. paljettenq.Det låter illa det där, det verkar som om du har drabbats av galgar som är alldeles ovanligt vilsna här i livet och totalt har tappat bort sig på vägen till ön!

    Är det månne den Holmlundska galgen som har spridit sin exstientiella kris till den milda grad att alla de andra inte bara blivit desorienterade (och oförskämda!vad har de med din eventuella pms att göra?!) utan till råga på eländet självmordsbenägna, eller var det mordlystna?

    Hade jag varit du, hade jag antingen låtit garderobsdörren stå vidöppen och sedan skyndsamt lämnat hemmet (har du tur har de flytt när du kommer hem igen) eller, om de är totalt orkeslösa, forslat ner dem på gården, eller åtminstone ut i trappen, då sticker de säkert ska du se.

  5. Jag kan analysera klottret, men jag vet inte om jag vill. Får låter lite oroväckande, nämligen.

    Galgar är lite som skedar. Ibland har man bara skedar i bestickslådan. Oftast när man inte behöver dem. Ibland har man inga skedar. När man behöver dem.

    Galgarna flyttar säkert om man låtsas om att man verkligen, verkligen vill ha dem där.

  6. Tackar för tipset med att lämna garderobsdörren öppen… men jag tror jag ska fixa en lekhage åt dem på bakgården. De smartaste kanske har lärt sig att gräva sig ut av de där skedarna som har dålig karraktär.

    Jocke, du ser ju ….gör slut på detta *snnnälla*

  7. De kanske är proffsgalgar? Får betalt av ett företag (Galgbacken AB), och utifrån det tar de sig till intet ont anade garderober och hänger lite.

    Eller så är de revolutionärer och försöker så split bland galgarna? ”Vi tänker inte hänga kläder! Vi tänker hänga GUBBE!!!” Snart är upproret här! Galgarna orkar inte hänga längre och börjar upproriskt att kasta av sig kläderna till förmån för en fri tillvaro. IKEAs plastgalgar verkar ha kommit längst i revolten. De böjer sig på mitten om man hänger på dem för mycket.

  8. nina: jorå. Problemet är att jag aldrig har observerat en sten göra ett litet skutt. Fysikaliskt sett borde de inte heller kunna göra det.

    Vi kanske borde pröva att utbilda småsten i fysik och i småstenars anatomi?

  9. paljettenq.Lekhage på bakgården låter onekligen bäst…åtminstone om du håller den Holmbladska borta från de andra…det är säkert den som är den (smyg)revolutionära, trots att den inte är från Ikea.

    Jag hade nog inte chansat på skedarnas hjälp där…tänk om du bara här karaktärsfasta och väluppfostrade skedar som håller sig på plats i lådan, då har du ju alls ingen hjälp och hela problemet kvarstå!

    (Ser inte precis ut som om Joakim tänker ingripa)

  10. Åsa.Jag gillar faktiskt teorin om proffsgalgarna och ska genast inleda en konversation med mina för att försäkra mig om att inga utbölingar hänger runt här och försöker uppvigla de andra…vill ju inte behöva sova med ett öga öppet för händelse av galgattack!

    Aldrig har då mina skedar burit sig så märkligt åt?!
    Är du helt säker på att de inte är de uppviglande galgarna som har demoraliserat dem?

  11. Andreas.Det är ju k l a r t att du inte har, skrev jag inte att de ligger på lur?!

    Givetvis får vi aldrig se dem skutta, vare sig vi flanerar eller cyklar, då hade vi ju kunnat freda oss mot dem och med en enkel undanmanöver (stepp, hopp eller tangosteg, välj vilket som föredras) kunnat omintetgöra deras lömska bakhåll!

    Ytterliggare utbildning i attentatteknik, tycks mig alltså totalt överflödig.

  12. Jag tror de små stenarna inte vill bli lika mossiga som sina föräldrar …klart de rymmer hemifrån! alla de små fashion nuggets vill väl på rock-konsert? (på rockklubben DiaBas)
    Pappa var en rullande sten, och det torde ju inspirera de små oslipade gruslingarna;) Det värsta de kan råka ut för är väl att fastna i en fotvårta och slängas i vasken…vem vill leva resten av livet i en avloppskrök? Till och med Sysifos sten hade ju sällskap…*ler*

  13. Eftersom jag tänkte att det är lika bra att fråga en sten om vad som driver dem, så hämtade jag upp ett gruskorn – eller en liten sten, svart sådan. DEn glimmar lite.

    Nu är stenar docila varelser, varför bi får ha tålamod. Jag frågade i alla fall den här lilla stenen vad den heter. Det här blev svaret:

    ”G … ”

    Inget är som väntans tider, huh?

  14. paljettenq.Aha, det är alltså en tonårsrevolt våra stackars fötter blir utsatta för här, en ”nuggets lib”rörelse?!
    Om nu pappa var en rullande sten, måste ju de små skimrande singelgruslingarna givetvis bli skuttande och hoppande, annars har de ju vare sig frigjort eller förändrat något.

    Förvisso hade Sisyfos sten sällskap…men om inte minnet totalt bedrar mig, var sällskapet ett ytterst motvilligt sådant, ja han gick ju rentav och muttrade något om att det var ett sabla segdraget göra det där, att vara sällskap(sdam…eh…man) åt en sten.

  15. Klokbok.Hmpf…jag hade alldeles nog av ”väntans tider” när jag väntade son…ska jag be att få tala om, hotta upp stenuslingen nu, så att vi får veta nåed!
    R.s.v.p. á ”Undrande i Malmö”

  16. Just nu skulle jag rent av vara glad att rulla runt med en muttrande gubbe på ett berg…. man kanske kan säga att jag till och med är avis. Har ju behovet att ligga i Sked då och då utan att tjuva mig en….*S*…jag är en enkel kvinna med enkla behov.
    Men jag undrar…hur kommer den förtappade raggsockan in i bilden?

  17. paljettenq.Rulla runt på ett berg, låter gräsligt obekvämt, alldeles oavsett gubben muttrar eller ej.

    Nooooo…inte…den…förtappade…raggsockan!
    Han är ju hemsk!
    Förskona oss från detta fruktansvärda öde!

  18. Klokbok.”Gnejs”, vad det allt du kunde komma upp med…efter upphållen dynamitgubbe, hotfoto, särskrivning o c h ett felstavat ”så”?!

    Du måtte i sanning vara totalt uttröttad, gå och lägg dig!
    😀

  19. Mmm… Jag får erkänna att jag också är lite besviken på Klokbokens intervju med stenen. Gnejs, alltså?

    Nåväl. Det kunde ha varit Granit. Och DET hade ju varit långt mycket värre!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s