Mormor flyttar

Mormor_rfdMormor har ordet:

(Red anm: ‘Mormor’ heter egentligen Hekate och figurerar i en roman om efterlivet (den till höger). Kursiverade ord åtföljes alltid, detta är mycket viktigt, av ett höjt långfinger. Kom igen – Mormor är Helvetets äldsta invånare … Eh, ja. Alltså – över till: Mormor, a helluva gal!)

Usch!

Jaha ja, så har det då gått så långt … Ja jag säger då det, det är ingen stil på Herrar Redaktörer numer! Uscha mig hit och uscha mig dit, bara för att jag är lite till åren kommen är det väl ingen anledning att behandla mig som, som … Ja, som en tant!? Usch!

Därför drar jag från det här stället. Så det så. Ska det göras, ska det göras ordentligt och ordentligt görande görs av en själv. Minns det, Herr Redaktören!

Adjö.

(Red anm: Mormor har således skuddat stoftet av sina välmaniky… sina fötter och skapat sig en egen blogg, Usch!. För att komma till klarhet med varför hon valde att gå sin egen väg, följer här nedan en avskrift av det grä… den intervju vi hade alldeles före avskedet. Hon tog med sig några inlägg, förresten. Hon är en lat räpa, så de har inte publicerats, men … )

Herr Redaktören: Många läsare av den här bloggen vet nog inte riktigt vem du är, så – vem är du?

Mormor: Höh.

Herr Redaktören: Ja … Men, vem är du?

Mormor: Låt mig säga så här … [Mormor ler, det ser ut ungefär som en vithaj som lägger en fena om en liten, liten afrofisk och säger något i stil med ”vanligen äter jag såna som dig för pengar, men du är min vän … ” Ja, hmm.] Så här, Herr Redaktör. Det finns varelser i denna värld, som är äldre än någon kunnat drömma om. Nej, jag menar inte den där osnutne slyngeln Chtluhu eller hur han stavar, gamla Cutte alltså, jag menar … Såna som mig. [Hennes leende är ganska obehagligt, speciellt som hon samtidigt insiterar på att klämma på mitt hull; jag tänker på pepparkakshus och varma ugnar. Oh, hjälp! Kära nån!]

Herr Redaktören: Ja, men … Du är alltså, gammal? Hur gammal, lite mer exakt?

Mormor: Antingen nästan två år gammal, eller äldre än mänskligheten. Och gamla Cutte. Du borde väl veta hur gammal jag är, herr redaktören!? Nå!? USch! [Här hoppar Herr Redaktören till.]

Detta säger jag dig, min gode man! Om du nu nödvändigtvis ska veta, så är jag … [Mormor räknar på fingrarna] väldigt gammal. För en gång i tiden – det här var långt innan den där osnutne slyngeln Jesus ens var påtänkt – så hette jag, inte Mormor, utan Hekate. Vem hon var? Men jösses jävlar, din idiot! Det finns länkar! Usch!

Dumhet! Om det finns något jag inte kan med, så är det dumhet! Och broccoli. Mögel, speciellt det där vita mycelliknande möglet som sprider sig från gamla tomater, är också motbjudande. Frö att inte tala om Fans mosters pelargoner. Usch!

Jag har ett monster i mitt kylskåp. Det heter Electrolux. Nästa fråga.

Herr Redaktören: Ja, eh … Många läsare av den här bloggen är förmodligen lika mycket upplysta nu, som innan. Så – kan du inte precisera dig lite?

Mormor: Läs boken. Nästa fråga.

Herr Redaktören: Ja, okej då. Alltså, läsare: Mormor, fordom kallad Hekate och mor till bland annat Skylla och Karybdis, sedermera avsatt som gudinna efter vad som omtalats som ”Det Stora Gudakriget”. Hon valde att inte bosätta sig i Limbus, utan i Inferno, där hon genom diverse förvecklingar såsmåningom blev Mormor till Fan själv, Hin Håle, lord Sid.

Mormor: Om du redan visste vem jag är – varför frågade du!? Usch!

Herr Redaktören: Jag sk…

Mormor:min tid, då frågae vi minsann aldrig i onödan. Då var det räfst och rättarting, det var det. Androm till varnagel. Då hade inga som inte bar spjut långthår, de bar sköld också, men sen gick det utför med världen. Det började, om du frågar mig, med den där slyngeln. Långt hår, på profeter? Usch! Muhammed hade skägg, skägg är snyggt, men långt hår? Dessutom! Dessutom hade han ett fånigt skägg, inte Muhammed, utan den andre. SLyngeln, han som stjäl saker? Han ahr sagt det själv, det har han. Jojopmen, och såna ärar vi – ni? Somliga av er, såna som fortfarande låtsas som om Något styr deras liv, när det enda som styr deras liv är tokiga infall och resterna av en urcell, som en dagvaknade upp och tänkte ”Kan man äta det?”. Så gick det som det gick. Usch!

Tänk, jag förstår verkligen inte det här behovet av att ta reda på allting. Var sak på sin plats, det är mitt motto. Måttfullt motto, inte sant? Jo, det är det. Men numer, nu ska allt tas reda på med intervjuer och såna där … vad heter det … såna här, bloggar! Usch!

Därför startar jag min egen. Så, där. Här är den. Visst är den fin?

Herr Redaktören: J…

Mormor: Ni borde klippa er och skaffa ett jobb. Ett riktigt jobb, ett sånt där som innebär att slåss mot drakar och rädda jungfrur ur nöden. Jo, du vet nog vad jag menar, min gode man, Herr Redaktören är väl inte tappad bakom en vagn? Ni ser lite lysten ut, det gör ni. Men, förstås – ni är man, alla män är lystna. Jag minns vad som hände med Paris, därför att han var lysten. Troja? Säger det er något? Långa men med spjut. Nu, nu har de gitarr. Eller bloggar – usch! Nästa fråga.

Herr Redaktören: J…

Mormor: Min blogg, jag har döpt den till Usch!, därför att det är ett bra uttryck för tillståndet i världen. Tänk, en gammal dam kan inte längre gå oantastad hem. Annat var det på min tid, då fick jag fråga förbipasserande om de ville antasta mig. DEt ville de inte, de sprang sin väg och jag sprang efter. Män, de sprang extra mycket. Vilket jag tar för ett bevis att de är djur, männen, alltså.

Herr Redaktören: J…

Mormor: Då var det ordning och reda … eller inte alls, egentligen, eftersom ingen lyssnade på oss som verkligen visster hur det låg till. Nähä, då var det bara stora skägg och magra kroppar som gällde, såvida man inte var ung, då skulle det vara tvärtom. Usch!

Det blev rentav en befrielse att hamna i Inferno. När jag slutligen upptäckte vad min dotter hade gjort, så … Ja? Du tycks vilja fråga något, mmm? [Där är det där hajleendet igen … Brrr!]

Herr Redaktören: Din dotter, va…

Mormor: Henne talar vi inte om. Usch!

Herr Redaktören: J…

Mormor: Men nehej då, inte skulle det godtas förstås, att Fan Själv hade en Mormor. Så de petade undan mig, precis som hans Svärmor och alla hans mostrar. Jag kan inte med någon av dem, speciellt inte Moster – hon och hennes jävla pelargoner! Usch!

Herr Redaktören: J…

Mormor: Jag är gravt missnöjd med hur herr redaktören har framställt mig här på bloggen. Som en svamlande moster. Usch!

Jag är Mormor. Det finns bara en av mig. Därför, från och med nu! [Här hötter Mormor med sitt paraply … som också innehåller en värja. Vissa argument är oomkullrunkeliga, som kallt stål en decimeter från nästippen!! Oh, hjälp! Kära Nån!]

Moster! Jag är … Mormor! Gravt missnöjd, förstår herrn det!? Va!? Nog för att jag har mycekt att säga och säger det dubbetl så snabbt som de felsta andra, jag svamlar inte! Usch!

Så, vill ni mig något – läsa om mina äventyr med hur jag på nästan egen hand förhindrade Domedagen, till exempel – så finns jag på mitt eget … He he, fö att vara som ungdomar, mitt eget place.

(Således avslutas Mormors gästbloggande hos Herr Klokboks Kollektion. Herr Redaktören önskar henne lycka till på sin egen blogg, där hon kommer att husera i väntan på att Internet antingen blir förbjudet eller Domedagen är här.)

Mormor: Jag har bara en enda sak att säga innan vi slutar.

Herr Redaktören: J…

Mormor: Usch!

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

11 thoughts on “Mormor flyttar

  1. Bah, glöm bort mormor, du har utmaningar att ta hand om. 😉

    Så har även jag, men jag funderar fortfarande på vad fan det fanns för häftigt på 70-talet.

  2. Jag tror mormor innerst inne är en vänlig själ. Hon har bara lite problem med att visa sina känslor offentligt. Eller sin svaghet heller för den delen. Det är därför hon är en så älskvärd individ. Hon är djupt mänsklig, trots sin omänsklighet.

  3. haha – yes som den mormor jag är så skaffar jag förstås den här boken, vem har sagt att man är vän bara för att man är mormor… jag lägger upp tipset på barnbarnsbloggen också.

  4. Det var snällt av dig at sprida min ”viral marketing” 🙂 Huruvida Mormor är en mormor, så där man tänker sig en mormor för barnbarn – koka makaroner i förkläde och hela baletten med godis och aldrig ett ont ord – är förstås en öppen fråga.

    Till Mormors försvar ska det kanske nämnas at hennes barnbarn är, mer eller mindre bokstavligen, hår av Hin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s