Profraism – Ingsoc – nyspråk

Jari Karivainio, som skriver i Aftonbladet, missar målet. Hans (eller rubriksättarens) jämförelse mellan FRA och Facebook baseras på felaktiga premisser. Det finns nämligen en väsentlig skillnad mellan FRA-lagen och sociala medier och/eller sökmotorer, som till exempel Google och Facebook. En enda likhet finns – nämligen den mer eller mindre urskiljningslösa informationsinhämtningen. Där är både FRA, Facebook och Google ett potentiellt hot mot vår integritet. Vi har ingen eller mycket lite kontroll över informationen när den väl har samlats ihop.

Men skillnaden mellan FRA och google är större än likheten. Skillnaden är – frivillighet.

Den dag du köper ett bredbandsabbonemang kollektivansluts du inte per automatik till Facebook eller andra sociala nätverk. Du väljer att bli en del av soiala media. Du väljer att potentiellt sett avslöja allt om ditt liv för Google. Du väljer att sälja ut din integritet. Du väljer att din mamma kan råka hitta bilden av dig där du har flygarhjälm, en apelsin i munnen och en påsklilja uppkörd i … eh … ja. Det är ett fritt val. Fri vilja.

Massavlyssning á la FRA är inte frihet, inte ur någon ideologisk synvinkel (med undantag för INGSOC). En automatisk överföring av delar av ditt liv till en superdator ingen utom ett fåtal Utvalda Lojala har tillgång till, är inte frihet (utom för INGSOC). Där inget val finns existerar ingen fri vilja (utom hos INGSOC).

Profraismen – det vill säga den ideologi som styr ja-sägarna till FRA-lagen – undviker med en dåres envishet att ens nämna tvånget. Samma dag, om ett år, som du kopplar upp dig mot nätet kollektivansluts du i hemlighet till FRA. Dessutom får du betala det själv. Bredbandsleverantörerna kommer att få bära kostnaden för anslutningen till FRA:s kontaktpunkter. Du tvingas skjuta din integritet – och sen får du betala för kulan. Lägg därtill idén om en svarsavgift för mobiltelefoner; du får dessutom betala för knallen från revolvern när du sköt din egen integritet.

Likheten mellan Profraisterna och INGSOC blir än mer tydlig i deras vokabulär. De för sig med ett allt skummare nyspråk av nyord, betydelseglidningar, verbala dimridåer och trygghetscertifierat dravel (”kampen mot terrorismen!”). Mellan svadorna slängs teknik in, här och där, eftersom ”alla vet” att den vanlige läsaren inte vet något om teknik.Ett axplock ur den senaste tidens media:

”Echelon för realtidsskanning av digital kommunikation, samtal eller e-post med hjälp av sökord eller strängar i en gigantisk router. Det kan liknas vid ett antivirusprogram eller brandvägg. Syftet är inte att blockera eller stoppa samtal eller e-post, syftet är att spåra upp samtal och meddelanden knutna till terrorism.”

(Jari Karivainio i Aftonbladet, länk ovan)

Som alla vet eller borde veta (datoranalfabetism är ett av våra största samhällsproblem) är varken antivirusprogram eller brandväggar ogenomträngliga eller utgör ett fullständigt skydd. Virus, trojaner, maskar och annan digital ohyra utvecklas i lika snabb takt som skyddsmurarna höjs. Liknelsen mellan Echelon och FRA, och antivirusprogram eller brandväggar, fallerar betänkligt.

Huvudsyftet med sådana förklaringar är nu inte att förklara vad FRA gör. Syftet är mycket enklare – och draperat i mer eller mindre ohöljt förakt för dem som inte tror på att INGSOC, Folkhemmet, alltid har rätt. Argumentet är ett ”det här är vetenskapligt bevisat, ni kan vara lugna, vi har full kontroll, ni kan vara trygga, Staten är er vän. Normativitet! Solidaritet! Konformitet!”.

Nu var det förstås vetenskapligt bevisat att Neurosedyn var alldeles ofarligt det med, inte sant, Jari?

”En ny tid kräver andra spaningsmetoder. Det som förr var ”yttre militära hot” är idag möjliga och betydligt närmare hot som kan vara allt från industrispionage till hackare som vill it-kapa våra kärnkraftverk. Men det kan också vara direkta terroristhot där baser redan finns i Sverige.”

(Siwert Öholm i Gotlands Allehanda)

Yttre militära hot står som exempel för betydelseglidningen som skett. Det talas inte längre om militära hot, utan enbart om yttre hot. Vilket faktiskt kan vara vad som helst. Industrispionage, hackare, terrorism … och terrorism kan också betyda vad som helst, terror är nu ett begrepp som är alldeles upp till betraktaren. För i runda slängar 70 år sen ansågs ett gäng norrmän vara terrorister. Sverige upplät med god vilja baser åt dessa terrorister, vars mål var att störta en tysk demokratiskt vald regering med, förvisso, dubiös utrikespolitik. Gränsen mellan terrorist och frihetskämpe är lika flytande som betydelsen av yttre hot; Axel von Fersen ansågs av revolutionärerna i Frankrike vara en terroristledare. Här i Sverige var han en bon viveur och hjälte – i alla fall medan de politiska vindarna blåste rätt. Sen blev han misstänkt kungamördare och lynchades. Så, beroende på ur viklen synvinkel terror ses, kan den vara antingen ett yttre hot eller en rättmätig kamp för frihet, solidaritet och rättvisa.

I Ådalen, 1931, sköts ett helt gäng terrorister till döds. Vi har väl varit mycket tryggare sen dess, Siewert?

Det genomgående tonläget i det mesta som skrivs och sägs av profraisterna är det av en gammal auktoritet, som plötsligt inser att ingen längre lyssnar på honom. Ungefär som polischefen, 1971. Klicka på länken, demagogin och argumenten är lika aktuella i dag. Då handlade det om något så profant som en tunnelbanestation. Idag ligger mer i potten – men ordalydelsen är densamma. ”Det är för vårt eget bästa. Bråka inte nu, gå hem.

Sällan blir den omkörde gamle folkhemsprotektionistens klagan så uppenbar, som när byggmaterielinjicerade arslen (ehm, betonghäckar alltså) uttalar sig. När jag läser vad sossen Göran Ericsson skriver sätter jag kaffet i halsen: Det är patriarkens dundrande röst mot Dom Som Mopsar Sig (företrädesvis Maria Leissner).

”Det framgår alltså med all tydlighet att en stat får inskränka skyddet för en individs rättigheter om det är förenligt med exempelvis kravet att skydda den nationella säkerheten. Så är det med det, Maria Leissner.”

Han fortsätter sen i en indignerad krönika om folks dumhet, hur vi inte är kapabla att förstå komplicerade ting, att vi helt enkelt borde hålla käft och låta experterna göra sitt jobb. För att verkligen skriva oss på näsan om vår egen oförmåga att förstå knepiga grejer ger han en känga åt en annan folkpartist med ”Ta bara uttalandet nyligen från en annan folkpartist att FRA bara skulle få spana om det finns brottsmisstanke. Hur korkad får man bli…?

Lyckligtvis är dumhet helt oavhängig partifärg, eller vad säger du, Göran?

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

2 thoughts on “Profraism – Ingsoc – nyspråk

  1. Det finns en till stor skillnad mellan google och fra. Om staten vill åt dig är det bara att kalla dig skurk och försvinna dig med argument att du är en terrorist. Om google för veta att du faktiskt är en terrorist kan de på sin höjd fnissa litet i mjugg i det bleka ljuset från sina datorskärmar…

    Därför är argumentet att alla andra länder redan avlyssnar oss helt irrelevant. De kan nämligen inte göra något med sin information utan att det är olagligt. Samma sak att fra redan avlyssnat oss i flera år…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s