IOK:s nya idrottsgren

Via Bloggtidningen hittar jag något jag redan kände till, eftersom jag är en fabulös grävande pro bono-journalist med händerna djupt ner i dyngan. Under mina absolut hemliga intervjuer med herr Dieter d’Avalanche, djupstrupe för IOK, International Olymics Committee, nämndes det att en helt ny gren skall komma till nästa sommar-OS.

Fildelning.

Preliminära planer för denna idrottsgren gav vid handen att indelningen skulle bli:

  • Flugvikt – 100 – 200 KB nedladdat material på så kort tid som möjligt
  • Fjädervikt – 1 – 49 MB nedladdat material på så kort tid som möjligt
  • Lättvikt – 50 – 100 MB nedladdat material på så kort tid som möjligt
  • Mellanvikt – 101 – 999 MB nedladdat material på så kort tid som möjligt
  • Tungvikt – 1 GB eller mer nedladdat material på så kort tid som möjligt

Den nya OS-grenen förstås vara ett svar på den senaste tidens protester mot att OS-invigningen i Peking finns på Pirate Bay. En talesman för Pirate Bay har avböjt att kommentera på grund av en våt handduk över huvudet, applicerad där av representanter för Fattiga Musikers Fackförbund.

Herr d’Avalanche vid IOK nämnde dock, såsom svar på en följdfråga, att föresatsen att modernisera OS redan mött patrull. Italien säger sig vara kraftigt mot en sådan gren, förmodligen på grund av deras hänsynslösa jakt på italienska idrottspersoner inom sagda sport. Vidare framfördes kraftfulla protester från USA, som bland annat såg ett svenskt deltagande – enär Sverige anses tillhöra eliten inom denna sport – som orättvist och, citat, ”gå helt emot OS-andan om käcka amatörer i ärlig solidarisk kamp”, Ett svenskt deltagande skulle inte vara i enlighet med god OS-sed, hävdar USA. OS-sed är ju, förstås, den att den bäste amatören med mest mediciner i kroppen ska vinna.

Tyskland ställer sig dock positivt till den föreslagna nya grenen, liksom Ryssland och en mängd östasiatiska länder, vilka har lång erfarenhet av idrotten.

Herr d’Avalanche ville inte alldeles stänga dörren för denna nya sport och nämnde att IOK redan nu vidtagit steg för att se till intresset bland unga, oförvägna amatörer.
”Allt som egentligen krävs,” säger herr d’Avalanche, ”är att de har gott om advokater, jag menar verkligen mycket gott om advokater.”

Inför nästa OS kommer IOK också att överväga att låta Ryssland, som hitills enda anmälda tävlande nation, delta i den nya OS-grenen aggression. Georgien inkom i och för sig med en likadan anmälan till sagda gren, men en tvist har nu uppstått om vem som egentligen var först att lägga anmälningsblanketten på lådan, vilket lösts med hårdför diplomati länderna emellan.

Under tiden hoppas Sydossetien att den nya folksporten flykt i panik skall bli erkänd – om än de är medvetna om hård konkurrens från främst Darfur och Irak. Andra hitills icke anmälda nationer kommer också att bli en nöt att knäcka, men i denna gren kommer sannolikt Sverige inte ens att hitta en laguppställning eftersom, som vicegeneral Östen Bjärnebrand vid FRA, uttrycker det:
”Ingen kommer att kunna fly från Sverige efter 2009.”

– – – – –
Nästan Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

När blev Ordet ersättningsbaserat?

Det formella: Innan ni fortsätter läsa vill jag göra er uppmärksamma på att jag tillämpar Journalistförbundets rekommendationer för frilansskribenter. Således, om ni inte först på lämpligt sätt betalar till mig SEK 1060 (SEK 1590 om detta tar mer än en timme att skriva) ber jag er vänligt men bestämt att sluta läsa. Nu. Detsamma gäller för tidigare bloggposter. Om ni fortsätter läsa dessa kommer jag att tvingas efterfakturera er SEK 4240. Samtliga summor häri nämnda är ex moms.

Så, då är vi klara med det formella. Ni vill väl inte att jag ska delge er mina funderingar gratis, endast för er uppmärksamhet? Självklart inte, för från och med nu kommer jag att göra som ”riktiga” journalister och agera Grindväktare.

Ordet är ersättningsbaserat: Inledningen till denna bloggpost, förlåt krönika, kan härledas till just en av de ”riktiga” journalisterna, Lena Jordebo, som i en artikel (krönika – bloggpost!) förklarar för mig att:

”Vi lever i en tid där människor ger bort sina åsikter gratis i utbyte mot uppmärksamhet.”

(DN, via Svensson).

Jag är nu en mindre vetande grafoman, som bara har skrivit en bok men aldrig någon ”riktig journalistik” (med undantag för ett par artiklar i Speltidningen Fenix, i samarbete med Djävulskattungen). Därför har jag, uppenbarligen felaktigt, antagit att Ordet Är Fritt. Det är det inte. Om inte en summa medföljer varje ord är ordet – bludder. Gratis. Skrivet endast för att tillfredställa ens eget behov av femton minuter i rampljuset. Kändiskåthet, kort sagt. Riktiga journalister (sic!) vill inte bli kända. Möjligen med undantag för Göran Skytte.

Tumregeln: Nå, med min inledning till denna blönika (bloggkrönika) tänkte jag korrigera mitt misstag. För om jag inte får betalt så är ju min åsikt oviktig. Tänk vad man lär sig av gammelmedia! Tumregeln skulle kunna vara:

  • Artikel/krönika – en bloggpost, ibland i pappersform, någon får betalt för. Exempel. Exempel.
  • Bloggpost – artikel/krönika ingen eller mycket få, får betalt för Exempel. Exempel.

Frågan är förstås vad som skiljer de första två exemplen från de sista exemplen. Är det endast ”journalistisk verksamhet” om inkomsten för det skrivna ordet kommer i form av lön eller likvärdig ersättning, eller är det ”journalistisk verksamhet” om inkomsten kommer i form av annons – och reklamintäkter? Om det förra gäller – varför är dags- och kvällspress fulla av annonser?

Anar vi, rentav, en släng av klasskamp här – den mellan journalistklassen och entrepenörklassen? Arbetare med det skrivna ordet som huvudsaklig hammare och skära och borgare med det skrivna ordet som huvudsaklig täljkniv och guldgås?

Frågar ni mig så är det, rätt och slätt, avund. Mången ledarskribent har slitit i åratal med ordet, mången författare med, så plötsligt dyker det upp en massa ”outbildade” och knullar ordbranschen tills den förlorar medvetandet. K-ordet var förresten medvetet valt; Ordet Är Fritt, inget som är några få avlönades personliga tillhörighet, inte ägt av vare sig Schibsted eller Bonniers. Inte ens av Staten. IFPI är förstås en gråzon.

Bloggföraktet: Lena Jordebos artikel fokuserar på Huffington Post, en journalistisk anomali – eller mardröm, enligt somliga – som fått stort inflytande över amerikansk politik. Men Lena Jordebos artikel är _mer_ än en artikel om Huffington Post. Artikeln är ännu en installation i kampen mellan ny- och gammelmedia. Redan i maj 2007 skrev Susanna Popova ett indignerat blogginlägg, förlåt krönika, om just – blogginlägg.

Här skrev jag en egen krönika, förlåt blogginlägg, om hennes blogginl… krönika. Då, för lite mer än ett år sen, förutspådde hon bloggarnas död, bland annat med meningen ”Kanske beror det på att de grafomana tillfredställt sitt behov av att skriva.” Oraklet i Delphi behöver tydligen inte oroa sig, för till och med SvD själva har en blogg.

Popova var åtminstone ärlig – föraktet för de ickeavlönade grafomana är tydligt i hela hennes krönika/blogginlägg. Och gång efter annan har gammelmedias sura uppstötningar ånyo hörts, inte sällan i just – blogginlägg. Om bloggen är ett fenomen, en fluga, något som är på väg att dö ut – varför använder sig då ”seriösa journalister” av samma medium?

Ersättningsargumentet: Ersättning för framförda åsikter är ett argument som förs fram, om och om igen. Popova bearbetade det, Marcus Svensson använder det också i en bloggpost – ehm, krönika – från den 5/6 -2008 (källa).

Den senare blir ett ännu mer fascinerande fallstudium av ”seriös journalistiks” inställning till bloggar, eftersom Marcus Svensson inte bara är ledarskribent på Smålandsposten, utan också en – bloggare. En bloggare, som tycker hemskt illa om (vissa) krönikor online, eh … bloggar, alltså. Och – krönikörer (bloggare). För att arbeta med samma publicistiska verktyg som alla andra bloggare hanterar han sagda verktyg osedvanligt … bloggigt.

Lena Jordebo igen:

”För Huffington Post betalar inga arvoden. Man har i princip inga redaktörer som granskar texterna; ett femtiotal anställda uppdaterar, lägger ut och länkar vidare material om medier, miljö, näringsliv och politik.”

och:

”Vem ska faktakolla i framtiden?”

Faktagoogling: Lena, Andrew Keen, vars artikel i Prospect du använt som underlag för din (?) artikel, är också författare till boken the Cult of the Amateur; How Today’s Internet Is Killing Our Culture. I en intervju utförd av tidningen Wired uttrycks Andrew Keens ståndpunkt bland annat så här:

”Digital revolution? Andrew Keen doesn’t buy it. He hates Wikipedia, despises the blogosphere, and believes YouTube is killing off the cinematic arts. In his new book, The Cult of the Amateur, he argues we’re diving headlong into an age of mass mediocrity in which the mob replaces experts and we become collectively dumber.”

(Via Google, Framtidens Politik, Crowdsourcing).

Vem faktakollar gammelmedias artiklar, Lena? Tycker du att dina läsare – jag hoppas att du, som journalist, månar om dem – ska tro på vad du (?) skriver, blint? Det funkar inte så längre. Eleverna tar sig ton mot lärarna, auktoritet är numer något som snart nog endast kan upprätthållas med hot och vapenmakt. Eller, ja – FRA.

Grävande journalism utan spade: Andrew Keen liknar sig själv vid en ”technoscold”, men – och detta är en flyktig iaktagelse – han framstår mer som en grinig gammal gubbe. Händelsevis talar också Keen om grindväktare, gatekeepers, alldeles som Göran Skytte. Som också framstår som en grinig gammal gubbe (sådana har numer en egen onlinekröni… blogg).

”Det går en filter- och censurvåg genom EU och hela västvärlden, något som i förlängningen kan påverka alla som använder nätet i Sverige. Mainstream-medierna har en enormt viktig uppgift i att upplysa och informera.”

Så skriver Karin Rebas, journalist och ledarskribent för Liberala Nyhetsbyrån, i en artikel i Internetworld. Artikeln är en uppmaning till gammel- och nymedia att ”sluta fred”, ett vällovligt syfte förstås. Min fråga är dock … densamma som Opassande ställer sig:

”Men om de som får betalt inte gräver, ska alla strunta i det då?”

(källa)

Det är sällsamt, hur media har kapitulerat – fastän de har avlönade journalister.

Få se nu: Jag började skriva 13:00. Nu är klockan 17:00. Det blir SEK 2680. Ex moms.

Ska jag skicka fakturan till DN, tycker ni?

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Sex, robot

Kulturbloggen rapporterar om den stora nyhet, som nådde oss via Aftonbladet härförleden. Fyra av tio vill ha sex med en robot. Vad både Aftonbladet och Kulturbloggen missar är dock den förhöjda risken för en mycket allvarlig sjukdom, om man nu har sex med en robot. Sagda sjukdom, Metalosis Maligna, har jag vidrört här – och då får ni också ett komplett självporträtt av undertecknad. Inte illa, va?

Dock, Kulturbloggen har förstås en poäng i att där sannolikt föreligger ett statistiskt bedrägeri bakom läsarundersökningen. Å andra sidan … har ju folk, somligt folk, redan nu sex med plast – så steget till plast på ett skelett av stål är kanske inte så stort ändå. Somliga sexuella hjälpmedels dockor når svindlande prisklasser, åtminstone om man tänker sig inköp från, till exempel … LÄNKEN NEDAN INNEHÅLLER NAKENHET*

Realdoll.com.

Ska det va’ så ska det va’, så att säga.

En sak som slår mig är dock: Sexrobotar – lyder de under Isaac Asimovs tre robotlagar? De där

  • En robot for inte skada en människa eller, genom inaktivitet, tillåta en människa att komma till skada
  • En robot måste lyda en människas alla order, utom när en sådan order hamnar i konflikt med Regel Ett
  • En robot måste skydda sin egen existens så länge sådant skydd inte hamnar i konflikt med Regel Ett eller Regel Två.

(Ej exakt citat.)

Eller lyder sexrobotar under modifierade lagar?

Om vi nu antar att sexrobotar finns på marknaden om en låt oss säga tio år, kommer Apoteket att sälja dem? Redan nu har ju Apoteket en liten ”intimshop” (som det heter så fint), menar jag. Kanske får vi, om ett tiotal år, se det här?

(Klicka, för större.)

– – – – – Fotnot – – – – –
*: Nåja, det är i alla fall naken plast … eller latex … eller något liknande konstmaterial. Hur visste jag om den där länken, undrar ni? Därför att jag är *får något i halsen* allmänbildad.

– – – – –
Intressant? Mjae …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Devilkitten + Herr Klokboks Kollektion = sant

Eller:

Love is in the blogosphere

Vissa gör det med guld… andra med silver. Vi gjorde det med rostfritt stål. Det var faktiskt det enda alternativet som passade oss båda.

Ringar alltså. Från och med idag är jag förlovad med Kitten, även om ringarna (från Vigselbutiken.se) har suttit på fingrarna sedan slutet på Juli.

Ja, jag är också lycklig.

Således kan så Polymeriska Tankar (som, om jag inte alls missminner mig, har något samröre med Teflonminne) äntligen få ro, enär Polymeriktanken i februari blev lite snopen när de oskyldiga kommentarerna på min blogpost Välkommen till 1908 visade sig vara början till … ja, ungefär som the ol’ Humph säger som slutreplik i Casablanca:

Bilden ovan är en normbrytande kärleksförklaring.

Ph’nglui mglw’nafh cthulhu r’lyeh wgah’nagl fhtagn.

– – – – –
Intressant? Bara om du är en romantiker som kan ta en paus från FRA-debatten 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,