Spin doctors?

Spin doctors.

Det är på grund av det uttrycket jag får en konstig idé, en tanke, teori – alldeles säkert totalt förhastad och definitivt på eller över, den konspiratoriska teorigränsen. Det här är således min brasklapp: Jag har inga som helst belägg för det jag skriver nedan. Allt är ett utslag av min egen (politiskt morbida) fantasi och jag kan inte bekräfta det på något sätt; inga hemliga handlingar, inga goltuppar på regeringskansliet, inga nattliga samtal med en kedjerökande FRA-mellanchef inom en ultrahemlig avdelning – ingen Cancerman. Men väl …

Spin doctors.

Det blir alltmer knepigt att vara svensk statsminister. Snart är sommaren över och jobbet väntar på allvar och det debacle, som började det politiska sommaruppehållet den artonde juni, har inte mattats av. Bloggbävningen skapade en helt ny, ultramodern och till största delen nätbaserad, folkrörelse, vars like inte setts sen – tja, Ådalen 1931. Gammelmedia har darrat på manschetten och ömsom sökt ta kontroll, ömsom hånat ”den fjärde statsmakten”. Inom politikens murar har det också stormat: Gamla folkpartister har rasat på debattsidor, Centern försöker hålla ordning på sin frontlinjer och själva elitenheten – de nya moderaterna – finner att de mitt ibland sig har desertörer.

Spin doctors.

Låt oss ta en snabb schematisk blick bakåt i tiden. Alliansregeringen hade en minst sagt skakig start sen 2006, med två ministeravhopp inom loppet av en vecka, och sen dess en försvarsminister som avgått i protest och ett politiskt budskap som helt enkelt inte har nått ut. Det har inte varit någon räkmacka, precis. Dessutom börjar konjunkturen vända nedåt. Nationens intresse står på spel, medborgarna är trötta och letargiska, ingen orkar reagera på att ingen tycks regera. Om ändå något kunde hända! Något som får folk att storma, att rasa, att ropa, att yla, som hundarna yla för lik …

Men … Ingen färja har sjunkit. Ingen flodvåg har drabbat världen under en julhelg. Det har inte ens brunnit någonstans, i alla fall inte i större skala. Inget. Inget som kan ena riket. Nationen är splittrad. Hur tusan ska det gå att leda ett land som är lika splittrat politiskt, som det forna Jugoslavien!?

Med tanke på den skakiga starten och rikets ohörsamhet mot de medel man sökt väcka folk med, tycks inget kunna rädda regeringen från ett nederlag 2010. Politikens budskap har inte nått fram och kabinettet är, oftast, tyst som en mussla. All politik tycks ha gått i stå. Inte ens oppositionen har sagt så mycket. Det enda man är eniga om är att inte låtsas om randpartierna. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, till exempel. De senare får sig ett köttben tillkastat då och då, de sitter ändå i regeringen.

Nej, det behövs en väckarklocka för konungariket Sverige, något mycket värre än Daniel Westlings problem med tjejens föräldrar. ett wake up call, men alla försök tycks fruktlösa. En och annan inskränkning i A-kassan skapar inte något jättelikt rabalder, inte heller lite lagom buffliga ord om arbetslösa och sjukskrivna. Feminism är inte Alliansens grej, EU är på tok för komplicerat för folk att förstå. Det är knappt politikerna själva förstår sig på det. Rasism är ett tveeggat svär för det skulle dra in De Onämnbara i det hela. Något lättare, något konkret och icke abstrakt behövs. Något i paritet med en katastrof, en folkstorm utöver Sveriges nederlag i Eurovision Song Contest. Ett – hot. Ett hot mot vad alla svenskar, nya som gamla, håller allra mest kärt – sin integritet. Bondbyarnas splittring skapade ett härdigt folk av ensamvandrare; i sanning – svensken är alltid ensam, även i grupp.

Spin doctors.

Terrängen sonderas med känsliga fingrar. Där dyker upp en obskyr och för många, många oklar abstraktion – ”proposition 2006/07:63 – En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet”. Någon gång eller ett par gånger under 2007 nämndes det i media, men sen glömdes den bort. Åtminstone av tredje statsmakten. Men så upptäcker någon att propositionen inte är alldeles bortglömd.

Revolutionära cyberterrorister, som förespråkar Konstens Död och Frihet Att Ladda Hur Man Vill, viftar med en Jolly Roger på en i det närmaste bortglömd barrikad. De närmast sörjande läser vad där står, på ”bloggarna”, men ”vanligt folk” vet ännu inget, eller mycket lite. Är de … de där … bloggarna … är de kommunister? Vissa efterforskningar visar att de egentligen står liberalismen ganska nära, vilket får Jan Björklund att bli nervös (dataintrånget har inte fallit någon ur minnet). Datorer och liberalism … Oh, kära nån!

Spin doctors.

Stenar … börjar rulla. Långsamt. Ett gruskorn, två, tre. En liten rännil finfördelad sand, obskyra debattartiklar, halvkvädna sanningar, insinuationer. Tidvis drunkar motståndet mot proposition 2006/07:63 i andra händelser – den uppmärksammade fildelningsrättegången mot the Pirate Bay, till exempel. Men så … Många små gruskorn, som vart och ett rullat nedför den politiska morasens brant, får till sist något att förskjutas.

Måndag, trettionde maj.

En knapp månad innan riksdagens sommaruppehåll startar ett jordskred, som snart visar vara en veritabel bloggbävning. Ett upprop kommer igång, som snabbt plockas upp av många, många fler.

Spin doctors.

Gammelmedia får nyheten en knapp vecka före den artonde juni, inte minst genom en helsidesannons. Därefter hoppar fler och fler murvlar på tåget och inför omröstningen har folkstormen börjat höras på allvar, så pass att FRA plötsligt blivit ett samtalsämne till och med kring fikabordet på arbetsplatserna. Med en fabulöst dramatisk tragisk komedi dagen före omröstning, med en huvudperson som per automatik får all sympati enär ingen vill framstå som bögrädd, så trumfas/tvingas lagen igenom. Folk svimmar, kaoset är nära, demonstranterna är högljudda – men inte tillräckligt många. Och Riksdagens murar är tjocka. Resultatet av omröstningens resultat blir en lång, het sommar för Alliansen.

Det börjar så ett långtgående ordkrig i media – både ny- och gammelmedia. Debattartiklar besvaras på debattplats, och vidareutvecklas i bloggosfären, kommenteras, stöts och blöts. Framåt juli verkar luften ha gått ur alla, men så dyker en namnlista upp – och ”hemliga” dokument!

Spin doctors.

Debatter, pseudodebatter, för och emot. Folkstormen är total och kaotisk – men ändå strikt kontrollerad. Den håller sig på nätet och i media, inga kravaller. Publicistiskt är det ett komplicerat läge, eftersom en blogg- och tidningsdebatt inte är särskilt TV-vänlig. Brinnande bilar är TV-vänligt, men man ville ha en folkstorm, inte anarki. Resultatet är på det hela taget ganska bra; en nedärvd misstro mot Staten har utvecklats till en veritabel folkshow – och det är nu det stora händer:

Things fall apart,
the center cannot hold,

som W B Yeats skaldade i sin dikt the Second Coming. Den Sextonde September rycker närmare. Motståndet har hårdnat. Alliansens egna krafter reagerar och protesterar. Regeringen tycks ha målat in sig i ett hörn, när till och med Moderaternas egna medlemmar protesterar – och, enligt DN, till och med tunga sådana, inte bara ”småfolk”.

Så, här är vi. Situationen – nu: Dissidenter inom partierna! Hårda ord i media! En generaldirektör för en myndighet som trampar i klaver efter klaver (generaldirektörer är utbytbara … användbara idioter)! Perifera partier och bloggosfären i enad front! Infiltratörer bland bloggarna som raskt avslöjas! Och till sist, för att verkligen skapa en total och massiv folkstorm – smutskastning, av en av bloggosfären utnämnd demokratihjälte, samma dag som 14 moddar deserterar. Camilla Lindberg påstås ha uttryckt sig rasistiskt.

Spin doctors.

(Om vi nu strax för 16:e september låter FRA-lagen gå tillbaka, lägger ner den helt, så kommer allt motstånd vi mött vändas till tacksamhet. Gissa vilka de röstar på 2010?)

The tail should not wag the dog, the dog should wag the tail.

Machiavelli skulle ha blivit stolt.

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements

10 thoughts on “Spin doctors?

  1. Frihet? Nå, vad högst jag skattar
    är typiskt svensk demokrati;
    det är så mycket folk ej fattar,
    så varför lägger dom sej i?

    Protester gör mig sur och bister,
    jag tycker det är sabotage.
    Att hålla med sin statsminister,
    DET är civilkurage!

  2. Utomordentligt uppfriskande skrivet! Det berör i periferin och implicit det som måste vara regeringens dolda agenda. För en sådan måste finnas och där Tolgfors utgör det första välkalkylerade offerlammet på regeringens bål över egna förverkade och slutexponerade kroppar.

    Som Douglas Adams uttryckte det i liftarens guide från galaxen, lätt anpassat: Statsministerns roll är inte att ha regeringsmakten utan att dra uppmärksamheten från dem som har den egentliga makten.

    Vilka dessa nu är i vårt land…

  3. Peter ”klokbok” Ingelstad: Tack för den fina, ehuru något felaktiga, dikten. Hoppas din diktsamling på Vulkan artar sig, försäljningsmässigt. Och du?

    Fortsätt skriva.

    Roy-Egon: Psst – Liftarens Guide _Till_ Galaxen 😉

  4. Pingback: Rick Falkvinge (pp) » Blog Archive » Sakfelen i moderaternas interna FRA-brev

  5. Pingback: Spin Doctors, del II « Herr Klokboks Kollektion

  6. Pingback: Coup d’Etat - en svensk statskupp « Herr Klokboks Kollektion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s