Nick Perumov – fantasygenrens Wes Craven

Nu har jag iaf tröskat igenom Nick Perumovs mer än lovligt svulstiga dark fantasy-epos. I alla fall de två delar som ännu finns på svenska. Dark fantasy – i betydelsen att ”dark” beskriver ett så hopplöst, totalt mörker att det närmast går att beskriva som ett svart hål. Det suger in precis allt och lämnar inget kvar.

Jo. Adverb. En jävla massa (!!) adverb. Jag vet inte om det är översättaren eller Perumov själv eller rysk berättarstil, men det blir lite väl mycket av ”sade han spetsigt” och ”sade hon uppgivet” och ”sade han ursinnigt” och ”sade hon näsvist”.

Och sen alla andra småord då, alla ständiga nyskapande beskrivningar av magi – den ena mer mäktig än den andra. Det är glittrande eldnät och stormande diamantmoln och blödande safirmörker hit, och dundrande åskskurar och flödande spindelklor och skimrande eldflammor med gaddar och käftar och (förstås) ögon fyllda av (nähä?) Röd Eld och Kraft … jag blir matt.

En kul detalj är förstås att delar av texten skrivs med kyrilliska, för att gestalta uråldriga språk. En tråkig detalj är förstås att en del ärkemagiker reser runt mellan olika världar och anser latin (!) det främsta av alla språk (fast de föraktar förstås den värld som använder sig av latin).

Det är inga dåliga böcker, långt ifrån, men de är så … hopplösa, så barbariskt oförsonligt grymhetsperverterade (inklusive långa grafiska beskrivningar av både tortyr och ghruppvåldtäkter) att de blir lite motbjudande. Möjligen, men jag läser nog in för mycket i dem, anas en skarp kritik mot ryska krig i, t ex, Tjetjenien. Eller kritik av absolut och förintande makt.

Iaf är det inget för blödiga.

Nu vet jag inte vad jag ska läsa 😦

*slår upp en Stockholm City och känner mig dum*

EDIT: Fast det känns lite orättvist mot Wes Craven. Han har enligt uppgift skrivit en bok som heter ”Fountain Society”, den ska jag läsa.

– – – – –

Intressant? Kanske.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 thoughts on “Nick Perumov – fantasygenrens Wes Craven

  1. Om du vill läsa nåt grymmare och äckligare än lite gruppvåldtäckter och tortyr (jag tyckte inte att det var SÅ hemskt…) då ska du läser andra delen i en evighetslång serie (Sanningens Svärd): ”Trollkarlens första regel” av Terry Godkind.
    Det är tortyr, sex-tortyr, rentav Sado-maso -över mer än hälften av boken.
    Jag tröttnade (efter ha varit mycket äcklat) och ska inte läsa vidare i den serien.

    Men Nick Perumov ska jag läsa mer av så snart det kommer ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s