Nä. Bläh.

Jag försöker hitta blogguppslag. Det är trots allt nästan en månad sen jag bloggade sist. Orsaken har och är en sejour av skrivkramp, som inte riktigt vill gå över. Förstås finns det ju en herrans massa upplag, överallt. Jag skulle t ex kunna skriva något dräpande om Liza Marklund, eller vara motvalls mot resten av bloggdrevet och dräpa Monica Antonsson, men …

Nä. Bläh.

Gaza är i och för sig populärt. Det är väl bara att gasa på, typ. Jag är faktiskt lite förvånad över att ingen har sett det uppenbara ordekvilibristiska sammanhanget mellan å ena sidan Israel, å andra sidan vad Gaza påminner om. Gas.

Nä. Bläh.

FRA finns också. Men jag har tappat bort mig i alla vindlingar FRA-lagarna har tagit så det skulle bara li bluddrigt. Häromdagen försökte jag mig på att skriva en post om ”den nya affärsmodellen”, men antingen var jag för full eller för splittrad – för bra blev då inte. Så …

Nä. Bläh.

Således bloggar jag om att inte blogga. Jag har inget att säga, och då säger jag det. Vilket händelsevis påminner om en del bloggar – eller den nya, hypertrendiga, Det Här Kommer Att Rädda Världen-tekniken! Nämligen Twitter, eller ”I know what you did last night cause I saw it on Twitter, you cuntsucking bitch”. Twitter är kanalen där världsnyheter avslöjas – på 140 tecken. Det blir ena riktigt grävande journalistiska avslöjanden där, Woodward kan gå och lägga sig. Förresten är Deepthroat död. Så …

Nä. Bläh.

SvD erbjuder nästan inget roligt. I mellandagarna köpte jag by ekonomisk proxy mer minne, så nu har jag 2 GB RAM och WoW flödar som, som, som … som nyhetsrapporteringen i Twitter. Fast med väsentligt fler stavelser. Ungefär som böcker, för i SvD ser jag att en bokmyndighet föreslås.

Nä. Bläh.

DN skriver om att färre raketer avfyras. Det är då för väl att förbudet mot fyrverkerier tills sist börjat på internationellt genomslag. Att det dessutom är Hamas som beslutat sig för att följa denna omsorgsregel för svenska hundar och barn visar förstås vilken blodtörstig Ondska som rör sig, där, i närheten av Tel Aviv. Eller så har jag fått något om bakfoten; att få saker om bakfoten stoppar förstås inte bloggare. Bloggen har alltid rätt – och snart har Twitter med rätt än förr.

Nä. Bläh.

Jag ska vara motvall idag. Det är därför jag bloggar utan att ha några uppslag. I alla fall inga andra än lite stockkonservativ antitwitterism; men varför är det viktigt att vara ”hyperkopplad” till sina vänner? Det känns faktiskt lite … övervakande. Så …

Nä. Bläh.

Nu har jag i alla fall sagt absolut ingenting. Med det får jag väl räkna det som att jag försöker ta mig in på banan igen, så nu är det bäst att ni aktar er. Tror jag, eller så … så fortsätter jag att harva i fempoängskategorin och låter inte informationsflödet styra mig, utan styr informationsflödet. Att hela tiden behöva veta vad ens flickvän gör (det är därför man övertygat henne om att börja twittra) låter mer som en orsak till akut rådgivning än ”socialt nätverkande”. Eller så är det helt enkelt som så att folk är livrädda för att vara ensamma, det är därför de hela tiden måste ha ett sällskap.

Nä. Bläh.

– – – – –
Ointressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s