sanningen är gemen

Föga förvånad se jag nu hur debatten kring Gömda börjat svänga åt ett helt annat håll. Ganska snart förutspår jag att själva sakfrågan i debatten helt kommer att tappa följeslagare, detta eftersom det blir viktigare att delta i den nya folksporten – dissa feminismen!

Långt viktigare frågor, t ex den om journalistisk integritet, den om branschnätverks påverkan på en offentlig debatt, den om Sanningen alltid är sann eller om Sanningen kan omformas efter vad för syfte man nu har – de frågorna kommer att blundas för.

För nu när Sveriges mest hatade kvinna, Liza Marklund, får uppbackning av Sveriges mest hatade flata, Tiina Rosenberg, då blir det dags att tala om Den Feministiska Konspirationen. Igen. Den här gången är matchen extra intressant eftersom det är ”en medsyster” som står för det pekade fingret och den dramatiska repliken ”j’Accuse!”.

Därmed är fältet öppet för en hel rad härskartekniker, mest framträdande än så länge – förlöjligande och misstänkliggörande. Med små doser påförande av skuld och skam och undanhållande av information. Det är som om misogynamöborna bara har väntat på dunsterna av svaleväte och nu kryper fram från under stenarna, ivrigt påhejade av bloggar, tidningsartiklar och (den manliga) känslan av orättvisa.

Sanningen! Vi måste tänka på Sanningen! Ropen skallar efter Sanningen. Bloggare skriver sig trötta i sin vrede över att Sanningen har visat sig vara sanning. Med gement s. Att Sanningen var gemen kom nog som en överraskning.

Allt prat om Sanningen får mig att tänka på vad Pontius Pilatus svarade på Jesus påstående om sanningen; quid est veritas? (joh 18:38).

Vad är sanning? Det är en konkret och relativistisk sammanfattning av något som filosofer brottats med länge, länge, länge … För vad är sanning? Den kanske rentav är – sannolik?

(Tage Danielsson var en fantstisk … bloggare. På sitt sätt.)

Sanningen är aldrig statisk, objektiv. Sanningen är slipprig, en hal ål, en gas, en lerklump det går att forma till vad som helst. Handen på hjärtat – hur ofta säger ni sanningen, hela sanningen, inget annat än sanningen, på era bloggar? Tar ni verkligen med allt ni hittar som kan backa upp era påståenden, eller får somliga ”fakta” stå tillbaka därför att de inte passar in i den Sanning ni önskar kommunicera?

Det finns två sorters människor som håller den Absoluta Sanningen högst av allt. Den ena typen är vad Hermann Hesse kallade ”kälkborgare”. Den andra typen flyger jumbojets rakt in i skyskrapor. Vilken typ är ni?

Det blir extra skojigt (?) eftersom det är Liza Marklund. Det senaste året har hon skapat sig ovänner och direkta fiender i bloggosfären genom sina krönikor och åsikter om fildelning, upphovsrätt och internet i allmänhet. Det finns nämligen en del oskrivna regler i bloggosfären, något som vi socialiseras till att följa med risk för sociala repressalier (utfrysning, förakt, hån, vikande besökare – det senare något alla bloggar ser som Något Hemskt). de tre viktigaste av alla oskrivna blogglagar är:

#1 Du får inte vara kritisk mot fildelning.
#2 Du får inte vara kritisk mot ”gammelbloggare” (de som varit med ”sen internets födelse”)
#3 Du får inte försvara fildelningskritiker

Nu heter fildelningskritikern Liza Marklund. Nu har hon hamnat i blickfånget igen. Den här gången för något som inte är fullt lika abstrakt som fildelningsdebatten och IPRED, utan den raka, konkreta, enkla-att-förstå-sanningen. Eftersom hon redan har utmärkt sig som kritiker av vad bloggosfären omhuldar, nämligen fildelning och integritet, är hon Ond.

Dessutom är hon kvinna. Det blir liksom enklare att sparka på hyndan då.

Sanningen, den objektiva Sanningen – den som inte finns – får lida skadan. I bloggosfären är det en sanning som gäller, nämligen att rätten att tanka gratis är rätten till ett privatliv. Egentligen är Sanningen om vår integritet mycket mer komplicerad än så, men betänk då detta: Under 2009 får sanningen inte vara längre än 140 tecken. Ja, det där är förstås kanske inte Sanningen, men i alla fall en sorts sanning.

Sanningen är härmed oviktig. Det är av mindre vikt om det som står i _Gömda_ och _Mia – sanningen om gömda_ är sant, eftersom ett viktigare fokus dykt upp. Det började med Hanne Kjöllers artikel i DN, som ”kommenterades” av Per ”det får vara slut på genusfåneriet” Ström, vars antifeministiska agenda är välkänd. En av bloggosfärens gullegubbar lyckades därmed vinkla debatten mot Orättvisan; det var faktiskt inte MÄN som började, det var ju en KVINNA. Så där ja. Nu kan vi tala om hur ondskefull feminismen är, igen, istället för om Sanningen.

Per Ström väljer ett moralistiskt argument. Det är inte synd om Liza Marklund eftersom hon är rik. Jämför det med en kommentar till Tiina Rosenbergs artikel på Newsmill, i vilken signaturen ”Anders A Nilsson” skriver:

”det är inte kvinnor som ska vara frälse från kritik, utan *framgångsrika*, *vackra* och *rika* kvinnor.
Vi som inte har några högskolepoäng i genusvetenskap kanske tycker att just dessa kvinnor, som LM med pr-konsult och allt till förfogande, borde klara av lite kritik bättre än misslyckade, fula och fattiga kvinnor, men vi begriper ju å andra sidan ingenting. Vi är bara avundsjuka. Så är det, för det vet vi ju, för det har Hanne Kjöller sagt.”

Det är inget argument. Det är avundsjuka. Med vilken rätt Anders A Nilsson dessutom gör sig till talesperson för ”misslyckade, fula och fattiga kvinnor” undrar jag också, men … det är en Sanning, som fungerar utmärkt för att stödja hans bullshit.

Jag frågar mig hur viktig Sanningen är. Pilatus frågade om vad sanningen var. Sanningen, sanningen är den att Sanningen uppenbarligen inte är så viktig när det handlar om att få ropa om en feministisk konspiration.

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

15 thoughts on “sanningen är gemen

  1. Tack för den Herr Klokbok! Precis vad jag saknat och tänkt men bara inte ooorkar skriva själv🙂

    Har förresten redan hunnit bli anklagad för att göra denna debatt till en könsfråga utan att lyfta det könet alls för egen del. Intressant indeed vad det är hett med feminism.

  2. Klokt som fasen. Jag lyfter på hatten för ett väldigt intressant inlägg. Tänkvärt – och bra med Tage D, vilken mästare han var.

    Jag raljerade lite över det här med sanning själv när det gällde LM och MA, men inser att det nog är så att jag inte bryr mig om vem som har rätt av dem. Det är en soppa jag inte vill smaka, helt enkelt. Debatten är redan för tragisk.

  3. Av det jag läst i bloggosfären och diskussionsfora så har förvånadsvärt lite fokuserat på Liza Marklund som person och än mindre på hennes kön. Det är mest hennes försvarare på nätet som dragit fram kvinnokortet. Nu senast har ett par mediakändisar som verkligen börjat vifta med kvinnokortet (och även rikkortet, berömdkortet och blondkortet). I TV4:as intervju försökte Liza själv dra på sig offerkoftan och skylla på att ”hatet” berodde på att hon var kvinna, framgångsrik och blond! Patetiskt!

  4. Därför att det bara är ett försök från Liza Marklund m.fl. att försöka byta fokus i fråga, från granskningen av Gömda till att det skulle handla om någon form av personligt påhopp på Marklund.

  5. Så feminismen får aldrig diskuteras och problematiseras utifrån andra perspektiv än den som radikalfeministerna saluför? Det så kallade ”politiska projekt” som Marklund gång efter annan anser som motiv för sitt sätt att se på sanningen, är det heligt och orubbart menar du?

    Lågt i tak må jag säga. Sanningen ÄR viktig och det försöker flera just genom att dra upp genuskortet kollra bort.

    Märkligt är det också att många som angriper Antonsson inte ens har läst hennes bok. Vilket medför att de inte har en aning om syftet med boken. Det borde vara ett minimikrav innan man ens ansätter Antonsson genom föreställningar som inte kommer från henne själv och den bok hon så bra reserachat fram.

  6. Jerry: Det är väl inte feminismen som problematiseras här? Och om du ska göra det kanske du borde läsa på lite mer om feminism och inte utgå från föreställningar, precis som du kräver att andra ska läsa Antonsson innan de får yttra sig😉

  7. Jerry, som du ser så skriver jag inget alls om vare sig Gömda, som jag inte har läst, eller Mia – sanningen om Gömda, som jag inte heller har läst. Du har självfallet rätt i att ska man rikta kritik mot endera sidan bör man först ha torrt på fötterna.

    Så även du. Kanske skulle du först ta reda på vad radikalfeminism är, och sen också försöka bevisa att Liza Marklund är en sådan? I vilken kategori vill du isf placera Monica Antonsson?

    ”Genuskortet” är en pseudodebatt. Den har ingenting med vare sig Marklund eller Antonsson att göra. Men den tjänar som en öppning för att omforma debatten om Gömda till en debatt – och ett sedvanligt angrepp – på feminism. Iom Per Ströms bredsida mot Hanne Kjöller blev det helt plötsligt legitimt att skrika om ”feminister”, utan att behöva bry sig så mycket om vilka ”feministerna” är, eller om det ens är sant.

    Om nu Sanningen ÄR viktig – varför handskas då antifeminismens förespråkare så vårdlöst med den?

  8. veronicasvard: Jaså, vad diskuteras då? När blogginnehavaren redan i första stycket helt subjektivt uttrycker att det handlar om att ”dissa feminismen” så kan jag inte få det till annat. Kanske är det på sin plats att du höjer blicken lite högre än att försöka flytta fokus från det jag kommenterat första gången? Sen ett råd, läs Antonssons bok FÖRST innan du har klara åsikter om densamma. Det vore mer klädsamt.

    Joakim Andersson: Precis och det är ditt problem, du diskuterar frågan utan att ha läst någonting om vad det handlar om, och just därför så kommenterar jag. Du spekulerar en massa och använder dig av genuskortet, fast du inte har en aning om grundfrågan. Varför? Så starka ord som att ”dissa feminismen” utan att ens ha läst dig in på ämnet. Blir inte det lite märkligt?

    Du spekulerar å det vildaste om härskartekniker och tror att grundfrågan handlar om kön. Mitt råd är att först läsa dig in på varför Monica Antonsson skrev sin bok. Jag lovar att du blir förvånad. Per Ström, Hanne Kjöller eller vem du vill har egna agendor, men det har ingenting med grundsyftet att göra. Det är tråkigt att du faller in i samma mönster. Antonssons bok handlar om något helt annat. En länk: http://monicaantonsson.blogspot.com/2009/01/sourze-27-jan-2009-marie-och-levi.html

    Läs och försök att förstå varför! Feminismen har inte jag snöat in på…

  9. Jerry, om du hade läst ordentligt så står det, uttryckligen:

    ”Ganska snart förutspår jag att själva sakfrågan i debatten helt kommer att tappa följeslagare, detta eftersom det blir viktigare att delta i den nya folksporten – dissa feminismen!”

    Dvs – just vad som har skett/håller på att ske. Den viktigaste frågan – den som b la du argumenterar för – osynliggörs därför att det blir viktigare för vissa debattörer i svansen på vad just du drog igång, att få dissa feminismen.

    Som Per ”det får bli ett slut på genusfåneriet” Ström, mannen som borde prata mer om integritet och läsa på ordentligt om feminsim innan han låter Timbro trycka upp hans maskulint hegemoniska propaganda.

    Jag håller med dig i sakfrågan, Jerry. Tro inget annat. Jag håller med dig trots att jag inte läst böckerna. Vad jag vill är att debatten ska återgå till just böckerna – inte huruvida Liza Marklund är en Ond Feminist.

    Sänk garden, J. Jag tänker itne ge dig på käften😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s