Matematisk antifeminism

Birger Schlaug kommenterar på SvD en debattartikel från den 28/2 -09, av Tanja Bergkvist, filosofie doktor i matematik och självutnämnd expert på att genusetenskapen är galen och potentiellt farlig. Nåja, åtminstone fånig. Tanja Bergkvist har, dels genom sin debattartikel i SvD den 19/12 -08, dels genom sin blogg, därmed gått om Per Ström i grenen ”feministbashing”.

Det tycks utveckla sig till en folksport. För, som vanligt i bloggosfären och de nya medierna, är det inte just jämt orginalposten som är mest intressant, utan vad som skrivs i kommentarerna. Bloggens polska riksdag-metodik, där alla får en egen röst (och därmed sällan hör vad andra säger), är fascinerande läsning. Väl värd ett forskningsanslag i sig. Ja, alltså – kan man forska om trumpeter så kan man väl forska om bloggkommentatorer också.

Det är dock dyster läsning för en feminist. Nog för att jag stundligen agerar Djävulens advokat i feministiska frågor, men jag får besvärja mig till, just, feminismen. Jag med. Och det är dyster läsning.

Men först – Schlaug. Mannen jag med invand ryggmärgsreflex avfärdar som miljöpartist (och därmed debil), men som … likt mossa (och Miljöpartiet) … växer på en. För om något bör man inte gå efter vad ens ryggmärg påstår, att se på världen utifrån ögonblickliga fördomsfulla nervsignaler är på tok för likt truthiness.

Ryggrad. Det skriver också Schlaug om. Han skriver

”När ryggmärgen får styra argumentationen blir det lätt fel, hur väl man än vill.”

Tanja Bergkvist har definitivt ryggrad (pun intended) när hon uttalar sig om genusvetenskap. Hennes expertis ligger förstås så långt bort från humaniora och tvärvetenskap man kan komma. Hennes värld är en värld av algoritmer och derivata, fixvärden som helt enkelt inte går att koda utefter kön. Ja, det är en mängd X, Y och T också – åtminstone vad jag kommer ihåg från matten i skolan.

Nu har Tanja Bergkvist all rätt att uttala sig också om genusvetenskap, det är inte det varken jag elle Birger Schlaug vänder oss mot. Invändningen är snarare den att hon med sin utgångspunkt i ironi och sarkasm redan från början visar att hon inte kommer att ta till sig någon kritik. Uppfattningen är, så att säga, ett fixvärde. Eller möjligen ett primtal.

Ryggraden förklarar alltså att forskning kring en viss del av musikvetenskapen utifrån ett genusperspektiv är dum. Detta eftersom det kostar pengar. Argumentet ”hederliga skattebetalare får stå för notan” ligger nära till hands, liksom det dök upp i bland annat Konstfack-debaklet.

Det här får också stöd från Vetenskapsrådet:

Probabilistisk modellering i bioinformatik
Algebraisk och Topologisk Kombinatorik
En asymptotisk teori för linjära och icke linjära partiella differential…nånting
differentialekvationer med mätbara koefficienter: ett asymptot… nånting
Ickelinjäriteter och singulariteter för elliptiska randvärdesproblem
Icke-reflekterande randvillkor för vågutbredningsproblem
Hydrodynamisk stabilitet av skjuvflöden
Ickereflekterande randvillkor för vågutbredningsproblem
Perfekt matchande absorberande skikt för vågutbredningsproblem
Kvantgrafer: spårformler och dynamiska zeta-funktioner.
Inversa problem för kvantgrafer
Talteori med kopplingar till kvantkaos
Komplex analytisk geometri och pluripotentialteori

Ryggrad, således – är detta något våra skattepengar ska gå till!? Inte tillför väl något av ovanstående – samtliga projekt berör Tanja Bergkvists område, matematik – något till samhället? Tänker ingen på barnen?

Genusvetenskapen tänker på barnen. Det är förresten fel, anses Tanja Bergkvist. För i ett annat sammanhang gör hon sig lustig över ”genuspedagogik”, utan att betänka att ”genuspedagogik” har funnits sen mannaminne. Fast då hette det itne så, förstås, för länge sen. Då hette det uppfostran (och kunde kokas ner till Bibeln och örfilar).  Mary Wollstonecraft argumenterade förresten mot Rousseaus genuspedgogik, där den franske giganten stipulerade korrekt uppfostran för den fiktive Camille och den lika fiktive Sophie. Den förre skulle läras upp i förnuftskonsterna (matematik inräknad), den senare skulle egentligen bara lära sig at vara vacker och lika tillgiven som en cockerspaniel.

Hroswitha och Hildegard av Bingen var också framstående genuspedagogiska forskare (of sorts). Visserligen predikade de (bokstavligen; bägge var abedissor) något helt annorlunda än modern pedagogik, men kontentan blir ändå just den som Birger Schlaug är inne på:

”Jag tror att många av oss som menar att genusperspektivet är viktigt uppfattar att det är män som skapat många av de normer som vi idag upplever som naturliga och självklara.”

Boel Lindberg, professor i musikvetenskap, förklarar det i sin replik på Tanja Bergkvist dräpa om den feministiska (?) trumpeten:

”En vetenskaplig studie av just trumpetarskrået har stora förutsättningar att kasta ljus över hur kvinnlighet och manlighet konstruerats och definierats i förhållande till musik och musikutövning.”

Lägg nu märke till det sista, det om ”hur kvinnlighet och manlighet konstruerats och definierats i förhållande till musik och musikutövning”. Vi behöver inte gå längre än … Youtube, för att få typexempel på de kodifierade skillnaderna mellan ”manlig” och ”kvinnlig” musik.

Manlig musik:

Kvinnlig musik:

Ve den kvinna som söker sig in på den manliga arenan. För då går det illa, då slutar man antingen som Amy Winehouse eller Courtney Love. Den förra knäcktes, den senare har kapitaliserat på bilden av en bitch – och det med rätta, btw.

Att söka utröna de komplexa, intersektionella, strukturerna bakom vårt samhälle är defintivt värt att satsa skattepengar på. Till skillnad från flum om Hydrodynamisk stabilitet av skjuvflöden. Det vet ju ingen människa vad det är – så varför ska ni matematiker nu prompt tvinga på oskyldiga små siffror era skruvade vänsterideologier?

Låt ett + ett vara två. Att försöka göra 2 till X är bara onaturligt.

Det där om matematiken jag nyss skrev var förresten satir. Satir baserad på några av de vanligaste antifeministiska argumenten som finns att läsa i kommentarsfälten på diverse bloggar. Personligen tror jag att det helt enkelt handlar om ryggmärg.

Om truthiness.

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

22 thoughts on “Matematisk antifeminism

  1. Nej men så vetenskapligt, en manlig hårdrockslåt framförd av ett BAND på 80-talet (med stor ålderskillnad) jämförs med en kvinnlig poplåt framförd SOLO på 2000-talet (av betydligt yngre artist)

    Det är klart man inte kan jämföra Britney Spears med en manlig någorlunda jämnårig soloartist som BRIAN MCFADDEN eller hur?

    Då skulle det ju inte bli lika lätt att sprida sina feministuiska fördomar längre.

    Och jämförelsen med Amy Winehouse eller Courtney Love är ju bara för skön för det går ju inte alls illa för MANLIGA artister som Kurt Kobain och Tommy Lee eller hur? Den ena död den andra hustrumisshandlare. Men tjejerna har det tungt minsann.

    En liten fråga, TAKIDA; är de manliga eller kvinnliga toner? Annars kanske musikstilen har mer btydelse än könet för hur ljudet låter? Fast det behöver man ju inte vara genusvetare för att känna till.

  2. VEB, det här är en bloggpost, inte en C-uppsats. Därför dristade jg mig till att ta till ett väldigt enkelt exempel.

    Ska jag forska om manlig och kvinnlig musik behöver jag först ett bidrag från Vetenskapsrådet😉

    F övr bevisar du min tes alldeles utmärkt, nämligen att antifeminister inte har några argument och därför måste förnedra sig med förlöjligande-teknik.

    Men eftersom du inte kommer att lyssna på några motargument så är det nog inte lönt att tala till dig.

    Du har ju rätt, eller hur?

    (Men tänk om du har fel?)

  3. VEB, tack för tipset förresten.

    Takida var lite … Michael Bolton-ish, men wtf. Rätt sköna ändå.

    Vad de däremot gör är förstås det klassiska inom musik, att sätta kvinnan på piedestal – något att längta efter.

    Men särskilt mänskligt är nu inte livet på piedestalen.

    Serru grabben.

  4. Dessutom ser jag ingen relevans i ditt motargument om Motörhead som exempel på manlighet, jämfört med Britney Spears som kvinnlighet.

    För vad vi talar om är inte kön, utan arketyper för kön. Och en man ska vara som Lemmy, medan en kvinna som Britney.

    Varför är det så?

  5. Så du har argument, förlöljigar ingen, och är mottaglig för motargument? Set inte så ut …

    Och hur stor skillnad är det på en (arke)typisk 80-tals pudelrockare i trikåer och t.ex. Madonna? Det är ju mycket lättare att argumentera om man råkar glömma de arketyper som inte passar i ens världsbild.

  6. Jag har en enkel regel när det gäller kommentarer på min blogg:

    Busar ska behandlas busaktigt.

    Allrightie? Goodie!

    Och ska vi tala om skillnader mellan pudelrockare och Madonna så behöver vi syna mer än deras utseende (fast vad jag minns har Madonna aldrig använt spandex).

    Förresten är det en alldeles utmärkt metod att argumentera, att förlöjliga sina motståndare. Antifeminister gör det mest hela tiden – så varför ska då en annan diskussionsstandard råda för feminister?

    If you can’t stand the heat, get out of the kitchen.

  7. Om du förklarar hur man avgör vilka av trumpetens klanger som är manliga eller kvinnliga kan jag förklara vad en singularitet i ett elliptiskt randvärdesproblem är.

    Do we have a deal?

  8. Poängen med den forskning som skulle göras på trumpeter hade inte så mycket med klang att göra som Tanja Bergkvist kanske låter påskina.

    Läser du Boel Lindbergs replik i sin helhet så framgår det att det handlar om mer än just klanger.

    ”Trumpetarskrået har alltsedan medeltiden och långt in i modern tid varit en extremt manlig domän. Det fick tidigt en stark ställning därför att trumpetarnas skicklighet och kunnande betydde liv eller död i alla krigiska företag. Trumpetarna blev de bäst betalda musikerna och deras förbindelse med militärväsendet befrämjade framväxten av en ytterst stöddig manskultur inom skrået. ”

  9. Jag är tondöv, så man bör inte släppa mig inom fem meters håll från ett blåsinstrument. Det är ungefär som att släppa in mig i ett laboratorium för kvantfysik – efter en minut har jag råkat dela en atom och orsakat ett maskhål till hemvisten för dreglande Th’raal, så jag håller mig till feminismen tror jag🙂

    Fast om du kan förklara vad det där var så försök, inte för att det i sak har något med den här diskussionen att göra.

  10. Nej.

    Å andra sidan är det ingen som utvecklat kritiken mot pengar för forskning kring genus inom trumpetarskrået, i alla fall inte längre än ”vad är det här för trams!?” – så kanske är algebraisk kombinatorik också trams?

    Tillför det samhället någonting, för att bli utilitaristisk?

    Fast då är vi inne på nyttan av forskning – och tänk dig att det finns nytta att forska om genusstrukturer inom musik. Borde det då itne göras, istället för att avfärda det därför att ”det är såna där manshatare” som ligger bakom?

    Alla matematiker är förresten glasögonförsedda tweedstroppar. (Är de ju inte, egentligen, men om jag nu hatar män – jag är feminist, alltså måste jag hata män – så kan jag kontra med en annan fördom🙂 )

  11. Varför är det så farligt med könskodad musik. Människan är ju ett djur – beståendes av två kön. Jag antar att det du hoppas är någon irrig professor ska bevisa motsatsen. Tyvärr kommer så aldrig att ske. Det här genustramset är endast en parentes i historien. Tyvärr behövde jag se eländet – även om det trots allt är lite lustigt att se på.

  12. Mmm, det sade de om internet också. ”Det är bara en fluga”.

    Feminismen går mer eller mindre hand i hand med mänskliga rättigheter. ”Genustramset” går ut på att alla människor är värda lika mycket, oavsett vad de har mellan benen, och det är tätt sammankopplat med att en människa inte skall missgynnas beroende på hudfärg, sexuell läggning eller för den delen ålder och vikt.

  13. Så din motivering till varför man ska genusforska på trumpeter är att ”det gör inget om det skulle vara nonsens, för jag vet ändå inte vad skjuvflöden är”?

    Mer irrelevant än så kan väl en åsikt knappast bli. Även satir måste ha någon form av logisk implikation, ty annars blir det bara dumheter, vilket vi alla kan se exempel på ovan.

    Skjuvflöden och singulariteter i elliptiska problem har t.ex. med aerodynamik och flygning att göra. Vi på den teknikvetenskapliga sidan arbetar hårt på att även få ned feminister helskinnade på jorden, så alldelels onyttigt kanske det ändå inte är?

    För övrigt kan det kanske vara av intresse att även trumpetens klang, oavsett om den är ”manlig” eller ”kvinnlig”, bestäms av — hör och häpna — ett elliptiskt randvärdesproblem.

    Genusforskaren, eller om det nu var en musikvetare, kanske skulle kunna ta hjälp på oväntat håll, dvs av Matematica de Hex herself, Tanja Berkvist?

  14. ”Så din motivering till varför man ska genusforska på trumpeter är att “det gör inget om det skulle vara nonsens, för jag vet ändå inte vad skjuvflöden är”?”

    Poängen var – som jag förstod det – att man i många fall måste vara insatt i problematiken för att kunna diskutera den. Tanja Bergkvist uttalade sig om något hon inte ägde kunskap om och kallade det tramsigt utan att veta vad det var hon kritiserade. På precis samma sätt som Klokboken ifrågasatte matematisk forskning, utan att egentligen kunna något om det.

  15. Det känns ändå trevligt att någon verkligen läser vad jag skriver – och inte läser vad den tror jag skriver, bara för att ordet ”feminist” finns i texten.

  16. Vill inte göra dig besviken, men jag kom att läsa texten pga termen ”elliptiska randvärdesproblem”, vilket är ett väldigt spännande forskningsområde, med en otrolig massa tillämpningar i naturvetenskap och teknik, dit vi väl får räkna trumpeterna. 🙂

    @ Åsa — Ansökningar till VR skall innehålla en sammanfattning. Den skrivs inte för experterna, utan för en bredare publik, inklusive allmänheten, och den skall bl.a. kunna övertyga såväl icke-experter som allmänhet om varför forskningen är bra, vilket ju uppenbarligen inte lyckats i detta fall.

    Hursomhelst är kravet inte att man måste vara insatt i forskningsområdet för att förstå eller kommentera sammanfattningen. Kanske hade den sökande missförstått den saken?

    Jag kan begripa om Bergkvists artikel uppfattades som nedsättande, men det måste fortfarande gå att ge svar på tal, med vetenskapliga argument FÖR PROJEKTET, istället för att som i denna blogg skoja lite över matematiken. Det får ni gärna göra, för vi kan hyggligt enkelt förklara varför man vill driva de matematiska projekten, om ni sitter ned och lyssnar en stund.

    Det märkliga i den här debatten, som jag uppfattat den i egenskap av Johnny-come-lately, är att ingen tycks ha gett några vetenskapliga argument till projektets försvar. En professor i Kalmar försökte, men kan inte sägas ha lyckats: hon ansåg att forskningen kunde försvaras med att trumpetare kommer från ”en stöddig manskultur”.

    Jaså? Det uppfattar jag bara som ett löst påstående, utan belägg, och inte som ett argument för varför forskningen bör genomföras.

    Hon anförde visserligen ett annat argument också: trumpeten är kopplad till ”krig och militär makt”, således något man förväntas associera till manlighet och förtryck.

    Men inte ens det är ett vetenskapligt argument. Trumpeten användes ju inte som maktsymbol i krig, utan som signalinstrument.

    Nuförtiden använder militären trådlös kommunikation istället. Betyder det att trådlös kommunikation skall ses som särskilt manligt, och skall vi påstå att radion utvecklas i en särskilt ”stöddig manskultur” (läs Ericsson)?

    Det blir ju lite som att forska på varför kvinnor väljer rosa mobiltelefoner medan män väljer svarta och grå. Är det viktigt?

    Därför kvarstår problemet för trumpetprojektet. Hur skall det egentligen motiveras så att man kan få en bred allmänhet att förstå det viktiga och väsentliga i projektet?

    Om ett projekt verkligen är bra, så måste det faktiskt gå att övertyga även en professionell forskare som Tanja Bergkvist om att det inte är orimligt att bedriva forskningen. Och det måste i princip gå att övertyga allmänheten. Det är ju faktiskt vi själva, som skattebetalare, som står för kalaset.

    Var finns de goda vetenskapliga argumenten?

    Kan man inte hitta de goda argumenten är det rätt att vara kritisk.

    Alltså: upp till bevis!

  17. Problemet med att övertyga profesionella forskare som Tanja Bergkvist om genusprojektets betydelse är ju att vi _först_ måste övertyga henne om att lyssna på genusargument. Vilket hon med tydlighet visar inte går.

    Hon har, i likhet med många andra ”antifeminister”, bestämt sig. Därmed är det lättare att nå fram till en nukleoid om att den är ett offer för genusstrukturer, än att nå fram till Tanja Bergkvist.

    Gustaf ger åtminstone en ärlig chans🙂

  18. Jag håller bara nästan med dig, Klokbok.

    Problemet är ju att feminism och genus ofta väsentligen verkar vara ideologi och inte vetenskap.

    Det är fortfarande så, att man, när det gäller forskning, skall kunna övertyga på saklig grund, utan hänsyn till politisk åsikt, vare sig egen eller andras. Det finns inga undantag från denna regel.

    Och det blir väldigt svårt i det här fallet. Personligen tror jag att forskaren i fråga har spelat ut ett genuskort för mycket i hopp om att därmed vinna stöd. Eftersom VRs GD Pär Omling säger att man satsar på en ung lovande forskare, väljer jag att ge denna unga (o)förmåga ”the benefit of the doubt” och tolkar det som ett lite fånigt lycksökeri som tydligen gick igenom, och därmed har skadat såväl musikologisk forskning som den seriösa genusforskningen (som inte utgår från ideologiska presmisser, utan tillämpar sedvanlig forskningsmetodik).

  19. Brukar du skriva så förvirrade inlägg? Det hela handlar om att ”genusvetenskap” är en politisk kraft. Genom att inte skilja på politik och vetenskap har man nu gjort ett blamerande självmål vilket den hedervärda dr. Bergqvist var den första att våga påpeka. Därigenom hoppas vi att denna politosociala statskupp avvärjs och att att vi kan återge till intressant jämställdhetsforkning som sedan politiska krafter gärna får dra slutsatser av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s