Scarlet Monastery

Stress är något intressant. Egentligen. För det har ju sagts då och då – t ex på ”söka jobbkurser” – att stress inte behåver vara något negativt, utantvärtom en energihöjare, som gör en mer motiverad och än mer effektiv i sitt arbete. Och Teknostress – det där irriterande trummandet man gör med fingrarna mot bordsskivan medan datorn gör endera det andra, endera det ena … ja. Den har vi alla känt av. Ofta.

Nåväl. Ikväll upptäckte jag en intressant sak. Med mig själv. Den hänger ihop med ett par andra saker – grupparbete och förmågan att göra fler saker samtidigt, att ”ha koll på läget”.

Fyra minuter in i Scarlet Monastery hade jag en puls på 180 och svetten pärlade på överläppen. Således sa jag något fult (”I don’t like your tone of voice, man … ”) till gruppledaren och hearthstonade tillbaka till Grom’gol. En liten liten stund efteråt fick jag hemskt dåligt samvete – då med en puls på 160 – och bad mina guild-medlemmar i gruppen om ursäkt.

Slutsatsen jag dra av detta är dock tvåfald: Jag kan inte samarbeta med folk jag inte känner – och jag får ångest om för mycket händer samtidigt.

(Nu var det iofs en korkad pally, som pullade dussinet lvl 30-32 elite, så jag kanske kan skylla på hens bristande taktiska tänkande; tidigare idag rensade jag nämligen Shadowfang Keep endast i sällskap med en lvl 27 mage, från Finland, och det gick mycket bättre.)

Men ändå … trots parentesen där ovan … Det här är något jag är van vid. Så fort en grupp består av fler än två personer så klappar mig Stressmonstret på axeln och sätter tänderna i halspulsådern. Vilket förstås gör mina chanser på arbetsmarknaden ännu sämre än de redan är – för om något efterfrågas numer så är det ”driv”, ”hunger” och ”prestigelöshet”.

Jag är så jävla fri från prestige att jag till och med kan arbeta ihop med kommunister. Men bara om de inte stressar mig genom att pulla för många kunder.

Eller så drar jag för stora växlar på World of Warcraft. I vilket fall som helst så försvann spelglädjen i ett enda slag när jag upptäckte att det inte handlade om att ha skoj, utan om att vara ”driven”, och ”hungrig”. Förmodligen återvänder den i morgon – men då endast om jag undviker att samarbeta med andra (såvida jag inte känner dem väl) eller om jag helt undviker dungeons.

Raids kan jag glömma.

Uldaman vore rena rama hjärtdödaren för mig. Liksom – hur i hela friden ska jag kunna passa in i en hel svärm av 25 personer?

Jag tycker inte om svärmar. Fast om jag ska få vara en snäll och godartad pilt av bloggosfären så måste jag förstås hylla svärmen – trots att den förr eller senare kommer att bli min död.

Infostress är också en del av all stress omkring oss. I min … bokmärkeslista (för jag blir stressad av RSS-feeds) har jag ett fyrtiotal bloggar. Eftersom många, nästan alla, av dem uppdateras dagligen och ibland flera gånger per dag innebär det en svallvåg av information. Varav hälften, mer än hälften, egentligen inte är särskilt informativ, utan mer en … ja. En stressfaktor.

Här uppstår ett stort problem: Om jag ska _lyckas_ som författare måste jag skapa min egen svärm, men eftersom bruset svärmen skapar får mig att bli mer eller mindre låst kreativt sätt så kommer jag inte att skapa något den vill ta del av. Utom gnälliga bloggposter – och dem finns det nog av redan nu.

Ska jag således ge upp min livsdröm därför att den nya affärsmodellen kräver en ”driven” entrepenör, inte någon som bara vill skriva … eller ska jag börja knapra blodtrycksdämpande medusin? Är den enda vägen in i framtiden bara ett piller om dagen bort?

Det är nattkrök nu. Jag försöker få mina händer att sluta skaka. Pulsen är normal, jag kan andas igen. Men mardrömmen – mardrömmen om att det är kört för mig – den har bara börjat. För om jag inte klarar av en dungeon – hur ska jag då klara av att hålla koll på Facebook, LinkedIn, Delicious, Twitter, bloggarna, nätidningarna och det enorma informationsbruset?

Somliga människor dricker information genom brandslang, som Rick Falkvinge uttryckte det en gång.

Jag håller på att drunkna.

– – – – –
Ointressant själviskt gnäll från en idiot (jag säger det, så slipper ni säga det i kommentarerna)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

7 thoughts on “Scarlet Monastery

  1. meh.

    du måste helt enkelt sluta spela WoW (med folk du inte känner och som troligen är alldeles för omogna att se sina egna begränsningar som ledare)

    och gå en stresskurs???

  2. Tråkigt för dig.

    Jag har dock en person i mitt gille som har fått uppmuntrande tillrop att spela WOW från sin psykoterapeut då hen har ”social fobi” och psykoterapeuten tycker att onlinespel kan vara ett bra första steg i att vänja sig vid större folksamlingar på ett relativt kontrollerat sätt.

  3. Är det inte lite riskabelt att lära sig mob control o mman har social fobi😛 ?

    Allvarligt talat – jag tror det kan vara ett intressant steg, men det förutsätter nog ett guild som är Just Rätt.

    Hur man hittar dem bland alla tusen är förstås frågan.

  4. Jag känner igen mig på det du skriver och det är skönt att veta att man inte är den ende som har svårt att bena upp och fokusera på det som viktigt. Men frågan är just det , vad ska man prioritera?
    Jag väljer nog att lägga ner tro hopp och kärlek på den långsamma kommunikationen.. det som ger respons rakt in i vitögat.
    Allt som är nytt är inte pinfärskt (idéer och tankar).
    Stress är ett kärt barn med många namn, den har kallats prestige, ångest, skaparångest ect. Om jag idag kallar den Kritik så vill jag att den klappar mig på axeln och suger mig in på bara huden, då är den tillräckligt nära…. och har möjlighet att peta den i näsan!

  5. Pingback: Lycka är att levla upp – en filosofisk flumtext om normativ vuxenhet kontra ny nätidentitet « Herr Klokboks Kollektion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s