Gud och jag

9_funny_jesus_thumbs_upFör någon vecka eller två sen fick jag ett visitkort, på vilet det stod ”Gud älskar dig!”. Det är då gott och väl och ett bevis så gott som annat att Gud faktiskt också älskar halvmesyrbögar som mig. Andra, kanske mer … galna? Andra skulle ha tagit det för ett mirakel – vi kan i alla fall få se Jesus i en toast, så varför inte via visitkort?

Jag tog det för vad det är. Nämligen att Gud, trots att Gud är väldigt upptagen, håller ögonen på mig. Så där lite lagom, alltså. För det mesta bryr sig inte Gud om mig, antar jag, men ibland så.

Som en gång, en gång nä jag var på den absoluta botten av alla bottnar, två steg bort från kanten på pendeltåget. Jag hade just tänkt ta de där sista stegen framåt och tåget nalkades i närheten och då …

Då går en präst förbi.

Men VAFFAN!!!

Gud! Inte fan kan jag hoppa om du skickar dina lakejer för att spana på mig!?

Så jag gick hem och satte mig ner framför skrivmaskinen – och skrev. Skrev. Skrev … i Två dygn. Sen mådde jag bra. Ganska. Ett tag. Tills jag mådde dåligt igen. Den andra gången kom ingen präst förbi, men det gjorde inte så mycket, för då hade jag kommit till en punkt i mitt skrivande att jag omöjligt kunde sluta. Jag vill ju se vad som skulle hända!

Så jag gick hem och satte mig ner framför skrivmaskinen – och skrev. Skrev. Skrev … i Två dygn.

Gud rör sig på mystiska vägar. Som nyss, till exempel. Eller nyss och nyss – egentligen är det ett gammalt nyss, men iaf.

Jag följer med visst intresse bloggen Apg.29. Där har vi en Övertygad man, en som inte ens Humanisterna rår på! Det är gung ho för hela slanten. Inte alltid politiskt korrekt, men det gör inget. För i bloggosfärbruset är en övertygad kristen sällsynt, liksom en övetygad fundamentalistisk muslim.

Att jag gillar Apg.29 över Omar beror förstås på sättet att skriva. Apg.29 är visserligen fundamentalist, men han är det med glädje och en önskan om att inte ens jag ska brinna i Helvetet. Sån är inte Omar. Han är tvärtom självförträfflig, intolerant och självförhärligande.

Så Gud och jag har en minst sagt komplicerad relation. För om nu Gud står på både Apg.29:s och Omars sida … så hamnar jag någonstans i det perifera Piratpartiet-fältet, varken höger eller vänster.

Mest av allt gillar jag Gud. Sen om Gud heter Yahve, Allah eller Tetragrammaton är sak samma. Gud är Gud, en schyrring som gärna bjussar på en öl … vilket har hänt, eftersom jag en gång fick en öl av en skäggig man.

Det kan ha varit en snubbe också. Men han hade skägg.

Det har inte Gud. Eller så har Han, Hon, Den, Det! Så har Gud skägg. Spelar det någon roll? Vi pratar ändå om en obevisad eterisk varelse med allomfattande medvetande … vilket för mig in på en klassisk fråga: Teodicéen.

Om Gud är allvetande och God, varför finns det då ondska?

Nu har gubbar och en del gummor rådbråkat sina hjärnor i flera tusen år utan att komma fram till något vettigt. Så grejen är den, anser jag, att vi helt enkelt inte ska bry oss. Svaret på frågan ”om Gud nu är så God, varför finns svält!?” är helt enkelt ett -whatever.

Vi snackar om en eterisk varelse med indefinitiv livsängd. Vad är svältdöd, vad är mord, för en sådan? Det är VI som blir upprörda, eftersom vi inbillar oss att Gud bryr sig om oss. Hela tiden. Ser allt. Som FRA.

Gud har på tok för mycket att göra för att bry sig om Kjell-Ivan Mladic, krigsförbrytare från Skåne. Gud är upptagen med att leta i sina fickor efter femtio spänn till en bira. Gud är upptagen med att _studera_ oss, inte sällan genom ögonen på Rutger-Thabo al Haq, nyss till döds torterad av påstådda Gudsmän.

Sen frågar sig Gud – varför i helvet håller de på så där? Sa jag inte åt dem att det är fel att dräpa!?

Sen kommer Gud på att det finns advokater. Doh!

Jag är respektlös mot Gud. Och vet ni – jag är fullkomligt övertygad om att Gud hellre ser en respektlös människa än en slätstruken medlöpare till mänsklig tolkningsföreträdesondska. Guds ord har blivit perverterat av tusenfallda röster, jag tror att Gud är ganska trött på det.

Tänk er själva. Ni har en blogg. Ni skriver ”Jag vill att ni ska vara snälla mot varandra!”. Någon länkar och kommenterar att ”men jag tycker att i ‘alla’ ska inte judar ingå”. Sen länkarn ågon och påstår att Gud vill att alla judar ska dödas, och någon annan citerar men glömmer bort CTRL+C först oc htar det ur minnet och det blir ”alla borde ha skägg!”. Och så säger någon att ”Allah har skägg!” och vips!

Vi har en ny bloggpost, som såsmåningom utfragmenteras till exakt hur _långt_ skägg är det som gäller?

Tröttsamt. Särskilt om man bara vill väl.

Själv är jag polare med Gud, lite grand som Lebowskis bowlingpolare. Fan själv, det är Peter Stormare, som insisterar på att pissa på mattan. Ni fattar?

Jag respekterar Gud genom att vara respektlös mot Gud. Är det svårt att förstå? Nå, tänk så här – vem följer ni helst, någon som hotar er med ett vapen eller någon ni kan skratta ihop med? Vem är er bäste kollega?

Jag gillar Humanisterna också, fast jag tror på Gud. Dessutom är jag lite betuttad i Big Jee, men det var det fler som var när de begav sig. Kanske borde jag undvika romare … Men Humanisternas sentens är, i grunden, just _den_ som Gud föreslår att vi ska följa:

Var snälla mot varandra. Respektera varandras olikheter. Ty ett paradis där alla är lika är ett rent Helvete.

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

3 thoughts on “Gud och jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s