Multitask – info is Gods middle name

Låt oss tala om Konsten Att Göra Allt På Samma Gång.

Låt oss tala om Linda Skugge.

Eller nej förresten, för om vi ska prata om Linda måste jag förmodligen låta Bert Olsson skriva den här blogkrönikan.

Det finns ju så mycket annat att göra än att skriva … ja, hmm. För numer måste man multitaska. Vilket gör mig till en nätokratins B-innevånare, en ”immigrant”.

Nä fan, inte ens en immigrant. Jag är en digital blattejävel. Jag längtar varje dag tillbaka till den plats där En Sak I Taget var tumregeln, inte Allt Nu, Genom Brandslang!

Om Sverigedemokraterna intresserade sig lika mycket för digital teknik som Piratpartiet och sen fick makt över oss, skulle de skicka mig till Aleuterna. Ut med packet bara!

Och packet, det är jag.

För, till skillnad från Linda Skugge ser en vanlig kväll ut så här hos oss:

Jag spelar World of Warcraft fram till vid 17-tiden när jag börjar diska och sen laga mat. Medan maten puttrar kilar jag bort till datorn för att … eh … ja, egentligen inte göra någonting. Läsa DN kanske, eller SvD. Newsmill törs jag aldrig gå in på medan jag lagar mat, för Newsmill är en katalysator för Arga Blogginlägg. Inte minst när Linda Skugge har skrivit något om skrivande (ett område hon definitivt borde kunna utvecklas inom; fast för all del, jag tycker att Björn Ranelid är en jäkla pajas, också, så …😀 ).

Ibland står en iPod på med musik, men sanningen och säga så uppskattas tystnaden mer än det ständiga mediaskvalet. Om jag verkligen rockar loss vid spisen dånar Laibach ur högtalarna. Men det är inspiration!

Sen äter vi, medan vi ser på TV – en film, eller två. Varken min nevö eller jag har något intresse av statlig eller komersiell TV. Jag tror inte ens att vi har satt i antennkabeln, om jag ska vara ärlig. Nevön skriver udner tiden – skriver för hand – eller gör ett och annat smycke. Barnen (ehm, katterna) irriterar genom att A) snarka, B) leta uppmärksamhet genom att jaga vad som rör sig på plattskärmen.

Vid nio, halv tio, skriver jag … ibland … och loggar sen in på WoW. Däremellan har Någon Annan I Hushållet hållit sitt nätverk levande med Twitter och Facebook och tråd mellan konservburkar (tror jag). Medan jag flyger från Gadgetestan till Darnassus uppdaterar jag mig på vad Opassande har plitat ihop, och ibland andra … fast sanningen och säga så skiter jag i det där med RSS, för vad är det egentligen alla bloggar skriver om men med olika ord? Samma sak.

Jag är en digital blattejävel. Jag bor ihop med en etnisk homo digitalis. Inter racial relationships FTW!

Det kan bero på mig, som individ. Att Linda Skugge inte poppar Losec som jellybeans handlar kanske om att hon kan fixa att göra femhundra saker samtidigt. Personligen föredrar jag att koncentrera mig på att göra en sak bra, och sen gå vidare till nästa. För, vet ni …

På så sätt behöver jag inte ha en spökskrivare. När ni läser Herr Klokbok, då _läser ni Herr Klokbok_. Inte Bert Olsson (som f övr aldrig får stoltsera med sitt namn).

När jag är i mitt essentiella esse – då har jag energi för allt. Men ändå ser det ALDRIG ut så här:

Orsaken är enkel – orsaken är att jag gör en sak i taget. Resultatet blir, tycker jag, bättre. För hur förståelig skulle den här bloggposten ha varit om jag samtidigt skulle ha försökt levla upp, chatta, läsa tidning, fildela, gulla med katt, försöka komma ihåg at ta fram kyckling ur frysen så det inte blir pizza (igen)
och, och … och … och …

En sak i taget. Det är jag. Inte ni, men jag.

Nu är jag tämligen säker på att det finns en hel del folks där ute som redan börjat hamra fram ”fucking nooob!” (inklusive felstavningen). Folk, som så som Rick Falkvinge uttryckte det, ”är vana vid att dricka information ur brandslang”.

Nå, vi vet väl hur det gick med det, inte sant? Om Piratpartiet överlever till valet i år är fortfarande en öppen fråga. Så kanske är det ändå bättre att dricka information en klunk i taget, än att få panik när man drunknar i den, hmmm?

Denna min Inställning – att göra en sak i taget – rimmar förstås illa med Den Nya Normen. Den som säger, precis det som Skugge säger, att:

”Det är så ljuvligt! Jag är helt berusad av att kunna ta del av detta medieklimat. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi ana att det skulle vara så här coolt att leva när jag var 35.”

(källa)

Jag håller med Linda Skugge om att det är ljuvligt. Any given Sunday läser jag spridda artiklar i både DN, SvD, CNN, BBC, USA Today, Haaretz och halvdussinet andra publikationer (bland annat al Jazeera, bara för att se bägge sidor av en viss sorts propaganda; jo, jag skummar Yelah.net också, och Röda Malmö, och Svensson, och diverse S-bloggar; de sistnämnda för att få skratta🙂 ).

Mängden information vi har att tillgå för att basera våra uppfattningar på har ALDRIG varit så stor som nu, så snabb som nu, så uppdaterad som nu. Vi kan ta del av både en Farmor i Norrtälje och en tonåring i Irak, ögonblickligen.
Medan vi lyssnar på ”gratis” musik via Spotify och ser en TV-serie som aldrig ens gått i SVT på DVD (köpt eller inte köpt är en smaksak).

Information Is God.

Och ändå klampar vi så ofta på i ett medeltida mörker av svart och vitt.

Varför är det så?

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s