Män har över 2000 granater, Jan Björklund

(Ni får ursäkta eventuella personliga [klamrar]. Jag har en ”beef” med svensk skola, som svensk skola en gång skapade. Så, ja. Hmm.)

När jag läser om Jan Björklunds kommentarer på DNs artikelserie om skillnaden mellan manliga och kvinnliga elever kommer den här videon till mig, inom mig, som en tanke:

(TITTA på den här videon. Den är väldigt sevärd och SFW.)

(Kudos för övrigt till Björklund, som trots att han är vuxen och En Man Med Makt lyckas få in ordet ”nördstämpel” i sitt resonemang *s*.)

Forward-delen av ovanstående video träffar på pricken rätt vad ”etablissemanget” – jag och du och du och alla vi vuxna – har för uppfattning om ungdomar i stort. Med förankring i DN-artikeln också vad för uppfattning vi har om unga killar. Tyvärr har vi, ofta, en uppfattning om unga killar som påminner om … det här:

Rewind-delen av den första videon glöms, ofta nästan alltid, bort i sammanhanget. Vi ser en ung snubbe sitta och dega på stan och tänker ”slyngel!” – fast slyngelfanskapet kanske just då funderar över differentialkalkyler.

(Jag samlar på fördomar. Det är en hobby. En gång stod jag i lånedisken till ett bibliotek i förorten och en Ung Invandrargrabb slänger sig ner i en stol framför mig. Av ren automatik tänkte jag ”hjälp! Alex!” – och sen fick jag börja leta i Libris efter en skum jävla extrem matematisk bok. Shame on me, då.

Det är häftigt att få sina egna fördomar skjutna i sank. Det gör att man växer som människa, om man vill … )

Dömer vi unga män på förhand, därför att de inte längre finner sig tillrätta i ett antikverat pedagogiskt system? Case in point – jag har kontakt med en ung grekisk man på Korfu, som på egen hand via internet och World of Warcraft lärt sig engelska. Skulle han, översatt till svensk, vara en av Björklunds glidare? Eller är han – som alla! – en människa, nyfiken, vetgirig … en individ med en oändlig potential, bara kollektivet låter just den krabban kräla upp ur hinken?

Är jag?

[Jag är snart 41 och arbetslös, utan meriterande dokumenterad utbildning och en energisk demon inom mig som hur jag än stretar emot snart nog har övertygat mig om att jag är dömd enligt Jantelagen. Och JAG VET vem som i helvete manade fram den demonen, Janne. Jag vet.

För att vara en gymnasieglidare med mediokra betyg och en fortfarande enorm hämndgirighet*** på både högstadielärare och mobbare, oavsett årskurs, har jag lyckats hitta ett hyfsat bra språk. Tror jag. Jag har inte skrivit ”asså vi ha ju’ngen lokaal jue!” en enda gång! Inte ens ”rörbomber” …]

Jan Björklund pratar i slutet av intervjun om ”exemplet visar hur fasta könsstereotyperna är i vår kultur.”. Min ovanstående Clockwork Orange-snutt är ur en film, som med skrämmande skärpa accentuerar allt vad vi finner i den unga manliga stereotypen; slöfockar, våldsamma, gruppindivider med ett sorts fascistiskt hat för allt som andas svaghet eller olikhet.

En inte alldeles gemytlig bild av våra framtida vuxna män, va?

(Det sägs att tanken bakom A Clockwork Orange var att skapa en Antivåldsfilm. En tanke som kom på skam, får vi anta. För ska man se ultravåld så ska man se Malcolm McDowell i A Clockwork Orange.)

Den stereotyp Jan Björklund tar fasta på är en annan. Det är ”glidaren”, killen som går genom skolan utan att vara aktiv på lektioner eller prov eller tentor, och som inte gör en enda läxa. Därför att han vet att det inte behövs, för en man får ju ändå alltid jobb. Typ …

En annan facett av glidaren är tvärtom den Misslyckade Mannen [En som som jag, alltså.]. Han, som på grund av glasögon eller plattfot eller överdrivet intresse för tågtidtabeller eller en kombination därav, eller ett fullkomligt ointresse för sport eller för tjejer eller bara är försenad i pubertet eller inte ens tycker om mopeder – en SÅN, som glider genom skoltiden som … ett spöke. Ungefär som när CSI Gil Grissom får frågan om hur han var i high school, och svarar: ”I was a ghost.”

Vilken facett är mest sann? Vilken facett av samma Manlighet är det, som enligt rubriksättningen (och implicit Jan Björklund), ska ”skärpa sig”?

Om rubriken på artikeln är något ur intervjun som inte kom med i slutartikeln så visar det _också_ att Jan Björklund visserligen är medveten om könsstereotyper – och ändå gör sitt bästa för att upprätthålla dem. Eller så tycker DN att killar ska vara killar och Jan Björklund är ett feministiskt luder.

Rubriken ger ändå följande signal: Killar ska skärpa sig. Om killar inte skärper sig går det åt helsefyr. Det behövs inga fler exempel på hur helsefyr det kan gå, än att släpa med sig killgruppen i klassen till ”ungdomsbio” och visa dem

Stockholmsnatt.

Och vi vet ju hur det gick för Paolo Roberto, mmm?*

Det är fascinerande, hur det enda gångbara mantrat när det gäller män och mäns svårighet i det moderna samhället är att vi ska ”skärpa oss”. Skärpa oss från vad?

Vem vet egentligen bäst vad det innebär att vara man, än just mannen i sig?

Rewind. Tillbaka till i slutet av 1950-talet. Barnen till de fäder, som nu är farfäder och nya fäder (om de fick en ”sladdunge” för en sexton år sen), står med ett ben på vardera sida av en avgrund där inget är som förut och ingen vet vad som ska komma härnäst. John Wayne visade sig ha dålig rygg. Rock Hudson visade sig vara bög. Till och med karlakarlen Montgomery Clift var en fjolla … I numodern tid faller alla männens hjältar lika flitigt som Boromir, fastnaglad av Uruk Hai-pilar mot en trädstam.

Tack Gud för Vim Diesel! Där har vi en man för 2000-talet … taskspelare med stora muskler och … Nä fan. Vem fan bryr sig om Diesel i dessa miljömedvetna tider?

För till skillnad från kvinnor, som får tre enkla signaler – var Duktig, var Snygg, Ta Ingen Plats – bombarderas män med lika många granater som det krävdes för att farfäderna skulle sänka Bismarck.

Över 2 000 granater, f övr.

Vi har klassiska ideal att sträva efter. Vi har nya ideal att levla upp till. Vi har den alltid närvarande oron för att biologisterna och Valerie Solanas har rätt, att vi är en hormon på två ben med kuken som huvudsaklig hjärna. Vi har kraven. Vi har föraktet – samhällsföraktet och andra män-föraktet. Vi har makten och längtan efter makten och frånvaron av makten i det lilla, lilla individuella livet som hur vi än försöker få till det aldrig riktigt verkar lyckas lika bra som Den Andre Mannen. Vi har förståsigpåare och vi har experter, forskare, tränare, coacher, förebilder, stjärnor, kriminella. Vi har muskler, avsaknad av muskler, hjärtan som inte tickar som de ska, spermier som dör, spermier som lever, underhållsbidrag, kravet att knulla allt som rör sig … kravet på ridderlighet, på ärlighet, på Rakryggighet – på känslomässighet och avsaknad av känslor, på krigiskhet och ”fredsbevarande insatser”, på …

Män har över 2 000 ideal att leva upp till.

Och så ska vi ”skärpa oss”.

Att skärpa sig betyder ”bita ihop”. Att manligt ta den roundhouse som kommer mot oss, att ruska på huvudet när aneurysmen börjat blöda och Ge Igen. Eller möjligen att stämma någon, men det betyder i sig att vi först måste ha tillräckligt mycket pengar för att leja en hejdhuk med tillräckligt mycket juridiskt kunnande och/eller makt för att vinna.

Med tanke på den väg männens betyg tar innebär det att vi måste hitta en ”advokathora” (grovt förenklat är förakt mannens sista tillflyktsort).

En riktig man … fast nu håller jag på att halka in på idealbilden av en man, inte en RIKTIG MAN. Ni vet, en av dem man ser här och där. En som ser ut som Vim Diesel, arbetar med samma jobb som en sumprunkare förr om åren – och hämtar barnen på dagis OCH biter ihop när de misstänksamma pedofilblickarna visar sig innan blickarna förstår att det är en ”pappa”. En av de där som med en mobil i ena handen försöker få fram en godtagbar middagsinköpan medan han med andra handen rystar en barnvagn OCH slänger fram lånekortet så att de äldre ungarna kan få sin Hattstugan och Manga och Twilight.

En VERKLIG MAN är inte alltid en RIKTIG MAN.

Den Riktige Mannen ser vi på TV.

Och så ska vi ”skärpa oss”. För att bli en riktig man, kanske. Janne?

En av de över 2 000 granaterna/idealen bär namnet ”makt”. I likhet med alla andra ideal är detta något vi uppfostras att sträva efter. Makt. Med makt kommer status, med status kommer ett arbete och pengar och mer makt. Jan Björklund, en enligt sig själv medioker student på gymnasiet, fick både makt och pengar och status bara genom att glida.

Har Jan Björklund skärpt sig, på senare år? I vuxen ålder, kanske?

Intersektionalitet, mina gode minister. Det är aldrig en eller två enskilda orsaker till att killar glider genom skolan, det är … tja – över 2 000 sådana. Och ännu fler. Som liberal borde du (förhoppningsvis) ha en tanke om din nestor i gamet, John Stuart Mill – och säga vad man vill om honom, men han hajade i alla fall att inget aldrig är så enkelt att det räcker med ett ”nu måste ni skärpa er, killar”.

Jan Björklund: Ta först reda på inte en utan de flesta orsaker till att killar halkar efter i betygen innan du säger åt oss att skärpa oss. För just nu får vi, som vanligt, dubbla signaler. Bra betyg – bättre betyg än tjejerna – är Viktigt, för annars kan vi inte bli Män Med Makt.

Men du gled ju genom gymnasiet till en ministerpost, mannen?

Är det dig tonårsgossarna Ruda ska ha som ideal – eller Jeff Bridges?

– – – – – fotnötter – – – – –
*: Okej, det där var ett dåligt exempel, men jag kommer fortfarande ihåg den bakomliggande orsaken till varför vi, i gymnasiet, fick gå på bio mitt på dagen och se Stockholmsnatt. Det var samma orsak som varför Clockwork Orange spelades in.

Ludovico-metoden.

Om vi fick se hur hemskt våld var, på film, skulle vi bli snälla sossegossar. Eh. Fast cred till Staffan Hildebrand och Paolo Roberto för att vi på skoltid fick se kickerfilm! Det var inte många hela busshållplatser kvar i Norrköping efter den dagen, inte … )

**: Jag är tämligen säker på att det ska finnas en fotnot 2-asterisker här någonstans …

***: det är inte Konstruktivt För Ens Karriär att säga detta, men jag förstår både Klebold och Harris.

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s