I år får en riktig feminist min röst

För ett tag sen dissade jag Dick Erixon. Så eftersom jag redan har slagit in på banan blogg diss tänkte jag fortsätta med det. Inte särskilt klokt om man vill få läsare, jag vet, men …

Tänk på mig som den där lilla rösten som ropar ”varför då?” när alla andra ropar ”HÄNG DOM HÖGT!!!”. Den där lilla rösten, som när den känns igen förmodligen kommer att dingla bredvid vem som nu lynchades. En rättshaverist, alltså. Det är ju vad de som inte alltid håller med ofta kallas. Ja, en del kallas piratpartister också förstås men vaffan.

Jag är, kort sagt, en elak jävel. En som simmar åt andra hållet, inte därför att han kan, utan för att han måste. En motvall, en obstinat idiot, en antisocial anarkist (som iofs är extremt liberal men med en del obehagliga socialistiska tankar och t om är kommunist, varannan onsdag ojämn vecka jämnt år). Eventuella arbetsgivare som läser de här bör bortse från ordet ”anarkist”. Jag kan uppföra mig, lovar. Bombis.

Det här är dock riktat till en socialdemokrat. Håll nu i minnet att jag faktiskt övervägt att rösta på Mona, men se så det kan gå, Mona … Bo Widegren vill smocka till mig. Det är vad jag ”känner” efter att ha gått igenom en del av hans blogg. Den magkänsla jag får av att läsa hans S-info blogg är nämligen just den. En smocka, eller i alla fall den höjda knytnäven och det outtalade hotet om att om jag inte jävlar i mig håller med kommer jag att få stryk. Revolutionärens glöd. Jag ser en arg man som sett hans egen ideologi falla och förändras och det enda som återstår för att behålla det gamla är hotet om våld – dock i bloggform och med kommunpolitikerns mediaträning insvept i en enorm svada av absolut tomma ord. Ungefär som den där andre folkhemsdemokraten, ni vet.

Jag vet inte om Bo Widegren är feminist, men han använder sig av feministisk terminologi (kanske lärde han sig det av någon på Bommersvik). Jag vet inte ens om han är sosse, för i alla sina texter framstår han som något som vaknat upp ur den sibiriska vinterkylan och rusat åstad med sabeln i högsta hugg på jakt efter dissidenter. Röd från topp till tå, som han beskriver sig själv. Numer är väl sossar mer rosa?

Det hjälper inte att du är bög, Bosse. Jag tänkte faktiskt rösta på sossarna i år, men … nu fan vet jag inte. Du skriver om dig själv att ”Mina vision [sic!] är naturligtvis att partiet – med min ringa medverkan – skall kunna skapa ett samhälle med mindre orättvisa och mindre fördomar.”

Säg mig, Bo, hur du hjälper till med din hatblogg i att skapa mindre fördomar? Hur motverkar ditt närmast oresonliga hat mot en annan bög, Fredrick Federley, fördomar om bögar – och bögar som också är politiker? Hur motverkar du xenofobi och rasism genom ditt oförblommerade försvar av pseudo-antisemiten Ilmar Reepalu? Hur motverkar du väl ingrodda fördomar om sossar, genom att i allt framstå som en betonghäck av värsta slag?

Vill du att jag röstar på ditt parti därför att jag håller med om en del av vad ni säger, eller för att jag inte ska våga röst på något annat? Hänger smockan i luften eller kan vi vara ense om att vara oense?

Jag ser knytnäven där i bakgrunden – och det är fan i mig inte en feministisk näve.

Du, Bo Widegren, är just den sorts sosse så många av oss tänker sig sossar. Oresonlig i ett utåtagerande hat mot ”borgarsamhället” och fullständigt döv för kritik eller andra ideologiska influenser. Är det en bild jag vill ha av någon som vill kämpa för minskade fördomar och orättvisor – en apa med händerna för öronen? En … patriark?

Jag går igenom din blogg och märker hur det för varje ny post i din back log jag läser börjar krypa i mig. En viss motvilja börjar blomma, som växer till en sorts rädsla och blommar ut i en slags skräck att du, med din juridiska bakgrund i b la Högsta Domstolen, kommer att ringa ett par samtal. Alla fördomar jag någonsin haft om politiker dyker upp i mitt liberalfeministiska HBT-sinne och trots oron för att jag snart måste ringa till en advokat kan jag inte släppa den där känslan av att vad jag egentligen står framför är en höjd sabel.

Kanske tillhör du en ”gammal stam”, en där klasshat var viktigare än information, men jag kan inte komma undan den där obehagliga känslan av att du, just du, kräver att jag röstar på dig och ditt parti ANNARS JÄVLAR.

Du skrämmer mig, Bo Widegren.

I år får en riktig feminist min röst.

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

One thought on “I år får en riktig feminist min röst

  1. Vet inte varför S över huvud taget kallats feminister. Efter att kyrkan förlorade sitt fäste i Sverige togs stora delar av moralismen och puritanismen över av partierna i stället. Ideerna om vad som var omoraliskt och borde förbjudas levde kvar men värderingarna kallades politiska istället för religiösa. Högern var länge konservativ men är numera i stort sett liberal. Om det finns några som tycker om att moralisera och säga saker som ”ja, vi måste nog överväga ett förbud…” så snart något är lite kontroversiellt, då är det väl S?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s