There’s a lot of templars in Kirkwall …

Jag ska börja med två citat. Det första är från min sambo, den ”kända spelfeministen”, som en gång för länge sen – säkert flera år sen – sa åt mig att ”Skriv!”. Hon sa det på det kärvänliga sättet som bara en person som är Åsam kan säga det, nämligen efter att ha tryckt en penna och ett skrivblock i min famn (och sen fått mig att tänka på Annie Wilkes … ).

Så:”Skriv!”

Det andra citatet är från bloggosfärens egen sosse-Gossen Ruda, Erik Laakso. Som nyligen sa till mig i en kommentar på den eminenta (S)-ubversiva) bloggen På Uppstuds:

”Joakim, först och främst, du borde blogga mer och oftare. Om du inte orkar och har tid att blogga mycket kanske du borde gå med i ett bloggkollektiv där förutfattade meningar bekämpas.”

I hear the call, ladies and gentlemen! The WORLD SHALL BE REBORN IN FLAME…

*sudda sudda sudda*

(Wow-referens … kanske inte det rätta steget in i bloggosfären. Igen.)

Nåja!

Feminetik.se – en av de få nätarenor där jag faktiskt fortfarande har varit aktiv trots att Herr Klokbok verkade ha dött sotdöden – ligger nere. På min vänstra axel viskar en Djävul om ”Anonymous” (vi vet ju alla vad Patriarken Assange tycker om feminism … ). Men säkert är det ”timey wimey wobbly stuff” som egentligen fuckat upp den feministiska portalen. Ley lines, Malygos och ”CLICK TEH FUCKING TIMEGLASS MAGE!!!”-stuff.

(Wow-referens … kanske inte det rätta steget in i bloggosfären. Igen.)

Är jag osammanhängande? Jamen! Sån ÄR jag. Chris in the Morning-esque. Jag kan inte hjälpa det. Det bor en dadaist i mig, som ibland vill utbrista FISK!

Men. För att inte bli alltför haschig (vilket jag inte är, detta bör understrykas: Så här fungerar min hjärna även när den är nykter!) så låter jag detta inlägg bli det första på … ett år. Ungefär. Bloggosfären har säkert glömt bort mig – men DET GÖR INGET.

I’m back in the game (iLvl 383  … and counting).

När jag inte kämpar mig fram mot iLvl 397 eller låter Tremé gå på repeat medan jag pysslar ihop en modul för ett av rollspelssveriges företag (och Sveriges enda rollspelstidning i pappersform!) så … försöker jag överleva. Själsligt. Det är faktiskt ganska svårt, trots att man är älskad. För det är det där med … demoner. Jag har många sådana, de allra flesta viskar ”du är för gammal, för värdelös, du blev aldrig ens en föredetting för Ranelid hann före”. Ja, sen säger de nåt om Marcus Birro också. Då slutar jag lyssna. Jag kan ta Ranleid, inga problem – men Birro har lbivit jolmig i huvvet på grund av religionen och dessutom är jag protestant (westphaliska freden var _bara ett vapenstillestånd_!).

På ett mer personligt plan:

Jag får återkommande depressioner. De syns sällan utåt eftersom jag skäms för att inte vara ”fullt frisk”. Jag drabbas ofta av dålig självkänsla. Dåligt självförtroende är släkt med mig. Jag vill gärna påstå att det var jag som uppfann det (fast det gjorde jag ju inte). Av många olika orsaker i mitt förflutna har detta då och då accentuerat min karaktär. Ungefär som man använder terpentin, grafit och bronsfärg för att få fram den där rostiga finishen (om man bygger dioramor). Den senaste bloggposten på Herr Klokboks Kollektion var således i juli 2011. Sen dess har jag levt i ett grådaskigt kreativt inhiberat mörker, blott upplyst av smärre inlägg i olika feministiska debatter och, inte minst, material om New Orleans. Jag skulle kunna skylla på att det varit vinter. Men kreativt sett har i så fall denna vinter varit ovanligt lång.

Ett stort tack för den plötsliga kreativa förlösningen ska ges till producenterna av rollspelet Western. Utan er, Tove och Anders, hade min skriftställarådra helt förtorkat. Ett lika stort tack ska riktas mot min Åsam sambo, den mest älskvärda hen på vår planet: Utan dig, bruden, skulle jag förtvinat både kroppsligt och själsligt. I wuw you, grrl.

Tack ska också riktas mot alla tusentals anonyma nick, handles och signaturer där ute, både på Twitter och andra platser. Ett särskilt tack till Erik Laakso, som med en enda kommentar fick mig att sakta börja fundera i banor av ”bloggande” igen.

Nystarten kanske blir lite skakig. Jag vet inte vart det ska ta vägen. Men med Bilbo Baggins (parafraserade) ord: ”Varje äventyr börjar med ett enda steg.

FemHawkes syster Bethany får avsluta det:

There’s a lot of templars in Kirkwall, mother.

(Ni får räkna ut vad jag menar med det där på egen hand😉 )

2 thoughts on “There’s a lot of templars in Kirkwall …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s