Om den kämpande kvinnan

Jag skrev en text Speltidningen Fenix nyligen. En text om kvinnor i det amerikanska inbördeskriget. Den texten tänker jag på i bakhuvudet nu när jag ser på Gettysburg. Tankarna leder vidare till kvinnans roll i världen, i vår historia, vårt samhälle — och i vår kultur. Långt fler än mig har funderat, skrivit och agerat på dessa frågor så jag ska inte orda allt för mycket om dem. Istället tänker jag frångå min vana med stream of consciousness och för en gång vara stringent. Nåja, nästan. Jag får trots allt inte betalt för den här texten så jag tillåter mig Musans frihet.

Det finns inga säkra uppgifter om hur många kvinnor som deltog på båda sidor i det amerikanska inbördeskriget 1861-1865. Grova uppskattningar gör gällande någonstans mellan 4000-20000 kvinnor. Majoriteten av dem tog aldrig av sig klänningen. De arbetade inom fältsjukvården, ofta på frivillig basis. De arbetade som kokerskor, hembiträden.

Somliga, som Mary Bowser, var spioner. Andra, som systrarna Moon, var sabotörer och smugglare. Somliga, som Malinda Blalock, var partisaner. De var inte ensamma om att föra krig. Somliga kvinnor, drog rentav på sig en uniform, klippte sig, lindade brösten och försvann i människomassan som ”unga män”.

Det fanns kvinnor i strid. Genom hela inbördeskriget levde, marscherade och dog kvinnor både för Confederate States of America, sydstatarna, som för the Union, nordstatarna. Sida vid sida med okända män, brödrer, fädrer, älskare, makar. Mycket lite har fram till relativt nyligen varit känt om krigets kvinnor. Vad vi i modern tid — rentav de senaste 20-30 åren tillbaka, knappt längre än så — vet om dem vet vi ofta tack vare amatörhistoriker. Det finmaskiga nätet av idealister och fantaster vars forskning sällan möter akademiska krav, men tänder ett intresse. En lust efter kunskap — också hos de diplomerade historikerna.

Källorna är bristfälliga. Varken nord eller syd förde några register över kvinnor som avslöjats. Där fanns inga förbud mot kvinnor som soldater helt enkelt därför att inga förbud behövdes. Det var otänkbart att en Kvinna skulle bli soldat. Krig var (och är) Männens domän. De kvinnor som därför avslöjades fick helt sonika en utskällning och så skickades de hem. Det var inte straffbart att vara kvinnlig krigare. De källor som vanligtvis används är därför dödsattester eller dödsannonser, enstaka artiklar, ett fåtal memoarer — bland annat Loreta Janeta Velazquez memoarer the Woman in Battle från 1876 (den finns tillgänglig inom public domain för den som är intresserad — http://bit.ly/11z5aBz ).

En av dessa källor talar om den unga kvinnan man fann död, knappt 100 meter från stenmuren kring Cemetary Ridge nära samhället Gettysburg. Vem var hon?

Ingen vet hennes namn. Ingen är helt säker på var hon kom ifrån. Hon slogs på sydstatarnas sida. Ändå fann man hennes kropp bara ett stenkast från Unionens hastigt befästa linjer. Hon låg långt bort från andra stupade. Hon var först. Det ryktades att hon varit fanbärare för ett regemente från Virginia, men ingen kunde säga det med säkerhet.

Okända historiska människor fascinerar mig. Många av dem förtjänar någon sorts upprättelse, att inte bli bortglömda. Det här är en sådan upprättelse. Hon förtjänar att bli hågkommen, inte för sina ideal, inte för sin uniform — men för sitt mod.

Kvinnan som ledde Picketts Charge borde inte vara bortglömd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s